Politisk turbulens

Nästa steg i desperationen över den migrationssituation man ställt till med är givetvis att brandskatta kommuner som har bra ekonomi för att skänka pengarna till kommuner som varit dumma nog att ta emot s.k. flyktingar (länk). Igår skrev jag om att det är ett klockrent brott mot grundlagen att allokera flyktingar till kommuner utan deras godkännande. Givetvis är det så att migrationsverket går runt hela problemet genom att låta privata företag köpa fastigheter, bygga om dem till flyktingförläggningar och sedan är det privata företaget som tjänar storkovan på att inhysa flyktingar i lokalerna till ockerhyror. Kommunerna får pengarna, som sedan ska betalas till företagen, och i första läget, under två år ersätter migrationsverket kostnaderna, men fortfarande med skattepengar av vilka en stor del hamnar i fickorna på företag som gett sig in i denna lukrativa cirkus, och migrationsverket är som alla vet desperata att hitta bostäder till alla som kommer hit och själva påstår att de är flyktingar. Som man kan läsa i denna artikel bekymrar man sig knappast ens om att man avser stoppa i flyktingar i en kommun längre och man har alltså undergrävt det kommunala självstyret ytterligare. Ett citat från artikeln: ”– Ett problem har att göra med Migrationsverkets upphandlingar av asylboenden. Där är kommunikationen bristfällig, ja snarast obefintlig.”

Men det är bara de två första åren som kommunerna ersätts ekonomiskt. Därefter faller hela ansvaret på kommunerna att ta hand om personerna och deras anhöriga, och som alla inser är utsikterna till att en person från Somalia, Eritrea eller Afghanistan mycket små att denne ska komma i förvärvsarbete inom eller strax efter två år. För de största flyktinggrupperna gäller snarare tio år och det innebär alltså att runt 8 år måste de först ha bostad och sedan försörjas via den kommunala skattsedeln.
Så vad som nu har hänt är att kommunerna som ”ställt upp” och ”tagit sitt ansvar” börjar inse vilken nitlott de dragit.

Men eftersom rikspolitikerna börjat fatta problemet är man desperat efter pengar som inte finns, och alltså ger man sig på kommuner via den s.k. Robin Hood-skatten, och avser att plocka pengar till kommunerna som nu går på knäna (länk).

Problemen är bara att detta leder till att kommunerna kommer att avsiktligt göra slut på alla överskott på rena idiotprojekt för att inte behöva betala till andra kommuner och vidare kommer ett direkt missnöje med sjuklöverns migrationspolitik att generera ett rent politikerförakt, både bland väljare och kommunalpolitiker som anser sig överkörda av sina rikspolitiker. Det kommunala självstyret kommer i praktiken upphöra.

Så låt mig sia om framtiden, vilket givetvis är vanskligt.

 

Vi ser redan idag hur SD ständigt ökar. Fortsätter rikspolitikerna inom sjuklövern på samma spår, har man sparkat undan sina gräsrötter både gällande kommunalpolitiker och väljare. Det lokala missnöjet kommer att öka och den politiska stabiliteten kommer att äventyras. Man kan inte partipiska kommunpolitiker till lydnad eller konfiskera deras pengar. Kommunpolitikerna kommer dessutom hamna i ett mellanläge mellan väljare och rikspolitiker och helt utan argument. Kanske kommer man, och i ren desperation följa DÖ men det går inte längre att varken sopa problem och kostnader under mattan. Inte ens omfördela problemen med svammel, nysvenska och Ullenhagfloskler. Problemen migrationspolitiken för med sig är reella, finns och kostar enorma summor. Om SD får mindre än 20% nästa val skulle det förvåna mig.