Det här med avfallssortering är en komplex och lång historia. Här i Sverige gäller det givetvis att framstå som föregångsland och miljömedvetna och klappa sig på bröstet. En typiskt svensk attityd som jag skäms för, samtidigt som man t.ex. snackar om förståelse och acceptans inom Sveriges gränser och vill agera föregångsland agerar man världssamvete och ska diktera för andra länder vad som är rätt eller fel. I de flesta fall en ren paradox, ej beaktandes andra länders förutsättningar, kultur och det faktum att ett land på knappt 10 miljoner motsvarar en stadsdel i Shanghai eller så.
Eller kanske är det så att vi svenskar genetiskt vet bäst? Någon form av idealsamhälle, som alla borde följa efter? Personligen, och efter att ha bott utomlands många år och rest en del, vet jag att ’man tar seden dit man kommer’, respekterar andra kulturer och deras sätt att fungera, och deras styressystem och lagar. Alltså skäms jag varje gång svenska politiker ska tala om för andra styresmän och andra kulturer vad som är rätt eller fel.
Men åter till sopsortering, vilket man kan läsa om i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3189695.svd
I jämförelse med Tyskland eller Nederländerna är sopsorteringen rena lekstugan. Eftersom jag nu bott ett antal år i den lilla staden Staufen i sydvästtyskland, kan jag upplysa om följande:
Man sopsorterar i följande kategorier:
- Biologiskt avfall i form av matrester, heter Biomüll.
- Pappersavfall i egen papperstunna
- Plastavfall i vad som kallas Gelber Sac
- Metall i olika containrar på avfallsstationen
- Trä i en speciell container på avfallsstationen
- Sperrmull, i form av gamla möbler och annat.
- Övrigt avfall i sopbehållaren.
- Oljor, batterier, TV-apparater och udda saker på avfallsstationerna.
- Kläder och tyg i avsedda behållare på avfallsstationerna
- Glas i två olika behållare som brukar finnas lokalt på orten.
- Pantflaskor
…jag tror det var det mesta.
Visst låter det bra och miljömedvetet? Men fy faen vad mycket jobb, problem, och plats att hålla på med.
Om vi börjar med Biomüll. Man måste alltså ha en speciell behållare i köket för matrester. Givetvis är det inte bara att tippa ner allt i en behållare utan påse eftersom var och en inser att en sådan behållare blir allt annat än hygienisk i ett kök efter en mycket kort tid. Alltså måste man köpa speciella biologiskt nedbrytbara påsar för matrester när man handlar. Som när det gäller alla avfallspåsar är de ofta av dålig kvalitet, och det läcker och rinnande gamla matrester kommer ut i plastkorgen.Sedan ska alltså matresterna samlas i en Biomüll-tunna utanför huset. Som jag berättade, snackar vi om sydtyskland, där temperaturen ofta går en bra bit över 30 i skuggan. Det behövs inte mycket fantasi för att gissa hur dessa behållare luktar sommartid. Man tömmer dem visserligen varje vecka på sommaren, men på en vecka hinner flugor lägga ägg i tunnorna så att det är fina vita maskar som krälar och en del har givetvis hunnit utvecklas till trevliga spyflugor. Enda sättet att begränsa antalet flugor är att öppna locket och spraya rikligt med något insektsdödande – himla bra men vad faen gör man. Hur det luktar när Biomüll-bilen kör runt i området för att tömma tunnorna behövs inte heller mycket fantasi att gissa.
Papperstunnan är det inga större problem med, det är bara att dumpa ner allt papper man har.
Plastavfall ska hamna i Gelber Sec, och lämnas framför huset. Dessa säckar plockas upp varannan vecka av en speciell bil avsedd härför. Nu är saken den att man måste hämta speciella Gelber Sac tomma på Rådhuset. Dessa plastsäckar har en rent usel kvalitet och ungefär en av tre är användbar och går inte sönder. I Gelbe Sac ska man alltså tippa ner all plast man har, d.v.s. förpackningar av plast för vilka man betalat en speciell plastskatt vid inköpet. Ofta är det yoghurt eller annat och man inser givetvis att dessa måste spolar ur för att inte stinka i värmen. Alltså måste man spola dem med rikligt med varmvatten för att de ska bli rena –himla energibesparande…Sedan samlar man de Gelber Sac man fyllt i hemmet till dess det är dags för insamling, vilket sker varannan vecka. Då placerar man dessa stora plastpåsar i en hög utanför huset för upplockning. Nu är det bara så att jag vid ett flertal tillfällen varit med om att det kommit värmeåskväder innan säckarna hunnit plockas upp. Vad som händer då är att dessa lätta och lågkvalitativa säckar far runt och går sönder i virvelvindarna, och allehanda plastskit sprids över hela området. Det blir himla fint och vackert…Sedan är det givetvis så att säckarna synas av de som plockar upp dem. Tro inte att all plast ska placeras i dessa. T.ex. plastleksaker får inte förekomma, och ser upplockaren sådana lämnar de bara säcken med en klisterlapp på vad som felat. Då är det bara att öppna säcken, gå igenom det trvliga innehållet, ta bort felaktig plast och köra den till sopstationen.Men vad händer då med den tyska insamlade plasten? Jo, den säljs och skeppas till Sverige för bränning i Linköpingstrakten. Skitbra att skeppa skräp ända till Sverige, och sedan elda upp den – vilken koldioxid-hit.Konsumenterna betalar alltså för att det är plastförpackning i första läget, och sedan plockar man in pengar på försäljningen till Sverige i andra läget.
Sperrmüll är åxå en tragikomisk historia, och det finns olika system för detta på olika orter. De två jag har varit med om år:
1. Man får biljetter sig tillsända vilka per år berättigar till upplockning av t.ex. någon gammal soffa, säng eller liknande. Man dumpar alltså skräpet utanför huset och sedan får man ringa och be att de kommer. Här gäller det att vara hemma när det passar sopgubbarna, eftersom man måste ge dem en biljett. Vi pratar om vanlig arbetstid alltså. Man kan ju inte gärna tejpa biljetten på skräpet eftersom risken är stor att någon snor den (ren hårdvaluta). Skulle det hända blir skräpet kvar och man blir av med den andra biljetten för att få dän skräpet. Vidare är givetvis volymen man kan lämna in på varje biljett begränsad.
2. Uppsamling sker två gånger per år och alla dumpar skräpet utanför huset. Det sker alltså på bestämda dagar och orterna ser ut som rena sophögar. Vidare kommer det alltid ett antal personer med släpvagnar som plockar åt sig diverse saker som kanske kan användas eller säljas i andra länder. De ser givetvis till att röra runt i högarna så de sprids ordentligt ut på gatorna. Vidare har dessa insamlare en tendens till att plocka saker i närheten av husen som de ”trodde” var Sperrmüll. Jag var på den lokala polisstationen och anmälde just ett sådant försvinnande av något, och polismannen, berättade uppgivet att han var trött på alla dessa stölder i samband med Sperrmüllinsamlingarna.
Nä, nu orkar jag inte skriva mer…men för Er som inte tror att detta är en ren pest, kan ju studera förljande länk: http://www.staufen.de/partner/1030/2009/Abfallkalender_09.pdf
Jag får fortsätta och berätta om den fantastiska återvinningens paradis vid senare tillfälle.
lördag 11 juli 2009
lördag 4 juli 2009
'Faen tro't' sa bofinken...
I svensk politik, och som åskådare av densamma, blir man allt mer frustrerad över det politiska spelet och halvlögnerna. Almedalen verkar vara ett typexempel på detta, och senast igår statsministerns snack om att höja koldioxidskatten.
Statsministerna sade: ” EU måste hålla ihop och hedra sina åtaganden att minska sina växthusgasutsläpp med 20 procent fram till 2020.”, i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3162647.svd
Det ligger givetvis i tiden, man verkar miljömedveten, ansvarstagande och det klirrar en del i kassakistan åxå. Alla medborgare har under det senaste årtiondet itutats framför allt via Public Service om att domedagen är nära och allt detta beror på utsläppen av koldioxid. En startpunkt var Kyoto-avtalet, där det, för att vinna så stora poäng i det egna hemlandet som möjligt, kräva pålagor och kvoter per land. Samtidigt gällde det ju att få med så många som möjligt, och helst de största. Alltså tilläts Kina öka sina utsläpp framgent emedan alla andra skulle minska. Det var ju viktigt att för med Kina i båten. Amerikanerna insåg vilket larv det handlade om samt vilken osäker grund det hela stod på och skrev givetvis inte under Kyoto-avtalet.
Svenska politiker, kunde alltså när de kom hem, klappa sig på bröstet för ”ett steg i rätt riktning”. Kina var ju med på avtalet, och de som inte skrivit under(i synnerhet USA), utmålades som miljöförstörande svartfötter som inte tog sitt ansvar.
Baserad på detta avtal har man alltså sedan utsläppsrätter vilka förhandlats fram inom EU. Dessa utsläppsrätter är då baserad på de långsiktiga mål man satt upp, och drömvisioner om framtiden. En form av Nollvision för koldioxidutsläppen.Man har alltså en handel med moderna avlatsbrev, där knepet är att kapa åt sig så mycket som möjligt av kvoten som finns inom EU per år, och sedan gäller det dels att fördela denna kvot inom landet så att kassakistan optimeras. Det gäller alltså att se till att Vattenfall, varandes ett statligt ägt bolag får så mycket som möjligt, emedan bilismen tilldelas så lite som möjligt an ’landskvoten’. Om bilisterna sedan råkar förbruka mer bensin/diesel än vad politikerna gissat/ansett/satt upp som mål, är det bara att utmåla dem som klimatbovar och höja koldioxidavgiften på bensin och diesel.Det verkar ansvarstagande, eller hur?
Samtidigt importerar man utländsk sop-plast för bränning i Sverige (i Linköping och plast från Tyskland), och Vattenfall kan sälja överblivna koldioxidkvoter till andra länder. Hela konstellationen är både komplex, tvivelaktig rent moraliskt och baserad både på gissningar om förbrukningar samt koldioxidens antagna påverkan på den globala temperaturen.
Hela grejen är alltså egentligen ett korthus, baserat på gissningar, kohandel med utsläppsrätter, visioner, åtaganden samt att medborgarna alltid tror blint på politikernas goda avsikter och intentioner.
I sammanhanget bör man även väga in att de svenska utsläppen av koldioxid är en ’piss i Mississippi’, i global jämförelse.
Man bestämde sig alltså för länge sedan att koldioxiden var den stora boven i dramat. Att senare forskning kommit fram till att det mycket väl kan vara fel, gäller det ju givetvis att förneka eller inte ens tillåta. Har man forskare som man betalar för att just kunna påvisa att man har rätt, kan ju givetvis det de kommer fram till, varken emotsäga förd politik eller tillåtas emotsäga den politiska inriktningen och intentionen. ”Man biter inte den hand som föder en.”
Jag håller det alltså för sannolikt att hela historien är den största blåsning som mänskligheten sett.
Som privatperson har man givetvis ingen som helst möjlighet att kontrollera olika forskningsrapporter, inte ens om det om 20 år är samma havsnivåer, lika kalla vintrar och varma somrar. Politikerna kan alltså påtala att det är genom deras viktiga insatser som katastroferna förhindrats.Men jag har nyligen läst att temperaturen inte alls stigit under början av detta århundrade som domedagsprofeterna sa. Märkligt må man tycka…för sådär en 10 år sedan målades rena skräckscenarion upp av politikerna.Vidare såg jag ett program på Discovery, i vilket det framkom att ett forskarlag i Danmark och Österrike kommit fram till att temperaturvariationerna man åberopade var relaterade till olika mängder strålning från solen. I flera år vågade/ville ingen publicera detta trots relevansen, det var helt enkelt för kontroversiellt och emotsade allt politikerna och andra forskare gjort gällande, d.v.s. att alla temperaturförändringar var genererade av fossila koldioxidutsläpp.
Och om man funderar lite på saken, minst de senaste hundra åren har man släppt ut koldioxid från förbränning av fossila bränslen, och om det nu borde varit så påverkande borde det väl vid det här laget framkommit hur den påverkan är, och hur mycket, men så är ju inte fallet. Forskarnas åsikter går fortfarande isär. Det smarta politiska draget är givetvis att gå från domedagsprofetsior om drastiskt höjda temperaturer, till att lite vagt snacka om klimatförändringar. Alltså, blir det kallare är det koldioxidens påverkan, blir det varmare – samma sak. Och man kan givetvis skylla alla förändringar och naturkatastrofer på koldioxidens påverkan. Perfekt, man är från kroken och kan fortsätta dra i medborgarna hur duktiga man är och fortsätta plocka in påhittade skatter som heter koldioxidavgifter, klimatskatter (plus moms) för din egen skull lille medborgare.
Känn dig generalblåst, men lyssna gärna på Public Service och vad politikerna vill att du ska få veta och de opolitiska sanningar de matar dig med.Av någon märklig anledning kramar ju politikerna PS som en snuttefilt, trots att konceptet var dött för minst 20år sedan, man undrar varför…
Statsministerna sade: ” EU måste hålla ihop och hedra sina åtaganden att minska sina växthusgasutsläpp med 20 procent fram till 2020.”, i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3162647.svd
Det ligger givetvis i tiden, man verkar miljömedveten, ansvarstagande och det klirrar en del i kassakistan åxå. Alla medborgare har under det senaste årtiondet itutats framför allt via Public Service om att domedagen är nära och allt detta beror på utsläppen av koldioxid. En startpunkt var Kyoto-avtalet, där det, för att vinna så stora poäng i det egna hemlandet som möjligt, kräva pålagor och kvoter per land. Samtidigt gällde det ju att få med så många som möjligt, och helst de största. Alltså tilläts Kina öka sina utsläpp framgent emedan alla andra skulle minska. Det var ju viktigt att för med Kina i båten. Amerikanerna insåg vilket larv det handlade om samt vilken osäker grund det hela stod på och skrev givetvis inte under Kyoto-avtalet.
Svenska politiker, kunde alltså när de kom hem, klappa sig på bröstet för ”ett steg i rätt riktning”. Kina var ju med på avtalet, och de som inte skrivit under(i synnerhet USA), utmålades som miljöförstörande svartfötter som inte tog sitt ansvar.
Baserad på detta avtal har man alltså sedan utsläppsrätter vilka förhandlats fram inom EU. Dessa utsläppsrätter är då baserad på de långsiktiga mål man satt upp, och drömvisioner om framtiden. En form av Nollvision för koldioxidutsläppen.Man har alltså en handel med moderna avlatsbrev, där knepet är att kapa åt sig så mycket som möjligt av kvoten som finns inom EU per år, och sedan gäller det dels att fördela denna kvot inom landet så att kassakistan optimeras. Det gäller alltså att se till att Vattenfall, varandes ett statligt ägt bolag får så mycket som möjligt, emedan bilismen tilldelas så lite som möjligt an ’landskvoten’. Om bilisterna sedan råkar förbruka mer bensin/diesel än vad politikerna gissat/ansett/satt upp som mål, är det bara att utmåla dem som klimatbovar och höja koldioxidavgiften på bensin och diesel.Det verkar ansvarstagande, eller hur?
Samtidigt importerar man utländsk sop-plast för bränning i Sverige (i Linköping och plast från Tyskland), och Vattenfall kan sälja överblivna koldioxidkvoter till andra länder. Hela konstellationen är både komplex, tvivelaktig rent moraliskt och baserad både på gissningar om förbrukningar samt koldioxidens antagna påverkan på den globala temperaturen.
Hela grejen är alltså egentligen ett korthus, baserat på gissningar, kohandel med utsläppsrätter, visioner, åtaganden samt att medborgarna alltid tror blint på politikernas goda avsikter och intentioner.
I sammanhanget bör man även väga in att de svenska utsläppen av koldioxid är en ’piss i Mississippi’, i global jämförelse.
Man bestämde sig alltså för länge sedan att koldioxiden var den stora boven i dramat. Att senare forskning kommit fram till att det mycket väl kan vara fel, gäller det ju givetvis att förneka eller inte ens tillåta. Har man forskare som man betalar för att just kunna påvisa att man har rätt, kan ju givetvis det de kommer fram till, varken emotsäga förd politik eller tillåtas emotsäga den politiska inriktningen och intentionen. ”Man biter inte den hand som föder en.”
Jag håller det alltså för sannolikt att hela historien är den största blåsning som mänskligheten sett.
Som privatperson har man givetvis ingen som helst möjlighet att kontrollera olika forskningsrapporter, inte ens om det om 20 år är samma havsnivåer, lika kalla vintrar och varma somrar. Politikerna kan alltså påtala att det är genom deras viktiga insatser som katastroferna förhindrats.Men jag har nyligen läst att temperaturen inte alls stigit under början av detta århundrade som domedagsprofeterna sa. Märkligt må man tycka…för sådär en 10 år sedan målades rena skräckscenarion upp av politikerna.Vidare såg jag ett program på Discovery, i vilket det framkom att ett forskarlag i Danmark och Österrike kommit fram till att temperaturvariationerna man åberopade var relaterade till olika mängder strålning från solen. I flera år vågade/ville ingen publicera detta trots relevansen, det var helt enkelt för kontroversiellt och emotsade allt politikerna och andra forskare gjort gällande, d.v.s. att alla temperaturförändringar var genererade av fossila koldioxidutsläpp.
Och om man funderar lite på saken, minst de senaste hundra åren har man släppt ut koldioxid från förbränning av fossila bränslen, och om det nu borde varit så påverkande borde det väl vid det här laget framkommit hur den påverkan är, och hur mycket, men så är ju inte fallet. Forskarnas åsikter går fortfarande isär. Det smarta politiska draget är givetvis att gå från domedagsprofetsior om drastiskt höjda temperaturer, till att lite vagt snacka om klimatförändringar. Alltså, blir det kallare är det koldioxidens påverkan, blir det varmare – samma sak. Och man kan givetvis skylla alla förändringar och naturkatastrofer på koldioxidens påverkan. Perfekt, man är från kroken och kan fortsätta dra i medborgarna hur duktiga man är och fortsätta plocka in påhittade skatter som heter koldioxidavgifter, klimatskatter (plus moms) för din egen skull lille medborgare.
Känn dig generalblåst, men lyssna gärna på Public Service och vad politikerna vill att du ska få veta och de opolitiska sanningar de matar dig med.Av någon märklig anledning kramar ju politikerna PS som en snuttefilt, trots att konceptet var dött för minst 20år sedan, man undrar varför…
onsdag 24 juni 2009
Mjäkig stil
Jaha, nu ska vi leka opportunister igen. Att öppna en ambassad – larvigt. Det skulle inte påverka situationen ett dyft, men bara vara någon form av töntig och mjäkig markering. Vill man göra ett ställningstagande – men gör det då med ett direkt uttalande. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3112033.svd)
Ett tips är ju att köra med en ”fatva”, som tydligen finns i Monas vokabulär som en del av svenska språket.
Så kära socialdemokrater/kommunister här har Ni det nu – Ni har ju tidigare snackat så mycket om solidaritet. Nu gäller det att vara solidariska med Irans sittande regering, de är fundamentalistiskt islamiska och styr landet precis som en kommuniststat men begränsning av yttrandefrihet, åsikter, internettillgång, och slår ner uppror på bästa DDR-manér m.m. och Ni har ju ett otal gånger predikat förståelse för islam och acceptans.
Hur kan Ni mot denna bakgrund snacka om solidaritet med det iranska folket? Iran är ju Ert paradis och det är tydligen bara så att det iranska folket inte fattar hur lyckliga de är. Eller gäller det bara att paddla runt i lilla Sverige och fiska röster?
Faen Mona om du menar allvar – dra på dig en burka, res till Iran och prata vett med de här upprorsmakarna som inte fattar sitt eget bästa.
Ett tips är ju att köra med en ”fatva”, som tydligen finns i Monas vokabulär som en del av svenska språket.
Så kära socialdemokrater/kommunister här har Ni det nu – Ni har ju tidigare snackat så mycket om solidaritet. Nu gäller det att vara solidariska med Irans sittande regering, de är fundamentalistiskt islamiska och styr landet precis som en kommuniststat men begränsning av yttrandefrihet, åsikter, internettillgång, och slår ner uppror på bästa DDR-manér m.m. och Ni har ju ett otal gånger predikat förståelse för islam och acceptans.
Hur kan Ni mot denna bakgrund snacka om solidaritet med det iranska folket? Iran är ju Ert paradis och det är tydligen bara så att det iranska folket inte fattar hur lyckliga de är. Eller gäller det bara att paddla runt i lilla Sverige och fiska röster?
Faen Mona om du menar allvar – dra på dig en burka, res till Iran och prata vett med de här upprorsmakarna som inte fattar sitt eget bästa.
torsdag 18 juni 2009
Vad är problemet?
Javisst, Hitler var en diktator, han mördade miljoner judar och andra som han ansåg var mindre värda än den ariska rasen och sina motståndare. Jag är på intet sätt anhängare av det han gjorde.
Men för den skull behöver inte allt han gjorde var dåligt. När det begav sig, i början på 30-talet hade Tyskland en fruktansvärd inflation, arbetslöshet och misär och han initierade faktiskt byggandet av Autobahn över landet. Det gav arbete, skapade infrastruktur och är än idag de bästa vägarna som finns i världen. Man drog vägarna utanför städerna med tillfartsvägar, inte som i Sverige, genom städerna. Man har och hade fri fart, vilket inte finns mig veterligt någon annanstans i världen. Javisst, det Hitler gjorde kan till 99% avfärdas, förkastas och hatas, jag skriver under på allt detta. Men byggandet av Autobahn genom landet är kanske den sista procenten. Det finns väl ingen anledning att käfta om det. Annars kan du ju paddla på svenska motorvägar i 110, emedan tyskarna åker så fort de vill på världens bästa vägar, och inte har ett vägnät som idiotiskt nog är draget igenom städerna.
Så en (kd)-politiker har sagt att det var OK, i denna artikel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3087855.svd
Och alltså gör all vad de kan för att knyta honom och (kd) till Hitler. Hur banala får man bli och hur lågt kan journalistiken sjunka?
Men för den skull behöver inte allt han gjorde var dåligt. När det begav sig, i början på 30-talet hade Tyskland en fruktansvärd inflation, arbetslöshet och misär och han initierade faktiskt byggandet av Autobahn över landet. Det gav arbete, skapade infrastruktur och är än idag de bästa vägarna som finns i världen. Man drog vägarna utanför städerna med tillfartsvägar, inte som i Sverige, genom städerna. Man har och hade fri fart, vilket inte finns mig veterligt någon annanstans i världen. Javisst, det Hitler gjorde kan till 99% avfärdas, förkastas och hatas, jag skriver under på allt detta. Men byggandet av Autobahn genom landet är kanske den sista procenten. Det finns väl ingen anledning att käfta om det. Annars kan du ju paddla på svenska motorvägar i 110, emedan tyskarna åker så fort de vill på världens bästa vägar, och inte har ett vägnät som idiotiskt nog är draget igenom städerna.
Så en (kd)-politiker har sagt att det var OK, i denna artikel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3087855.svd
Och alltså gör all vad de kan för att knyta honom och (kd) till Hitler. Hur banala får man bli och hur lågt kan journalistiken sjunka?
onsdag 17 juni 2009
Det förbannade Systembolaget
Av saker som retar mig i Sverige, har Systembolaget en speciell plats i mitt hjärta som hatobjekt.
För det första är det ett statligt företag och jag har övertygelsen att staten inte ska sköta företag. Statens funktion är att tillse att försvar, polis, och statliga verk samt andra statliga funktioner fungerar. Staten kan och ska inte sköta företag, det sköter marknadskrafterna bättre.
För det andra har Systembolaget en monopolsituation, d.v.s. det är det enda företaget som får sälja alkoholhaltiga drycker i landet.
Kombinationen av dessa två har givetvis lett till en situation med dålig service, hutlösa priser, och ett sortiment som inte speglar vad kunderna vill ha, utan vad Systembolagets ’proffs’ anser att medborgarna ska få köpa.Politiskt är det givetvis ingen svårighet att försvara detta monopol av alkoholpolitiska skäl, innebärande att storebror talar om vad som är bäst för medborgarna att dricka och hur mycket de helst bör dricka innan de klassas som alkoholister. Storebror slår till igen. Han vet alltid vad som är bäst för dig och du må följa hans råd.
Efter att ha bott drygt 8 år i ett land där alkoholhaltiga drycker kan köpas i alla livsmedelsaffärer, bordsviner billigare än mineralvattnet, och alla bensinstationer försålde alkoholhaltiga drycker dygnet runt, och barnen (även mina), fick Weinschorle, d.v.s. hälften vatten, hälften vin till maten blir man lätt frustrerad av hur det fungerar i detta land.
Jaha, och det är så farligt enligt svenska myndigheter? Vi kanske nu ska berätta lite om olika kulturer och faran med alkohol. I den kultur jag refererar till, har man druckit vin på detta sätt långt innan Sverige ens fanns. Staden jag bodde i fanns omskriven 770, men ingen vet egentligen hur gammal den är, romarna hade i alla fall ett befästningstorn ovanför staden vet man. En vinfabrik i trakten hade anor sedan 619, men jag gillade inte deras vin.
Under hela min tid boendes i detta land kan jag rapportera att jag inte såg en enda synbart berusad person i staden, alltså under drygt 8 år. I stort sett varje helg var det någon typ av fest i staden, och alla drack vin eller pilsner och njöt av livet, men ingen drack sig synligt berusad.
Så hamnar man i Sverige, i en stad med 4-5000 tusen invånare. Tro inte att det finns någonstans man kan köpa alkoholhaltiga drycker. Det finns ett ”utlämningsställe” eller ”ombud”, med en del av sortimentet Systembolaget erbjuder, och till priser som är rent hutlösa. Med det menar jag priser som är ca 5-10 gånger högre än vad jag betalt tidigare. Därtill finns givetvis inte de produkter jag föredrar, d.v.s. det från den region jag bodde i. Varken vin, öl eller sprit. Nej, på Systembolaget förväntas man köpa från det stora sortimentet av bag-in-box, d.v.s. en plastpåse med vin i en pappkartong. Kraftigt svavlade viner för att få så lång hållbarhetstid som möjligt, och som sagt ur en plastpåse med tappkran.
För mig är goda viner en ren kultursak, jag kommer aldrig köpa en bag-in-box. Som nödproviant kanske en flaska med skruvkork, med där går gränsen. Viner ska ha en kork och smaka gott, för tillfället man valt att plocka fram dem, de är inget berusningsmedel, utan en kultursak.
Så, i den lilla staden finns ett ’utlämningsställe’ och man får beställa ur deras katalog för att få nästa dag. Det innebar att man måste ringa in sin beställning före kl. 13, dagen före man vill ha varorna.
Alltså, att man inte bara kan köpa rakt över disk eller plocka de varor man vill ha är någon form av återgång till beställning i en lanthandel.Sedan uppstod tydligen något problem och leveranstiden nu är som ett minimum drygt två dagar. Alltså vill man ha sina varor på en fredag, må man beställa dem på onsdagen före kl.13 för att kunna hämta ut dem på fredagen. Är det så att man beställer efter kl.13 på onsdagen, må man vänta på sin beställning till måndag eftermiddag nästa vecka. Vi pratar alltså om en leveranstid på mellan 2-5 dagar. ”Utlämningsstället” har även öppet på lördagar, men då tillåts av någon oförklarlig anledning ingen utdelning.
Undertecknad trodde i sin naivitet att om man beställde varor två dagar före skulle de komma, och ringde härför det lokala ”utlämningsstället” två dagar och före kl. 13 innan jag ville ha varorna. Men då visade det sig att fredagen var midsommarafton, vilket betraktades som en lördag, och ingen utlämning kunde ske. Alltså skulle man ha beställt sina varor före kl.13 på tisdagen för att få dem på torsdagen.
Beställde man sina varor på tisdag eftermiddag, skulle de alltså vara uthämtbara på måndag eftermiddag nästa vecka, d.v.s. en leveranstid på sex dygn.
För den som läst allt ovan finns det ingen anledning att påtala hur ohållbar situationen är, och min möjlighet att inom överskådlig framtid, och som kund, få de varor jag vill ha. Det återstår alltså bara ett alternativ för en gammal kemist. Inte mycket kultur, men med en ganska stor kännedom on styr- och reglerteknik ska det bli kul. Om inte annat skönt att veta att jag hjälper till att ta livet av en döende mammut.
Sorry Anitra, kan man inte ha ett bättre sortiment och framför allt service är man rökt. Monopol eller ej.
För det första är det ett statligt företag och jag har övertygelsen att staten inte ska sköta företag. Statens funktion är att tillse att försvar, polis, och statliga verk samt andra statliga funktioner fungerar. Staten kan och ska inte sköta företag, det sköter marknadskrafterna bättre.
För det andra har Systembolaget en monopolsituation, d.v.s. det är det enda företaget som får sälja alkoholhaltiga drycker i landet.
Kombinationen av dessa två har givetvis lett till en situation med dålig service, hutlösa priser, och ett sortiment som inte speglar vad kunderna vill ha, utan vad Systembolagets ’proffs’ anser att medborgarna ska få köpa.Politiskt är det givetvis ingen svårighet att försvara detta monopol av alkoholpolitiska skäl, innebärande att storebror talar om vad som är bäst för medborgarna att dricka och hur mycket de helst bör dricka innan de klassas som alkoholister. Storebror slår till igen. Han vet alltid vad som är bäst för dig och du må följa hans råd.
Efter att ha bott drygt 8 år i ett land där alkoholhaltiga drycker kan köpas i alla livsmedelsaffärer, bordsviner billigare än mineralvattnet, och alla bensinstationer försålde alkoholhaltiga drycker dygnet runt, och barnen (även mina), fick Weinschorle, d.v.s. hälften vatten, hälften vin till maten blir man lätt frustrerad av hur det fungerar i detta land.
Jaha, och det är så farligt enligt svenska myndigheter? Vi kanske nu ska berätta lite om olika kulturer och faran med alkohol. I den kultur jag refererar till, har man druckit vin på detta sätt långt innan Sverige ens fanns. Staden jag bodde i fanns omskriven 770, men ingen vet egentligen hur gammal den är, romarna hade i alla fall ett befästningstorn ovanför staden vet man. En vinfabrik i trakten hade anor sedan 619, men jag gillade inte deras vin.
Under hela min tid boendes i detta land kan jag rapportera att jag inte såg en enda synbart berusad person i staden, alltså under drygt 8 år. I stort sett varje helg var det någon typ av fest i staden, och alla drack vin eller pilsner och njöt av livet, men ingen drack sig synligt berusad.
Så hamnar man i Sverige, i en stad med 4-5000 tusen invånare. Tro inte att det finns någonstans man kan köpa alkoholhaltiga drycker. Det finns ett ”utlämningsställe” eller ”ombud”, med en del av sortimentet Systembolaget erbjuder, och till priser som är rent hutlösa. Med det menar jag priser som är ca 5-10 gånger högre än vad jag betalt tidigare. Därtill finns givetvis inte de produkter jag föredrar, d.v.s. det från den region jag bodde i. Varken vin, öl eller sprit. Nej, på Systembolaget förväntas man köpa från det stora sortimentet av bag-in-box, d.v.s. en plastpåse med vin i en pappkartong. Kraftigt svavlade viner för att få så lång hållbarhetstid som möjligt, och som sagt ur en plastpåse med tappkran.
För mig är goda viner en ren kultursak, jag kommer aldrig köpa en bag-in-box. Som nödproviant kanske en flaska med skruvkork, med där går gränsen. Viner ska ha en kork och smaka gott, för tillfället man valt att plocka fram dem, de är inget berusningsmedel, utan en kultursak.
Så, i den lilla staden finns ett ’utlämningsställe’ och man får beställa ur deras katalog för att få nästa dag. Det innebar att man måste ringa in sin beställning före kl. 13, dagen före man vill ha varorna.
Alltså, att man inte bara kan köpa rakt över disk eller plocka de varor man vill ha är någon form av återgång till beställning i en lanthandel.Sedan uppstod tydligen något problem och leveranstiden nu är som ett minimum drygt två dagar. Alltså vill man ha sina varor på en fredag, må man beställa dem på onsdagen före kl.13 för att kunna hämta ut dem på fredagen. Är det så att man beställer efter kl.13 på onsdagen, må man vänta på sin beställning till måndag eftermiddag nästa vecka. Vi pratar alltså om en leveranstid på mellan 2-5 dagar. ”Utlämningsstället” har även öppet på lördagar, men då tillåts av någon oförklarlig anledning ingen utdelning.
Undertecknad trodde i sin naivitet att om man beställde varor två dagar före skulle de komma, och ringde härför det lokala ”utlämningsstället” två dagar och före kl. 13 innan jag ville ha varorna. Men då visade det sig att fredagen var midsommarafton, vilket betraktades som en lördag, och ingen utlämning kunde ske. Alltså skulle man ha beställt sina varor före kl.13 på tisdagen för att få dem på torsdagen.
Beställde man sina varor på tisdag eftermiddag, skulle de alltså vara uthämtbara på måndag eftermiddag nästa vecka, d.v.s. en leveranstid på sex dygn.
För den som läst allt ovan finns det ingen anledning att påtala hur ohållbar situationen är, och min möjlighet att inom överskådlig framtid, och som kund, få de varor jag vill ha. Det återstår alltså bara ett alternativ för en gammal kemist. Inte mycket kultur, men med en ganska stor kännedom on styr- och reglerteknik ska det bli kul. Om inte annat skönt att veta att jag hjälper till att ta livet av en döende mammut.
Sorry Anitra, kan man inte ha ett bättre sortiment och framför allt service är man rökt. Monopol eller ej.
tisdag 16 juni 2009
Lite om Povel
Jag tänkte bara skriva lite om en artist.
Povel Ramel
Povel avled för några år sedan, och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Att försöka sammanfatta vad han gjorde och hans verk under de drygt 60 har verkade, är en ren omöjlighet. Mig veterligt har aldrig en artist varit aktiv så länge och producerat så mycket. Kanske leder Thore Skogman i antalet skrivna alster, men det är skillnad, en kvalitetsskillnad som talar för sig själv.
Den fyndighet som Povel hade och hans ironiska texter om tidstypiska fenomen är bara rent fantastisk. Detta i kombination med en fantastisk musikalitet, under 60 år…
Själv kan man hänge sig åt att skriva bloggar om politiska saker, det gjorde inte Povel. Han bara ironiserade runt allt sådant och stötte sig aldrig med något politiskt ’läger’. Bara det är ett konststycke som är rent fantastiskt. Det enda lilla avsteg han gjorde var i debatten om kärnkraft, antagligen påhejad av sin fru, men det var bara en parantes. Och parentesen gjorde han givetvis med sin egen lilla ’touch’, så att den egentligen bara blev rolig.
Jag kommer aldrig glömma, när jag själv var i tonåren och drabbades av ”Jag diggar dig” ur Pov Show 2. Aldrig har jag blivit så avväpnad. Som tonåring vad det Afghanpälsar, platåpjuck, långt hår och V-jeans som gällde, och det var allvarliga saker i tiden. Då kom Povel och ironiserade runt hela fenomenet – en regelrätt torpedering, och jag insåg hur larvig hela hippiekulturen var.
Sedan dess har jag varit en lyssnare på alla (näe inte alla), hans verk, eller rättare sagt hans roligaste, och jag upphör aldrig att fascineras över hans fantastiska ordvrängerier. Samtidigt kan mycket av den musikaliska sidan vara rena mästerverk.
Men kopplat med de roliga texterna, kommer liksom de musikaliska verken i bakgrunden. Povel var rolig, ingen kompositör.
Det är liksom så med Povels verk – är man lite deppig eller det är pissväder, som så ofta i det här landet – en gammal låt ur hans repertoar piggar alltid upp.
Egentligen finns det hur mycket positivt som helst att berätta om honom. Jag fick dock och tyvärr aldrig möjligheten att träffa honom. Jag såg bara en show med honom, på 80-talet tror jag. Men jag vet i alla fall hur Sir Winston Churchill skulle ha sammanfattat Povels gärning. Han hade sagt; ”Aldrig förr har så många haft så mycket roligt att tacka så få för, så länge”. Och det kommer aldrig inträffa igen.
Povel Ramel
Povel avled för några år sedan, och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Att försöka sammanfatta vad han gjorde och hans verk under de drygt 60 har verkade, är en ren omöjlighet. Mig veterligt har aldrig en artist varit aktiv så länge och producerat så mycket. Kanske leder Thore Skogman i antalet skrivna alster, men det är skillnad, en kvalitetsskillnad som talar för sig själv.
Den fyndighet som Povel hade och hans ironiska texter om tidstypiska fenomen är bara rent fantastisk. Detta i kombination med en fantastisk musikalitet, under 60 år…
Själv kan man hänge sig åt att skriva bloggar om politiska saker, det gjorde inte Povel. Han bara ironiserade runt allt sådant och stötte sig aldrig med något politiskt ’läger’. Bara det är ett konststycke som är rent fantastiskt. Det enda lilla avsteg han gjorde var i debatten om kärnkraft, antagligen påhejad av sin fru, men det var bara en parantes. Och parentesen gjorde han givetvis med sin egen lilla ’touch’, så att den egentligen bara blev rolig.
Jag kommer aldrig glömma, när jag själv var i tonåren och drabbades av ”Jag diggar dig” ur Pov Show 2. Aldrig har jag blivit så avväpnad. Som tonåring vad det Afghanpälsar, platåpjuck, långt hår och V-jeans som gällde, och det var allvarliga saker i tiden. Då kom Povel och ironiserade runt hela fenomenet – en regelrätt torpedering, och jag insåg hur larvig hela hippiekulturen var.
Sedan dess har jag varit en lyssnare på alla (näe inte alla), hans verk, eller rättare sagt hans roligaste, och jag upphör aldrig att fascineras över hans fantastiska ordvrängerier. Samtidigt kan mycket av den musikaliska sidan vara rena mästerverk.
Men kopplat med de roliga texterna, kommer liksom de musikaliska verken i bakgrunden. Povel var rolig, ingen kompositör.
Det är liksom så med Povels verk – är man lite deppig eller det är pissväder, som så ofta i det här landet – en gammal låt ur hans repertoar piggar alltid upp.
Egentligen finns det hur mycket positivt som helst att berätta om honom. Jag fick dock och tyvärr aldrig möjligheten att träffa honom. Jag såg bara en show med honom, på 80-talet tror jag. Men jag vet i alla fall hur Sir Winston Churchill skulle ha sammanfattat Povels gärning. Han hade sagt; ”Aldrig förr har så många haft så mycket roligt att tacka så få för, så länge”. Och det kommer aldrig inträffa igen.
'Norgehistoria?'
Man kan i denna artikel (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3073877.svd), läsa att Ifpi vill se till att teleoperatörerna stänger ut TPB från Internet.
Först fick jag kolla så det inte var ’första april’, sedan trodde jag det var en usel ’Norgehistoria’, men efter lite funderande kom jag fram till att det var allvar.
”Allvar” förresten, allvarligt är det när ett helt rättssystem blir till åtlöje, och tilltron till både politiker, polis och rättsväsende förlöjligas på detta sätt. Man ställer sig även frågan om man har börjat införa ett ’italienskt/sicilianskt’ rättsväsende i Skandinavien, påverkat av i bästa fall bara av lobbyister.
TPB möjliggör alltså för olagliga nerladdningar. Men sannolikt är det på samma sätt i Norge som i Sverige att privatkopiering för eget bruk är tillåtet eftersom alla tomma media på vilka man kan spara privatkopior är belagda med en avgift vid försäljningen. I Sverige gäller det ALLA tomma CD/DVD/MP3, och vi pratar i Sverige om mellan 2-300MSEK per år som betalas till copyswede (www.copyswede.se).
Min slutsats är alltså att det är lagligt att kopiera från nätet och för privat bruk och att upphovsrättsinnehavarna för betalt genom copyswede för denna verksamhet.
Men här kommer det verkligen larviga och desperata; man har ju ingen chans att komma åt de enskilda personerna, och följaktligen ger man sig desperat på de som ’gör kopieringen möjlig’, d.v.s. TPB.
Men var går då gränsen för att göra möjligt? Det som hyr ut hus till TPB, levererar ström till deras servrar, deras datortillverkare, Microsoft som gör deras operativsystem, eller…
Att driva detta som ett prejudicerande rättsfall är rent skrattretande, om man nu kan skratta åt att ett rättssystem havererar.
Alltså har jag lite fler tips på vållande eller medskyldiga som borde bestraffas då de gör en olaglig verksamhet möjlig:
- Biltillverkarna som inte spärrat bilarnas hastighet är givetvis medskyldiga till alla hastighetsöverträdelser.
- Vapentillverkarna är skyldiga till rån, mord, m.m. som begås med vapen de tillverkat.
- Sprängämnestillverkarna för alla sprängdåd.
- Kameratillverkarna för barnporrbilder på nätet.
- Systembolaget som säljer sprit är medskydiga till rattfylleri, och all alkoholrelaterad misshandel.
…ja det är bara att fortsätta själv, det finns hur många som helst
Nu är det två saker till:
1. Den här döende mammuten i form av Ifpi som under minst 50 år suttit som en vinstgenerator emellan artisterna och konsumenterna har dödsryckningar. Tekniken har helt enkelt sprungit ifrån deras verksamhet och man kan ifrågasätta deras berättigande i första läget. De kan önska sig tillbaka till tiden med stenkakor, när inget gick att kopiera, men redan bandspelarna på 60-70-talet gjorde det möjligt att kopiera musik. Idag skriver vi 2009 och har ett Internet som satt den dödande kulan i mammuten.
2. Jag har inte sett någon redovisning av hur mycket pengar som skiv/filmbolag betalar till artisterna. Man gör sig gällande för att vara talesman för dessa, men det är mycket oklart hur mycket som man betalar till artisterna av det man tjänar. Det är som en följd av detta mycket oklart om artisterna själva är betjänta av Ifpi’s korståg. De artister som har låg ersättning från Ifpi, är sannolikt bara glada att deras verk får vidare spriding och har en förhoppning om mer pengar när deras kontrakt gått ut. Men dessa frågor är givetvis inget som Ifpi knystar om. Det är bättre att hävda att man är talesman för alla artister och ta till vara på deras rättigheter och talang.
Så låt oss hoppas att mammuten hinner dö innan den hunnit göra samhället allför stor skada.
Den som står i vägen för den tekniska utvecklingen är dömd att förlora.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)