Hahaha! Han är en riktig skojare Chavez!
(http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3313285.svd)
Nu har han haft ca 2 veckor på sig att komma upp med en historia, och han påstår alltså att vapnen blev stulna 1995 från Flottan. Om man nu visste att vapnen var svenska och man skrivit på ett avtal om att de inte fick byta ägare, borde man väl ha rapporterat det till svenska ambassaden 1995. Eller kanske till svenska regeringen samt Bofors. Men gjorde man det? Uppenbarligen inte…
Sedan menar han att de skulle stulits från Flottan. Ok, vi snackar alltså om anti-pansarvapen för mobilt bruk, och det måste vara ganska få sådana deras flotta har användning för.Vidare kan man ju ifrågasätta hur det är möjligt för någon/några att stjäla vapen av denna dignitet från deras flotta. Jag kan tänka mig att det finns krafter som är intresserade av handeldvapen, men nu snackar vi alltså om vapen som har direkt militär användning mot pansrade fordon, alltså reguljära arméer, inte bråkande gäng.
Mot bakgrunden av Chavez politiska färg, och att det märkligt nog är samma färg på FARC-gerillan, kan man inte låta bli att betrakta hans utspel med viss munterhet. Om han kommer att redovisa några dokument som stöder hans utspel, och de är daterade 1995, skulle det förvåna mig om bläcket är torrt på dessa.
Trevlig herre den där Chavez – han har ju just låtit förbjuda ett antal radiostationer som inte passade hans politiska åsikter.
onsdag 5 augusti 2009
söndag 2 augusti 2009
LIte om frihet och övervakning
Efter lite funderande och jämföranden med gamla DDR och deras förhatliga sätt att kontrollera medborgarna, kan jag bara konstatera att skillnaden mellan de lagar som nyligen trätt i kraft här i Sverige inte är så stor. Principen är densamma, men man har bara anpassat informationsinhämtningen till dagens teknologi.
Om vi börjar med DDR var det ju så att man inhämtade informationen ganska manuellt, antingen genom informatörer, och denna information rapporterades till någon ansvarig, och sedan sorterades, prioriterades, klassificerades, och sedan arkiverades. Om det sedan i denna kedja fanns något statsfientligt eller något som kunde skada staten, föranledde detta givetvis rapporter uppåt för eventuella ’åtgärder’.Det var den manuella kedjan, men sedan öppnade man givetvis brev, avlyssnade telefonsamtal, samt avlyssnade med mikrofoner.
Här i frihetens och demokratins land, har hela detta förfarande utmålats som hemskt, och informatörerna, som avslöjats efter DDRs fall utmålas som förrädare. Arkiven, d.v.s. det som återstår, eftersom de mest komprometterade delarna förstördes, studeras och med fasa kan medborgarna läsa hur övervakade de var utan att känna till det.
Om vi nu tittar på dagens sätt att kommunicera över internet, är det givetvis så att man inte behöver några informatörer, och ej heller några ansvariga. Det är bara att sortera direkt med hjälp av ett eller flera datorprogram som extraherar ut allt som kan vara av intresse och sedan kontrolleras detta manuellt. Av speciellt intresse är det givetvis om kommunikationen sker krypterat eftersom detta indikerar att man vill dölja innehållet i sin kommunikation.
FRA har en lång tradition när det gäller dekryptering, men det är givetvis en hemlighet vad och vilka krypton de klarar av idag.
Så om vi jämför med DDR är skillnaden inte så stor i princip. Myndigheterna har alltså rätt att snoka i privata konversationer, antingen för ’landets bästa’ ur försvarssynpunkt, eller i brottspreventivt syfte. Men de två mellanstegen, d.v.s. informatören och den ansvarige finns inte längre. Det är så mycket enklare att bara signalspana i den trafik som går utan att riskera upptäckt och med politikernas goda minne. Bara att detta tillåts är alltså i princip samma sak som att snoka i medborgarnas förehavanden och deras konversationer. Att det råkar strida mot grundlagen är tydligen sekundärt. I denna står klart och tydligt att myndigheter inte har rätt att snoka i t.ex. brev.
Alltså, för att följa EU-dekret, samt för att införa beslut som justitieminister Bodstöm drev igenom, tvingas man alltså ha en paradoxal lagstiftning, med en grundlag som förbjuder snokande i medborgarnas konversationer å ena sidan, och FRA-lagen som tillåter det å andra sidan.
Men nu är det ju så rent historiskt, att medborgarnas minne är kort, och det som inte aktualiseras genom nyhetsmedia faller snart i medborgarnas glömska. Alltså gällde det att ’gjuta olja på vattnet’ genom att dels komma med naivt svammel av typen ”den som bara har rent mjöl i påsen…”, samt lite ’lapptäckeförslag’ om granskning, tillåtelse och övervakning av verksamheten. De sistnämnda inser vem som helst att det varken kommer att fungera, ha någon som helst funktion, och är, när gemene man glömt historien, bara att med ett pennstreck att avskaffa.
Om vi nu börjar med det rena mjölet, är det givetvis så att du inte ens får veta hur mjöl är definierat. Du har ingen aning om vad som klassificeras som misstänkt verksamhet eller hur selekteringen går till. Programmen som gör urskiljningen är mycket sannolikt inte buggfria heller och man kan misstänka att man får med ett antal konversationer av misstag. T.ex. Muhammed i Östervåla har just köpt en Citroën C4 i stället för en amerikansk bil. Han råkar berätta att han har C4, gillar inte amerikanare, och han ska se till att allt kommer att fungera enligt planerna, och skickar detta till en släkting i Libyen. Han ska plocka upp släktingarna på Arlanda med sin C4…
Jag är ganska övertygad om att FRAs sorteringsprogram skulle sortera ut Muhammed som en säkerhetsrisk. Vi har alltså; ”Muhammed”, C4 (militärt sprängämne), amerikanare, planer, skickat till Libyen… Tja, om nu FRA har resurser att manuellt granska alla email, kanske han klarar sig, men annars kommer han sannolikt hamna automatiskt på en misstänktlista.
Här kommer en knutpunkt; Varken du eller jag vet hur sorteringen fungerar, vad som ’triggar’ FRAs program, vad de sorterar på, klassificering och om de har resurser för att kolla all utsorterad trafik manuellt. Det är inte små trafikmängder vi pratar om, och eftersom de sannolikt inte kan anställa hur många som helst på FRA, måste automatisk sortering och klassificering bli ett naturligt och praktiskt alternativ.
Låt oss nu anta att samme Muhammed senare söker ett jobb på ett kärnkraftverk. Är det någon som tror han kommer få det? Knappast. Programmet som automatiskt klassificerade honom som en potentiell säkerhetsrisk, har lagt hans identitet i en databas genom att koppla personnummer till IP-adress, och Muhammed må icke göra sig besvär att söka säkerhetsklassade jobb.
Exemplet ovan är alltså ett typexempel på hur en totalitär stat handlar. Man har skapat ett rättsystem som varken officiellt finns eller har några klara grunder. Och vad jag finner mest skrämmande är att hela verksamheten givetvis är hemlig. Fel och misstag som begås kommer aldrig uppdagas eller ens korrigeras. Muhammed får något svepskäl till varför han inte fick jobbet, han behöver inte bry sig. Programmet FRA kör, behöver inte heller korrigeras, och FRA kan ju inte anställa några tusen ”granskare”, det fattar ju alla, (alla har ju en budget).
Så lille medborgare; Med ditt rena mjöl i påsen, hur många register är du med i? Hur många samkörs? Har FRA klassat dig som säkerhetsrisk, och varför i så fall? Om du är klassad som någon form av säkerhetsrisk – hur länge kommer den stämpeln att gälla?Ja, inget av detta kan du ju veta. Bry då inte ditt lilla huvud, du är dum, och du har på sin höjd ett visst värde när du är på väg till vallokalen, men staten tar även emot den skatt du betalar som medborgare för att finansiera denna verksamhet.
Med den hemliga staten i staten som står över lagen, som inte behöver informatörer, inga ansvariga eller deras rapporter, fantastiska datorprogram som sköter allt - och hela verksamheten finns helt enkelt inte…
Var det inte bättre i DDR? Där visste ju i alla fall medborgarna vad som gällde…
Och hur stor fiende till staten blev jag genom att publicera detta?
Tja, faen vet - om han jobbar på FRA, annars inte ens han...
Om vi börjar med DDR var det ju så att man inhämtade informationen ganska manuellt, antingen genom informatörer, och denna information rapporterades till någon ansvarig, och sedan sorterades, prioriterades, klassificerades, och sedan arkiverades. Om det sedan i denna kedja fanns något statsfientligt eller något som kunde skada staten, föranledde detta givetvis rapporter uppåt för eventuella ’åtgärder’.Det var den manuella kedjan, men sedan öppnade man givetvis brev, avlyssnade telefonsamtal, samt avlyssnade med mikrofoner.
Här i frihetens och demokratins land, har hela detta förfarande utmålats som hemskt, och informatörerna, som avslöjats efter DDRs fall utmålas som förrädare. Arkiven, d.v.s. det som återstår, eftersom de mest komprometterade delarna förstördes, studeras och med fasa kan medborgarna läsa hur övervakade de var utan att känna till det.
Om vi nu tittar på dagens sätt att kommunicera över internet, är det givetvis så att man inte behöver några informatörer, och ej heller några ansvariga. Det är bara att sortera direkt med hjälp av ett eller flera datorprogram som extraherar ut allt som kan vara av intresse och sedan kontrolleras detta manuellt. Av speciellt intresse är det givetvis om kommunikationen sker krypterat eftersom detta indikerar att man vill dölja innehållet i sin kommunikation.
FRA har en lång tradition när det gäller dekryptering, men det är givetvis en hemlighet vad och vilka krypton de klarar av idag.
Så om vi jämför med DDR är skillnaden inte så stor i princip. Myndigheterna har alltså rätt att snoka i privata konversationer, antingen för ’landets bästa’ ur försvarssynpunkt, eller i brottspreventivt syfte. Men de två mellanstegen, d.v.s. informatören och den ansvarige finns inte längre. Det är så mycket enklare att bara signalspana i den trafik som går utan att riskera upptäckt och med politikernas goda minne. Bara att detta tillåts är alltså i princip samma sak som att snoka i medborgarnas förehavanden och deras konversationer. Att det råkar strida mot grundlagen är tydligen sekundärt. I denna står klart och tydligt att myndigheter inte har rätt att snoka i t.ex. brev.
Alltså, för att följa EU-dekret, samt för att införa beslut som justitieminister Bodstöm drev igenom, tvingas man alltså ha en paradoxal lagstiftning, med en grundlag som förbjuder snokande i medborgarnas konversationer å ena sidan, och FRA-lagen som tillåter det å andra sidan.
Men nu är det ju så rent historiskt, att medborgarnas minne är kort, och det som inte aktualiseras genom nyhetsmedia faller snart i medborgarnas glömska. Alltså gällde det att ’gjuta olja på vattnet’ genom att dels komma med naivt svammel av typen ”den som bara har rent mjöl i påsen…”, samt lite ’lapptäckeförslag’ om granskning, tillåtelse och övervakning av verksamheten. De sistnämnda inser vem som helst att det varken kommer att fungera, ha någon som helst funktion, och är, när gemene man glömt historien, bara att med ett pennstreck att avskaffa.
Om vi nu börjar med det rena mjölet, är det givetvis så att du inte ens får veta hur mjöl är definierat. Du har ingen aning om vad som klassificeras som misstänkt verksamhet eller hur selekteringen går till. Programmen som gör urskiljningen är mycket sannolikt inte buggfria heller och man kan misstänka att man får med ett antal konversationer av misstag. T.ex. Muhammed i Östervåla har just köpt en Citroën C4 i stället för en amerikansk bil. Han råkar berätta att han har C4, gillar inte amerikanare, och han ska se till att allt kommer att fungera enligt planerna, och skickar detta till en släkting i Libyen. Han ska plocka upp släktingarna på Arlanda med sin C4…
Jag är ganska övertygad om att FRAs sorteringsprogram skulle sortera ut Muhammed som en säkerhetsrisk. Vi har alltså; ”Muhammed”, C4 (militärt sprängämne), amerikanare, planer, skickat till Libyen… Tja, om nu FRA har resurser att manuellt granska alla email, kanske han klarar sig, men annars kommer han sannolikt hamna automatiskt på en misstänktlista.
Här kommer en knutpunkt; Varken du eller jag vet hur sorteringen fungerar, vad som ’triggar’ FRAs program, vad de sorterar på, klassificering och om de har resurser för att kolla all utsorterad trafik manuellt. Det är inte små trafikmängder vi pratar om, och eftersom de sannolikt inte kan anställa hur många som helst på FRA, måste automatisk sortering och klassificering bli ett naturligt och praktiskt alternativ.
Låt oss nu anta att samme Muhammed senare söker ett jobb på ett kärnkraftverk. Är det någon som tror han kommer få det? Knappast. Programmet som automatiskt klassificerade honom som en potentiell säkerhetsrisk, har lagt hans identitet i en databas genom att koppla personnummer till IP-adress, och Muhammed må icke göra sig besvär att söka säkerhetsklassade jobb.
Exemplet ovan är alltså ett typexempel på hur en totalitär stat handlar. Man har skapat ett rättsystem som varken officiellt finns eller har några klara grunder. Och vad jag finner mest skrämmande är att hela verksamheten givetvis är hemlig. Fel och misstag som begås kommer aldrig uppdagas eller ens korrigeras. Muhammed får något svepskäl till varför han inte fick jobbet, han behöver inte bry sig. Programmet FRA kör, behöver inte heller korrigeras, och FRA kan ju inte anställa några tusen ”granskare”, det fattar ju alla, (alla har ju en budget).
Så lille medborgare; Med ditt rena mjöl i påsen, hur många register är du med i? Hur många samkörs? Har FRA klassat dig som säkerhetsrisk, och varför i så fall? Om du är klassad som någon form av säkerhetsrisk – hur länge kommer den stämpeln att gälla?Ja, inget av detta kan du ju veta. Bry då inte ditt lilla huvud, du är dum, och du har på sin höjd ett visst värde när du är på väg till vallokalen, men staten tar även emot den skatt du betalar som medborgare för att finansiera denna verksamhet.
Med den hemliga staten i staten som står över lagen, som inte behöver informatörer, inga ansvariga eller deras rapporter, fantastiska datorprogram som sköter allt - och hela verksamheten finns helt enkelt inte…
Var det inte bättre i DDR? Där visste ju i alla fall medborgarna vad som gällde…
Och hur stor fiende till staten blev jag genom att publicera detta?
Tja, faen vet - om han jobbar på FRA, annars inte ens han...
tisdag 28 juli 2009
Censur i Sverige!!?
Som alla säkert vet, har de större dagstidningarna möjligheten att, för läsarna komma men ‘kommentarer’. Man har alltså en liten tråd, vanligtvis i omvänd kronologisk ordning för kommentarer till en artikel. För att inte raderas, måste man hålla sig till de regler som man publicerat och stipulerar, d.v.s. att en kommentar inte får vara rasistisk, innehålla personangrepp, svordomar eller liknande.Denna regel är fullt förståelig, eftersom tidningen som ansvarig utgivare även är ansvarig för de kommentarer som publiceras. Man kan ju tycka att det är en aning märkligt, men det finns ett prejudikat där en tidning fälldes för kommentarer någon publicerat på detta sätt i tidningen.
Men vi ska nu ha i åtanke att tidningarna uppenbarligen har klara direktiv om vad som må publiceras. Detta förutom de rena lagbrotten i form av rasistiska saker m.m. Alltså, kommer direktiv från antingen tidningsledningen eller ovanför dessa om vad som ska raderas i tidningarnas kommentarer från läsarna.
Det skrämmande med detta är att man ger intrycket att man har någon form av öppet forum, baserat på artiklarna, där medborgarna kan ’tycka till’ om artiklarna och givetvis även sakfrågorna de avhandlar.
Så är alltså inte fallet. Man har uppenbarligen personal som raderar inlägg efter både rena avvikelser mot de publiceringsregler som stipulerats, men även efter andra regler som är mycket diffusa.
Efter att ha fått ett antal inlägg raderade i både SvD och DN, ställer man sig frågan vilka dessa regler är, och varför de finns?
Det är även så att man raderar länkningar till bloggar som inte passar. Jag provade att skriva lite kritiska ord om hela fenomenet Pride – hbt i denna blogg (kolla själv), och den länkningen fungerade en stund, men försvann sedan från SvD helt spårlöst. Märkligt må man tycka enär jag är ansvarig utgivare och inte SvD…
Låt mig ge ett annat exempel; Stockholm har i skrivandes stund en Pridefestival. Man flaggar tydligen på alla kommunala flaggstänger med regnbågsflaggan, man kallar Kulturhuset för ”Pride House”, man har en inledningsceremoni på Sergels Torg, med hångel. Brottsrubriceringen ”förargelseväckande beteende” finns tydligen inte när tusentals hbt-personer hånglar på Sergels Torg.
Undertecknad tyckte därför att det var läge att göra en kommentar med följande lydelse: ’Stockholm gör uppenbarligen allt för att leva upp till sitt namn: Fjollträsk’.
Jag ställer mig alltså frågan på vilket sätt jag brutit mot lagen genom att uttrycka mig på detta sätt. Jag provade även att publicera inlägget en andra gäng, givetvis med samma resultat.
Så vilka var det ett angrepp på? Tja, man kan ju tycka att det var ett angrepp på homosexuella som fjollor, och huvudstaden som (uppenbarligen) satsat en massa skattepengar på denna festival. Men kan man inte ens klara av att argumentera mot detta, är det ganska uppenbart vilken slak lina politikerna går på.Så var ligger då knutpunkten?
Svaret är ganska enkelt; Presstöd. Ett perfekt instrument för att styra massmedia i den riktning man vill se till att inga andra åsikter än de politiskt gångbara kommer fram. Censur och kontroll över massmedia är fult – presstöd är fint, alla åsikter kommer till tals. Pressen ligger ju precis på gränsen emellan åsikter och nyheter, och här gäller det att styra.Sedan har vi ju Public Service som talar om för medborgarna vad som är rätt. Helt opolitiskt och objektivt.
Ok, tror man på det sistnämnda, är det bara att beklaga. Det trodde medborgarna i DDR åxå. Objektiv information hette det säkert. Då i DDR, som nu i Sverige.
Men oroa dig inte medborgare. Har du bara rent mjöl i påsen och lever i en demokrati med folkvalda representanter, behöver du ju inte bekymra dig. Men glöm inte betala TV-licens om du inte vill ha en snigel på ögat. Och bekymra dig inte om FRA, de gör sitt jobb för din skull, så du ska inte bekymra dig med ditt rena mjöl.
Men vi ska nu ha i åtanke att tidningarna uppenbarligen har klara direktiv om vad som må publiceras. Detta förutom de rena lagbrotten i form av rasistiska saker m.m. Alltså, kommer direktiv från antingen tidningsledningen eller ovanför dessa om vad som ska raderas i tidningarnas kommentarer från läsarna.
Det skrämmande med detta är att man ger intrycket att man har någon form av öppet forum, baserat på artiklarna, där medborgarna kan ’tycka till’ om artiklarna och givetvis även sakfrågorna de avhandlar.
Så är alltså inte fallet. Man har uppenbarligen personal som raderar inlägg efter både rena avvikelser mot de publiceringsregler som stipulerats, men även efter andra regler som är mycket diffusa.
Efter att ha fått ett antal inlägg raderade i både SvD och DN, ställer man sig frågan vilka dessa regler är, och varför de finns?
Det är även så att man raderar länkningar till bloggar som inte passar. Jag provade att skriva lite kritiska ord om hela fenomenet Pride – hbt i denna blogg (kolla själv), och den länkningen fungerade en stund, men försvann sedan från SvD helt spårlöst. Märkligt må man tycka enär jag är ansvarig utgivare och inte SvD…
Låt mig ge ett annat exempel; Stockholm har i skrivandes stund en Pridefestival. Man flaggar tydligen på alla kommunala flaggstänger med regnbågsflaggan, man kallar Kulturhuset för ”Pride House”, man har en inledningsceremoni på Sergels Torg, med hångel. Brottsrubriceringen ”förargelseväckande beteende” finns tydligen inte när tusentals hbt-personer hånglar på Sergels Torg.
Undertecknad tyckte därför att det var läge att göra en kommentar med följande lydelse: ’Stockholm gör uppenbarligen allt för att leva upp till sitt namn: Fjollträsk’.
Jag ställer mig alltså frågan på vilket sätt jag brutit mot lagen genom att uttrycka mig på detta sätt. Jag provade även att publicera inlägget en andra gäng, givetvis med samma resultat.
Så vilka var det ett angrepp på? Tja, man kan ju tycka att det var ett angrepp på homosexuella som fjollor, och huvudstaden som (uppenbarligen) satsat en massa skattepengar på denna festival. Men kan man inte ens klara av att argumentera mot detta, är det ganska uppenbart vilken slak lina politikerna går på.Så var ligger då knutpunkten?
Svaret är ganska enkelt; Presstöd. Ett perfekt instrument för att styra massmedia i den riktning man vill se till att inga andra åsikter än de politiskt gångbara kommer fram. Censur och kontroll över massmedia är fult – presstöd är fint, alla åsikter kommer till tals. Pressen ligger ju precis på gränsen emellan åsikter och nyheter, och här gäller det att styra.Sedan har vi ju Public Service som talar om för medborgarna vad som är rätt. Helt opolitiskt och objektivt.
Ok, tror man på det sistnämnda, är det bara att beklaga. Det trodde medborgarna i DDR åxå. Objektiv information hette det säkert. Då i DDR, som nu i Sverige.
Men oroa dig inte medborgare. Har du bara rent mjöl i påsen och lever i en demokrati med folkvalda representanter, behöver du ju inte bekymra dig. Men glöm inte betala TV-licens om du inte vill ha en snigel på ögat. Och bekymra dig inte om FRA, de gör sitt jobb för din skull, så du ska inte bekymra dig med ditt rena mjöl.
måndag 27 juli 2009
Förbannat trött på Pride och hbt-smöreriet
Ok, det här inlägget kommer att bli en brandfackla. Men det skiter jag i, det är nämligen mina åsikter, och de står jag för.
Den senaste tiden har det blossat upp en ensidig debatt runt Pride, och hbt prylar. Som lök på laxen har kommuner antingen beslutat sig för att flagga med regnbågsflaggan under pridefestivalen, och politiker i olika läger smörar för allas likaberättigande och talar på eller deltar i pridefestivalen. Vi har sett inlägg från politiker som vill att man ska tvinga präster att viga homosexuella. De har rätten att adoptera, och listan kan göras rätt lång. Snart är väl giftermål i kyrkan med den älskade hunden helt OK.
Jag är bara skittrött på allt smörande för alla dessa minoriteter och abnormaliteter. Om man enkelt funderar lite på saken, och som jag vill minnas att prästen sade en gång för länge sedan när jag gifte mig, det var något i stil med; ”..äktenskapet är till för samhällets bästa och fortbestånd (och av Gud instiftat)”. Så är det faktiskt, äktenskapet är till för man och kvinna, och de kan få barn. Homo-, bi-, tri-, transsexuella och vad det nu finns för sexuella avvikelser har inget med äktenskap att göra. Därmed inte sagt att de inte må leva tillsammans, ärva varandra, är mindre värda som personer eller så. Men vad det än är för sexualitet är äktenskapet till för man och kvinna.
Nejdå, jag är inte religiös, men anser att olika konstellationer av vad det nu må vara, kan av naturliga skäl inte få barn, och ska heller inte kunna adoptera tycker jag.
Så det är tydligen så att våra politiker kan hitta röster i dessa led, och predika förståelse och acceptans. Men hur är det då med andra avvikande sexualiteter, t.ex pedofiler? Tja, där finns ingen acceptans alls. Dessa må man leta efter med ljus och lykta efter på nätet, och dra till domstol. Så där finns ingen acceptans? Låt vara att barn utsätts för deras abnorma sexualitet, men det är ju inget de rår för då de, precis som hbt-klubben, bara har en avvikande/abnorm sexualitet. Eller nekrofiler…samma sak där. Äckligt, vidrigt, och måste stoppas, eller hur? Nähä, de kanske är så få att det inte är en väljargrupp eller?
Jag finner det dock äckligt att se homos kyssas på allmän plats. Men jag kanske ska be om ursäkt för detta? Och jag tycker transvestiter är äckliga. Ursäkta. För det är väl så att man snart måste be om ursäkt om man har en normal sexualitet. Det är ju mera inne, eller coolt att ha någon form av sexuell avvikelse. Nu vet jag ju inte om det är någon avvikelse att finna sådant äckligt, kanske är det så, och då kanske jag kan finna politiker som ställer upp för mig…eller? Bara bilden i denna artikel finner jag direkt stötande; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3263497.svd. Eller varför inte denna artikel i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/pride-1.918651
Kort sagt; jag har inte något emot sexuella abnormaliteter. Men nu har det gått för långt, i smörandet och prideflummeriet. Det är ungefär som någon form av -68-yra, men med politiskt stöd bland väljarfiskeriets politiker. De kanske vill verka framåt och liberala, men i mina ögon är de bara naiva, röstfiskare och förnekare av verkligheten och naturens lag.
Det är helt enkelt inte normalt med sexuella avvikelser, det är abnormt. Det är bara man och kvinna som kan få barn, och så ska det vara, och att låta andra konstellationer adoptera borde förbjudas omedelbart.
Och snart kommer väl dagen, då RFSL ska kvotera till Sveriges Riksdag, och invandrargrupper ska kvoteras, och ej att förglömma; kvotering baserat på kön.
Homosexuell invandrarkvinna, och fembarnsmor behöver inte fatta något, ha intresse för politik eller någon politsk uppfattning - hon är kvoterad, representativ för all minoriteter!
Välkomna till idioternas paradis!
Den senaste tiden har det blossat upp en ensidig debatt runt Pride, och hbt prylar. Som lök på laxen har kommuner antingen beslutat sig för att flagga med regnbågsflaggan under pridefestivalen, och politiker i olika läger smörar för allas likaberättigande och talar på eller deltar i pridefestivalen. Vi har sett inlägg från politiker som vill att man ska tvinga präster att viga homosexuella. De har rätten att adoptera, och listan kan göras rätt lång. Snart är väl giftermål i kyrkan med den älskade hunden helt OK.
Jag är bara skittrött på allt smörande för alla dessa minoriteter och abnormaliteter. Om man enkelt funderar lite på saken, och som jag vill minnas att prästen sade en gång för länge sedan när jag gifte mig, det var något i stil med; ”..äktenskapet är till för samhällets bästa och fortbestånd (och av Gud instiftat)”. Så är det faktiskt, äktenskapet är till för man och kvinna, och de kan få barn. Homo-, bi-, tri-, transsexuella och vad det nu finns för sexuella avvikelser har inget med äktenskap att göra. Därmed inte sagt att de inte må leva tillsammans, ärva varandra, är mindre värda som personer eller så. Men vad det än är för sexualitet är äktenskapet till för man och kvinna.
Nejdå, jag är inte religiös, men anser att olika konstellationer av vad det nu må vara, kan av naturliga skäl inte få barn, och ska heller inte kunna adoptera tycker jag.
Så det är tydligen så att våra politiker kan hitta röster i dessa led, och predika förståelse och acceptans. Men hur är det då med andra avvikande sexualiteter, t.ex pedofiler? Tja, där finns ingen acceptans alls. Dessa må man leta efter med ljus och lykta efter på nätet, och dra till domstol. Så där finns ingen acceptans? Låt vara att barn utsätts för deras abnorma sexualitet, men det är ju inget de rår för då de, precis som hbt-klubben, bara har en avvikande/abnorm sexualitet. Eller nekrofiler…samma sak där. Äckligt, vidrigt, och måste stoppas, eller hur? Nähä, de kanske är så få att det inte är en väljargrupp eller?
Jag finner det dock äckligt att se homos kyssas på allmän plats. Men jag kanske ska be om ursäkt för detta? Och jag tycker transvestiter är äckliga. Ursäkta. För det är väl så att man snart måste be om ursäkt om man har en normal sexualitet. Det är ju mera inne, eller coolt att ha någon form av sexuell avvikelse. Nu vet jag ju inte om det är någon avvikelse att finna sådant äckligt, kanske är det så, och då kanske jag kan finna politiker som ställer upp för mig…eller? Bara bilden i denna artikel finner jag direkt stötande; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3263497.svd. Eller varför inte denna artikel i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/pride-1.918651
Kort sagt; jag har inte något emot sexuella abnormaliteter. Men nu har det gått för långt, i smörandet och prideflummeriet. Det är ungefär som någon form av -68-yra, men med politiskt stöd bland väljarfiskeriets politiker. De kanske vill verka framåt och liberala, men i mina ögon är de bara naiva, röstfiskare och förnekare av verkligheten och naturens lag.
Det är helt enkelt inte normalt med sexuella avvikelser, det är abnormt. Det är bara man och kvinna som kan få barn, och så ska det vara, och att låta andra konstellationer adoptera borde förbjudas omedelbart.
Och snart kommer väl dagen, då RFSL ska kvotera till Sveriges Riksdag, och invandrargrupper ska kvoteras, och ej att förglömma; kvotering baserat på kön.
Homosexuell invandrarkvinna, och fembarnsmor behöver inte fatta något, ha intresse för politik eller någon politsk uppfattning - hon är kvoterad, representativ för all minoriteter!
Välkomna till idioternas paradis!
lördag 18 juli 2009
Det är demokrati!
Vad gnäller alla för? Folkomröstning är ju den ultimata formen av demokrati. Dessutom har folkomröstningar i alla frågor en lång historia i Schweiz. Vill de rösta om minareter som man kan läsa om i denna arrtikel; http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3223765.svd, är det väl deras sak.
Eller kanske vill i ha det som i Sverige? Här fungerar ju demokratin.
Jag, lille medborgare är för dum för att kunna avgöra frågor – våra kloka politiker kan det bättre i Riksdagen. (Tack för Bodströmsamhället, FRA-lagen, att hela personnummerregistret är skickat till USA/NSA, ipred, och datalagringdirektivet)
Låt schweizarna rösta och sluta gnälla! Vill en majoritet förbjuda minareter är det schweiziska folkets vilja.
Eller kanske vill i ha det som i Sverige? Här fungerar ju demokratin.
Jag, lille medborgare är för dum för att kunna avgöra frågor – våra kloka politiker kan det bättre i Riksdagen. (Tack för Bodströmsamhället, FRA-lagen, att hela personnummerregistret är skickat till USA/NSA, ipred, och datalagringdirektivet)
Låt schweizarna rösta och sluta gnälla! Vill en majoritet förbjuda minareter är det schweiziska folkets vilja.
Lite konservativa tankar
Helen Törnqvist skriver i denna artikel att hon tycker att man ska kunna tvinga präster att viga homosexuella; http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3218371.svd
Man ska alltså tvinga präster mot deras religiösa övertygelse att viga homosexuella enligt artikelförfattaren.
Under hela kristendomens utveckling i ca 2000 år, har äktenskapet varit för man och kvinna, och som jag minns att prästen sade för samhällets bästa och fortlevnad. Men de senaste åren har det ju blivit inne att smöra för minoriteter för att värva väljare. Antingen är det rent ekonomisk ersättning, specialstöd eller hemspråksundervisning. Deltagande i pridefestivaler står på schemat och besök och tal i misslyckade miljonprogramsområden.
Nu har det alltså gått så långt att man vill tvinga präster att viga homosexuella mot prästens tro, vilket skulle innebära att det skulle vara ett tjänstefel att inte viga homosexuella, bara för att politikerna beslutat så.Personligen anser jag att äktenskapet är avsett för man och kvinna i den mening det definierades, och ingen annan konstellation. Vidare finns det ingen som helst anledning för homosexuella att viga sig i kyrkan, de kan skriva papper och viga sig borgerligt vilket ger dem precis samma juridiska status som ett äktenskap mellan man och kvinna i en kyrka.
Vidare anser jag det direkt osmakligt att med lagens hjälp tvinga en präst att utföra en akt i kyrkan denne inte vill. Prästen har sitt yrke och sin församling baserad på sin tro, och inte på lagboken. Lagen är baserad på bibeln så prästen lär knappast riskera att bryta lagen om denne håller sig till bibeln.
Följdaktligen; så vitt jag vet bor vi i ett land som sedan urminnes tider baserat svensk lag på bibelns värderingar och inte tvärtom. Att man rent populistiskt kommer på att lagen faktiskt står över bibeln rent straffmässigt och använder sig av detta till politiska utspel kan jag bara finna rent billigt.
Det skulle alltså vara ”diskriminering” av den enskilde prästen att vägra viga homosexuella? Knappast…som nämnts ovan kan alla människor leva tillsammans och få precis samma juridiska rättigheter oavsett sexualitet. Men vad jag tycker är mest stötande är att man diskriminerar de präster som enligt sin religiösa övertygelse inte vill viga homosexuella. Diskriminering går tydligen bra att ta till som argument när det gäller olika religiösa minoriteter i landet som muslimer m.fl. men det gäller inte präster i svenska kyrkan.Det är alltså inte diskriminering av dessa att tvinga dem, mot sin tro, att viga homosexuella. Det går tydligen fint med lagboken i hand. Det är inte diskriminering.
Som gift sedan många år, känns det vidare som en urholkning av begreppet äktenskap.
Vad jag och min fru lovade varandra för länge sedan, har tydligen blivit någon form av politisk opportunism, och det vi en gång lovade varandra är numera styrs av vad politiker lyckas trycka in i lagboken för att fiska röster ibland minoriteter.
Så vad är nu nästa steg i fru Törnqvists politiska karriär? Varför ska det inte vara tillåtet för folk att gifta sig med hundar i kyrkan? Eller varför inte katter? Det finns ju många som älskar sina djur. Eller varför inte två djur? Nävisst, nej…de var ju inga väljare, men kanske deras ägare…Kanske ska man lova varandra trohet till dess döden skiljer åt, samt och en viss/begränsad mängd koldioxidutsläpp per person och år (s.k. ekogifte). Eller månggifte? Varför inte, om alla är med på det? Eller en människa och två hundar, en boaorm och en varan? Går inte prästen med på det begår han/hon ju tjänstefel eftersom det står i lagboken. De fem får dsedan rätt att adoptera barn...
Eller varför inte kvotering av präster? Homosexuella kvinnor en mas! Och transvestiter, bisexuella och trisexuella och...
Grattis fru Törnqvist!
Jag kanske bör tillägga att jag inte på något sätt är religiöst troende. Men jag respekterar de som är det och i synnerhet präster vilkas yrken är baserad på deras tro. Och även om jag inte är troende, är det min fasta övertygelse att äktenskapet är avsett för man och kvinna, inget annat, oavsett hur många röster man vill fiska i den politiska opportunistiska ankdammen.
Man ska alltså tvinga präster mot deras religiösa övertygelse att viga homosexuella enligt artikelförfattaren.
Under hela kristendomens utveckling i ca 2000 år, har äktenskapet varit för man och kvinna, och som jag minns att prästen sade för samhällets bästa och fortlevnad. Men de senaste åren har det ju blivit inne att smöra för minoriteter för att värva väljare. Antingen är det rent ekonomisk ersättning, specialstöd eller hemspråksundervisning. Deltagande i pridefestivaler står på schemat och besök och tal i misslyckade miljonprogramsområden.
Nu har det alltså gått så långt att man vill tvinga präster att viga homosexuella mot prästens tro, vilket skulle innebära att det skulle vara ett tjänstefel att inte viga homosexuella, bara för att politikerna beslutat så.Personligen anser jag att äktenskapet är avsett för man och kvinna i den mening det definierades, och ingen annan konstellation. Vidare finns det ingen som helst anledning för homosexuella att viga sig i kyrkan, de kan skriva papper och viga sig borgerligt vilket ger dem precis samma juridiska status som ett äktenskap mellan man och kvinna i en kyrka.
Vidare anser jag det direkt osmakligt att med lagens hjälp tvinga en präst att utföra en akt i kyrkan denne inte vill. Prästen har sitt yrke och sin församling baserad på sin tro, och inte på lagboken. Lagen är baserad på bibeln så prästen lär knappast riskera att bryta lagen om denne håller sig till bibeln.
Följdaktligen; så vitt jag vet bor vi i ett land som sedan urminnes tider baserat svensk lag på bibelns värderingar och inte tvärtom. Att man rent populistiskt kommer på att lagen faktiskt står över bibeln rent straffmässigt och använder sig av detta till politiska utspel kan jag bara finna rent billigt.
Det skulle alltså vara ”diskriminering” av den enskilde prästen att vägra viga homosexuella? Knappast…som nämnts ovan kan alla människor leva tillsammans och få precis samma juridiska rättigheter oavsett sexualitet. Men vad jag tycker är mest stötande är att man diskriminerar de präster som enligt sin religiösa övertygelse inte vill viga homosexuella. Diskriminering går tydligen bra att ta till som argument när det gäller olika religiösa minoriteter i landet som muslimer m.fl. men det gäller inte präster i svenska kyrkan.Det är alltså inte diskriminering av dessa att tvinga dem, mot sin tro, att viga homosexuella. Det går tydligen fint med lagboken i hand. Det är inte diskriminering.
Som gift sedan många år, känns det vidare som en urholkning av begreppet äktenskap.
Vad jag och min fru lovade varandra för länge sedan, har tydligen blivit någon form av politisk opportunism, och det vi en gång lovade varandra är numera styrs av vad politiker lyckas trycka in i lagboken för att fiska röster ibland minoriteter.
Så vad är nu nästa steg i fru Törnqvists politiska karriär? Varför ska det inte vara tillåtet för folk att gifta sig med hundar i kyrkan? Eller varför inte katter? Det finns ju många som älskar sina djur. Eller varför inte två djur? Nävisst, nej…de var ju inga väljare, men kanske deras ägare…Kanske ska man lova varandra trohet till dess döden skiljer åt, samt och en viss/begränsad mängd koldioxidutsläpp per person och år (s.k. ekogifte). Eller månggifte? Varför inte, om alla är med på det? Eller en människa och två hundar, en boaorm och en varan? Går inte prästen med på det begår han/hon ju tjänstefel eftersom det står i lagboken. De fem får dsedan rätt att adoptera barn...
Eller varför inte kvotering av präster? Homosexuella kvinnor en mas! Och transvestiter, bisexuella och trisexuella och...
Grattis fru Törnqvist!
Jag kanske bör tillägga att jag inte på något sätt är religiöst troende. Men jag respekterar de som är det och i synnerhet präster vilkas yrken är baserad på deras tro. Och även om jag inte är troende, är det min fasta övertygelse att äktenskapet är avsett för man och kvinna, inget annat, oavsett hur många röster man vill fiska i den politiska opportunistiska ankdammen.
söndag 12 juli 2009
Som vanligt - pengar och politik
Jaha, då ramlade vi den tragikomiska historien svensk trafikpolitik igen. Självklart är det så att det finns en massa personer som sitter halvsovande vid ratten, till fara för sig själva och andra, vilket man kan läsa om i denna artikel; http://www.dn.se/nyheter/sverige/tre-av-tio-bilolyckor-orsakas-av-trotta-forare-1.909420
Det är nämligen helt lagligt. Det går nämligen inte att mäta sömnighet och alltså struntar myndigheterna helt i det i sin trafiktalibanism. Till saken hör faktiskt även att de rent larviga hastighetsbegränsningarna på två sätt påverkar saken; för det första tar det mycket längre tid än det borde att komma fram till sitt resmål om man håller hastighetsbegränsningarna, och för det andra är det tröttande att sitta och köra i en betydligt lägre hastighet än vad omständigheterna tillåter.
Men annat är det med alkohol – det går busenkelt att mäta och den som kör med mer än 0.2 promille är ju nästan klassad som en potentiell mördare.
Samma sak är det med påverkan av psykofarmaka och andra medel – svårt och dyrt att mäta, alltså struntar man i det. Annat är det med hastighet – enkelt att mäta och böterna är skyhöga oavsett omständigheterna, vägkamerorna växer upp som svampar ur jorden med omtanken om dig lille medborgare som inte förstår ditt eget bästa och inte kan bedöma den fart som är lämplig. Storebror vet att den hastighet som står på skyltarna gäller, tro inte något annat.
Eller hur är det med halvblinda gamlingar, som för 50 år sedan hittade körkortet i ett Cornflakespaket? Bara att strunta, inte kan man ta ifrån någon körkortet som kört i 50 år? Inte politiskt gångbart…
Generellt är det alltså så att saker som är enkla att mäta och politiskt gångbara är det som man tutar i medborgarna som trafikfaror under Nollvisionens fana. Likaledes är det svårt att mäta t.ex. avståndet mellan bilar och deras hastighet – alltså är det helt legalt att ligga 1 m bakom bilen framför i 110 på en motorväg. Alla inser självklart faran, men det går ju inte att mäta, alltså struntar man i det. Den som är av annan åsikt må ju göra ett inlägg och berätta om hur många som fällts för ”för litet avstånd till framförvarande” de senaste tio åren. Siffran ska då ställas i relation till de politiskt gångbara trafikbrotten som rattfylleri och hastighetsöverträdelser.
Men vart vill jag komma då? Tja, jag kan bara konstatera att trafiksäkerheten är sekundär det handlar egentligen bara om politik och pengar.Förresten – 2-3 gånger så många som dör i trafiken tar självmord årligen. Har någon kommit med en Nollvision här, eller? Och hur mycket resurser i förhållande till pengarna VV, NTF spenderar på trafikpropaganda, och polisen lägger ner på trafikövervakning, spenderas på att förebygga självmord?
Det är nämligen helt lagligt. Det går nämligen inte att mäta sömnighet och alltså struntar myndigheterna helt i det i sin trafiktalibanism. Till saken hör faktiskt även att de rent larviga hastighetsbegränsningarna på två sätt påverkar saken; för det första tar det mycket längre tid än det borde att komma fram till sitt resmål om man håller hastighetsbegränsningarna, och för det andra är det tröttande att sitta och köra i en betydligt lägre hastighet än vad omständigheterna tillåter.
Men annat är det med alkohol – det går busenkelt att mäta och den som kör med mer än 0.2 promille är ju nästan klassad som en potentiell mördare.
Samma sak är det med påverkan av psykofarmaka och andra medel – svårt och dyrt att mäta, alltså struntar man i det. Annat är det med hastighet – enkelt att mäta och böterna är skyhöga oavsett omständigheterna, vägkamerorna växer upp som svampar ur jorden med omtanken om dig lille medborgare som inte förstår ditt eget bästa och inte kan bedöma den fart som är lämplig. Storebror vet att den hastighet som står på skyltarna gäller, tro inte något annat.
Eller hur är det med halvblinda gamlingar, som för 50 år sedan hittade körkortet i ett Cornflakespaket? Bara att strunta, inte kan man ta ifrån någon körkortet som kört i 50 år? Inte politiskt gångbart…
Generellt är det alltså så att saker som är enkla att mäta och politiskt gångbara är det som man tutar i medborgarna som trafikfaror under Nollvisionens fana. Likaledes är det svårt att mäta t.ex. avståndet mellan bilar och deras hastighet – alltså är det helt legalt att ligga 1 m bakom bilen framför i 110 på en motorväg. Alla inser självklart faran, men det går ju inte att mäta, alltså struntar man i det. Den som är av annan åsikt må ju göra ett inlägg och berätta om hur många som fällts för ”för litet avstånd till framförvarande” de senaste tio åren. Siffran ska då ställas i relation till de politiskt gångbara trafikbrotten som rattfylleri och hastighetsöverträdelser.
Men vart vill jag komma då? Tja, jag kan bara konstatera att trafiksäkerheten är sekundär det handlar egentligen bara om politik och pengar.Förresten – 2-3 gånger så många som dör i trafiken tar självmord årligen. Har någon kommit med en Nollvision här, eller? Och hur mycket resurser i förhållande till pengarna VV, NTF spenderar på trafikpropaganda, och polisen lägger ner på trafikövervakning, spenderas på att förebygga självmord?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)