tisdag 9 juni 2009

Som vanligt i Storebrors land

Som vanligt, en artikel om fartsyndare; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3034341.svd

För det första måste man lära sig skilja på fort, för fort och hastighetsbegränsningar. Medborgarna i Sverige har indoktrinerats till att tro att ’för fort’ är samma sak som att köra fortare än hastighetsbegränsningen. Hastighetsbegränsningen är något som är satt med avseende på kalkyler och statistik för att minimera samhällets kostnader för olyckor kontra de tidsförluster längre restider har för kostnader för samhället.Alltså; risken för personskador är vägda mot kostnaderna för längre restider.

I propagandan nämns att 100-150 personer färre skulle avlida om all höll hastighetsbegränsningarna. Nu är det så att dödsfall inte är det kostsamma för samhället, förutom att det vanligtvis ger ett skattebortfall. Det verkligen kostsamma är om någon i relativt ung ålder blir invalidiserad. Snacket om att rädda liv är bara en ’dimridå’ för den verkliga avsikten. Om nu avsikten var att ’rädda liv’ varför spenderar man inte mer emot självmord (2-3 gånger fler än det dör i trafiken årligen), eller prostatacancer?Nix, inga Nollvisioner här inte. Det kostar nämligen samhället inte så mycket som invalidiseringar.Polisen har därför jobbet att koppla bort all logik och jaga de som kör några kilometer över gällande hastighetsgränser, emedan andra typer av brott som skadat någon aldrig ens utreds. Prov gärna att anmäla ett villainbrott, bilinbrott, eller något annat som är lågprioriterat, d.v.s. inte kostar staten så mycket.

Problemet är bara att hastighetsbegränsningarna är satta dels gällande alla medborgare, alla omständigheter såsom väglag, sikt, bil, o.s.v. och man har alltså satt hastighetsbegränsningarna för att optimera samhällsekonomin, inget annat. Helst ska medborgarna få dåligt samvete eller nära-döden-upplevelser när man oavsiktligt råkat köra 120 på en 110-väg.

Vi hamnar tyvärr i en situation där myndighetsutövarna, med alla medel måste trycka ner den enskilde medborgaren med argument av typen; "det har politikerna bestämt","det är enligt vår policy", eller " så kan man inte göra". I all tre fallen förväntas den lyssnande bara acceptera resultatet och gå hem med en på sin höjd, uppgiven suck. Typiskt svenskt.Man må alltså ha hur logiska argument som helst, men de gäller inte, för några politiker, myndigheter eller tjänstemän har bara beslutat att man har fel, utan att bemöta den enskilda frågan eller ens känna till den.

Typiskt svenskt.Låt oss ta ett exempel: Jag körde bil från där vi bodde i sydvästtyskland, upp till Sverige på Autobahn, hastigheterna kan ni gissa. Sedan kommer man till Sverige, det är tomt på vägarna, fin motorväg, jag har en ny bra bil, och har under 8 år kört varje dag på Autobahn. Ponera nu att polisen hade stoppat mig för hastighetsöverträdelse, kanske 50km/h eller så.Tysk heltäckande sjukförsäkring, en ny bil som är helt ok, erfarenhet från Autobahn, o.s.v.Men vad hjälper det - kasta all logik och anpassa dig till systemet.

Storebror har bestämt att du inte får köra mer än 110 på motorvägen., i en ren snigelfart. Lönar det sig att prata logik med polismannen när man blir stoppad, med tingrätten, med politiker, med tjänstemän...?
Svaret är nej. Skulle man hävda att man har rätt, får man ändå aldrig rätt, det blir bara dyrare.

2 kommentarer:

Flavian sa...

Enligt en seriös tysk undersökning visade det sig förhålla sig så här angående hastighetsbegränsning och olycksfrekvens.

I vanliga fall har tyska motorvägar 120-gräns, eller fri hastighet med 130-rekommendation. 53% av autobahn har fri hastighet.

Om man jämför de sträckor som har hastighetsbegränsning med dem som inte har det och delar in sträckorna i hög och lågtrafikerade sträckor med respektive utan hastighetsbegränsning får man följande resultat.

Högtrafikerade sträckor har samma olycksfrekvens oavsett om det finns hastighetsbegränsning eller inte. Detta skulle troligen bemötas med att man i vilket fall som helst inte kan köra särskilt fort på de högtrafikerade sträckorna och att av det skälet det inte spelar någon roll om man har hastighetsbegränsning eller inte.

Detta argument håller dock inte.

Jämför man lågtrafikerade sträckor med respektive utan hastighetsbegränsning visar det sig att de utan hastighetsbegränsning är MINDRE olycksdrabbade än de med.

Av alla Sveriges motorvägar är med tyska mått mätt samtliga utom Essingeleden lågtrafikerade.

Om man skulle införa fri hastighet på Essingeleden skulle detta alltså inte ha någon inverkan på olycksfrekvensen där.

Skulle man införa fri hastighet på det övriga motorvägsnätet skulle effekten bli där bli minskad olycksfrekvens.

Ulmerkotten sa...

Precis! Jag har samma erfarenheter från Autobahn - hastigheten är inte avgörande för om olyckor inträffar eller inte. Det är folks trafikbeteende. Hastigheten per se har aldrig orsakat en enda olycka, däremot blir givetvis konsekvenserna allvarligare vi högre fart. Hastigheterna på Autobahn brukar vara begränsade till 120 vid av/påfarter för att man inte ska få så stora hastighetsskillnader mellan bilarna.

Men i Sverige är det av någon idiotisk anledning ren hastighetstalibanism, där politikerna sitter i möten och skyller olyckor på hastigheten, som någon form av trafiksäkerhetsmantra