Eftersom jag hittills skrivet en massa bloggeri om seriösa saker, kan man ju få skoja lite.
Det är ju så att de jämra metrologerna i denna artikel utlyser skitväder: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3035089.svd
och som lök på taxen: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3060721.svd
Det är givetvis metrologernas fel alltihop; de har bestämt att det ska bli skitväder, matat in det i sin dyra Norrköpingskomputter, och sedan med sadism visar sig i TV-rutan och njuter av att säga att lågtrycken står på kö för att komma in över landet.
Tycker de inte att det är nog med lågkonjunktur, avskedanden, krig och elände i världen? Det verkar vidare som de är maskopi med metrologerna i England, som har någon form av ’skitvädergenerator’, som skapar allt jämra skräpväder över hela Europa. Vi får överta alla jämra oväder från det hållet. Varför kan inte engelsmännen behålla skiten de skapar för sig själva? Eller något år skicka dem söder eller västerut?
Om detta är någon form av protestaktion över arbetstider, löner eller vad det nu kan vara från metrologerna, kan de väl låta det var storm, snö, hagel och drivis över Stockholm, så kommer nog regeringen skjuta till mera pengar. Varför ska vi som tredje part bli drabbade av denna konflikt om så är fallet, och just sommartid när hela den infrusna och soltörstande befolkningen så väl behöver lite värme och ljus. Är det för mycket begärt att få lite sol och värme några månader om året? Och var tog den efterlängtade globala uppvärmningen vägen? Har 'växthuseffekten' bytts ut mot 'iglooeffekten'?
Näe, här fodras drastiska åtgärder. Mitt förslag är att ta gisslan. Först måste man skapa någon radikal falang t.ex. ”Al-vädra”, ”Solbollah”, eller ”Sombrero luminoso”. Sedan är det bara att kidnappa någon känd metrolog, och vägra släppa denne till dess temperaturen varit över 25 grader i minst en vecka. Blir inte kraven uppfyllda blir den jäkeln offrad till solguden - det fattade redan Aztekerna för 500år sedan.
OK, någon som ställer upp?
tisdag 9 juni 2009
Som vanligt i Storebrors land
Som vanligt, en artikel om fartsyndare; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3034341.svd
För det första måste man lära sig skilja på fort, för fort och hastighetsbegränsningar. Medborgarna i Sverige har indoktrinerats till att tro att ’för fort’ är samma sak som att köra fortare än hastighetsbegränsningen. Hastighetsbegränsningen är något som är satt med avseende på kalkyler och statistik för att minimera samhällets kostnader för olyckor kontra de tidsförluster längre restider har för kostnader för samhället.Alltså; risken för personskador är vägda mot kostnaderna för längre restider.
I propagandan nämns att 100-150 personer färre skulle avlida om all höll hastighetsbegränsningarna. Nu är det så att dödsfall inte är det kostsamma för samhället, förutom att det vanligtvis ger ett skattebortfall. Det verkligen kostsamma är om någon i relativt ung ålder blir invalidiserad. Snacket om att rädda liv är bara en ’dimridå’ för den verkliga avsikten. Om nu avsikten var att ’rädda liv’ varför spenderar man inte mer emot självmord (2-3 gånger fler än det dör i trafiken årligen), eller prostatacancer?Nix, inga Nollvisioner här inte. Det kostar nämligen samhället inte så mycket som invalidiseringar.Polisen har därför jobbet att koppla bort all logik och jaga de som kör några kilometer över gällande hastighetsgränser, emedan andra typer av brott som skadat någon aldrig ens utreds. Prov gärna att anmäla ett villainbrott, bilinbrott, eller något annat som är lågprioriterat, d.v.s. inte kostar staten så mycket.
Problemet är bara att hastighetsbegränsningarna är satta dels gällande alla medborgare, alla omständigheter såsom väglag, sikt, bil, o.s.v. och man har alltså satt hastighetsbegränsningarna för att optimera samhällsekonomin, inget annat. Helst ska medborgarna få dåligt samvete eller nära-döden-upplevelser när man oavsiktligt råkat köra 120 på en 110-väg.
Vi hamnar tyvärr i en situation där myndighetsutövarna, med alla medel måste trycka ner den enskilde medborgaren med argument av typen; "det har politikerna bestämt","det är enligt vår policy", eller " så kan man inte göra". I all tre fallen förväntas den lyssnande bara acceptera resultatet och gå hem med en på sin höjd, uppgiven suck. Typiskt svenskt.Man må alltså ha hur logiska argument som helst, men de gäller inte, för några politiker, myndigheter eller tjänstemän har bara beslutat att man har fel, utan att bemöta den enskilda frågan eller ens känna till den.
Typiskt svenskt.Låt oss ta ett exempel: Jag körde bil från där vi bodde i sydvästtyskland, upp till Sverige på Autobahn, hastigheterna kan ni gissa. Sedan kommer man till Sverige, det är tomt på vägarna, fin motorväg, jag har en ny bra bil, och har under 8 år kört varje dag på Autobahn. Ponera nu att polisen hade stoppat mig för hastighetsöverträdelse, kanske 50km/h eller så.Tysk heltäckande sjukförsäkring, en ny bil som är helt ok, erfarenhet från Autobahn, o.s.v.Men vad hjälper det - kasta all logik och anpassa dig till systemet.
Storebror har bestämt att du inte får köra mer än 110 på motorvägen., i en ren snigelfart. Lönar det sig att prata logik med polismannen när man blir stoppad, med tingrätten, med politiker, med tjänstemän...?
Svaret är nej. Skulle man hävda att man har rätt, får man ändå aldrig rätt, det blir bara dyrare.
För det första måste man lära sig skilja på fort, för fort och hastighetsbegränsningar. Medborgarna i Sverige har indoktrinerats till att tro att ’för fort’ är samma sak som att köra fortare än hastighetsbegränsningen. Hastighetsbegränsningen är något som är satt med avseende på kalkyler och statistik för att minimera samhällets kostnader för olyckor kontra de tidsförluster längre restider har för kostnader för samhället.Alltså; risken för personskador är vägda mot kostnaderna för längre restider.
I propagandan nämns att 100-150 personer färre skulle avlida om all höll hastighetsbegränsningarna. Nu är det så att dödsfall inte är det kostsamma för samhället, förutom att det vanligtvis ger ett skattebortfall. Det verkligen kostsamma är om någon i relativt ung ålder blir invalidiserad. Snacket om att rädda liv är bara en ’dimridå’ för den verkliga avsikten. Om nu avsikten var att ’rädda liv’ varför spenderar man inte mer emot självmord (2-3 gånger fler än det dör i trafiken årligen), eller prostatacancer?Nix, inga Nollvisioner här inte. Det kostar nämligen samhället inte så mycket som invalidiseringar.Polisen har därför jobbet att koppla bort all logik och jaga de som kör några kilometer över gällande hastighetsgränser, emedan andra typer av brott som skadat någon aldrig ens utreds. Prov gärna att anmäla ett villainbrott, bilinbrott, eller något annat som är lågprioriterat, d.v.s. inte kostar staten så mycket.
Problemet är bara att hastighetsbegränsningarna är satta dels gällande alla medborgare, alla omständigheter såsom väglag, sikt, bil, o.s.v. och man har alltså satt hastighetsbegränsningarna för att optimera samhällsekonomin, inget annat. Helst ska medborgarna få dåligt samvete eller nära-döden-upplevelser när man oavsiktligt råkat köra 120 på en 110-väg.
Vi hamnar tyvärr i en situation där myndighetsutövarna, med alla medel måste trycka ner den enskilde medborgaren med argument av typen; "det har politikerna bestämt","det är enligt vår policy", eller " så kan man inte göra". I all tre fallen förväntas den lyssnande bara acceptera resultatet och gå hem med en på sin höjd, uppgiven suck. Typiskt svenskt.Man må alltså ha hur logiska argument som helst, men de gäller inte, för några politiker, myndigheter eller tjänstemän har bara beslutat att man har fel, utan att bemöta den enskilda frågan eller ens känna till den.
Typiskt svenskt.Låt oss ta ett exempel: Jag körde bil från där vi bodde i sydvästtyskland, upp till Sverige på Autobahn, hastigheterna kan ni gissa. Sedan kommer man till Sverige, det är tomt på vägarna, fin motorväg, jag har en ny bra bil, och har under 8 år kört varje dag på Autobahn. Ponera nu att polisen hade stoppat mig för hastighetsöverträdelse, kanske 50km/h eller så.Tysk heltäckande sjukförsäkring, en ny bil som är helt ok, erfarenhet från Autobahn, o.s.v.Men vad hjälper det - kasta all logik och anpassa dig till systemet.
Storebror har bestämt att du inte får köra mer än 110 på motorvägen., i en ren snigelfart. Lönar det sig att prata logik med polismannen när man blir stoppad, med tingrätten, med politiker, med tjänstemän...?
Svaret är nej. Skulle man hävda att man har rätt, får man ändå aldrig rätt, det blir bara dyrare.
torsdag 4 juni 2009
Slutförvar
Kommunstyrelsen i Östhammar vara minst sagt tvehågsen. Man har just godkänt att man ska i Dannemora få leta upp smörja under marken och ta upp till ytan. I nästa läge gläds man åt att man tar smörja från ytan och stoppar ner under marken. Slutförvaringen som man kan läsa om på denna länk.
Det blir väl så att man gräver en ort från Dannemora till Forsmark, och plockar upp det SKB grävt ner. Någon skum form av recycling…men många arbetstillfällen blir det bergis.
Det lär även finnas rätt mycket guld mellan just Dannemora och Forsmark så det blir nog en lönsam affär.
Beaktandes att det redan finns ett flertal gamla nerlagda gruvor i trakten kommer berggrunden bli som en Schweizerost. Förslag till kommunslogan; ”Osthammar – dig it!”
Det blir väl så att man gräver en ort från Dannemora till Forsmark, och plockar upp det SKB grävt ner. Någon skum form av recycling…men många arbetstillfällen blir det bergis.
Det lär även finnas rätt mycket guld mellan just Dannemora och Forsmark så det blir nog en lönsam affär.
Beaktandes att det redan finns ett flertal gamla nerlagda gruvor i trakten kommer berggrunden bli som en Schweizerost. Förslag till kommunslogan; ”Osthammar – dig it!”
måndag 25 maj 2009
Aldrig förr...
...har så få svamlat så mycket om en så stor fråga. Det hade nog Winston Churchill sagt om han levt idag.
Nu har jag alltså läst artikeln ”Så ska Regeringen blidka FRA-kritiker”, på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2949991.svd
Men vad är det här för trams? ”Anledningen är att de ska pröva tillstånd till signalspaning, men prövningen av tillstånd till signalspaning har inga likheter med de uppgifter som allmänna domstolar har,” säger Sofia K. som är ”politiskt sakkunnig”. Det verkar som hon är mer svammelstrateg.
Nu är det ju så att all trafik ska monitoreras, och en domstol har alltså ingen som helst funktion. Vidare ” Integritetsskyddsombudets roll är att delta i beslutet genom rätten att ta del av vad handlingar i målet och möjligheten att yttra sig i frågan.”
Vänta nu, mycket förvirrande svammel har jag läst, men det här tar priset. Jag kan bara tolka det som att han/hon har rätt att ta del av handlingar, och får åxå öppna truten. Vilken ynnest.
Sen kommer nästa höjdare: En ny ” Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet ska tillsättas, och som det står ska denna myndighet. meddela den som utsatts för spaning.”
Men stopp här. Nu blev det fel igen. FRA granskar ju granska ALL trafik som går över gränserna. Alltså i princip alla som har internet idag, och tittar på någon utländsk sida. Avser man alltså att informera alla om detta? Hur, då och hur många gånger dagligen? Om det bara gäller specifikt misstänkta fall och trafik inser ju vem som helst att det är bara svammel. Eller, avser man att bara specifikt informera de som är av ’specialintresse’ härom. Om så är fallet undrar man vad det är för mening med signalspaningen i första läget. Tänk dig att man skickar följande brev: ”Kära Hassan-Muhammed ben-Brott, vi har identifierat dig som en potentiell säkerhetsrisk och kommer nu att tappa all trafik till och från din dator. Vänligen avhåll dig från kryptering eller andra åtgärder som kan försvåra vår verksamhet. M.v.h. FRA."
Vidare ska samma myndighet utreda ”…anmälningar från allmänheten.”. Detta är rent paradoxalt. Allmänheten ska alltså klaga på hemliga verksamheter. Man undrar bara hur många klagomål på MUST, FRA och SÄPO som kommit in under åren.
Vidare är det en förstärkning av ”efterhandskontrollen”. Jaha, alltså när skadan redan är skedd? Och avslutningen är en riktig höjdare i ordbajseri: ”Genom det här förslaget stärker vi integritetsskyddet ytterligare och även kontrollorganen för att skydda den enskildes integritet.”.
Såvitt jag ser det har man inte gjort ett dyft för att skydda den enskildes integritet. Det enda man avser göra är att sätta till ett gäng nickedockor som postumt ska försöka komma med åsikter om vad som hänt, kanske i en del fall och när det inte är för hemligt, och enbart baserat på vad FRA vill tala om för dem.
Nu har jag alltså läst artikeln ”Så ska Regeringen blidka FRA-kritiker”, på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2949991.svd
Men vad är det här för trams? ”Anledningen är att de ska pröva tillstånd till signalspaning, men prövningen av tillstånd till signalspaning har inga likheter med de uppgifter som allmänna domstolar har,” säger Sofia K. som är ”politiskt sakkunnig”. Det verkar som hon är mer svammelstrateg.
Nu är det ju så att all trafik ska monitoreras, och en domstol har alltså ingen som helst funktion. Vidare ” Integritetsskyddsombudets roll är att delta i beslutet genom rätten att ta del av vad handlingar i målet och möjligheten att yttra sig i frågan.”
Vänta nu, mycket förvirrande svammel har jag läst, men det här tar priset. Jag kan bara tolka det som att han/hon har rätt att ta del av handlingar, och får åxå öppna truten. Vilken ynnest.
Sen kommer nästa höjdare: En ny ” Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet ska tillsättas, och som det står ska denna myndighet. meddela den som utsatts för spaning.”
Men stopp här. Nu blev det fel igen. FRA granskar ju granska ALL trafik som går över gränserna. Alltså i princip alla som har internet idag, och tittar på någon utländsk sida. Avser man alltså att informera alla om detta? Hur, då och hur många gånger dagligen? Om det bara gäller specifikt misstänkta fall och trafik inser ju vem som helst att det är bara svammel. Eller, avser man att bara specifikt informera de som är av ’specialintresse’ härom. Om så är fallet undrar man vad det är för mening med signalspaningen i första läget. Tänk dig att man skickar följande brev: ”Kära Hassan-Muhammed ben-Brott, vi har identifierat dig som en potentiell säkerhetsrisk och kommer nu att tappa all trafik till och från din dator. Vänligen avhåll dig från kryptering eller andra åtgärder som kan försvåra vår verksamhet. M.v.h. FRA."
Vidare ska samma myndighet utreda ”…anmälningar från allmänheten.”. Detta är rent paradoxalt. Allmänheten ska alltså klaga på hemliga verksamheter. Man undrar bara hur många klagomål på MUST, FRA och SÄPO som kommit in under åren.
Vidare är det en förstärkning av ”efterhandskontrollen”. Jaha, alltså när skadan redan är skedd? Och avslutningen är en riktig höjdare i ordbajseri: ”Genom det här förslaget stärker vi integritetsskyddet ytterligare och även kontrollorganen för att skydda den enskildes integritet.”.
Såvitt jag ser det har man inte gjort ett dyft för att skydda den enskildes integritet. Det enda man avser göra är att sätta till ett gäng nickedockor som postumt ska försöka komma med åsikter om vad som hänt, kanske i en del fall och när det inte är för hemligt, och enbart baserat på vad FRA vill tala om för dem.
fredag 22 maj 2009
Vad är skillnaden mot DDR?
Jaha, nu har man äntligen hittat en frontalfigur att bemöta hela debatten om friheten på Internet, Margot Wallström. Det kan man läsa i denna artikel: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2937197.svd#articlecomments
Hon ska alltså agera som en bekymrad EU-medborgare och varandes socialdemokrat kan alltså hänvisa till sitt ansvarstagande i dessa frågor, genom att hävda att man för det första fört upp dessa frågor till Europanivå, vidare tycker (s), att det borde tillsättas någon form av ”Integritetsombudsman” för dylika frågor.
Alltså är det så att man inte törs riskera något som t.ex. att framföra något konkret i dessa frågor. För det första har man ju en ryggsäck i form av Bodström som vurmade för alla typer av övervakningar och kontroller av medborgarna. Han har sannolikt belagts med munkavle. Sådan är mindre smärtsam än det jag önskar honom.
Om man nu summerar i stort sett alla partiers (utom PP’s) läge, så håller man tyst och verkar lite fjösigt bekymrad, kanske ska tillsätta utredningar eller diskutera frågan vidare. Man törs inte ta ställning. Man har från (s), drivit igenom ett antal integritetskränkande frågor när man hade regeringsmakten, och från (m), (fp) och (kd), har man gjort likaledes med FRA och ipred.
Att ta någon form av ställning emot friheten på internet i nuläget är livsfarligt, dels har man en historia i vilken finns ett antal integritetskränkande lagar och beslut, och vidare skulle det vara på direkt kollisionskurs med domstolsväsendet och upphovsrättsindustrin. Att göra motsatsen är minst lika farligt, eftersom det är för det första uppenbart att TPB-rättegången hade en given utgång påhejad av de som, och historiskt sett tjänar belopp i hundramiljonersklassen på artisterna, och vilka uppenbarligen har en lobby som jobbat länge och väl på att skydda sin inkomstkälla.
Så, då plockar man fram Wallström, som skriver till EU i någon form av öppet brev för att verka bekymrad, och så kan man hänvisa till det, emedan vatten flyter under broarna och emedan man hoppas på att hela uppståndelsen ska gå ner och man kan föra över fokus på andra frågor.
Men nu är det ju så att Piratpartiet är ett ”enfrågeparti”, och det lär man hänvisa till några dagar innan EU-valet. Självklart kommer man hävda att arbetslöshet och ekonomi m.m. är frågor som man enats om inom båda blocken, emedan Piratpartiet inte har någon politik i dessa frågor. Men man kan egentligen fråga sig vad som är viktigast. Här kanske de olika blocken är eniga om var sin politik beträffande vissa saker, emedan man i frågor som rör något så fundamentalt som människors rätt att inte bli övervakade, kontrollerade o.s.v. står helt handfallna. Dessutom är det så att i grundlagen står det att medborgarna ska ha rätt kommunicera utan att någon har rätt att övervaka eller lyssna.Tydligen är det så att Bodström och nya lagar som ipred och FRA står över grundlagen, eller i alla fall specificerar att grundlagen är någon form av undantag från lapptäcket av övervakningslagar som man hittat på under senare tid.
Idag är Miljöpartiet ett accepterat parti, och det är ingen som anklagar dem för att vara ett enfrågeparti även om så är fallet. För Er som kommer ihåg de första gångerna (mp) överhuvud taget uttalade sig hade man inte svar på någonting som inte var direkt miljöanknutet. Och man kan väl förutsätta att (mp) inte bekymrar sig om människor fri- och rättigheter så länge inte koldioxidutsläppen ökar. Så vad är ett enfrågeparti?
Men pressen har en intressant del i hela denna historia. Intresset för dessa frågor är stort, och medborgarna vill veta vad de olika partierna står och tycker, samt följa fortsättningen på dokusåpan om TPB, med nya domare, nya skadestånd, flyttningar av verksamheten utomlands m.m.Men – detta står i direkt konflikt med vad båda politiska blocken vill, vilket är att tysta ner hela historien så att den faller i politisk glömska till EU-valet. Man kan ju inte tvinga pressen till tystnad (hoppas jag), men man kan påverka alla inblandade till att bordlägga alla aktiviteter till dess EU-valet är över. Kanske är det lite problem med presstödet eller så…?
Likheterna med det gamla DDR, som utmålades som det ultimata kontroll- och övervakningssamhället blir allt större. Skillnaden är bara att folk inte ”försvinner”, här registreras de bara i hemliga register som kopplas med DNA (PKA-registret), fingeravtryck, övervakningskameror med ansiktsscanning, personnummer, o.s.v.
Snart kommer väl alla nyfödda få en liten ”homer” inplanterad så att man alltid vet var personen befinner sig. Det finns ju inget att oro sig för eller hur? Och det sparar ju en massa pengar för myndigheterna när det gäller att lokalisera folk och tänk om det kan lösa något brott?Hur allt detta sedan påverkar dig och din vardag får du aldrig veta.
Sedan finns det givetvis en massa överenskommelser inom EU och med USA om att ha ett utbyte av alla uppgifter. Vilka får vi givetvis aldrig veta. ”Har du bara rent mjöl i påsen…lille medborgare”, behöver du ju inte bekymra dig.
Snart vete faen om det inte var större frihet i DDR än vad det är i Sverige.
Hon ska alltså agera som en bekymrad EU-medborgare och varandes socialdemokrat kan alltså hänvisa till sitt ansvarstagande i dessa frågor, genom att hävda att man för det första fört upp dessa frågor till Europanivå, vidare tycker (s), att det borde tillsättas någon form av ”Integritetsombudsman” för dylika frågor.
Alltså är det så att man inte törs riskera något som t.ex. att framföra något konkret i dessa frågor. För det första har man ju en ryggsäck i form av Bodström som vurmade för alla typer av övervakningar och kontroller av medborgarna. Han har sannolikt belagts med munkavle. Sådan är mindre smärtsam än det jag önskar honom.
Om man nu summerar i stort sett alla partiers (utom PP’s) läge, så håller man tyst och verkar lite fjösigt bekymrad, kanske ska tillsätta utredningar eller diskutera frågan vidare. Man törs inte ta ställning. Man har från (s), drivit igenom ett antal integritetskränkande frågor när man hade regeringsmakten, och från (m), (fp) och (kd), har man gjort likaledes med FRA och ipred.
Att ta någon form av ställning emot friheten på internet i nuläget är livsfarligt, dels har man en historia i vilken finns ett antal integritetskränkande lagar och beslut, och vidare skulle det vara på direkt kollisionskurs med domstolsväsendet och upphovsrättsindustrin. Att göra motsatsen är minst lika farligt, eftersom det är för det första uppenbart att TPB-rättegången hade en given utgång påhejad av de som, och historiskt sett tjänar belopp i hundramiljonersklassen på artisterna, och vilka uppenbarligen har en lobby som jobbat länge och väl på att skydda sin inkomstkälla.
Så, då plockar man fram Wallström, som skriver till EU i någon form av öppet brev för att verka bekymrad, och så kan man hänvisa till det, emedan vatten flyter under broarna och emedan man hoppas på att hela uppståndelsen ska gå ner och man kan föra över fokus på andra frågor.
Men nu är det ju så att Piratpartiet är ett ”enfrågeparti”, och det lär man hänvisa till några dagar innan EU-valet. Självklart kommer man hävda att arbetslöshet och ekonomi m.m. är frågor som man enats om inom båda blocken, emedan Piratpartiet inte har någon politik i dessa frågor. Men man kan egentligen fråga sig vad som är viktigast. Här kanske de olika blocken är eniga om var sin politik beträffande vissa saker, emedan man i frågor som rör något så fundamentalt som människors rätt att inte bli övervakade, kontrollerade o.s.v. står helt handfallna. Dessutom är det så att i grundlagen står det att medborgarna ska ha rätt kommunicera utan att någon har rätt att övervaka eller lyssna.Tydligen är det så att Bodström och nya lagar som ipred och FRA står över grundlagen, eller i alla fall specificerar att grundlagen är någon form av undantag från lapptäcket av övervakningslagar som man hittat på under senare tid.
Idag är Miljöpartiet ett accepterat parti, och det är ingen som anklagar dem för att vara ett enfrågeparti även om så är fallet. För Er som kommer ihåg de första gångerna (mp) överhuvud taget uttalade sig hade man inte svar på någonting som inte var direkt miljöanknutet. Och man kan väl förutsätta att (mp) inte bekymrar sig om människor fri- och rättigheter så länge inte koldioxidutsläppen ökar. Så vad är ett enfrågeparti?
Men pressen har en intressant del i hela denna historia. Intresset för dessa frågor är stort, och medborgarna vill veta vad de olika partierna står och tycker, samt följa fortsättningen på dokusåpan om TPB, med nya domare, nya skadestånd, flyttningar av verksamheten utomlands m.m.Men – detta står i direkt konflikt med vad båda politiska blocken vill, vilket är att tysta ner hela historien så att den faller i politisk glömska till EU-valet. Man kan ju inte tvinga pressen till tystnad (hoppas jag), men man kan påverka alla inblandade till att bordlägga alla aktiviteter till dess EU-valet är över. Kanske är det lite problem med presstödet eller så…?
Likheterna med det gamla DDR, som utmålades som det ultimata kontroll- och övervakningssamhället blir allt större. Skillnaden är bara att folk inte ”försvinner”, här registreras de bara i hemliga register som kopplas med DNA (PKA-registret), fingeravtryck, övervakningskameror med ansiktsscanning, personnummer, o.s.v.
Snart kommer väl alla nyfödda få en liten ”homer” inplanterad så att man alltid vet var personen befinner sig. Det finns ju inget att oro sig för eller hur? Och det sparar ju en massa pengar för myndigheterna när det gäller att lokalisera folk och tänk om det kan lösa något brott?Hur allt detta sedan påverkar dig och din vardag får du aldrig veta.
Sedan finns det givetvis en massa överenskommelser inom EU och med USA om att ha ett utbyte av alla uppgifter. Vilka får vi givetvis aldrig veta. ”Har du bara rent mjöl i påsen…lille medborgare”, behöver du ju inte bekymra dig.
Snart vete faen om det inte var större frihet i DDR än vad det är i Sverige.
Om en mammuts död
Jag börjar bli mer och mer frustrerad av den här debatten om upphovsrätt. Man kan i dagens SvD läsa att de trettio miljoner de kräver TPB inte är tillräckligt, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2928557.svd
För det första är det så att Copyswede höstar in drygt 200 MSEK varje år på försäljningen av tomma media som det är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material till, såsom CD/DVD och MP3-spelare.Det ologiska/paradoxala i detta har jag redan avhandlat tidigare i denna blogg, så det kan vi lämna.Men det är klart att eftersom en CD kostar kanske 2kr, och sedan bränner man ner materialet som är skyddat på det, vilket kanske kostar säg 2kr till, och sedan sätter på lite omslag så kostar det någon krona till. Sedan ska ju skivorna distribueras, och då kan vi väl lägga på en femma till. Summan slutar på runt 10kr.Men vad står det då på prislappen? Tja, kanske 190kr. Vi snackat alltså om ett pålägg på 1900%.Ok, en del ska ju artisten ha, men hur mycket är det? Några tior kanske? Resten hamnar i fickorna på Sony Music, Warner Music Group, EMI m.fl.
Tror faen att de vill försvara sin lilla låda, sitta på häcken, inte göra ett skit och plocka in hundratals miljoner. Denna föga konstruktiva och produktiva verksamhet har de kunnat ägna sig i årtionden, och ingen har reagerat.
Så nu har tekniken kört om dem, man kan kryptera, servrar kan ligga i vilket land som helst, och sötebrödsdagarna är över. Man skräms så gott man kan, knyter sig gärna till snack om övervakning av nätet baserad på en, i många stycken påhittad, uppmålad bild om terrorism. Tack Bodström och andra muppar som tror att Sverige försvaras med övervakning på nätet. Detta emedan man kapar ner försvaret till ett rent skämt.
Polisen har ju fullt upp med att övervaka de som kör 5km över gällande hastighetsgräns, så de är inte heller att räkna men.
Total kontroll av internet är alltså lösningen till allt. Den ’lede fi’ skickar säkert okrypterad information om detta på Internet flera år innan man tänker anfalla Sverige, så man hinner uppprusta. Men det vet ju inte ’lede fi’, så de skickar säkert alla meddelanden i klartext.
Alltså, vad trött jag blir. Jag skiter i hur duktiga FRA är, risken för terrorism o.s.v. Hotbilden mot Sverige är obefintlig f.n. Det är dock inte ett skäl att plocka ner försvaret till det rena skämt det är idag, men ej heller en anledning till att snoka i all kommunikation på Internet. Tekniken har sprungit ifrån de som tjänat storkovan på kontrakt med artister och svindyr försäljning av CD/DVD. Det är bara att fatta.
Skrämmas lite går ju bra, andra till varnagel. Kanske skulle vi införa dödsstraff här i Sverige, andra till varnagel – samma princip.
I hela denna rättsparodi kan man även konstatera att de som verkligen gjort sig skyldiga till kopieringen kommer man inte åt eller hittar inte. Men i desperation ger man sig på de som gör vidarebefordringen av kopiorna möjlig. Ej heller kan man inte åtala de som kopierat kopiorna, d.v.s. laddat ner upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt för många och för lite pengar i det enskilda fallet.Med detta bestraffningssätt är alltså alla som möjliggör en kopiering möjlig. Mjukvaruföretag, Internetleverantörer, datorfabrikanter och försäljarna av datorer – alla har en det i att denna verksamhet är möjlig.
Den åldriga mammuten är döende, men tyvärr finns det de som tror att den kan räddas med konstgjord andning, vilket skapar bristande respekt för hela rättsapparaten.
För det första är det så att Copyswede höstar in drygt 200 MSEK varje år på försäljningen av tomma media som det är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material till, såsom CD/DVD och MP3-spelare.Det ologiska/paradoxala i detta har jag redan avhandlat tidigare i denna blogg, så det kan vi lämna.Men det är klart att eftersom en CD kostar kanske 2kr, och sedan bränner man ner materialet som är skyddat på det, vilket kanske kostar säg 2kr till, och sedan sätter på lite omslag så kostar det någon krona till. Sedan ska ju skivorna distribueras, och då kan vi väl lägga på en femma till. Summan slutar på runt 10kr.Men vad står det då på prislappen? Tja, kanske 190kr. Vi snackat alltså om ett pålägg på 1900%.Ok, en del ska ju artisten ha, men hur mycket är det? Några tior kanske? Resten hamnar i fickorna på Sony Music, Warner Music Group, EMI m.fl.
Tror faen att de vill försvara sin lilla låda, sitta på häcken, inte göra ett skit och plocka in hundratals miljoner. Denna föga konstruktiva och produktiva verksamhet har de kunnat ägna sig i årtionden, och ingen har reagerat.
Så nu har tekniken kört om dem, man kan kryptera, servrar kan ligga i vilket land som helst, och sötebrödsdagarna är över. Man skräms så gott man kan, knyter sig gärna till snack om övervakning av nätet baserad på en, i många stycken påhittad, uppmålad bild om terrorism. Tack Bodström och andra muppar som tror att Sverige försvaras med övervakning på nätet. Detta emedan man kapar ner försvaret till ett rent skämt.
Polisen har ju fullt upp med att övervaka de som kör 5km över gällande hastighetsgräns, så de är inte heller att räkna men.
Total kontroll av internet är alltså lösningen till allt. Den ’lede fi’ skickar säkert okrypterad information om detta på Internet flera år innan man tänker anfalla Sverige, så man hinner uppprusta. Men det vet ju inte ’lede fi’, så de skickar säkert alla meddelanden i klartext.
Alltså, vad trött jag blir. Jag skiter i hur duktiga FRA är, risken för terrorism o.s.v. Hotbilden mot Sverige är obefintlig f.n. Det är dock inte ett skäl att plocka ner försvaret till det rena skämt det är idag, men ej heller en anledning till att snoka i all kommunikation på Internet. Tekniken har sprungit ifrån de som tjänat storkovan på kontrakt med artister och svindyr försäljning av CD/DVD. Det är bara att fatta.
Skrämmas lite går ju bra, andra till varnagel. Kanske skulle vi införa dödsstraff här i Sverige, andra till varnagel – samma princip.
I hela denna rättsparodi kan man även konstatera att de som verkligen gjort sig skyldiga till kopieringen kommer man inte åt eller hittar inte. Men i desperation ger man sig på de som gör vidarebefordringen av kopiorna möjlig. Ej heller kan man inte åtala de som kopierat kopiorna, d.v.s. laddat ner upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt för många och för lite pengar i det enskilda fallet.Med detta bestraffningssätt är alltså alla som möjliggör en kopiering möjlig. Mjukvaruföretag, Internetleverantörer, datorfabrikanter och försäljarna av datorer – alla har en det i att denna verksamhet är möjlig.
Den åldriga mammuten är döende, men tyvärr finns det de som tror att den kan räddas med konstgjord andning, vilket skapar bristande respekt för hela rättsapparaten.
onsdag 13 maj 2009
Fel i lagen
Nu har tekniken sprungit ifrån politikerna, lagstiftarna och upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. Detta samtidigt som dessa till stor del är bestående av 40-talister som inte förstår tekniken, dess möjligheter eller begränsningar.
Det finns en hel hög med faktorer runt detta, och det uppmärksammade fallet med TPB är ett typexempel på detta.
Vad man har gjort är alltså att applicera en lagstiftning som är tekniskt föråldrad d.v.s. baserad på de kommunikations, distributions och lagringssätt som gällde när den skrevs på modern teknologi. Detta initierat av upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. En ren desperat handling för att skrämmas, och tiden kommer att utvisa vilka som hade rätt resp. fel.Det är även ganska intressant det här med upphovsrätten, det finns alltså en organisation som för talan för upphovsrättsinnehavarna. Därmed inte sagt att de egentligen talar som representanter för de enskilda artisterna, som någon form av fackförening Det vet vi mycket lite om, d.v.s. om artisterna eller den enskilda artisten lider och ej vill att verk kopieras. Dessa kanske tycker att all spridning är positiv för berömmelse, vilket ger ökad spridning och högre biljettpriser t.ex. vid konserter m.m.
Själv hittade jag ett band i och från Brasilien som heter Cidade Negra på youtube, och har köpt material från dem. Jag hade aldrig blivit medveten om deras existens om det inte varit för youtube. Nu har WMG (jag förmodar Warner Music Group) sett till att nästan allt material med Cidade Negra raderats från nätet, och följaktligen har jag ingen aning om nya låtar som de släpper, och inte lär jag informeras om så är fallet av WMG i Brasilien. Handlandet är alltså en ren förlust både för bandet och WMG.
Men knutpunkten är att dessa intresseorganisationer inte nödvändigtvis handlar för artisternas bästa och med deras samtycke. De handlar enbart baserat på sina egna ekonomiska intressen, och man har kontrakt med artisterna och försöker givetvis tjäna så mycket man kan, innebärande så lite som möjligt till artisterna och så mycket som möjligt till de själva. Och för många år sedan, när det fanns LP-skivor och biografer som folk var tvingade att köpa eller gå på för att ta del av ett verk, att dessa mellanhänder satt i mitten och inhöstade stora summor. Givetvis vill man fortsätta med det men ser med stigande desperation hur tekniken omöjliggör denna mellanposition som genererade mycket stora summor.
Här kommer den först bisarra delen av denna historia som visar det jag vill påtala; När vissa lagringsmedia dök upp för många år sedan, som t.ex. kassettband, var det uppenbart att dessa användes till stor del för att kopiera originalband och LP-skivor. Senare dök det upp VHS-band på vilka man kunde kopiera filmer. Och här kommer den första dumheten; av någon anledning gick lagstiftaren med på att belägga dessa med en viss avgift per enhet som skulle betalas till dessa intresseorganisationer.
När sedan CD-skivor, och senare DVD dök upp var det bara att fortsätta på samma linje, d.v.s. att eftersom de kunde användas till kopiering av upphovsrättsskyddat material belades de med en viss avgift tomma.
Redan här har vi två principfel: För det första kan lagstiftaren inte förutsätta att medborgarna bryter mot lagen. Lagstiftaren uppgift är att stift lagar som alla måste följa, inte basera lagstiftningen på vad (i detta fall) har för avsikt med sina inköp.
För det andra, lagar av denna typ slår mot även de som inte avser kopiera upphovsrättsskyddat material. Det är t.ex. väldigt osannolikt att datorföretag avser använda CD, eller DVD-skivor på det sättet att deras anställda, under arbetstid, kopierar material. Man utesluter alltså all annan användning av dessa media än till piratkopiering.Idag har vi alltså en lagstiftning med vilken man förutsätter att upphovsrättsskyddade verk kopieras, och med anledning härav betalar köparna pengar till upphovsrättshavarnas organisation Copyswede, baserat på media och lagringskapacitet. Således betalas s.k. piratkopieringsavgifter på MP3-spelare, DVD-spelare, DVD-skivor m.m. Fortsättningen på samma logik är att mobiltelefoner, hårddiskar, datorer, USB-minnen o.s.v. kommer att avgiftsbeläggas till förmån för Copyswede.
Men jag vill understryka, och detta är viktigt: Genom denna piratkopieringsavgift har lagstiftaren legaliserat kopiering av upphovsrättsskyddat material. Ingen kan ju rimligtvis tvingas betala en avgift för något som är olagligt.
Man kan likna detta med att ta ut en ’fortkörningsavgift’ på nya bilar med motiveringen att ’den kan ju framgent användas för att färdas med över hastighetsbegränsningar’.
Det är polisens och åklagarnas sak att finna och rättsföra brott mot lagen, man kan inte skapa en lagstiftning som förutsätter att lagen kommer att brytas.
Man kan bara ana vilken del mediabolagen spelade när detta paradoxala regelverk skapades.
Är det nu småpengar det handlar om, så att man kan negligera detta rena principfel? Tja, det beror ju på vad man anser, men enligt Copyswedes årsredovisning gav dessa avgifter drygt 200 miljoner under 2007, (några uppgifter för 2008 har ej publicerats). Både piratkopieringsavgifternas storlek, årsredovisningar och en hel del annat intressant finns på denna länk; http://www.copyswede.se
Det finns en hel hög med faktorer runt detta, och det uppmärksammade fallet med TPB är ett typexempel på detta.
Vad man har gjort är alltså att applicera en lagstiftning som är tekniskt föråldrad d.v.s. baserad på de kommunikations, distributions och lagringssätt som gällde när den skrevs på modern teknologi. Detta initierat av upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. En ren desperat handling för att skrämmas, och tiden kommer att utvisa vilka som hade rätt resp. fel.Det är även ganska intressant det här med upphovsrätten, det finns alltså en organisation som för talan för upphovsrättsinnehavarna. Därmed inte sagt att de egentligen talar som representanter för de enskilda artisterna, som någon form av fackförening Det vet vi mycket lite om, d.v.s. om artisterna eller den enskilda artisten lider och ej vill att verk kopieras. Dessa kanske tycker att all spridning är positiv för berömmelse, vilket ger ökad spridning och högre biljettpriser t.ex. vid konserter m.m.
Själv hittade jag ett band i och från Brasilien som heter Cidade Negra på youtube, och har köpt material från dem. Jag hade aldrig blivit medveten om deras existens om det inte varit för youtube. Nu har WMG (jag förmodar Warner Music Group) sett till att nästan allt material med Cidade Negra raderats från nätet, och följaktligen har jag ingen aning om nya låtar som de släpper, och inte lär jag informeras om så är fallet av WMG i Brasilien. Handlandet är alltså en ren förlust både för bandet och WMG.
Men knutpunkten är att dessa intresseorganisationer inte nödvändigtvis handlar för artisternas bästa och med deras samtycke. De handlar enbart baserat på sina egna ekonomiska intressen, och man har kontrakt med artisterna och försöker givetvis tjäna så mycket man kan, innebärande så lite som möjligt till artisterna och så mycket som möjligt till de själva. Och för många år sedan, när det fanns LP-skivor och biografer som folk var tvingade att köpa eller gå på för att ta del av ett verk, att dessa mellanhänder satt i mitten och inhöstade stora summor. Givetvis vill man fortsätta med det men ser med stigande desperation hur tekniken omöjliggör denna mellanposition som genererade mycket stora summor.
Här kommer den först bisarra delen av denna historia som visar det jag vill påtala; När vissa lagringsmedia dök upp för många år sedan, som t.ex. kassettband, var det uppenbart att dessa användes till stor del för att kopiera originalband och LP-skivor. Senare dök det upp VHS-band på vilka man kunde kopiera filmer. Och här kommer den första dumheten; av någon anledning gick lagstiftaren med på att belägga dessa med en viss avgift per enhet som skulle betalas till dessa intresseorganisationer.
När sedan CD-skivor, och senare DVD dök upp var det bara att fortsätta på samma linje, d.v.s. att eftersom de kunde användas till kopiering av upphovsrättsskyddat material belades de med en viss avgift tomma.
Redan här har vi två principfel: För det första kan lagstiftaren inte förutsätta att medborgarna bryter mot lagen. Lagstiftaren uppgift är att stift lagar som alla måste följa, inte basera lagstiftningen på vad (i detta fall) har för avsikt med sina inköp.
För det andra, lagar av denna typ slår mot även de som inte avser kopiera upphovsrättsskyddat material. Det är t.ex. väldigt osannolikt att datorföretag avser använda CD, eller DVD-skivor på det sättet att deras anställda, under arbetstid, kopierar material. Man utesluter alltså all annan användning av dessa media än till piratkopiering.Idag har vi alltså en lagstiftning med vilken man förutsätter att upphovsrättsskyddade verk kopieras, och med anledning härav betalar köparna pengar till upphovsrättshavarnas organisation Copyswede, baserat på media och lagringskapacitet. Således betalas s.k. piratkopieringsavgifter på MP3-spelare, DVD-spelare, DVD-skivor m.m. Fortsättningen på samma logik är att mobiltelefoner, hårddiskar, datorer, USB-minnen o.s.v. kommer att avgiftsbeläggas till förmån för Copyswede.
Men jag vill understryka, och detta är viktigt: Genom denna piratkopieringsavgift har lagstiftaren legaliserat kopiering av upphovsrättsskyddat material. Ingen kan ju rimligtvis tvingas betala en avgift för något som är olagligt.
Man kan likna detta med att ta ut en ’fortkörningsavgift’ på nya bilar med motiveringen att ’den kan ju framgent användas för att färdas med över hastighetsbegränsningar’.
Det är polisens och åklagarnas sak att finna och rättsföra brott mot lagen, man kan inte skapa en lagstiftning som förutsätter att lagen kommer att brytas.
Man kan bara ana vilken del mediabolagen spelade när detta paradoxala regelverk skapades.
Är det nu småpengar det handlar om, så att man kan negligera detta rena principfel? Tja, det beror ju på vad man anser, men enligt Copyswedes årsredovisning gav dessa avgifter drygt 200 miljoner under 2007, (några uppgifter för 2008 har ej publicerats). Både piratkopieringsavgifternas storlek, årsredovisningar och en hel del annat intressant finns på denna länk; http://www.copyswede.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)