På försvarfronten intet nytt

Jaså, Tolgfors vill se ett “flexibelt försvar”…det kan man läsa på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2616299.svd
Och så lite av det vanliga snacket med hotbilder och internationella insatser o.s.v. bataljoner hit och dit, omprioriteringar och osäkerhet.
Faktum kvarstår, Sverige har under de senaste årtiondena rustat ner till en nivå där det är ett skämt att ens kalla det för ett försvar. Man har lagt ner regementen, sparkat på officerskåren o.s.v.

Artikeln är rent skrämmande, man måste alltså flörta (av någon oförklarlig anledning), med även det socialistiska blocket. Där vet vi ju vilka partier som sitter och snarare bekymrar sig om miljöriktiga kulor, och stridsvagnar av ekologiskt odlat trä som drivs med koskit.

Alla vet ju att man historiskt och under varje ny regering sparkat på försvaret, i synnerhet under (s) regeringar. Och eftersom (s) nu kommer att ha ministerposter vigda för (mp) och (v), så varför bekymra sig om att ens snacka med de som inte har regeringsmakten. De kommer (om det blir ny regering efter valet), säkerligen riva upp hela beslutet och ändra inriktning.
Så vad är alternativet idag? Ett försvar inte värt namnet. Vi kan kanske döpa om det till ”lilla bromset”, enär det definitivt inte är kapabelt att försvara landet, snarare bara bromsa en invasion en liten smula.

Här kommer mitt förslag: Distribuera ut långskjutande prickskyttegevär till alla med vapenlicens. På detta sätt skulle man inte hindra landet från att invaderas primärt, men den som efter en invasion avser hålla detta långa land skulle finna det i det närmaste omöjligt. Sverige skulle alltså få en latent beredskap i form av gerillakrigföring.

Historiskt är det nämligen så att det finns ingen annan krigföringsform som är så effektiv per person insatt. Ända sedan Vietnamkriget har det varit så att oavsett vapenmakt och teknologi kommer man inte åt gerillakrigföring. Det två senaste exemplen är ju Afghanistan och Irak.
Nu är det ju dessutom så att Sverige är ett land som lämpar sig utomordentligt bra för just gerillakrig.

Men vilka är då riskerna? Tja, för det första är det givetvis så att vän av ordning tycker att det är farligt att dela ut livsfarliga vapen. Men nu är det ju så att alla personer med vapenlicens redan har livsfarliga vapen och dessa måste vara inlåsta i godkända skåp.För det andra pratar vi just om personer som redan har livsfarliga vapen och kan handkas med dem.För det tredje har en mycket stor del av dessa ”gjort lumpen” och vet hur man handhar vapen och har arméutbildning.För det fjärde snackar vi inte om automatvapen. Denna typ av vapen måste man manuellt ladda om, vilket gör att ”skolmassaker”-risken är minimal. För det femte är en stor del av de som har vapenlicens jägare, de vet hur man hanterar vapen och rör sig i naturen.

Så varför vänta få svenska ’koncensuslösningar’, i vilka givetvis alla partier ska vara med, och det ska ältas, snackas visioner, tidsplaner och annat, givetvis under vederbörligt hänsynstagande till väljarsiffror, opinioner och ekonomi? Ingen dager synes än...

Vad trött jag blir på det här landet – ingen kan ta ett beslut, och här står vi nu med rumpan bar. Och tyvärr lär vi inte få upp byxorna det närmaste årtiondet.