I det moderna livet

”Eleverna har genomskådat matematikens betydelse.”, och ” Sluta plåga alla elever med mängder av matematik!”. Det skriver Stellan Welin från Linköpings universitet (länk).

Personligen reagerar jag spontant mot detta. Problemet jag har är att matematiken är den fundamentala grunden för alla naturvetenskaper. Matematik i sig självt kanske inte är speciellt roande, men utan matematik är man totalt låst i troende och tyckande. Man kan inte räkna fram resultat, man vet inte, man måste uppskatta eller jag vet inte vad man ska ägna sig åt. I stort sett i alla yrken behöver man matematik, på olika sätt och med olika svårighetsgrad. Det kan givetvis även handla om privatekonomi, som vad den månatliga kostnaden för ett lån kommer att bli eller hur mycket som blir kvar av en löneökning efter skatt.

Själv var jag väl ingen klippa på matematik när det begav sig, på 70-talet. Men jag insåg med arbetslivserfarenhet och tiden hur fundamentalt ämnet är för både det privata livet och arbetslivet. Nu har jag rätt bra pejling på matematik och statistik dock och tycker det är rentutsagt kul.

Visst, man kan utbilda elever som inte har en aning om matematik. Det slutar väl så här; färgförsäljaren som vill sälja så mycket färg som möjligt, uppskattar mängden färg som behövs för att måla en vägg till 28 liter. Kunden tror på försäljaren och eftersom det bara står lite om ”stryk på färgen till det verkar lagom”, på färgburkarnas etikett. Väl hemkommen och efter färdigmålningen blev det 22 liter över.

Eller vad sägs om en elektriker som inte kan räkna på effekt och säkringar? Lite bränder får man ju räkna med i det ”moderna livet”.
Kanske bröts rattsången på din bil när du försökte svänga kraftigt, för den som tappert försökt räkna ut den klarade inte jobbet, utan gissade bara. Eller du och några tusen patienter fick ett kraftigt överdoserat läkemedel eftersom ingen klarade av att räkna ut hur mycket aktiv substans man skulle tillsätta när man blandade läkemedlet? Oj! Det blev visst en härdsmälta i Barsebäck åxå! Himla otur - men det var så många konstiga siffror att man var tvingad att chansa lite. Bråttom var det dessutom.

Problemet är även att om man inte har med ämnet matematik från början och bygger upp det, får man ett gap och en lucka man inte kan fylla. Det är som en trappa där man måste ta alla steg – gör man inte det står man plötsligt inför ett trappsteg framgent som är två meter högt och man måste backa och lära sig vad man missat. Annars kommer man inte vidare.

Det spelar ingen roll hur mycket man behärskar i Excel, och fixar att göra fin grafik – man måste kunna grunderna i matematik.

Men problemet är att matematik i början är abstrakt. Man kan ju börja med päron och äpplen, sedan plocka upp liknelserna till högre nivåer, men för skolelever blir det fortfarande ganska abstrakt. Först när eleverna inser att många andra ämnen som teknik, fysik och kemi är direkt beroende av just matematik blir allt konkret. Men har man då ett enormt trappsteg för att man ”genomskådat matematikens betydelse”, eller blivit ”trakasserad” med det ett antal år är man rökt.

Även som privatperson. Bankpersonalen som ger dig ett villalån ger dig en gissning på vad det kommer att kosta per månad. De skickar även ut inbetalningsblanketter till dig baserat vad de tror att du ska betala. Och det betalar du givetvis eftersom du inte har en susning om hur det räknats ut, du betalar på ren känsla liksom baserat på vad som känns "lagom".

Flumsamhället är återupplivat! Allt baserat på känsla och tro. Matematik behövs inte. Grattis Stellan Welin!

Men artikelförfattarens sista mening förbryllar mig. Den lyder "Satsa mer på spännande naturvetenskap än att traggla matematik med ointresserade elever."

Ok, jag har nog missat något. Naturvetenskap har alltså ingen koppling till matematik, eller? Men det är klart att om man med "naturvetenskap" menar att man ska lära sig fågelarter, olika blommor,  skillnaden mellan älg och rådjursskit har han ju faktískt rätt. Annars inte, som den professor han uppenbarligen är.