torsdag 30 december 2010

Vägs ände

När ska svenska politikerna vakna? Vi har nu sett det första attentatsförsöket i Sverige mot helt oskyldiga människor som julhandlade. Pressen har tystnat, och man fick inte reda på om det var en ensam aktion eller inte, men man kan hålla för sannolikt att det måste vara i det närmaste omöjligt att iscensätta en sådan aktion utan att någon i personens närhet skulle ha fattat misstankar om vad som var på väg att hända.
Men därtill kom problematiken att även OM, man visste att något var på väg att hända hade man definitivt ingen möjlighet att utrymma området i Stockholms centrum. Det låter sig helt enkelt inte göras, vilket bevisas av det samtal som någon fick några timmar innan det smällde. Det är helt enkelt en praktisk omöjlighet och kan bara skapa panik.

Sedan småskolan har vi lärt oss att vi lever i en demokrati, och vi har blivit itutade ord som frihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Honnörsord som man hävdar att det är principer hela vårt samhälle vilar på. Men när några använder sig av dessa fundamentala rättigheter och sedan blir hotade till livet, som i fallet Lars Vilks eller Jyllandsposten, är dessa grundlagar inte mycket värda. Det kan rimligtvis inte vara så att den som publicerar något eller yttrar något ska behöva ta hänsyn till alla människor och deras religioner eller åsikter. Man må bli hur upprörd som helst och man må använda sig av just yttrande och tryckfrihet för att bemöta saker som upprör, men man må inte använda sig av medel som inte är förenliga med svensk lag.

Det är just var ett öppet och tolerant samhälle handlar om, och man kan givetvis ifrågasätta nödvändigheten av att publicera olika saker, men det förändrar inte grundprincipen.

Vi svenskar har de senaste årtiondena itutats att vi ska acceptera de som kommer till detta land, vi ska acceptera deras religion, deras åsikter, deras rättighet att i ett öppet och tolerant samhälle, avvika från de saker, principer och levnadssätt som gällt i detta land i flera hundra år. Nu har detta baktänt, och de som valt att komma till detta land har i stället för att assimileras i samhället, och hantera sina egna saker och för oss avvikande levnadssätt, börjat ställa krav på hur vi svenskar som finns i detta land ska anpassa oss till deras krav.

Politikerna har därvidlag visat en mycket skrämmande undfallenhet, och har vid ett flertal tillfällen gjord nedsättande uttalanden om den egna, svenska kulturen, både vad beträffar sedvänjor, men även vad beträffar matvanor m.m.

De senaste åren har vi dessutom sett ett antal direkta problem som följt i invandringens spår. De områden som byggdes under 60-70talet är numera regelrätta ghetton, med befolkningsgrupper segregerade från svenska samhället, och som inte drar sig för något när det gäller interna konflikter grupper emellan. Man har alltså regelrätta kravaller, gängstrider med skottlossning, och polis och utryckningspersonal vågar inte göra utryckningar till dessa områden utan att var beväpnade och ha förstärkning.

Politikerna verkar inte fatta situationens allvar, utan stoppar huvudet i sanden och snackar om ”integrationsproblem”, men redan i detta har vi en paradox – man har ju aldrig krävt eller avsett att de som kommer till detta land ska integreras. De ska ju få behålla sina sedvänjor, sina sätt att leva o.s.v. alltså varken har de eller kommer att någonsin integreras med den politik som förts och förs.

Lösningen som politikerna mumlar som ett mantra är att det behövs mer resurser för integration. Med detta menar man då inte att de som kommit hit ska assimileras i det svenska samhället, utan enbart att de på olika sätt, vanligtvis baserat på olika kostsamma insatser, ska avhållas från brottslig verksamhet. Att ungdomar i de gamla miljonprojektsområdena eldar upp skolor, bilar, deltar i gängbrottslighet o.s.v. är enligt politikerna enbart ett tecken på att de inte har något annat att göra och är understimulerade, samt försöker få medborgarna att få någon form av medkänsla för dessa smågangsters. Givetvis är denna miljö en perfekt rekryteringsgrund för extrema och fundamentala islamister, men politikerna vägrar att inse detta, och låter gränserna vara vidöppna för lycksökare som utger sig vara flyktingar, och eventuellt är finansierade av terrorgrupper för att sprida terror och skräck i islams namn över västvärlden.

Men vi har nu nått vägs ände. Vi ska inte behöva avsätta polisiära resurser för alla som kommer till detta land för att övervaka dem, för att på så sätt förebygga terrordåd. Det är en reaktiv verksamhet som är dömd att misslyckas eftersom man inte kan känna till människor planer och åsikter. Dessutom ska vi, ”pursvenskar” få vår integritet nedskuren för att politikerna har tagit in och tar in element som är potentiella terrorister. Boströmsamhället, med FRA-lagen, SWIFT-lagen, och datalagringsdirektivet är några exempel på just detta. Problemet handlar inte ett dyft om integrering, eftersom politikerna de senaste årtiondena inte strävat att de som kommer till detta land ska integreras. Det handlar helt enkelt om att inte tillåta de som uppenbarligen inte är flyktingar att komma in till detta land. Vi pratar om ca 95% av de som idag släpps in i landet, inte om riktiga flyktingar enligt FN:s definition. Ovanpå det har vi kostnaderna för den politik som drivs. Det finns då en massa olika kalkyler på vad invandringspolitiken kostar, även om politikerna försöker förringa dessa, och jag tror inte jag har sett någon som slutar på mindre är 40-50 miljarder, med det är givetvis tabu att prata om eller nämna av någon märklig anledning.

Men vad menar jag då med vägs ände? Man pratar om flyktingar, vilket det uppenbarligen inte varit fallet att vi tagit in de senaste åren. De som varit riktiga flyktingar och kommit till detta land har kommit genom den av FN, och för EU avdelade flyktingkvoten. 2010 tog Sverige emot 40% av denna, hela EU:s kvot av flyktingar, och jag frågar mig om Sverige är 40% av EU? Nu får andra länder var ”solidariska” för ett långt tag framöver. Vi måste alltså spika igen våra gränser för lycksökare, potentiella terrorister, och tyvärr även för riktiga flyktingar för flera år framöver. Vi har tagit emot långt mer än vad vi kan hantera eller integrera i detta land och det har skapat enorma kostnader och problem. Vägs ände är att stoppa all invandring till dess vi kan få ordning på de problem de senaste årens huvudlösa politik ställt till med. Förutom kravallerna i miljonprojektsområden, en klar överrepresentation i brottsstatistiken bland invandrare, enorma kostnader, och integritetsinskränkningar i alla medborgarnas fri- och rättigheter har vi nu sett de första direkta terrordåden riktade mot oskyldiga människor.

Ska vi vänta tills några hundra oskyldiga människor mister livet, eller ska vi agera nu? Det är vägs ände – den blåögda naiviteten bör ersättas av de öppna ögonens agerande. Jag är mycket trött på den politiskt korrekta propagandan och politikernas agerande som uppenbarligen förstör hela mitt land – realiteten pratar ett helt annat språk, och det behöver jag inte betald tolkhjälp för att förstå.

Detta är några länkar med några av de senaste stackars missförstådda kulturberikare som behöver mer stöd för integrering:

SvD

SvD

DN

DN

onsdag 29 december 2010

Bara en påhittad historia

Efter att ha grunnat länge på vad det som egentligen driver svenska politiker i alla de etablerade partierna, utom SD, att lovorda och försvara den sanslösa invandring som sker, har jag förgäves sökt ett svar. Jag har dock för att inte peka ut personer, bytt alla namn. och de namn som nedan nämns har inget med nu levande personer att göra.

Lite bakgrund

Den 11:e September 2001, vet alla vad som inträffade. I en mycket välordnad och samordnad attack hade islamiska extremister lyckats kapa 4 stora passagerarplan och man använde två till att förstöra World Trade Center i New York, ett för att flyga in i Pentagon och ett fjärde var avsett för att flyga in i Vita Huset eller Capitoleum, men detta misslyckades helt.

Det var alltså 19 personer inblandade, och dessa hade inte bara lyckats ta sig förbi alla säkerhetskontroller och synkronisera sitt agerande perfekt, de hade, vilket var det mest oroande, lyckats hålla hela operationen hemlig och amerikanska underrättelsetjänsten, CIA och NSA togs på sängen.

Det fanns sannolikt indikationer på att något skulle hända men eftersom man inte synkroniserat sina verksamheter, och informationsmängden var så enorm, kunde man inte förutsäga exakt vad som skulle hända. Man kunde definitivt inte vidta åtgärder på rena misstankar som skulle kosta miljontals dollar och förorsaka mycket problem samt frustration.

Efter det inträffade, alltså att man lyckats kapa fyra plan och köra två in i World Trade Center, och ett i Pentagon, stod i alla fall så mycket klart att man inte kunde förlita sig på enskild information och att både informationsselekteringen, samarbetet måste bli bättre samt att information behövdes från fler källor. Den amerikanske presidenten förklarade krig mot den globala islamsk terrorismen.

Att man skulle ha mer extern övervakning var en ren självklarhet, i form av satelliter, samköra register, inhämta information från fler register och liknande var en självklarhet.

Vad att göra?

Problemet var att infiltrera dessa terrorgrupper. Det är inte bara att komma och säga att ”jag är en djupt troende muslim, så kör mig till ert träningsläger och ge mig namnen på alla nyckelpersoner”. Att infiltrera dessa grupperingar är alltså mycket svårt av en rad anledningar. Man måste alltså inhämta all den information man kan utan att kunna förlita sig på ”inside information”. Att förlita sig på satellitinformation är även svårt eftersom det ger information i nutid, men man har ingen aning om vad en grupps planer är. Ett annat problem var givetvis informationsöverföringen. Tidigare hade man kunnat knäcka RSA-krypton med öppen nyckel, och de sågs inte som någon större fara, men i och med att dessa grupper börjat använda sig av blankettkrypton i kombination med dolda RSA-nycklar man inte fick tag i, blev det omöjligt t.o.m. för NSA att få reda på innehållet i vissa meddelanden. Så i väntan på, och i stället för att kunna läsa meddelanden mellan dessa grupperingar blev det intressant bara att kunna uttyda vilken kryptering och krypteringsgrad de använde sig av. De som använde av NSA kända ”terroristkrypton” hamnade omedelbart på listan över personer som skulle övervakas och kontrolleras på andra sätt.

Draghjälp

Lite oväntat får man draghjälp av ETA som iscensätter en bombning av tunnelbanan i Madrid, och givetvis är detta en kvittens på att all övervakning och kontroll som kan behövas är bara till för medborgarnas bästa. Samma sak är det 2005 när ett antal islamistiska terrorister blåser av bomber i London. Allmänheten kan ju inte förneka att mer kontroll och bevakning är nödvändig – för deras egen skull.

Nu uppstod bara problemet att man inte hade tillgång till all den information man önskade. Terroristverksamhet måste finansieras på något sätt, och givetvis kontrolleras och registreras alla banktransaktioner som sker i USA, men i fallet 11:e september visade det sig att en del av planeringen även ägt rum i Europa, alltså inom EU:s gränser.

Givetvis är det då av intresse att inte bara utbyta information med resp. länders underrättelsetjänster, utan även få del av alla banktransaktioner som kan användas för terrorism. Nu är problemet att alla länder i EU inte är del av NATO, men eftersom en majoritet är det, är det inga problem för USA att få igenom att alla data skickas till USA för kontroll.

Det lilla larviga landet

Men vad har nu allt detta med det lilla larviga landet Sverige att göra?

Historiskt sett är det så att FRA samarbetat med USA. Redan efter kriget samarbetade FRA med USA, och man fick signalspaningsutrustning från USA, emedan man ”spionflög” på Östersjön och skickade allt material till USA. Man har haft (och har), signalspaningsfartyg på Östersjön som inhämtar information, och via FRA skickar detta vidare till USA. Samma sak är det säkerligen med MUST, Militära Underrättelse och Säkerhetstjänsten som vidarebefordrar information till USA man anser kan vara av värde. Men vi har vid denna tid, tidigt 2000-tal socialdemokratisk regering under ledning av Jörgen Persson. Nu har det dock varit så att det svenska försvaret nedrustats till en ren spillra av sin forna styrka, och man har tillsatt en försvarsminister som sedan 2002 jobbade hårt på att skrota det svenska försvaret eftersom man inte ansåg att det fanns några hot, och man skulle kunna lösa hela problematiken med tal om mobilitet och rörliga förband i folkets ögon och på så sätt spara i budgeten, var Lena Björklind det perfekta valet som försvarsminister och hade ingen som helst pejling på någonting men var styrd av de från den socialdemokratiska bunkern.

Lösningen

Amerikanerna hade därvidlag en idé som skulle ge dem insikt i islamiska terroristorganisationers förehavanden. Denna idé gick ut på att man först infiltrerade föreningar med knytning till respektive land där man misstänkte terroristverksamhet. Därefter öppnade man upp för flyktingar som kunde ha insikt i de olika terroristorganisationernas verksamhet att fly till Sverige och ett antal andra selekterade länder som var ”neutral mark”, med löften om en nystart och bättre levnadsstandard. Nu var man ju inte intresserad av kvinnor eller gamla gubbar, så därför skulle man använda sig av definitionen ”barn” enligt FN:s definition, alltså personer under 18 år, och eftersom man kände till den hierarkiska familjestrukturen i länderna i fråga, var det en självklarhet att i stort sett bara män skulle komma. Ytterligare en fördel med att selektera ut just Sverige, var att svenska myndigheter har ett mycket välutvecklat system att hålla koll på alla medborgare. Detta eftersom man har något som heter personnummer. Detta lilla nummer gör det möjligt att spåra varenda persons förehavanden, t.ex. vid köp med kontokort eller bankkort. Eftersom knytningen mellan utfärdade bankkort och personnummer finns är det inte som helst problem att vet var en person befinner sig och vad denne precis köpt eller vilka transaktioner som gjorts. Ingen person kan vistas i Sverige utan att ha ett personnummer.

Mot målet

Först måste man dock ha sanktioner från länderna ifråga, varav Sverige var ett. Detta var lite problematiskt eftersom man hade att göra med en socialdemokratisk regering. Men man ska komma ihåg att vi pratar om något år efter attacken på World Trade Center, och man kunde alltså blåsa upp terrorhoten till något som berörde hela västvärlden. Man hade givetvis även stöd för sina planer från svenska militären. Men man behövde en morot. Amerikanerna var givetvis fullt medvetna om att svenska försvaret var nedbantat till ett rent skämt, och man erbjöd då regeringen att i utbyte mot deltagande i detta projekt, att bistå landet med militär i händelse av anfall. På så sätt skulle Sverige spara stora mängder pengar i försvarsbudgeten. Regeringen fann detta gott, och gav Lena Björklind i order att skära ner på försvaret, vilket givetvis kallades en omstrukturering till det aktuella försvarsläget och 2004, kom propositionen som antogs om att Sverige omstrukturera försvaret från ett ”invasionsförsvar” till ett ”insatsförsvar”.
Därefter sattes planen i verket, och antalet ”ensamkommande flyktingbarn”, dubblerades mellan 2005 och 2006, slussarna hade öppnats. Dessa barn var egentligen inte alls barn, men man hade instruerat Migrationsverket om att man varken skulle kräva giltiga identitetshandlingar, och ej heller ifrågasätta eller medicinskt kontrollera den angivna åldern. De länder amerikanerna selekterat ut som mål för detta var Somalia, Afghanistan och Irak, och eventuellt kan man misstänka att man även arrangerade eller i alla fall understödde transporten från dessa länder av selekterade objekt till Sverige.

Planen var att de ”ensamkommande flyktingbarnen” skulle slussas till platser och organisationer som man hade infiltrerat och på så sätt kunde inhämta information.

Informationsinsamling

Om vi nu sätter oss in i situationen för dessa män som kommer som nyanlända till Sverige, blir logiken ganska enkel. De har alltså kommit till ett främmande land och kultur och söker efter nya kamrater och vänner. Det som hänt eller händer borta i Somalia, Afghanistan eller Irak, upplevs som passé och fjärran. Det är alltså en ganska enkel sak för en som redan är boende i landet, pratar samma språk, och av ungefär samma ålder att skapa förtroende och på så sätt få massor med viktig information om organisationer, deras struktur, ansvarspersoner, installationer, vapenförsörjning, planer m.m.

Inhämtad information skickas givetvis direkt till NSA/CIA för sammanställning med kännedomskopior till SÄPO.

Lite överdos

Men nu visar det sig att planen egentligen var för bra, och tillströmningen är större än man kan kontrollera och övervaka. Man får även information om att ”flyktingbarn”, börjar skapa celler vilka är mycket svåra att inhämta information om, samt att dessa celler står i förbindelse på global basis med andra nätverk och celler. Detta är svårt att kontrollera och för att bringa klarhet i vad som sker måste man se till att all information kontrolleras av FRA, och om så erfordras skickas vidare till NSA. Alltså inför man FRA-lagen som gör det legalt att snoka i alla meddelanden som passerar Sveriges gränser. Detta röner ett visst motstånd bland befolkningen, men detta tystas med de vanliga argumenten att ”den som bara har rent mjöl i påsen”.

Tungan rätt i munnen

Givetvis har man instruerat media om vad som gäller när det gäller den s.k. flyktingpolitiken. Detta är inget nytt, d.v.s. att statsmakterna talar om vad som är lämplig information till medborgarna, och grundar sig på det enkla faktum att staten vet vad som är bäst för medborgarna, vilket proklamerades t.ex. i Lilla Saltsjöbadsavtalet, där man lade upp riktlinjerna för att medborgarna ska få acceptans för alla som kommer till detta land. I princip kan man säga att de direktiv som utgått är följande:

· Inget får publiceras som utpekar invandrare som grupp, eller speciella grupper (etniska, religiösa, eller andra), i synnerhet inte islamister.

· Inget ifrågasättande av immigrationspolitiken eller negativt om densamma får publiceras.

· Namn av utländsk härkomst får inte skrivas ut i samband med negativa saker som t.ex. begångna brott. Ej heller får det på bilder framgå att personer med utländsk bakgrund figurerar i brott eller brottsutredningar.

· Problem som relateras till områden med många invandrare må endast i undantagsfall nämnas, om det är journalistiskt påkallat.

· Kostnader relaterat till invandring eller invandringspolitiken får ej publiceras eller nämnas.

· Det är lämpligt att publicera bilder och texter där invandrare framgår på ett positivt sätt, gärna i koppling med ungdoms och sportevenemang.


Hotet med internet

Men nu inträffar två saker man inte räknat med. För det första börjar medborgarna utbyta information över internet. Detta är ett nytt fenomen. E-mail och information mellan några få personer har funnits länge men det är först för ca 6 år sedan som bloggar dyker upp och vad en person publicerar kan läsas och kommenteras av många. Detta gör att ”vanliga media” ifrågasätts av publikationer på internet, samt att information man kunnat kontrollera eller begränsa helt plötsligt finns tillgängligt för många. Slutsatsen är att den selektion av information man ägnat sig åt från media och då i synnerhet Public Service kan bli ifrågasatt, samt att information man inte vill att medborgarna skulle få kommer dessa via de nya kanalerna. Man diskuterar olika sätt att stoppa detta oönskade informationsflöde, men finner att inget är politiskt gångbart och att, om man på något sätt, skulle införa någon form av censur skulle detta uppfattas som ett direkt brott mot yttrande- och tryckfriheten.
Det andra som inträffar, och som är till viss del en följd av den fria informationen på internet, är att det lilla partiet Sverigedemokraterna börjar bli en politisk maktfaktor. Under 2009 visar det sig att de åsikter de uttrycker och den information de bygger sina ställningstaganden på, gör att det finns en risk att de kan komma in i Riksdagen. Efter sommaren 2009, visar man ett
debattprogram med Mona Sahltin och SD:s ledare, Jimmie Åkesson, och det framgår med all tydlighet i denna debatt att den politik som förts och förs inte är försvarbar. Ej heller kan då Mona Sahltin under denna debatt ens andas om överenskommelsen med amerikanerna som ligger till grund för hela historien, det skulle skada både socialdemokraterna men även givetvis sittande borgerliga regering, och vad värre är, ordentligt underminera medborgarnas förtroende för politikerna och media.

Strömmen av s.k. flyktingar har nu ökat till oönskade nivåer, men man har för det första kommit överens med amerikanerna om huvudprinciperna, och både dessa och svenska försvaret (FRA), inhämtar mycket information från de flyktingar som inkvarteras i Sverige. Amerikanerna vill alltså inte att denna överenskommelse sägs upp, och dessutom struntar de fullständigt i de problem och kostnader som skapas i Sverige. Ett ytterligare problem är att man mot bakgrunden av avtalet med amerikanerna, har man fortsatt att skrota det svenska försvaret, från att vara ett skämt under tiden för socialdemokraternas styre, till att bli ett rent gapskratt efter 2006 när den borgerliga fyrpartiregeringen tog över. Man sitter alltså i knäet på amerikanerna och kan inget göra, emedan flyktingströmmen ökar kontinuerligt. De inhemska problemen ökar även, dels i form av kravaller i de områden man inkvarterat flyktingar, samt även i form av organiserad brottslighet och skrämmande höga siffror när det gäller kriminalitet när det gäller personer man släppt in under avtalets flagga.

Sverigedemokrater?

2010 är valår i Sverige, och det lilla partiet Sverigedemokraterna blir en allt större fara.

Man måste alltså på alla sätt försöka förtiga och försvara den totalt ansvarslösa invandringspolitiken man bedriver och den intet sinande strömmen av flyktingar som kommer till detta land. Den 20:e oktober 2009 provar man att låta SD:s ledare ta en debatt med vice statsministern Maud Olsson. Resultatet blev en katastrof – det uppdagades att regeringen både ägnat sig åt okontrollerad invandring och att hotet från islam var helt förbisett. Slutsatsen blev att helt enkelt ”lägga locket på” och försöka föra in debatterna på de av partierna valda frågor. Statsministern proklamerar att han definitivt inte kommer ta några debatter med SD eftersom han inte kan vinna dem. Med det menar han att om han inte kan övertyga mer än de som redan är hans röstbas i väljarkåren, har han förlorat. Alltså kan han bara förlora på att ta en debatt med någon från SD. Man fattar ett partiöverbryggande beslut om att vägra ta debatter med SD, och media får inte nämna några av de frågor som SD driver.

Lex Vellinge

Ovanpå detta uppstod problemet att immigration är en statlig sak, emedan man måste finna plats och kommuner, vilket är de som lokalt ansvarar för ett lokalt område, enligt kommunallagen. Regeringen var alltså tvungen att tvinga ut s.k. flyktingar i kommunerna och man försökte vifta med mycket generösa ersättningar till kommunerna för att ta emot flyktingar. Men desperationen blev allt större, och den lilla kommunen Vellinge emotsatte sig att ta emot flyktingar eller flyktingbarn trots den rundliga monetära ersättningen som lovades från Migrationsverket. Gud förbjude att denna osolidariska inställning sprider sig bland landets kommuner. De har självbestämmande enligt kommunallagen, men att utnyttja den blir nu en fara för riket. Är fenomenet smittsamt, och kommuner hävdar sin grundlagsstadgade rätt, kommer hela systemet att rasa. Alltså är det dags för partisekreterare Schlingerboult att rycka in.

Schlingerboult kontaktar den ledande politikern, moderat, i Vellinge och hotar med att om man inte i detta fall tar emot ”flyktingbarnen”, kommer man ändra lagen och på så vis tvinga just Vellinge att ta emot mångdubbelt fler. Detta hot är i sig brott mot ett antal lagar men desperationen är stor. Alltså, faller Vellinges politiker under partipiskan och finner sig i att ta emot de ”flyktingbarn” som en annan kommun funnit gott att med privata företag placera i Vellinge. Sedan är det bara att låta piskan vina över landets alla kommuner med en blandning av rop på hjälp, svammel om solidaritet, och hot om lagändringar. På så sätt lyckas man avvärja den värsta krisen.

Direktiv

Men nu är det dags för riksdagsval inom ca ett halvår, och något måste göras för att undanröja risken med att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen. Följande dekret går ut till media:

· De frågor vi (partierna i riksdagen), har bestämt ska debatteras inför valet är de av intresse och må debatteras och tas upp i er tidning, inga andra som t.ex. invandringspolitiken, integritetsfrågor på internet, försvaret eller andra.

· Alla kommentarer som på något sätt anknyter till invandring, islam eller är kritiska mot invandringen ska omedelbart raderas.

· Artiklar eller diskussioner om kriminalitet relaterade till invandring, kostnader för invandring eller liknande saker är ej tillåtna och ska omedelbart raderas. Detta gäller även blogglänkningar trots att Ni ej har det publicistiska ansvaret.

Detta ledde till att det ”fria” internet begränsades och inlägg/kommentarer till artiklar och blogglänkningar i tusentals raderades, för att på så sätt ge sken av debatter och demokratiska fora som inte existerade. Under den tidiga våren 2010 nådde invandringen till Sverige oförutsägbara nivåer, och regeringen gav i största hemlighet direktiv till att ”anhöriginvandringen” skulle stoppas, vilket också skedde. Men eftersom man hela tiden åberopat humanitära skäl för denna, var det av största vikt att detta inte uppdagades före valet. För överenskommelsen med amerikanerna spelade ”anhöriginvandringen” ingen roll och det fanns ingen anledning att ens konsultera eller informera amerikanerna om att man begränsat denna.

Men valet närmade sig, och när Sverigedemokraterna lanserade en valfilm som refuserades av TV4, uppstod frågan om hur det svenska valet styrdes, tvingades man temporärt att backa. Detta eftersom det började höjas röster om valobservatörer, och frågeställningen om att bara politiskt korrekta åsikter tilläts uppstod. De stora drakarna, i form av moderaterna och socialdemokraterna, avfärdade allt som nonsens och menade på att vi har ”minsann en lång historia av demokrati i detta land” så gör er ej besvär.

Fortsättningen

Kvar står det problem att de informatörer som man har utplacerade i ”berikarområden” i Sverige, som skickar värdefull information till CIA/NSA, allt enligt överenskommelsen. FRA bidrar givetvis även med information av vad de kan snappa upp både trådlöst och trådbundet och utom och inom landet. Sverige har enorma problem med invandringen, eller som man på PK-svenska kallar det; integrationen, och kostnaderna överstiger vida det man i första läget trodde sig tjäna på denna överenskommelse med amerikanerna. De långsiktiga skadorna på svensk kultur har inget direkt pris, men det bekymrar amerikanerna föga. Regeringen har en marionett på försvarsministerposten som spelar med, och kan stolt berätta hur mycket man lyckats spara på det redan anorektiska försvaret svamla lite om insatsberedskap och beklaga att det knappt finns en enda helikopter i landet, som om han inte är ansvarig. Man kommer även på att slopa den allmänna värnplikten vilket sparar pengar, och ligger helt i linje med att skrota i stort sett hela försvaret.

Landet som flyter av mjölk och honung

Allt sker emedan flyktingströmmen till det lilla landet Sverige, som flyter av mjölk och honung växer, och ursäkterna blir bara tunnare och tunnare. Överenskommelsen med USA står dock fast, och de politiska utspelen blir allt mer desperata, allt emedan svensk kultur förstörs, inflytandet från islam i Sverige växer emedan amerikanerna inte bekymrar sig ett vitten om vad som händer i ett litet land på andra sidan Atlanten så länge de får intressant information som gagnar deras syften i den globala jakten på terrorister.

Lite grafik

Hela historien ovan är rent uppdiktad, men nedanstående grafik är det inte. Den är hämtad från Migrationsverkets hemsida. Tycker du att ökningen av ”ensamkommande flyktingbarn” ökat de senaste åren, är det nog bara en illusion, precis som sanningshalten i denna historia.



söndag 26 december 2010

Stöd FSM!

Högskole- och utbildningsminister Lars Leijonborg, tyckte 2008 att det var dags att man skulle skattefinansiera en imamutbildning, och tillsatte en utredning om saken. Som tur var blev hans idé sågad av utredaren.

Men undertecknad, som precis blivit frälst i Church of the Flying Spaghetti Monster (FSM) fann därför anledning att skriva till Hr. Leijonborg för att erhålla monetärt stöd för att sprida pastafarins budskap över landet.

Givetvis fick jag ett lätt avmätt mail av någon regeringsbyråkrat som svarade i Hr. Leijonborgs ställe, och av någon märklig anledning kunde jag varken räkna med stöd från samhället för spridande av denna religion eller till egen vidareutbildning inom denna religion.

Mycket märkligt ställningstagande måste jag säga. Både kristendom och islam stöder sig på det faktum att ingen kan bevisa att det INTE finns en gud. Enligt samma mycket enkla princip kan ingen heller bevisa att det Flygande Spaghettimonstret (Lovad vare hans nudlighet), inte finns. Följaktligen borde utbildning och statligt stöd för denna religion vara lika berättigad som för kristendom eller islam.

Global uppvärmning?

Jaha, vi ska oroa oss för ”global uppvärmning”, som en följd av alla utsläpp av växthusgaser, och då i synnerhet koldioxid. Politikerna har jobbat hårt på att indoktrinera oss med den fruktansvärda faran som vilar runt hörnet och alla glaciärer och polarisar som kommer smälta. Alla låglänta länder kommer att raderas ut med fruktansvärda konsekvenser. Det har man trummat ut via propagandaapparaterna de senaste årtiondena.

Givetvis har man kopplat denna fruktansvärda fara med diverse pålagor i form av koldioxidavgifter, skatter och annat med moms, vilket ger mer pengar till ländernas statskassor. Man snackar fortfarande om visioner om att minska utsläppen, och de olika länderna har olika kvoter tilldelade sig för utsläpp, en modern form av avlatsbrev.

Samtidigt har det uppdagats att FN:s klimatforskare kanske inte varit så seriösa, och gissat en del, och en del forskningsrapporter som kunde påvisa att de variationer man sett sannolikt hade med olika strålningsnivåer från solen, tilläts inte att publiceras.

I dagens tidningar kan man se facit över de fruktansvärda hotbilderna om global uppvärmning som uppmålats, precis efter den kallaste november i detta land på 135 år;

Den kallaste december på 110år i dessa artiklar DN och SvD.

Eller vad sägs om snöfall i Georgia? Eller isstorm i Moskva?

Den miljömupp (mp eller v), som kommer dragande med den fruktansvärda globala uppvärmningen som nu borde ha drabbat oss, är välkommen att komma hit och stå i en halvmeter snö i badbyxor i en timme.

Senaste propagandarubriken

Rubriksättning i propagandans tjänst är en konst. Man har alltså chansen att med några få ord ge läsarna intrycket av vad man vill förmedla. Och man kan alltså läsa på förstasidan i DN: ”Israel sköt ihjäl islamister”.

Som alla vet har svenska politiker varit polare med palestinierna sedan 60-talet, och man stänker iväg nästen en halv miljard per år till palestinierna (SIDAs infosida), det kallas "samarbete" vilket är en rent larvig omskrivning. "Bortskänkta skattepengar" är vad det är, och dessutom under en borgerlig regering.

De som styr palestinierna, Hamas, är terrorstämplade enligt FN, och man har alltid råd att skaffa vapen och raketer för att kunna starta nya konflikter med Israel. Samtidigt plöjs alltså svenska skattepengar till diverse bistånd till palestinierna. Överenskommelsen verkar vara att västvärlden och då i synnerhet Sverige fixar livets nödtorft för medborgarna, emedan de styrande jobbar på att skaffa nya vapen från andra arabstater. Det är bara en tidsfråga innan palestinierna drar igång nästa konflikt med Israel, och åker på däng som vanligt. Men, nota bene, det är alltid palestinierna som börjar och provocerar israelerna tills de tröttnar och gör något drastiskt, och detta med all rätt. Israelerna ska tydligen acceptera att palestinierna skickar raketer in i Israel för att döda civilbefolkning lite när det passar.

Så nu har man alltså haft en skottväxling, alltså där båda sidor varit beväpnade och då har två islamister blivit skjutna. Det är alltså ointressant vilka som började och att palestinierna var beväpnade, och man skriver som rubrik i DN (länk), att ”Israel sköt ihjäl islamister”.

För det första är Israel ett land, och ett land kan inte skjuta. Soldater kan skjuta, jägare kan skjuta men inte ett land. Men genom att skriva ”Israel” utmålar man alltså hela landet och i synnerhet de styrande som bovar. För det andra är det väl inte intressant att de var ”islamister”. Men skriver man på detta sätt i en rubrik, låter det som att de blev ihjälskjutna bara för att de var islamister, och jag betvivlar att israeliska soldater skjuter ihjäl folk bara för att de tror på islam. Dessutom kan man ju läsa i artikeln att det hände som följd av en skottväxling, alltså var "islamisterna" beväpnade. Sedan verkade det som de snälla och trevliga "islamisterna" haft någon militant falang inblandade eftersom man kan läsa att "...uppgav ögonvittnen och medlemmar i al-Quds-brigaderna, Islamiska jihads militära gren."

Alltså; ytterligare en propagandarubrik för att utmåla bilden att israelerna är de dumma och palestinierna de snälla som det är synd om. Förresten…hur många raketer har palestinierna skjutit in i Israel det senaste året? Någon som vet? Nähä, det skriver svenska PK-media inte ett ljud om...

lördag 25 december 2010

Fynd i Cornflakespaket?

Det här är bara en kul propagandaobservation.

Alla vet ju att det kommer hit en massa "ensamkommande flyktingbarn" från Somalia. Dessa är varken flyktingar, ensamkommande eller barn. Gruppsmugglade ekonomiska skäggiga lycksökare vore en bättre benämning. Nu har alltså Nederländska säkerhetsstyrkor sytt in 12 personer från Somalia som planerat någon form av terrorangrepp.

Men då är det tydligen så att en av de tolv råkade ha ett danskt pass, som han sannolikt hittat i ett Cornflakespaket, och är lika dansk som Obama. Vad står då på förstasidan på SvD om inte:




Att det var 12 somalier går inte att skriva eftersom det kommer en strid ström av dessa lycksökare till Sverige, och det vore att underblåsa "främlingsfientlighet" och skulle gynna SD.
Öppnar man denna artikel framgår historien, men det gäller ju att ljuga med rubriker.

Snart en månad...

Alla vet ju hur zigenska kvinnor är klädda. En idiotiskt stor och opraktisk kjol och någon blus med massa spetsar och dekorationer. Så har de alltid sett ut och så ser de ut. De vill inte integreras i det svenska samhället med normala kläder utan har samma klädstuk hela tiden. Att då komma och snacka om ”mode” är direkt felvisande, men det ger ett intryck av att det är något som följer tiden, vilket uppenbarligen är rent felaktigt.

Men nu vill ju DN vara politiskt korrekt, och vi ska ha acceptans för detta. Då drar man alltså in en artikel som handlar om ”Romskt klädmode”, och låter den ligga på förstasidan i snart en månad. Artikeln är skriven den 28:e november, och i skrivandes stund är det den 25:e december. Alla som skannar över sidan ska alltså vänja sig vid att se bilden på de dansande zigenerskorna. Typiskt propagandaknep för att man genom upprepningen ska skapa acceptans. Tjatar man om en lögn tillräckligt länge blir det en sanning. Låter man sina läsare skanna över förstasidan med denna propaganda i snart en månad blir det åxå en sanning.

Personligen skiter jag fullständigt i hur zigenare klär sig, men jag tycker det är låg nivå på DN:s propagandaknep.