söndag 5 maj 2013

Vill du hjälpa Hr. Rådén torka?


SvD är en tidning som är beroende av presstöd. Man har fetbannat denna blogg, och tillåter inga som helst invandringskritiska saker. Det finns nu ett lagförslag om att kommunerna ska tvingas ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”, vilket är nysvenska för ”lycksökande ankarungdomar från andra världsdelar och snart deras anhöriga.”. Så vem blir förvånad när SvD publicerar en insändare med titeln ”Alla kommuner bör ta emot flyktingbarn”? Inte jag, det ligger helt rätt i tiden och Rådén har helt klart ambitionen att komma upp sig i politiken. Artikeln innehåller så mycket flum och nysvenska att man inte vet var man ska börja.
Men låt oss angripa problemets kärna, som inte ens nämns i artikeln; det handlar inte om s.k. ”ensamkommande flyktingbarn”, det är de inte. För det första kommer de inte ensamma, de smugglas hit för dyra pengar, siffror på runt 100.000kr lär en smuggling hit kosta. Det faller på sin egen orimlighet att en flykting tar sig hundratals mil, från en annan världsdel, över dussintalet gränser för att sedan, givetvis utan ett enda identitetspapper, dyka upp i det lilla landet Sverige.
Ovanpå detta har vi det konstiga i könsfördelning. Det är till uteslutande manliga frlyktingbarn. Det är väl märkligt, eller hur?
Sedan har vi deras ålder, som inte verifieras på något sätt, och alla flyktingbarn är märkligt nog inte 18 år fyllda, trots att de bilder man sett ger vid handen att många är betydligt äldre.
Nu har Sverige alltså tagit emot flest av dessa s.k. flyktingbarn i västvärlden per capita i flera år. Samtidigt är vi med i EU, och några få pip hörs om att andra länder inom EU borde öppna upp sina gränser för den s.k. flyktingkategori, men bara några pip från t.ex. Billström, inget konkret. I själva verket är det så att andra länder har insett vilken enorm bluff det handlar om och som en konsekvens av detta vägrar att ta emot bråkdelen per capita av vad vi i Sverige gör. Men givetvis är det svårt att övertyga andra länder om att de har fel, när man i själva verket vet att det är man själv som har fel.
Men i stället för att minska strömmen av dessa gruppsmugglade ankarmän, vilket vore det enda logiska, avser man driva igenom en lag, som emot grundlagens första paragraf (om kommunernas självstyre), tvingar kommunerna att ta emot den mängd s.k. ensamkommande flyktingbarn, som bestäms centralt, sannolikt av Migrationsverket.
Det är mot denna bakgrund man ska läsa artikeln av hr. Rådén i SvD, som då faller i ett helt annat ljus. Författaren inriktar sig på två saker, vilket är en klassiker: För det första är det en massa snack om barnens ”behov”, ”omhändertagandet måste bli bättre”, ”fastna i transitboende” m.m. Detta är en felaktig bild, eller räcker inte kostnaden staten ersätter kommunerna med, d.v.s. 1.2 miljoner per ”barn” och år? Det verkar knappast gå någon som helst nöd på dem till skillnad från svenska pensionärer. Har en svensk pensionär 1.2miljoner i pension?
För det andra snackar författaren om att ”alla kommuner måste vara med och bidra”, ”många kommuner skyllt på”, ”
Ju fler som hjälps åt desto lättare blir det.”. Detta är mycket vanliga formuleringar och de har tjatats i flera år. Sanningen är att kommunalpolitikerna tar sitt ansvar för just sina väljare, vilket är helt i enlighet med grundlagen, och deras ansvar och rätt.
I artikeln finns en liknelse, så låt mig även komma med en sådan:
Du har ett överfullt badkar som rinner över eftersom kranen är vidöppen. Vad gör du?
1. Torkar på golvet som en galning och beordrar familjen att hjälpa till, men stänger inte kranen.
2. Stänger du kranen och torkar sedan själv upp.
Hr. Rådén skulle uppenbarligen göra det förstnämnda, det är slutsatsen av hans artikel. Ni vet, ju fler som torkar ju mindre jobb blir det per person. De som förelår att kranen ska först stängas är givetvis ”vattenfientliga”.

fredag 3 maj 2013

Om teknisk utveckling


 Jag berättade ju tidigare att svenska pass är utrustade med RFID-tag och en liten sprängämnessats som exploderar när den utsätts för mikrovågor. När jag snackade med polisen ville de inte berätta att så var fallet, men de ville inte heller ersätta ett pass för att man undanhållit information om detta. Om jag besökte dem skulle de "berätta för mig", tack...en polisman vet sannolikt mindre om RFID än jag vet om knyppling (som tekniker).

Varför berättar jag nu denna historia? Jo, helt enkelt för att det rör sig om ett ingrepp i den personliga integriteten som man bara infört och hemlighållit. Kanske är det så att man vid passkontroller bara kör denna RFID-tag mot en databas för att se om du är efterlyst eller inte får lämna landet, men den tekniska utvecklingen är blixtsnabb och vi kan idag inte veta hur detta används idag. Man skickar alltså ut en radiosignal på en viss frekvens som genererar en ström i RFID:n, och denna svarar sedan med en lång sifferkod som identifierar just den RFID:n. Denna lilla radioutsändning tas emot av en mottagare och man kör koden mot en databas som talar om vem innehavaren är.
Vi funderar inte så mycket över detta i normalfallet när vi håller upp en liten id-bricka mot en läsare för att en dörr ska öppnas på jobbet. I normalfallet med en RFID-tag, kan man känna den på någon decimeter, men låt oss ponera att man kan pinga den på kilometer. Det innebär alltså att man kan pinga ditt pass på längre avstånd. Med två pingare kan man korspejla det. 

Nu kommer hypotesen; du reser till ett främmande land. Man läser in RFID:n i passkontrollen när du anländer. Sedan vet man på metern när var du befinner dig i landet när du har det svenska passet på dig. Eller…

För dig som inte fattar hur snabb den tekniska utvecklingen är, skulle jag vilja citera IBM:s styrelseordförande ett tag efter kriget: ” - Jag tror det finns en världsmarknad på kanske fem datorer.”.

Men som sagt, min sons pass exploderade när jag körde det i mikrokokaren, som ni kan se på denna länk. Eftersom man inte gratis ersatte mig/min son med ett nytt pass hänger jag ut hela historien.

Länk DN där det står att svenska pass har RFID.



torsdag 2 maj 2013

När ska politikerna fatta?


Men de verkar inte ens vilja fatta att det är skillnad på rasism/främlingsfientlighet och invandringspolitik. Nejdå, tvärtom man försöker svartmåla alla som inte gillar eller uttalar sig negativt om invandringspolitiken som rasister eller det nysvenska ”light-ordet” för samma sak; främlingsfientliga.
När någon försöker förklara den fundamentala skillnaden för någon sjuklöverpolitiker är det som denne håller för öronen och mumlar mantrat; ”främlingsfientlig, främlingsfientlig, främlingsfientlig…”

Men det var egentligen inte vad jag avsåg avhandla idag. Man kan i DN på en undanskymd plats läsa ”Kommuner tvingas ta emot flyktingbarn”.

Före valet 2010, gjorde partierna inom sjuklövern allt de kunde för att tysta denna fråga eftersom det var ett veritabelt hot, både mot den politik man då redan bedrev, samt att SD skulle komma in i riksdagen. Redan under januari gick man ut till pressen och gav direktiv om vad som gällde i bästa anda som ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” många år tidigare. Det har jag inga bevis för, men märkligt nog agerade alla tidningar precis likadant och det skedde samtidigt: kommentarer raderades, blogglänkningar försvann och antalet propagandaartiklar ökade markant. Med sådana menar jag t.ex. artiklar om den lyckliga familjen från Somalia som återförenade sitter i den stora myssoffan och är tacksamma. All kriminalitet som var länkad till invandrare nedtrycktes och rapporterades inte om, i de fall man var tvingad att skriva något, kunde man ”flasha” en liten notis några timmar.

Denna propaganda har fortsatt sedan dess, och gäller idag. Man kan notera att SvD som är beroende av presstöd, inte en nämner att kommunerna kommer att tvingas ta emot s.k. flyktingbarn. För SvD är det viktigare att Isabella Löwengrip hänger ut sin pappa, eller att man plockat in någon som dödat några katter. Man kallar sig ”Sveriges kvalitetsajt för nyheter”. Ok, Ni får ta det eftersom Ni fetbannat denna blogg sedan år, grattis SvD!


Men hur är det nu med demokrati? Kan politikerna fatta beslut när det gäller invandringspolitiken? Vi vet alltså att i valet 2010 var detta en fråga man inte tog upp med avsikt. Man har inte frågat medborgarna varken på riks- eller kommunnivå vad de tycker. I alla fall har frågan inte avhandlats sedan valet 2006. Alltså har man hamnat så långt bort från demokrati man kan komma, men man har de senaste åren med partipiskan i hand tvingat kommunerna att ta emot s.k. flyktingbarn.
Sedan har man beslutet att det ska komma hit massor i anhöriginvandring, och många kommuner går på knäna redan idag. Man snackar om att solidariskt ta ansvar, emedan man är en del av EU. Den första lösningen, baserat på de kostnader och problem vi ser i Sverige idag, vore väl att kräva ”solidaritet” från de andra EU-staterna. Det står i motsats till att komma med krav på att kommunerna ska (mot grundlagen om kommunernas självstyre), tvingas ta emot s.k. ensamkommande flyktingbarn, och till de som redan beviljats uppehållstillstånd, alla deras anhöriga? Eller är vi inte med i EU?

Situationen blir alltmer absurd för varje dag som går, och jag fattar bara inte fördelarna med det mångkulturella samhället. Jag räknar då t.ex. in våldtäkter, gruppvåldtäkter, katsmuggling, skottlossningar, mord, kravaller, bilbränder, hedersmord, gängkriminalitet…

Ni må ursäkta, men jag varken känner mig inte speciellt berikad, kanske blir jag det av böneutrop…men ärligt talat passar jag nog och vill dra ett streck här. Men det är ju inte min sak att bestämma. De folkvalda politikerna ska besluta om vad som är bäst för mig. Svensk s.k. demokrati.
Men med detta sagt, inget ont om de som kommer hit till ett arbete, eller sköter sig och är riktiga flyktingar. Men nu blev det för komplicerat för sjuklöverns politiker, så det är lika bra att sluta.



onsdag 1 maj 2013

Det här med demokrati


Jag vill bara börja med att säga att jag inte har ett dyft med ”Svenskarnas parti” att göra, och vill inte heller ha det. Vad jag vill belysa är problematiken runt demonstrationer. Saken är ju i detta land att man har rätten att demonstrera och så har det nog varit i minst 100år, man ska publikt kunna uttrycka sina åsikter och tala för dem. Det är en del av den demokrati vi har och att generellt förbjuda demonstrationer vore en omöjlighet. Alltså, har en godkänd organisation fått rätten att på en viss plats, eller en viss sträcka, under en viss tid ha ett politiskt anförande eller ett demonstrationståg ska detta respekteras. Huruvida Svenskarnas parti är nazister, extremister eller rasister vet jag inte. Men är det så att organisationen inte är förbjuden, har de all rätt att hålla ett demonstrationståg.

Men problemet jag har är med ”motdemonstrationer”. Om nu Svenskarnas parti hade laglig rätt att demonstrera ser jag de motdemonstranter som direkt illegala om de avsiktligen var på plats för att hindra demonstrationen. Rätten att demonstrera betyder samtidigt att ingen har rätt att störa en manifestation eller demonstration. Sådana ”motdemonstrationer” är ett avsteg från just demokrati, och ett hot mot sådan.

De ”motdemonstranter” som i det aktuella fallet bara störde demonstrationen, kunde ha ordnat en egen demonstration där de gav uttryck sina åsikter. Det hade varit helt ok i min bok, deras åsikter må åxå komma fram. Men att samlas för att störa och hindra en demonstration är ett hot mot den demokrati vi har.

Man behöver knappast vara något orakel för att förstå att i det aktuella fallet var det vänsterextremister i farten. Det är uppenbarligen en regel att de inte respekterar lagar och förordningar, samt ger sig på politiska meningsmotståndare. De anser sig ha monopol på åsikter, sanningar och är därigenom ett hot mot demokrati.

Slutsatsen är att; den som på något sätt hindrar andras åsikter att komma till tals handlar odemokratiskt, och detta borde förbjudas. Jag är ingen vän av förbud per se, men den som inte respekterar de demokratiska spelreglerna anser jag bryter mot yttrande- och tryckfrihetslagen.

Så vart vill jag komma? Jo, denna blogg är ju fetbannad av SvD sedan år, eftersom den uttrycker saker som inte är PK. Man visar inga länkar hit, helt oavsett vad jag skriver om. Ej heller har man det publicistiska ansvaret, vilket innebär att man inte har något som helt ansvar för vad jag skriver här. Men samtidigt vill man inte att mina åsikter ses av SvD:s läsare, och alltså blockerar man dem. Det är som att avsiktligt hindra en demonstration, och helt odemokratiskt. Det är ren censur.

Men det är värre än så, och i alla tidningar gäller i princip att inga ej-PK åsikter får komma till tals. Antingen tillåter man inte kommentarer, eller åxå raderar man allt man inte vill sina läsare ska se. Detta handlande som blivit legio, och precis som ”motdemonstrationer” ska förbjudas samt inte accepteras i ett demokratiskt land. Ska vi ha en "Gatans Demokrati", där det gäller att väsnas högst och fysiskt samt effektivast angripa meningsmotståndare?

Ånyo, jag har inga som helt sympatier med "svenskarnas parti", men är det en legitim organisation, har de all rätt att demonstrera - det är vad demokrati handlar om.


Jag har vissa politiska åsikter. I stort sett alla andra människor har andra, förutsätter jag. Om du har andra åsikter än de jag uttrycker här får du gärna kommentera. Jag lovar svara efter bästa förmåga, och inte radera en enda kommentar som jag inte anser bryter mot lagen. Demokrati är när alla åsikter får komma till tals, och man har debatter. Demokrati är inte när man avsiktligt stör demonstrationer, raderar länkningar till medborgarnas bloggar eller som är legio i vissa ämnen i dagspressen, inte ens tillåter kommentarer.

Förresten; om jag nu inte gillar Löfvén; får jag maskera mig, sticka till Malmö, och kasta sten efter honom, samt störa hans tal så mycket jag kan? Varför får jag inte mailbomba honom, eller kanske elda upp hans bil?

Vad tycker du är demokrati? Rätten att få rösta på något av vissa partier vart fjärde år? Man hade ju demokrati i alla öststater tidigare, DDR t.ex. 


PS. ta nu och kolla om länken hit visas på SvDs sida.

tisdag 30 april 2013

Anhöriginvandring


Jag läste just på Avpixlat (länk) att Falkenberg avser köpa in villor för att husera ”anhöriginvandrare”. Samtidigt gör man tydligen indragningar på mat och annat till de personer som byggt upp det svenska välfärdssystemet. Man får ju pengar från ”staten” vilken verkar ha en enorm pengabörs för att finansiera ”flyktingar” och deras anhöriga de första åren.
Men vad jag egentligen ville påtala var att kommunerna har enligt grundlagen självstyre. Det betyder att de inte har någon som helst förpliktelse att ta emot ”anhöriginvandrare”, utan står i sin fulla rätt att hänvisa till de avtal de gjort med migrationsverket, och baserat på detta vägra ta emot ”anhöriginvandrare”. Överenskommelsen mellan regeringen och miljöpartiet har ingenting med saken att göra. Kommunerna bestämmer så enkelt är det.

Vållande till hela problematiken är regeringen och inga andra, och man må tycka att om anhöriga kommer hit ska de återförenas, men det är egentligen inte ett problem eller en kostnad som kommunerna ska bära. Det är regeringens ansvar och ingen annans. Alltså; säger en kommun att man inte kan ta emot fler flyktingar eller en enda ”anhöriginvandrare”, är det regeringes problem, inte kommunens. Kommunerna har inte på något sätt genom en överenskommelse med migrationsverket åtagit sig att ta emot en ”flyktings” alla anhöriga. Det är dessutom väldigt oklart hur kommunerna kommer att ersättas, men det är lite sekundärt, och skattepengar är skattepengar var än de kommer ifrån – statsskatt eller kommunalskatt. Personerna måste ha mat och tak över huvudet, och desperationen kommer att stiga senare under detta år och framgent.

Ty när en ”anhöriginvandrare” förväntas förvärvsarbeta i detta land är skrivet i stjärnorna. Vi vet dock att ”flyktingarna” från t.ex. Somalia kommer arbete efter kanske 10år i medeltal. Det är knappast en tröst för de som byggt upp detta land och idag sitter på långvården.

söndag 28 april 2013

Inte mitt land längre


Det är faen vad mycket brott det är i detta land. När jag växte upp fanns det kanske några yrkeskriminella, som polisen vanligtvis hade pejling på när de inte skakade galler. Bomber fanns inte, skottlossningar och våldtäkter var sällsynta.

Det var då det, i det lilla lyckliga landet Sverige. Nu kan man knappt öppna en tidning utan att få läsa om anlagda bränder, bomber, våldtäkter och skottlossningar. Vart tog landet jag levde i vägen? Begreppet gruppvåldtäkt är helt nytt för mig och jag kan inte fatta hur det skapats. Kanske kan det finnas en knäppgök som begår en våldtäkt, men flera knäppgökar samtidigt. 
Så osannolikt i min bok att ordet inte kan finnas. Varför blåser man av bomber, varför är det skottlossningar titt som tätt och bilar och hus brinner som aldrig förr?

Varför ska man tillåta ylande från minareter, snart över hela landet? Är en muslim mindre troende för att denne inte får höra ylanden från en minaret? Vart tog det västerländska samhället vägen med jämställdhet mellan kvinnor och män? Det liksom bara försvann med islam, där kvinnorna ska lyda sina män och i extremfallet tvingas gå bland folk på stan som vandrande sopsäckar. De senaste årtiondena har man propagerat för acceptans för sexuella minoriteter. Det snackar man helt plötsligt tyst om, emedan man ska acceptera islam som är högläsning ur en 1400 gammal skrift från arabvärlden. Den som tror att den ska gälla i Sverige 2013 är en ren idiot.

Men mitt land bara försvann. Landet jag gjorde lumpen för, landet jag ville leva i. Detta är inte mitt land längre. Jag känner ingen samhörighet med Sverige längre. Det känns hårt, men mitt land är inte något flummigt multikulturellt paradis. Jag vill ha ”trygghet och tradition”, i världens äldsta land. Jag skäms inte för ”midsommar och sådana töntiga saker”, ej heller anser jag oss ursvenskar vara barbarer.

Nu har politikerna förstört mitt land och det finns ingen framtid. Våra barn och högutbildade flyr utomlands och ersätts av lågutbildade invandrare från arabländer. Inget ont om personerna i fråga per se, det är klart att alla vill ha en högre levnadsstandard. Men mitt land har slaktats på multikulturalismens altare. Den dag jag kan resa härifrån hoppas jag kommer.

lördag 27 april 2013

Hävda att du är "papperslös"


Den svenska vården är kass. Jag har inte hört talats om eller kommit i kontakt med någon så usel vård som den som vi betalar dyra skattepengar för i Sverige. Varför det är på detta vis vet jag inte, och vårdpersonalen är tydligen underbetald. Ånyo en ekvation som inte går ihop.

Men om man dyker upp på ett sjukhus måste man betala en ”patientavgift”. Sist jag gjorde det var det 400kr, och jag fick sitta och vänta 1.5h utan att något hände, sedan gick jag hem. Detta trots att jag kom på den tid sjukhuset kommit överens med mig om. Jag skickade en faktura till sjukhuset på 1500kr och påtalade att min arbetstid är värd pengar, och ville ha ersättning för denna. Givetvis vägrade sjukhuset betala ett öre, föga förvånande, men man erbjöd sig dock betala igen patientavgiften.

Men nu finns det ju en ny adel i Sverige. De ”papperslösa”, vilket är personer som olagligen befinner sig i Sverige.De ska slippa patientavgifter och det skulle inte förvåna mig ett dyft om de får gå före i alla köer.

Detsamma gäller tandvård, och Landstingen ska ta hand om och behandla ”papperslösa” utan att ställa några frågor och det ska vara i det närmaste gratis.

Så då frågar jag mig som svensk varför jag ska betala dyra vårdavgifter och tandläkarräkningar? Varför ska en som inte vill uppge sin identitet och befinner sig olagligen i landet behandlas gratis och på svenska skattebetalares bekostnad, emedan jag som betalar och har betalt skatt i massor med år ska krävas på psonnummer, och pengar vid varje besök?

Nej, gör som jag; vi nästa besök på någon akutmottagning eller hos landstingets tandvård – hävda att du är ”papperslös” så blir allt gratis och alla dörrar öppnas.

Nu frågar vi oss om detta är olagligt? Hade det varit en myndighetsperson som en polis som krävt identifikation, eller det fanns misstanke för brott, hade det kanske varit olagligt. Men sjukhuspersonal eller de på en tandläkarmottagning är inte myndighetspersoner, och med det faller pyramiden. Däremot är de skyldiga, utan att tillkalla just polisen, att behandla dig. 

Personalen hamnar i en knasig paradox våra politiker skapat, men kan inte göra ett dyft åt det.

Så min uppmaning är – nästa gång du behöver akut vård: hävda att du är ”papperslös” och vägra visa identitetspapper eller uppge psonnummer.

Är det jag skrivit ovan en uppmaning till brott? Jaha, vilket brott då om jag får fråga?