Man kan i dagens SvD på denna länk; http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2247993.svd, läsa att Israel attackerat de stackars palestinierna - igen.
Givetvis kommer palestinierna med kloka uttalanden för att avsluta denna konflikt, och de låter som vanligt så här: ”Alla kämpar är beordrade att svara på den israeliska slakten" skriver Islamiska Jihad i ett uttalande. Liknande uttalande har gjorts från Hamas.”
Man blir en aning trött på den här historien utan slut. För mig är det ganska klart vilka som håller den vid liv, och det är samma visa varje gång: Det råder någon form av vapenstillestånd, sedan ska palestinierna retas lite med raketer, självmordbombare, eller några små anfall, och ner till nivån stenkastande ungdomar. Sedan när israelerna tycker att gränsen för vad de kan tåla är nådd, slår man tillbaka med kraft, och därefter blir det lugnt igen, tills samma visa upprepas. Från palestiniernas sida skyller man på Israel av någon anledning, givetvis omväxlande och alltid lika verklighetsfrånvända eller åberopande något som sedan länge är passé.
Så vad väntar man sig? Och nu efter Israels svar på den senaste tidens provokationer kan man se bilder från förödelsen och uttalanden av typen: ” I en dramatisk apell vädjade Hamas radio i Gaza till "hela arabvärlden att resa sig i protest mot det brottsliga övergreppet". Det första, alltså att det blivit förödelse, och att människor dödats har man ju tiggt om, och det finns inte ett land i världen som skulle acceptera de provokationer som föregått anfallet utan att slå tillbaka. Att jämföra antalet döda på respektive sida är rent larvigt, detta eftersom det nu inträffade har provocerats fram av palestinierna, och de är vad man på svenska skulle kalla för ’vållande’, emedan de skickligt använder massmedia både för att skylla alla skador och antalet döda på Israel. Och för det andra, hela arabvärlden ska alltså resa sig mot ett ”brottsligt övergrepp”. Sedan när blev det brottsligt att försvara sig, och enligt vilken lag? Man kan ju även observera att Israel inriktar sig på att attackera de ställen där man tror eller vet att militanta Hamas håller hus, till skillnad från palestiniernas angrepp som uppenbarligen i de flesta fall bara går ut på att döda så många Israeler som möjligt urskiljningslöst.
Så nu lär det fortsätta. När Hamas hämtat sig, kommer man säkerligen sätta igång och provocera Israel igen, till dess man lyckats skapa en ohållbar situation och Israel slår tillbaka med kraft.
Någon pro-palestinsk bloggare skrev att Hamas skulle inte ha provocerat Israel om de accepterat 1967 års gränser. Ursäkta, det var 41 år sedan, och efter att ha läst om denna konflikt i årtionden, är det ganska uppenbart att påståendet är en ren lögn, Hamas kommer säkerligen inte sluta förrän dess man lyckats döda varenda israelit och tagit besittning hela Israels territorium.
Men visst lider palestinska folket. Men vems skuld är det? Det finns ett gammalt talesätt som säger att ett land och dess befolkning alltid förtjänat de styrande de har. Jag tycker det stämmer ganska bra in på palestinierna. Har man en mäktig granne som de styrande väljer att frekvent provocera till motangrepp, kan man räkna med att bli lidande.
Till saken hör även att 3-400 miljoner svenska skattekronor används till diverse stöd åt palestinierna. På denna länk kan Ni se mer detaljer: http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=1230&a=18120
Det är klart, spenderar de styrande pengarna på vapen, är det klart man behöver diverse humanitärt bistånd. Eller man undrar faktiskt om man verkligen har den pejlingen på pengarna, och hoppas att inte ens skattepengar går direkt till vapeninköp. Man må ju ha i åtanke att ju mer lidande palestinierna är ju mer bistånd behövs. Visst låter det bra att kalla det "Samarbete"? 348 miljoner 2007...under en borgerlig regering...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar