För någon vecka sedan avfärdade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt alla påståenden om att valet skulle vara manipulerat med dessa uttalanden:
- Jag tycker att vi har en tillräckligt demokratisk tradition i Sverige för att klara oss utan valobservatörer, säger Reinfeldt.
- Det är ju inte seriöst. Vi har ett fullt demokratiskt val i Sverige, men vi vågar ta debatten mot dem som använder muslimer för att hetsa mot en hel folkgrupp. Det är jag stolt över att vi gör, säger Sahlin.
Men nu är det ju så att alla medier som tillhandahållit information till medborgarna är kontrollerade. De handlar antingen om politisk kontroll när det gäller en partitillhörighet, eller ett påtryckningsmedel som heter presstöd. En tidning som publicerar saker som inte stämmer överens med partiets riktlinjer riskerar givetvis att få indraget presstöd vilket i många fall skulle vara katastrofalt.
Sedan har vi ju Public Service, som utger sig för att tillhandahålla objektiv och opartisk information. Alla vet att så inte är fallet, utan man är styrda politiskt för att tillhandahålla det som man anser medborgarna bör veta. Ett mycket sofistikerat propagandaredskap som utger sig för att vara det enda media i världen som tillhandahåller just detta. Bara detta påstående faller på sin egen orimlighet.
Slutsatsen är att alla media som finns, eller vad som kallas gammelmedia, är styrda ovanifrån antingen med rena direktiv eller hot.
Detta har givetvis varit omöjligt att avslöja tidigare då alla ”information” kanaliserats enbart genom dessa kanaler. Medborgarna har givetvis trott att så varit fallet, enär inga annan information funnits. Vidare har kommunikationsmöjligheterna varit relativt begränsade, d.v.s. medborgarna har inte kunnat publicera saker eller kommunicera med varandra på samma sätt som idag då internet finns med bloggar, kommentarer och allmänt åsiktsutbyte.
I slutet på 2009 och efter Vellingehistorien, blev det för alla som följde den historien, uppenbart vad som sker, och hur detta land fungerar. Direktiven till media var att inte tillåta diskussioner om SD, invandring, invandringens problem eller kostnader. Man vill helt enkelt mörka, och ge sken av att det var en kamp mellan de två blocken, och selektera ut de frågor som inför valet skulle gälla, och lät sedan dessa frågor debatteras i pressen/media.
Precis efter Vellingehistorien fick även SD i en opinionsundersökning ”skrämmande” höga siffror och risken fanns att de skulle bli vågmästare, vilket är ett skräckscenario för de etablerade partierna. Märkligt nog har sedan dess SD:s opinionssiffror dalat kontinuerligt, för att precis före valet landa på runt 3%. Meddelandet är givetvis: ”Släng inte bort din röst på ett parti som ändå inte kommer in i Riksdagen – rösta på något av blocken i stället.” Undertecknad har varit mycket aktiv på nätet det senaste dryga halvåret, och därvidlag kunnat konstatera att SD:s frågor debatteras mer än någonsin, och vidare har kravaller och annat i de gamla miljonprojektsområdena tilltagit. Mot den bakgrunden, samt det faktum att inofficiella undersökningar visar att SD har ett mycket större stöd än vad de officiella opinionsundersökningarna gör gällande, skulle jag vilja påstå att de officiella undersökningarna är justerade för att ge väljarna den bild man vill att de ska ha inför valet. PÅ t.ex. Facebook har idag SD stöd av 17.7% av väljarna och då pratar vi om knappt 147.000 röster. Inte för att Facebook-användarna är representativa, men skillnaden mot dagen SIFO är drygt 14%.
Men som sagt skickade man ut direktiv till ”gammelmedia” med strikta förhållningsorder efter Vellinge. Detta ledde till att tidningarna på nätet började radera kommentarer som inte var passande, trots de uppfyllde både de stipulerade reglerna samt lagen. Kommentarer som inte var PK raderades helt enkelt. Man raderade även opassande blogglänkningar och tillät inte kommentarer i de fall man misstänkte att ämnet skulle föranleda en störtsjö av ej PK-kommentarer. Man ville helt enkelt ge en bild av att SD inte fanns, detsamma beträffande invandringens kostnader och problem. Samtidigt gjorde man, vid de tillfällen man tvangs säga något om SD, sitt bästa för att smutskasta dem, man gjorde kopplingar med rasism, nazism, benämnde dem som främlingsfientliga islamofober, outbildade idioter m.m. för att väcka avsky bland medborgarna.
Man skapade alltså en direkt censur baserad på den politik som var och är PK, där inga andra åsikter fick komma till tals. Locket på var det som gällde, och medborgarna skulle minsann debattera de av partierna utvalda frågorna inför valet.
Sedan producerade SD som lilla valfilm på 30sekunder, och TV4 vägrade sända den. Detta uppmärksammades utomlands, och man blev livrädd att hela bubblan skulle spricka.
Vips, började alla tidningar, några dagar senare släppa in SD-kommentarer, och slutade radera länkningar till bloggar. Givetvis är man dock restriktiv när det gäller till vilka artiklar läsarna må kommentera rent generellt, men man raderar inte kommentarer längre förutsatt att de håller sig inom stipulerade regler och lagen.
Mot denna bakgrund ska vi alltså ställa Reinfeldts kommentar ”tillräcklig demokratisk tradition”. Det är alltså uppenbart att man i samtliga gammelmedia manipulerar och selekterar den information medborgarna får för att på så sätt kunna styra medborgarnas åsikter och valresultat. Hur länge detta hänt kan man ju fundera på, men 50år genom och via Public Service är nog inget överbud. Så mycket för ”demokratisk tradition”.
Sahlin påstår att ” Det är ju inte seriöst. Vi har ett fullt demokratiskt val i Sverige, men vi vågar ta debatten mot dem som använder muslimer för att hetsa mot en hel folkgrupp.” Jodå Sahlin, det är mycket seriöst. Det är ingen som hetsat mot muslimer generellt, däremot har SD påtalat att islamiseringen som pågår för fullt av detta land är ett hot mot Sveriges traditioner och kultur, och det kan knappast någon förneka. Vidare blir ett val inte speciellt demokratiskt när medborgarna endast får den propaganda som de etablerade politiska partierna vill tillhandahålla. Man, inkluderande Mona Sahlin, undanhåller avsiktligt fakta och information från väljarna samt styr debatten till de frågor man vill föra fram som sina under valet.
Noterbart är även att ingen av riksdagspartierna vågar debattera med SD, så mycket för yttrandefrihet och demokrati. Mona Sahlin debatterade för ca 1 år sedan med Jimmie Åkesson i TV, och därefter har varken hon eller någon annan ledande politiker inom vänsterblocket tagit någon debatt med SD. Maud Olofsson gjorde samma misstag i november 2009, och sedan dess har ingen borgerlig politiker heller vågat debattera med SD. Man vet att den politik man fört och avser föra inte är försvarbar, och stoppar därför huvudet i sanden och mumlar sina utvalda valfloskler. De vågar inte heller ta debatten som Sahlin påstår, vilket alla vet.
Termen för vad man bedriver är ”demokratur”. Man styr och kontrollerar den information som medborgarna får, och kan därigenom kontrollera opinionsbildningen och medborgarnas åsikter. Skillnaden mellan en diktatur är bara den att i en diktatur vet alla att de är styrda, kontrollerade, och allt censurerat. Emedan i en demokratur tror medborgarna att de har fri tillgång till information och kan skapa sig egna åsikter och välja fritt. Detta emedan man i skymundan och dolt kontrollerar den information eller propaganda medborgarna får. En kul grej är att kolla på gamla ”Anslagstavlan” på youtube. Det var objektiv information då, men hur ter den sig idag?
Den som inte tror att Sverige är en demokratur, kan ju fråga sig varför politikerna med näbbar och klor, samt från alla politiska läger värnar så om Public Service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar