Jaha, då ramlade vi den tragikomiska historien svensk trafikpolitik igen. Självklart är det så att det finns en massa personer som sitter halvsovande vid ratten, till fara för sig själva och andra, vilket man kan läsa om i denna artikel; http://www.dn.se/nyheter/sverige/tre-av-tio-bilolyckor-orsakas-av-trotta-forare-1.909420
Det är nämligen helt lagligt. Det går nämligen inte att mäta sömnighet och alltså struntar myndigheterna helt i det i sin trafiktalibanism. Till saken hör faktiskt även att de rent larviga hastighetsbegränsningarna på två sätt påverkar saken; för det första tar det mycket längre tid än det borde att komma fram till sitt resmål om man håller hastighetsbegränsningarna, och för det andra är det tröttande att sitta och köra i en betydligt lägre hastighet än vad omständigheterna tillåter.
Men annat är det med alkohol – det går busenkelt att mäta och den som kör med mer än 0.2 promille är ju nästan klassad som en potentiell mördare.
Samma sak är det med påverkan av psykofarmaka och andra medel – svårt och dyrt att mäta, alltså struntar man i det. Annat är det med hastighet – enkelt att mäta och böterna är skyhöga oavsett omständigheterna, vägkamerorna växer upp som svampar ur jorden med omtanken om dig lille medborgare som inte förstår ditt eget bästa och inte kan bedöma den fart som är lämplig. Storebror vet att den hastighet som står på skyltarna gäller, tro inte något annat.
Eller hur är det med halvblinda gamlingar, som för 50 år sedan hittade körkortet i ett Cornflakespaket? Bara att strunta, inte kan man ta ifrån någon körkortet som kört i 50 år? Inte politiskt gångbart…
Generellt är det alltså så att saker som är enkla att mäta och politiskt gångbara är det som man tutar i medborgarna som trafikfaror under Nollvisionens fana. Likaledes är det svårt att mäta t.ex. avståndet mellan bilar och deras hastighet – alltså är det helt legalt att ligga 1 m bakom bilen framför i 110 på en motorväg. Alla inser självklart faran, men det går ju inte att mäta, alltså struntar man i det. Den som är av annan åsikt må ju göra ett inlägg och berätta om hur många som fällts för ”för litet avstånd till framförvarande” de senaste tio åren. Siffran ska då ställas i relation till de politiskt gångbara trafikbrotten som rattfylleri och hastighetsöverträdelser.
Men vart vill jag komma då? Tja, jag kan bara konstatera att trafiksäkerheten är sekundär det handlar egentligen bara om politik och pengar.Förresten – 2-3 gånger så många som dör i trafiken tar självmord årligen. Har någon kommit med en Nollvision här, eller? Och hur mycket resurser i förhållande till pengarna VV, NTF spenderar på trafikpropaganda, och polisen lägger ner på trafikövervakning, spenderas på att förebygga självmord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar