onsdag 27 februari 2013

För dumt för att vara sant


Hela den här historien är bara för dum för att vara sann. Jag trodde inte något sådant här var möjligt. Det låter som en version 2013 av DDR. Det trodde man ju inte var möjligt under en moderatstyrd regering men tydligen är man så mån om propagandasamhället att man kramar det sista ur snuttefilten.

Men låt oss börja lite historiskt. För flera hundra år sedan fanns feodalsamhällen. Grundstrukturen i dessa var att ha olika nivåer på kunskap och information. När det begav sig var det kritiska att hindra de som befann sig på samma nivå att organisera sig eller kommunicera, vilket var enkelt eftersom infrastukturen var mycket låg. Om de på en nivå var missnöjda kunde de sluta sig samman och utmana den högre nivån på olika sätt. All information och alla dekret var ”top-down” och det vad var hela samhället byggde på. Högst upp var kungen, under honom högadeln, sedan lågadeln, godsherrar, o.s.v. ner till den enkle bonden. Den sistnämnde behövde ingen information utan skulle bara göra sitt jobb och betala skatt samt till kyrkan, om två eller flera bönder slog sig samman och klagade på något var det enkelt att tysta.

Det kritiska var alltså att hindra människor att kommunicera och att utbyta information, bäst var givetvis om de bara fick den utbildning de behövde och intet mer.

På slutet av 1800-talet kom tidningar, men strukturen gällde fortfarande, och att skriva något kritisk om kungen eller de styrande bestraffades omedelbart. Jag hade några tidningar från slutet av 1800-talet som jag skänkte till Nordiska museet och i dessa fanns aldrig ett ord av kritik eller åsikter.

På 1900-talet upptäckte man propaganda. Affischer, slagord, och annat för att påverka människorna, sedan kom film med Leni Reifenstalhl (nazist), och kommunisterna fattade hela grejen och filmen ”Enemy at the gates” beskriver på ett bra sätt hur det fungerade.

Efter kriget vad det givetvis turbulens, men det tog inte många år innan man insåg att det man tillhandahöll till medborgarna måste vara kontrollerat och styrt. Harmlöst nonsens eller den information du behöver lille medborgare. När det begav sig fanns det givetvis bara statskontrollerad TV som berättade för ”Nisse i Hökarängen” vad som han borde veta. Inte ens harmlösa stationer som utmanade den statliga propagandaapparaten accepterades, och Radio Nord tystades. Det var den statliga propagandaapparaten som gällde på 50-70-talen och du blev utbildad och informerad med det de tillhandahöll. Du hade ingen annan information, inget att ifrågasätta., och du tittade på ”Anslagstavlan” med öppna ögon ”för din egen skull”.

Sedan kom satellitkanalerna…huuu, och det var inget man kunde stoppa. Man togs liksom ”på sängen” och fattade inte att detta skulle konkurrera med det som idag heter ”Public Service (PS)”, vilket egentligen bara är ett finare uttryck för statlig propaganda. Snart insåg man att man var rökt och vill ha pangar, och springer till politikerna eftersom Svensson fattar hur lurad han är och har varit. De kanaler Svensson vill ha betalar han för, men när det gäller PS, ska han betala för att han har en ”kanalväljare”. Man digitaliserade TV-nätet, och man tycker då att man enkelt kunde ha fixat en kodning med betalning för de som ville betala för PS, men så inte. Alla bara skulle tvingas betala för PS, och vid försäljning av TV-mottagare gjordes försäljaren skyldig att informera om inköp. Ovanpå denna sanslösa historia väljer SVT att publicera sina verk och skapelser på Internet. Alltså kommer någon (ärthjärna) på att man ska betala för datorinnehav, alternativt internetuppkoppling. Att betala för PS propaganda är ju ett ”måste” som varje datorinnehavare i landet inte får missa. Sannolikt inkluderade företag som har anställda som sitter och njuter av PS-propaganda på arbetstid. Så visst ligger det full logik i att betala TV-licens för ”innehav av dator” för möjligheten att titta på SVT på nätet? Ställ dig frågorna:

1. Om man lägger ut en vara/produkt på nätet gratis – kan man då komma att kräva betalt för ”möjligheten” att komma åt den av alla som har internet eller dator? Varför kräver man inte alla internetuppkopplade över hela världen på pengar? Det har ju möjligheten att se SVT.

2. Grundprincipen för varje sak som erbjuds är att en person ska kunna välja om denne vill ha den eller inte. Det finns idag ett otal system för att betala produkter man vill ha, och vi använder internet för banköverföringar och betalningar. Vad är det som säger att jag vill ha PS bara för att jag har en dator?

Nej, jag tänker inte backa från detta påstående: Att betala för att Public Service själva har valt att publicera sitt utbud på internet är rent vansinne och rena DDR-fasonerna. Sänder de ut det i etern - samma sak.

Jag tänker aldrig betala för något jag inte vill ha men påtvingas.

Länk DN. Länk SvD.

Add. Men det är ju bara att notera: Man tillåter inga blogglänkningar eller kommentarer i tidningarna. Propaganda? Nix, men pressen har sina instruktioner - bara ryggdunkningar och åsikter om Estelles dopklänning publiceras.

2 kommentarer:

ɱØяñιηg$ʇðя ©™ sa...

Det finns en kommentar i David Cronenbergs gamla dystopi rysare Scanners som har fastnat i min hjärna. I have these friends. I don't want them but I have them. SVT är just en sådan "vän". Det går inte att bli av med den "vännen". Man är tvingad till att umgås med dem, vare sig man vill eller inte.

Anonym sa...

"Public Service" har ju som bekant i Sverige utvecklats till en mäktig propagandaapparat (studiebesök under Sovjettiden och i Putinland?) som först sossarna drog fördel av och nu Moderaterna "utvecklat" på ett vis som skulle ha gjort Göbbels grön av avund... I stort som i smått, i varje program, på olika vis och med olika metoder framhålls det mångkulturella och araber och alla muslimer speciellt och Kulturen hos media tycks bara finnas i arabiska länder och i mörkaste Afrika...

För alla vår skull, rösta SD!!!