fredag 12 december 2008

Storebror blir bara större

Jag upphör inte att bli frustrerad på övervakningsamhället. Man ropar efter mer övervakning, mer register och att genom lagstiftning få rätt att övervaka medborgarna. Vidare ska man nu spara gamla filer och information av diverse slag för att retrospektivt kunna gå in i vi behov.
Det kan man läsa om i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2188839.svd#articlecomments

Ett ganska uppenbart mönster framträder. Först avlyssningsrätten som Bodström drev igenom, sedan den ständiga utvidgningen av DNA-registret, gällande brottslingar, CCTV, FRA-lagen, och nu ska IT/telefonföretagen tvingas spara gammal information för att man retrospektivt ska kunna leta efter information. Man målar upp bilder av terrorism och organiserad brottslighet som hotbilder för att få fast brottslingar emedan man slår duster i medborgarnas ögon av typen ”rent mjöl i påsen”, och balanserad lagstiftning med hänsynstagande till personliga integriteten.

Det förstnämnda duger för att lura de mest naiva dumgökar som anser just att de har ’rent mjöl i påsen’. Men de må då komma ihåg att de inte har en aning om att deras bedömning må vara en helt annan än den som gör bedömningen och vidare kommer givetvis inte medborgarna få veta vilka register de är med i, den enskilda bedömningen eller varför. Bedömningskriterierna är ju även de hemliga samt vilken information SÄPO, MUST, FRA och andra har tillgång till.

Själv är jag intresserad av krypteringar, och provade leka lite med det i min datatrafik för några år sedan. Inte för att informationen var hemlig, utan bara för att jag ville kolla funktionerna. Vet vet om jag idag är klassad som säkerhetsrisk eftersom jag på kul körde med tung krypto?

Det sistnämnda argumenten är typiska floskler som politiker alltid kommer med så de ska man inte fästa sig vid. De vill bara fåskina att de gör sitt jobb, tar ansvar och tillgodoser allas bästa.

Men till vilken hjälp är då denna verksamhet för medborgarna? Hur många brott har klarats upp och hur många har man lyckats förebygga? Sanning och säga är det helt enkelt så att det sannolikt finns mycket få fall där den enskilde medborgaren har haft någon som helst nytta av det myndigheterna håller på med i det fördolda. Det är bara virtuella hotbilder. Hur många procent av bostadsinbrotten klaras upp? Hur många procent av inbott i bilar och bilstölder klaras upp? Det är helt enkelt så att den enskilde medborgaren inte kommer att ha någon som helst nytta av det som håller på att ske emedan det sammantaget som håller på att hända inte bara är ett flagrant brott emot grundlagen, en total rasering av den personliga integriteten samt insteget i det totala övervakningssamhället på bästa DDR-manér. Och hur mycket av säkerhetsklassningar, personregister o.s.v. stannar vid våra gränser? Hur mycket har man redan exporterat till t.ex. NSA?

För din egen skull lille medborgare…för samhällets skull…och har du bara ’rent mjöl i påsen’ behöver du ju inte bekymra dig. Medborgarna är ju till för samhället, eller hur. Välkommen till myrstacken, och tro inte att du eller ditt liv är värt något. Du är till för samhället inte tvärtom.

Inga kommentarer: