Äntligen en politiker

Äntligen en politiker som törs peta i detta getingbo av idiotisk politik, tystande av media och propaganda.

Som jag skrivit om tidigare har svenska politiker svängdörrar till invandring av islamska fundamentalister, och Billström (moderat, migrationsminister) gör inte ett skit åt saken utan hotar kommuner som inte ”ställer upp” med att ändra lagen. Ovanpå det plockar man in terriern Schlingmann (moderat partisekreterare), att formulera hoten och svänga med partipiskan.

Malmö kommun har dock ”tagit sitt ansvar” och plockat in 200 av dessa s.k. ensamkommande flyktingbarn. Tyvärr visade det sig vara fler än man klarade av, varför man såg sig nödsakade att plocka in företaget Attendo Care för att inkvartera några av dem i Vellinge. Socialdemokraterna i Malmö, med Reepalu i spetsen skrattar sig bergis harmynta åt att det sitter ett sådant stolpskott till migrationsminister, och man kan köra ett finger i ögat på Vellinges politiker. Det skulle dessutom inte förvåna mig om Reeplu har ekonomiska intressen i just Attendo Care.

Jag har skrivit en del om just dessa ”flyktingbarn” tidigare i bloggen på denna länk:
Nu visar det sig alltså, att den ohämmade invandringen inte bara orsakar kravaller, utan även antisionism på samma sätt som i 30-talets Tyskland, vilket man kan läsa om i dagens SvD på denna länk. Vem kan bli överraskad av detta då man under årtionden plockat in obegränsat med ekonomiska flyktingar från islamska länder och tillåtit en segregering, allt under acceptans-, förståelse- och multikultisvamlet?

Men det verkligt pinsamma är att man tror sig kunna fortsätta sopa denna fråga under mattan, och gör följaktligen inte ett skit varken åt det befintliga problemet med segregation, regelrätta kravaller, en ökande islamisk fundamentalism och antisionism. Stolpskottet Billström lyfter inte ett finger för att sätt stopp för den ohämmade invandringen som kostar samhället enorma belopp, i synnerhet vad beträffar de s.k. flyktingbarnen. Jag har sett lite webfilmer och nyhetsreportage från andra länder om problemen i Malmö, t.ex. på denna länk:, och det är uppenbarligen så att man måste gå till utländska media för att få information om, och kunna skapa sig en egen bild av vad som händer.

Public Service har givetvis order om att inte ta upp, nämna eller debattera dessa ämnen, varandes totalt styrda av politikerna. Så mycket för ”objektiv information”, tackfilmer och annat trams. Det är ren propaganda, det är bara att tillstå.

Man har i media bannlyst alla diskussioner runt ämnena flyktingpolitik, invandring och radikal islamisk fundamentalism. Det enda som kommer till ytan verkar vara rena misstag, politiker och tidningar som tydligen inte fattat att de ska inte nämna eller kommentera vad som försiggår. Nu verkar det dock som Hr. Federley ej fattat att han inte må yttra sig i ämnet, vilket man kan läsa i detta debattinlägg (länk).


Modigt men dumt. Hans partiledare, som sprang på debattpumpen mot Jimmie Åkesson för ett tag sedan, kommer antagligen ta honom i örat och tysta hela debatten. Bara de ämnen som partiet bestämt ska diskuteras fram till valet må debatteras, och problemen i Malmö är definitivt inte med, med risk för att den som bryter mot detta placeras på den politiska stupstocken.
Hr. Federley riskerar alltså hela sin politiska karriär. Det spelar ingen roll att han har rätt, han kan inte få rätt, och det är i slutändan vad som gäller. Han må dock ha all heder av det tappra försöket.
Det skulle dessutom inte förvåna mig om han kommer att få ett antal hot från importerade fundamentalister som anser det vara en självklarhet och rättighet att terrorisera ”icke önskade”.
Kvarstår gör alltså frågan; Varför i helvete gör man inget? Varför tillstår man inte de problem som alla vet finns och tillåter diskussioner om dessa? Hur länge tror man att man kan tysta dessa frågor och problem?

Det kanske var möjligt innan Internet fanns och medborgarna satt och tittade på SVT och i ren naivitet trodde att de fick sig till livs sanningar och objektiv information – så är det inte idag, internet och informationsutbytet mellan medborgarna och över gränserna gör att man både kan skaffa sig annan information och diskutera saker utan att politikerna kan kontrollera vad som händer och diskuteras. Misstroendet mot media, och i synnerhet Public Service, kommer att öka och man har då valet att antingen begränsa den information som få publiceras på nätet och dess tillgänglighet, eller inse att de gamla propagandametoderna inte fungerar.