Jag börjar bli mer och mer frustrerad av den här debatten om upphovsrätt. Man kan i dagens SvD läsa att de trettio miljoner de kräver TPB inte är tillräckligt, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2928557.svd
För det första är det så att Copyswede höstar in drygt 200 MSEK varje år på försäljningen av tomma media som det är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material till, såsom CD/DVD och MP3-spelare.Det ologiska/paradoxala i detta har jag redan avhandlat tidigare i denna blogg, så det kan vi lämna.Men det är klart att eftersom en CD kostar kanske 2kr, och sedan bränner man ner materialet som är skyddat på det, vilket kanske kostar säg 2kr till, och sedan sätter på lite omslag så kostar det någon krona till. Sedan ska ju skivorna distribueras, och då kan vi väl lägga på en femma till. Summan slutar på runt 10kr.Men vad står det då på prislappen? Tja, kanske 190kr. Vi snackat alltså om ett pålägg på 1900%.Ok, en del ska ju artisten ha, men hur mycket är det? Några tior kanske? Resten hamnar i fickorna på Sony Music, Warner Music Group, EMI m.fl.
Tror faen att de vill försvara sin lilla låda, sitta på häcken, inte göra ett skit och plocka in hundratals miljoner. Denna föga konstruktiva och produktiva verksamhet har de kunnat ägna sig i årtionden, och ingen har reagerat.
Så nu har tekniken kört om dem, man kan kryptera, servrar kan ligga i vilket land som helst, och sötebrödsdagarna är över. Man skräms så gott man kan, knyter sig gärna till snack om övervakning av nätet baserad på en, i många stycken påhittad, uppmålad bild om terrorism. Tack Bodström och andra muppar som tror att Sverige försvaras med övervakning på nätet. Detta emedan man kapar ner försvaret till ett rent skämt.
Polisen har ju fullt upp med att övervaka de som kör 5km över gällande hastighetsgräns, så de är inte heller att räkna men.
Total kontroll av internet är alltså lösningen till allt. Den ’lede fi’ skickar säkert okrypterad information om detta på Internet flera år innan man tänker anfalla Sverige, så man hinner uppprusta. Men det vet ju inte ’lede fi’, så de skickar säkert alla meddelanden i klartext.
Alltså, vad trött jag blir. Jag skiter i hur duktiga FRA är, risken för terrorism o.s.v. Hotbilden mot Sverige är obefintlig f.n. Det är dock inte ett skäl att plocka ner försvaret till det rena skämt det är idag, men ej heller en anledning till att snoka i all kommunikation på Internet. Tekniken har sprungit ifrån de som tjänat storkovan på kontrakt med artister och svindyr försäljning av CD/DVD. Det är bara att fatta.
Skrämmas lite går ju bra, andra till varnagel. Kanske skulle vi införa dödsstraff här i Sverige, andra till varnagel – samma princip.
I hela denna rättsparodi kan man även konstatera att de som verkligen gjort sig skyldiga till kopieringen kommer man inte åt eller hittar inte. Men i desperation ger man sig på de som gör vidarebefordringen av kopiorna möjlig. Ej heller kan man inte åtala de som kopierat kopiorna, d.v.s. laddat ner upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt för många och för lite pengar i det enskilda fallet.Med detta bestraffningssätt är alltså alla som möjliggör en kopiering möjlig. Mjukvaruföretag, Internetleverantörer, datorfabrikanter och försäljarna av datorer – alla har en det i att denna verksamhet är möjlig.
Den åldriga mammuten är döende, men tyvärr finns det de som tror att den kan räddas med konstgjord andning, vilket skapar bristande respekt för hela rättsapparaten.
fredag 22 maj 2009
onsdag 13 maj 2009
Fel i lagen
Nu har tekniken sprungit ifrån politikerna, lagstiftarna och upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. Detta samtidigt som dessa till stor del är bestående av 40-talister som inte förstår tekniken, dess möjligheter eller begränsningar.
Det finns en hel hög med faktorer runt detta, och det uppmärksammade fallet med TPB är ett typexempel på detta.
Vad man har gjort är alltså att applicera en lagstiftning som är tekniskt föråldrad d.v.s. baserad på de kommunikations, distributions och lagringssätt som gällde när den skrevs på modern teknologi. Detta initierat av upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. En ren desperat handling för att skrämmas, och tiden kommer att utvisa vilka som hade rätt resp. fel.Det är även ganska intressant det här med upphovsrätten, det finns alltså en organisation som för talan för upphovsrättsinnehavarna. Därmed inte sagt att de egentligen talar som representanter för de enskilda artisterna, som någon form av fackförening Det vet vi mycket lite om, d.v.s. om artisterna eller den enskilda artisten lider och ej vill att verk kopieras. Dessa kanske tycker att all spridning är positiv för berömmelse, vilket ger ökad spridning och högre biljettpriser t.ex. vid konserter m.m.
Själv hittade jag ett band i och från Brasilien som heter Cidade Negra på youtube, och har köpt material från dem. Jag hade aldrig blivit medveten om deras existens om det inte varit för youtube. Nu har WMG (jag förmodar Warner Music Group) sett till att nästan allt material med Cidade Negra raderats från nätet, och följaktligen har jag ingen aning om nya låtar som de släpper, och inte lär jag informeras om så är fallet av WMG i Brasilien. Handlandet är alltså en ren förlust både för bandet och WMG.
Men knutpunkten är att dessa intresseorganisationer inte nödvändigtvis handlar för artisternas bästa och med deras samtycke. De handlar enbart baserat på sina egna ekonomiska intressen, och man har kontrakt med artisterna och försöker givetvis tjäna så mycket man kan, innebärande så lite som möjligt till artisterna och så mycket som möjligt till de själva. Och för många år sedan, när det fanns LP-skivor och biografer som folk var tvingade att köpa eller gå på för att ta del av ett verk, att dessa mellanhänder satt i mitten och inhöstade stora summor. Givetvis vill man fortsätta med det men ser med stigande desperation hur tekniken omöjliggör denna mellanposition som genererade mycket stora summor.
Här kommer den först bisarra delen av denna historia som visar det jag vill påtala; När vissa lagringsmedia dök upp för många år sedan, som t.ex. kassettband, var det uppenbart att dessa användes till stor del för att kopiera originalband och LP-skivor. Senare dök det upp VHS-band på vilka man kunde kopiera filmer. Och här kommer den första dumheten; av någon anledning gick lagstiftaren med på att belägga dessa med en viss avgift per enhet som skulle betalas till dessa intresseorganisationer.
När sedan CD-skivor, och senare DVD dök upp var det bara att fortsätta på samma linje, d.v.s. att eftersom de kunde användas till kopiering av upphovsrättsskyddat material belades de med en viss avgift tomma.
Redan här har vi två principfel: För det första kan lagstiftaren inte förutsätta att medborgarna bryter mot lagen. Lagstiftaren uppgift är att stift lagar som alla måste följa, inte basera lagstiftningen på vad (i detta fall) har för avsikt med sina inköp.
För det andra, lagar av denna typ slår mot även de som inte avser kopiera upphovsrättsskyddat material. Det är t.ex. väldigt osannolikt att datorföretag avser använda CD, eller DVD-skivor på det sättet att deras anställda, under arbetstid, kopierar material. Man utesluter alltså all annan användning av dessa media än till piratkopiering.Idag har vi alltså en lagstiftning med vilken man förutsätter att upphovsrättsskyddade verk kopieras, och med anledning härav betalar köparna pengar till upphovsrättshavarnas organisation Copyswede, baserat på media och lagringskapacitet. Således betalas s.k. piratkopieringsavgifter på MP3-spelare, DVD-spelare, DVD-skivor m.m. Fortsättningen på samma logik är att mobiltelefoner, hårddiskar, datorer, USB-minnen o.s.v. kommer att avgiftsbeläggas till förmån för Copyswede.
Men jag vill understryka, och detta är viktigt: Genom denna piratkopieringsavgift har lagstiftaren legaliserat kopiering av upphovsrättsskyddat material. Ingen kan ju rimligtvis tvingas betala en avgift för något som är olagligt.
Man kan likna detta med att ta ut en ’fortkörningsavgift’ på nya bilar med motiveringen att ’den kan ju framgent användas för att färdas med över hastighetsbegränsningar’.
Det är polisens och åklagarnas sak att finna och rättsföra brott mot lagen, man kan inte skapa en lagstiftning som förutsätter att lagen kommer att brytas.
Man kan bara ana vilken del mediabolagen spelade när detta paradoxala regelverk skapades.
Är det nu småpengar det handlar om, så att man kan negligera detta rena principfel? Tja, det beror ju på vad man anser, men enligt Copyswedes årsredovisning gav dessa avgifter drygt 200 miljoner under 2007, (några uppgifter för 2008 har ej publicerats). Både piratkopieringsavgifternas storlek, årsredovisningar och en hel del annat intressant finns på denna länk; http://www.copyswede.se
Det finns en hel hög med faktorer runt detta, och det uppmärksammade fallet med TPB är ett typexempel på detta.
Vad man har gjort är alltså att applicera en lagstiftning som är tekniskt föråldrad d.v.s. baserad på de kommunikations, distributions och lagringssätt som gällde när den skrevs på modern teknologi. Detta initierat av upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. En ren desperat handling för att skrämmas, och tiden kommer att utvisa vilka som hade rätt resp. fel.Det är även ganska intressant det här med upphovsrätten, det finns alltså en organisation som för talan för upphovsrättsinnehavarna. Därmed inte sagt att de egentligen talar som representanter för de enskilda artisterna, som någon form av fackförening Det vet vi mycket lite om, d.v.s. om artisterna eller den enskilda artisten lider och ej vill att verk kopieras. Dessa kanske tycker att all spridning är positiv för berömmelse, vilket ger ökad spridning och högre biljettpriser t.ex. vid konserter m.m.
Själv hittade jag ett band i och från Brasilien som heter Cidade Negra på youtube, och har köpt material från dem. Jag hade aldrig blivit medveten om deras existens om det inte varit för youtube. Nu har WMG (jag förmodar Warner Music Group) sett till att nästan allt material med Cidade Negra raderats från nätet, och följaktligen har jag ingen aning om nya låtar som de släpper, och inte lär jag informeras om så är fallet av WMG i Brasilien. Handlandet är alltså en ren förlust både för bandet och WMG.
Men knutpunkten är att dessa intresseorganisationer inte nödvändigtvis handlar för artisternas bästa och med deras samtycke. De handlar enbart baserat på sina egna ekonomiska intressen, och man har kontrakt med artisterna och försöker givetvis tjäna så mycket man kan, innebärande så lite som möjligt till artisterna och så mycket som möjligt till de själva. Och för många år sedan, när det fanns LP-skivor och biografer som folk var tvingade att köpa eller gå på för att ta del av ett verk, att dessa mellanhänder satt i mitten och inhöstade stora summor. Givetvis vill man fortsätta med det men ser med stigande desperation hur tekniken omöjliggör denna mellanposition som genererade mycket stora summor.
Här kommer den först bisarra delen av denna historia som visar det jag vill påtala; När vissa lagringsmedia dök upp för många år sedan, som t.ex. kassettband, var det uppenbart att dessa användes till stor del för att kopiera originalband och LP-skivor. Senare dök det upp VHS-band på vilka man kunde kopiera filmer. Och här kommer den första dumheten; av någon anledning gick lagstiftaren med på att belägga dessa med en viss avgift per enhet som skulle betalas till dessa intresseorganisationer.
När sedan CD-skivor, och senare DVD dök upp var det bara att fortsätta på samma linje, d.v.s. att eftersom de kunde användas till kopiering av upphovsrättsskyddat material belades de med en viss avgift tomma.
Redan här har vi två principfel: För det första kan lagstiftaren inte förutsätta att medborgarna bryter mot lagen. Lagstiftaren uppgift är att stift lagar som alla måste följa, inte basera lagstiftningen på vad (i detta fall) har för avsikt med sina inköp.
För det andra, lagar av denna typ slår mot även de som inte avser kopiera upphovsrättsskyddat material. Det är t.ex. väldigt osannolikt att datorföretag avser använda CD, eller DVD-skivor på det sättet att deras anställda, under arbetstid, kopierar material. Man utesluter alltså all annan användning av dessa media än till piratkopiering.Idag har vi alltså en lagstiftning med vilken man förutsätter att upphovsrättsskyddade verk kopieras, och med anledning härav betalar köparna pengar till upphovsrättshavarnas organisation Copyswede, baserat på media och lagringskapacitet. Således betalas s.k. piratkopieringsavgifter på MP3-spelare, DVD-spelare, DVD-skivor m.m. Fortsättningen på samma logik är att mobiltelefoner, hårddiskar, datorer, USB-minnen o.s.v. kommer att avgiftsbeläggas till förmån för Copyswede.
Men jag vill understryka, och detta är viktigt: Genom denna piratkopieringsavgift har lagstiftaren legaliserat kopiering av upphovsrättsskyddat material. Ingen kan ju rimligtvis tvingas betala en avgift för något som är olagligt.
Man kan likna detta med att ta ut en ’fortkörningsavgift’ på nya bilar med motiveringen att ’den kan ju framgent användas för att färdas med över hastighetsbegränsningar’.
Det är polisens och åklagarnas sak att finna och rättsföra brott mot lagen, man kan inte skapa en lagstiftning som förutsätter att lagen kommer att brytas.
Man kan bara ana vilken del mediabolagen spelade när detta paradoxala regelverk skapades.
Är det nu småpengar det handlar om, så att man kan negligera detta rena principfel? Tja, det beror ju på vad man anser, men enligt Copyswedes årsredovisning gav dessa avgifter drygt 200 miljoner under 2007, (några uppgifter för 2008 har ej publicerats). Både piratkopieringsavgifternas storlek, årsredovisningar och en hel del annat intressant finns på denna länk; http://www.copyswede.se
måndag 11 maj 2009
Piratkopiering ÄR lagligt
Jag kan bara dra slutsatsen att kopiering av upphovsrättskyddade verk måste vara fullt laglig.
Anledningen är inte att jag menar att artisterna inte ska få betalt, utan p.g.a. den paradoxala lagstiftning som finns. Det är uppenbarligen bestämt att Copyswede får pengar för varje försäljning av media på vilket det kan förväntas eller är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material. Detta är alltså pengar som går till upphovsrättsinnehavarna via Copyswede eller?
Jag kan bara tolka detta som att lagstiftaren på detta sätt kompenserar upphovsrättsinnehavarna eller deras representanter, och därigenom är själva kopieringen laglig, eftersom man betalt rätt till piratkopiering till upphovsrättsinnehavarna vid inköpet av mediet som kopiorna lagras på.
Om någon hävdar att så inte är fallet; var vänlig förklara varför man ska betala dessa avgifter tas ut på lagringsmedia om de inte får användas till att lagra upphovsrättsskyddat material.
Vidare kanske samma svarare kan svara på hur mycket pengar Copyswede drar in varje år på denna avgift som ligger på alla media där upphovsrättsskyddat material är möjligt att lagra. Observera; därmed inte sagt att dessa medier nödvändigtvis används till denna verksamhet.
På denna länk till Copyswede kan Ni ta del av de avgifter som ligger på varje media med möjligheten att lagra material: http://www.copyswede.se/default.asp?ML=12171
Titta gärna runt på dessa sidor.
Jag vidhåller alltså; Om Copyswede tar ut avgifter på alla potentiella lagringsmedia för upphovsrättsskyddat material är alltså kopiering laglig och upphovsrättshavarna ersätts via denna avgift. Om så ej är fallet, d.v.s. att det inte är lagligt, ska dessa idiotavgifter bort omedelbums p.g.a. rent principfel i lagstiftningen.
Att domaren i rättegången mot TPB anklagas för jäv, som hävdas i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2872161.svd, är knappast överraskande. Man har alltså fällt TPB, för att de gör möjligt det som folk redan har betalat för att få…
Addendum; sökte lite, och i årsredovisningen för 2007 plockade Copyswede in drygt 200 miljoner i "piratkopieringsavgifter". Snyggt va'
Anledningen är inte att jag menar att artisterna inte ska få betalt, utan p.g.a. den paradoxala lagstiftning som finns. Det är uppenbarligen bestämt att Copyswede får pengar för varje försäljning av media på vilket det kan förväntas eller är möjligt att kopiera upphovsrättsskyddat material. Detta är alltså pengar som går till upphovsrättsinnehavarna via Copyswede eller?
Jag kan bara tolka detta som att lagstiftaren på detta sätt kompenserar upphovsrättsinnehavarna eller deras representanter, och därigenom är själva kopieringen laglig, eftersom man betalt rätt till piratkopiering till upphovsrättsinnehavarna vid inköpet av mediet som kopiorna lagras på.
Om någon hävdar att så inte är fallet; var vänlig förklara varför man ska betala dessa avgifter tas ut på lagringsmedia om de inte får användas till att lagra upphovsrättsskyddat material.
Vidare kanske samma svarare kan svara på hur mycket pengar Copyswede drar in varje år på denna avgift som ligger på alla media där upphovsrättsskyddat material är möjligt att lagra. Observera; därmed inte sagt att dessa medier nödvändigtvis används till denna verksamhet.
På denna länk till Copyswede kan Ni ta del av de avgifter som ligger på varje media med möjligheten att lagra material: http://www.copyswede.se/default.asp?ML=12171
Titta gärna runt på dessa sidor.
Jag vidhåller alltså; Om Copyswede tar ut avgifter på alla potentiella lagringsmedia för upphovsrättsskyddat material är alltså kopiering laglig och upphovsrättshavarna ersätts via denna avgift. Om så ej är fallet, d.v.s. att det inte är lagligt, ska dessa idiotavgifter bort omedelbums p.g.a. rent principfel i lagstiftningen.
Att domaren i rättegången mot TPB anklagas för jäv, som hävdas i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2872161.svd, är knappast överraskande. Man har alltså fällt TPB, för att de gör möjligt det som folk redan har betalat för att få…
Addendum; sökte lite, och i årsredovisningen för 2007 plockade Copyswede in drygt 200 miljoner i "piratkopieringsavgifter". Snyggt va'
fredag 8 maj 2009
Detta fantastiska land...
Visst är Sverige ett underbart land? Problemet är att man måste besitta en underlig form av ironi och en viss distans till det som inträffar för att roas av det. Det är på många sätt som i trafiken, man kan reta upp sig på andra trafikanter som man tycker är klantiga, och bli förbannad om man vill. Men det klokaste är att bara strunta i att bli arg eftersom ens åsikter inte är ett dugg värda och man mår bara dåligt själv och är förbannad.
Precis så är det att leva i ankdammen Sverige. Det dyker upp så många idiotiska saker, att man lär sig med tiden att bli immun och inte förbannad. Man kan ändå inte göra ett skit åt dem.
Den senaste tidens rabalder runt internet är ett typexempel, som förtjänar att kommenteras, och det tänkte jag avhandla en del om.
Efter att ha läst lite böcker om FRA:s och andra liknande funktioners verksamhet, är jag helt övertygad om att FRA lyssnar, och har lyssnat till vad de vill, trådbundet eller trådlöst. Men problemet som dök upp var ju att deras verksamhet kunde läcka ut, och därför var det givetvis bäst att få den lagligt sanktionerad. Lämpligast var givetvis när man införskaffade en ny superdator med en rackarns kapacitet, eftersom ett nekande till internetavlyssningen skulle betyda att man införskaffat en skitdyr manick som inte fick användas.
Och ovanpå det hade vi ju president Bush, som i sin frenetiska jakt på terrorister, lyckades få EU på att alla länder i EU skulle skicka sina befolkningsregister till USA (läs NSA), för samkörning. Detta tystades ner och att nämna att svenska befolkningsregistret skulle skickas till USA, var givetvis en dödssynd i pressen. Att få med sig en majoritet i EU var givetvis inget problem eftersom de flesta länderna redan är med i NATO. Det har varit lite svårt att få fram vad som egentligen hände, men sannolikt stänkte svenska myndigheter över hela personnummerregistret till USA, kanske även andra SÄPO-register eller så – samarbete ni vet. Man ska vidare veta att information är färskvara, att stänka över ett ’snapshot’ av information som den ser ut idag är helt värdelöst för mottagaren inom en kort tid, alltså måste den information som skeppades till USA kontinuerligt uppdateras.
I början av historian har vi justitieminister Bodström, en trevlig fotbollspelande prick som drev igenom avlyssnings och övervakningslagar utan problem, och med det gamla argumentet om ”rent mjöl i påsen”, och ”vi är bara ute efter de värsta skurkarna”.
Sedan blev det regeringsskifte, och Beatrice Ask har haft en mycket låg profil under genomdrivandet av FRA och IPRED-lagarna. Bodtröm vaknade dock till liv och kritiserade FRA-lagen eftersom det var ett strålande tillfälle att verka folklig och kunnig. Rättegången mot The Pirate Bay var ju åxå en perfekt sak, både för att avleda uppmärksamhet, ge legal dignitet åt vad man beslutat i lagväg och utmåla de som förordar fritt informationsflöde på internet som brottslingar.
Men nu har man alltså pressat hela historien så långt att vi har ett piratparti, med medlemmar som anser sig vara vuxna, myndiga och ha rätt till både vad de gör på internet och att inte myndigheter har med det att göra. Enkelt och logiskt. Problemet är bara att de slåss mot hela det etablerade systemet och dess sätt att arbeta.
Men då händer helt plötslig något som ingen etablerad politiker kunnat förutsäga; antalet medlemmar i Piratpartiet ökar lavinartat, och varandes väljare skrämmer det ’skiten’ ur etablerade politiker – helt plötsligt inte en dum boskapsflock som kan manipuleras eller negligeras, utan några som kan få reell politisk makt.
Så vad gör man? Tja, att skicka ut sina frontfigurer kan bli katastrofalt, och ’gjort är gjort’ och numera lag. Alltså återstår bara att skicka ut några nickedockor för att prova om man kan hitta andra vägar. Annie Johansson (c), som föreslår någon idiotisk ’integritetsbalk’ (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2850313.svd) och givetvis röstade ’ja’ till både FRA-och ipredlagarna nyligen. Bara några timmar senare kommer (s) ut med något liknande larv av någon mindre känd ’testare’ som man kan avvara, föreslående någon ’integritetsombudsman’ eller så.
Och ytterligare några timmar senare godkänner lagrådet FRA-lagen, och Tolgfors säger ” Jag är mycket nöjd och glad med detta.” . Ursäkta, men något dummare uttalande och vid helt fel tidpunkt får man leta efter.
Så nu vet man att det är dags att smutskasta PiratPartiet som enfrågeparti, och försöka övertyga medborgarna att man värnar om den personliga identiteten. Förutsägbart…tyvärr så kommer inget av de etablerade partierna vara trovärdigt p.g.a. tidigare handlande och lagstiftande, och det gäller både höger och vänsterblocket.
Politikerna är övertygade om att de med list och utspel kan lura medborgarna och att alla är korkade som boskap, f'låt - valboskap.
Sverige är fantastiskt!
Precis så är det att leva i ankdammen Sverige. Det dyker upp så många idiotiska saker, att man lär sig med tiden att bli immun och inte förbannad. Man kan ändå inte göra ett skit åt dem.
Den senaste tidens rabalder runt internet är ett typexempel, som förtjänar att kommenteras, och det tänkte jag avhandla en del om.
Efter att ha läst lite böcker om FRA:s och andra liknande funktioners verksamhet, är jag helt övertygad om att FRA lyssnar, och har lyssnat till vad de vill, trådbundet eller trådlöst. Men problemet som dök upp var ju att deras verksamhet kunde läcka ut, och därför var det givetvis bäst att få den lagligt sanktionerad. Lämpligast var givetvis när man införskaffade en ny superdator med en rackarns kapacitet, eftersom ett nekande till internetavlyssningen skulle betyda att man införskaffat en skitdyr manick som inte fick användas.
Och ovanpå det hade vi ju president Bush, som i sin frenetiska jakt på terrorister, lyckades få EU på att alla länder i EU skulle skicka sina befolkningsregister till USA (läs NSA), för samkörning. Detta tystades ner och att nämna att svenska befolkningsregistret skulle skickas till USA, var givetvis en dödssynd i pressen. Att få med sig en majoritet i EU var givetvis inget problem eftersom de flesta länderna redan är med i NATO. Det har varit lite svårt att få fram vad som egentligen hände, men sannolikt stänkte svenska myndigheter över hela personnummerregistret till USA, kanske även andra SÄPO-register eller så – samarbete ni vet. Man ska vidare veta att information är färskvara, att stänka över ett ’snapshot’ av information som den ser ut idag är helt värdelöst för mottagaren inom en kort tid, alltså måste den information som skeppades till USA kontinuerligt uppdateras.
I början av historian har vi justitieminister Bodström, en trevlig fotbollspelande prick som drev igenom avlyssnings och övervakningslagar utan problem, och med det gamla argumentet om ”rent mjöl i påsen”, och ”vi är bara ute efter de värsta skurkarna”.
Sedan blev det regeringsskifte, och Beatrice Ask har haft en mycket låg profil under genomdrivandet av FRA och IPRED-lagarna. Bodtröm vaknade dock till liv och kritiserade FRA-lagen eftersom det var ett strålande tillfälle att verka folklig och kunnig. Rättegången mot The Pirate Bay var ju åxå en perfekt sak, både för att avleda uppmärksamhet, ge legal dignitet åt vad man beslutat i lagväg och utmåla de som förordar fritt informationsflöde på internet som brottslingar.
Men nu har man alltså pressat hela historien så långt att vi har ett piratparti, med medlemmar som anser sig vara vuxna, myndiga och ha rätt till både vad de gör på internet och att inte myndigheter har med det att göra. Enkelt och logiskt. Problemet är bara att de slåss mot hela det etablerade systemet och dess sätt att arbeta.
Men då händer helt plötslig något som ingen etablerad politiker kunnat förutsäga; antalet medlemmar i Piratpartiet ökar lavinartat, och varandes väljare skrämmer det ’skiten’ ur etablerade politiker – helt plötsligt inte en dum boskapsflock som kan manipuleras eller negligeras, utan några som kan få reell politisk makt.
Så vad gör man? Tja, att skicka ut sina frontfigurer kan bli katastrofalt, och ’gjort är gjort’ och numera lag. Alltså återstår bara att skicka ut några nickedockor för att prova om man kan hitta andra vägar. Annie Johansson (c), som föreslår någon idiotisk ’integritetsbalk’ (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2850313.svd) och givetvis röstade ’ja’ till både FRA-och ipredlagarna nyligen. Bara några timmar senare kommer (s) ut med något liknande larv av någon mindre känd ’testare’ som man kan avvara, föreslående någon ’integritetsombudsman’ eller så.
Och ytterligare några timmar senare godkänner lagrådet FRA-lagen, och Tolgfors säger ” Jag är mycket nöjd och glad med detta.” . Ursäkta, men något dummare uttalande och vid helt fel tidpunkt får man leta efter.
Så nu vet man att det är dags att smutskasta PiratPartiet som enfrågeparti, och försöka övertyga medborgarna att man värnar om den personliga identiteten. Förutsägbart…tyvärr så kommer inget av de etablerade partierna vara trovärdigt p.g.a. tidigare handlande och lagstiftande, och det gäller både höger och vänsterblocket.
Politikerna är övertygade om att de med list och utspel kan lura medborgarna och att alla är korkade som boskap, f'låt - valboskap.
Sverige är fantastiskt!
måndag 4 maj 2009
Hur lättlurade är DN?
Jaha, en riktig solskenshistoria! Alla trivs, allt fungerar och alla är nöjda i Herrgården. Det kan man läsa om i DN; http://www.dn.se/nyheter/sverige/satsning-pa-boendet-fick-livet-att-vanda-i-utsatta-herrgarden-1.857354.
Men låt oss nu fundera lite på historien bakom. Såvitt jag minns byggdes detta och en rad liknande områden i slutet på 60 och början på 70-talet, under Socialdemokraternas miljonprogram. Uselt byggda hus, fula som stryk och i massor. Sedan öppnande man gränserna och släppte in i stort sett alla som kunde säga ’flykting’ på något språk. När dessa sedan anvisades bostäder blev det givetvis så att de med samma kulturella och språkbakgrund samlades i vissa delar/områden. Detta skapar givetvis små autonoma områden som varken vill eller kan integreras.
Och desperationen stiger inom (s), för att inte underblåsa främlingsfientligheten eller att belysa vilka generalmissar man gjort tidigare. Alltså, låter man kommuninnevånarnas skatter via det kommunala bostadsbolaget pumpas in i området för att dölja sina misstag.
Javisst, vilken solskenshistoria! Knappt 50 miljoner och en liten invandrartjej som leker med en fotboll. Strålande journalistik – går man på vad som helst i DN?
Men låt oss nu fundera lite på historien bakom. Såvitt jag minns byggdes detta och en rad liknande områden i slutet på 60 och början på 70-talet, under Socialdemokraternas miljonprogram. Uselt byggda hus, fula som stryk och i massor. Sedan öppnande man gränserna och släppte in i stort sett alla som kunde säga ’flykting’ på något språk. När dessa sedan anvisades bostäder blev det givetvis så att de med samma kulturella och språkbakgrund samlades i vissa delar/områden. Detta skapar givetvis små autonoma områden som varken vill eller kan integreras.
Och desperationen stiger inom (s), för att inte underblåsa främlingsfientligheten eller att belysa vilka generalmissar man gjort tidigare. Alltså, låter man kommuninnevånarnas skatter via det kommunala bostadsbolaget pumpas in i området för att dölja sina misstag.
Javisst, vilken solskenshistoria! Knappt 50 miljoner och en liten invandrartjej som leker med en fotboll. Strålande journalistik – går man på vad som helst i DN?
lördag 25 april 2009
Vem är simpel tjuv?
Simpla tjuvar? http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2797551.svd. Javisst, om man är invaggad i film /musikindustrins vagga är det givetvis stöld, även om det egentligen är kopiering det handlar om.
Sedan minst 50 år har det ju varit så att artister måste springa till mediamogulerna halvt tiggande om att de ska ge ut deras verk publikt och skriva kontrakt. Allt givetvis på film/skivindustrins villkor och nåder.
Men nu har tekniken sprungit ifrån dessa mammutar, som suttit som mellanhänder och tjänat pengar på artister, utan att själva ha ett uns till talang. Så visst är det simpla tjuvar – de snor verk och visar dessa på internet eftersom de vet att den utagerade utgivningen av verk i bokform, på CD/band/LP/ i tryck/ på biografer m.fl. är utdaterad. Det har visst snackats om straffskatter på kassettband, CD-skivor m.m. tidigare. De gjorde det ju möjligt att kopiera upphovsrättsskyddade verk.
Man kan ju önska sig tillbaka forntiden. Det var bättre förr. Sedan kan man ju stödja sig på en föråldrad lagstiftning, och ha en domare som springer ens stigar. 30 miljoner, fängelse, strålande, och det verkar som mammutarna har ett väldigt stort inflytande i EU. Hur faen kan någon annars kommit på idén att förlänga upphovsrätten till att vara mer än 50år? Vilken 25årig artist avstår från att göra ett verk för att när densamme är 75år upphör upphovsrätten?
Kryptering, servrar i främmande länder, bulvaner för IP-adresser m.fl. saker kommer att de närmaste åren få mammutarna att bli mer desperata. Ursäkta, men deras tid är över. Det tillverkas inga reservoarpennor längre, inga hästvagnar, inga LP-skivor.
Men det går bra att gotta sig åt Susan Boyle, och springa med erbjudanden till henne idag, kanske? Så att man få upphovsrätt till någon annans talang…Då kan man ju fråga sig om vem som är simpel tjuv.
Sedan minst 50 år har det ju varit så att artister måste springa till mediamogulerna halvt tiggande om att de ska ge ut deras verk publikt och skriva kontrakt. Allt givetvis på film/skivindustrins villkor och nåder.
Men nu har tekniken sprungit ifrån dessa mammutar, som suttit som mellanhänder och tjänat pengar på artister, utan att själva ha ett uns till talang. Så visst är det simpla tjuvar – de snor verk och visar dessa på internet eftersom de vet att den utagerade utgivningen av verk i bokform, på CD/band/LP/ i tryck/ på biografer m.fl. är utdaterad. Det har visst snackats om straffskatter på kassettband, CD-skivor m.m. tidigare. De gjorde det ju möjligt att kopiera upphovsrättsskyddade verk.
Man kan ju önska sig tillbaka forntiden. Det var bättre förr. Sedan kan man ju stödja sig på en föråldrad lagstiftning, och ha en domare som springer ens stigar. 30 miljoner, fängelse, strålande, och det verkar som mammutarna har ett väldigt stort inflytande i EU. Hur faen kan någon annars kommit på idén att förlänga upphovsrätten till att vara mer än 50år? Vilken 25årig artist avstår från att göra ett verk för att när densamme är 75år upphör upphovsrätten?
Kryptering, servrar i främmande länder, bulvaner för IP-adresser m.fl. saker kommer att de närmaste åren få mammutarna att bli mer desperata. Ursäkta, men deras tid är över. Det tillverkas inga reservoarpennor längre, inga hästvagnar, inga LP-skivor.
Men det går bra att gotta sig åt Susan Boyle, och springa med erbjudanden till henne idag, kanske? Så att man få upphovsrätt till någon annans talang…Då kan man ju fråga sig om vem som är simpel tjuv.
lördag 18 april 2009
Den döende mammuten
30 miljoner? Det är skadeståndet till skiv/filmbolagen enligt domslutet baserat på domstolens egna beräkningar varandes skadan, lågt räknat. Om jag inte minns fel krävde samma bransch det tredubbla drygt för de förlorade intäkterna man ansåg sig ha. Man kan läsa historien på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2756737.svd
Låt oss nu sätta saker i sin rätta proportion. Låt oss börja med svensk sjukvård. Vad händer t.ex. om en person uppenbarligen blivit felbehandlad eller avlidit p.g.a. en läkarmiss. Tja, några tiotusen kronor är det som betalas ut som ’plåster på såren’, med kommentaren ’himla otur’, det ’är som det är’ och så vidare.
Nu hävdar alltså skiv/filmbolagen att man förlorat ca 100 miljoner på TPB’s verksamhet. Inte för att personerna i fråga själv kopierat och sålt, de har bara gjort det möjligare och enklare med internet som redskap. Siffran 100 miljoner talar ju om hur mycket pengar de tjänar, utan att själv vara artister utan bara mellanhänder som med kontrakt med artisterna tjänar pengar. En verksamhet som pågått sedan 40-talet och som inte är anpassad till dagens teknik och kommunikation. Däremot är lagstiftningen vilande på gamla lagar som kanske gällde kassettband eller i bästa fall CD-skivor, och det är vad skiv/filmbolagen står på – utdaterade lagar och horribla vinster som mellanhänder mellan artisterna och köparna.
Man hittar givetvis en del naiva artister som tror att skiv/filmbolagen har rätt i denna fråga, emedan de får betalt av skivbolagen beroende på sin potential som vinstgenererare.
Så 30 miljoner? För fyra personer att dela på för detta fruktansvärda brott? Hur många ’av misstag’ avlidna inom svensk sjukvård pratar vi om? Nähä, en sådan jämförelse går ju inte att göra. Varför inte då? Är förlorade pengar för skiv/filmbolagen värda kanske 600 personers liv (enligt Landstingens måttstock), och det är vad skadan är värd för de stackars film/skivbolagen? Film/skivbolagen måste lida väldeliga…månne befinner sig de i skärselden.
En släkting till mig dog som en följdverkning av bakteriella infektioner orsakade av en operation. Tror någon att ett korvöre utbetalats?
Jag kan inte låta bli att koppla det fasansfulla Internet med saker som gynnar skivbolagen. Jag pratar om artister som aldrig skulle blivit kända om det inte varit t.ex. via youtube. Man kan notera att Susan Boyle nu har drygt 30 miljoner som tittat på hennes sång efter mindre än 10dagar. Hade Paul Potts kommit någonstans om det inte varit för youtube? Men nu vill ju snart skivbolagen förbjuda youtube, och vi har redan sett massor med filmer/sånger försvinna.
Ursäkta, men skivbolagen/filmbolagen lever i en tid som upphört att existera. Man ville förbjuda all kopiering av information precis som gällde i öststatsländer, och gällandes bandspelarband, kassettband, VHS-band, cd-skivor m.m. men nu bara till förmån för deras egna penningbörsar, inte artisternas som de hävdar sig vara talesmän för. Lagstiftningen har inte hängt med och det är egentligen vad det hela handlar om, och som en följd av detta (och rent politiskt spel, för att inte säga mutor), kan man döma TPB till fängelse och ett skadestånd som är helt verklighetsfrånvänt, enligt svenska skadeståndsnormer.
Genom denna dom blåser man alltså till strid, emellan internetanvändarna och de mammutar som tror att de har någon chans att fortsätta tjäna stora belopp på upphovsrätt och utdaterad lagstiftning.
Historien och historian må ha sin gång. Det har den med alla ’mammutar’.
Låt oss nu sätta saker i sin rätta proportion. Låt oss börja med svensk sjukvård. Vad händer t.ex. om en person uppenbarligen blivit felbehandlad eller avlidit p.g.a. en läkarmiss. Tja, några tiotusen kronor är det som betalas ut som ’plåster på såren’, med kommentaren ’himla otur’, det ’är som det är’ och så vidare.
Nu hävdar alltså skiv/filmbolagen att man förlorat ca 100 miljoner på TPB’s verksamhet. Inte för att personerna i fråga själv kopierat och sålt, de har bara gjort det möjligare och enklare med internet som redskap. Siffran 100 miljoner talar ju om hur mycket pengar de tjänar, utan att själv vara artister utan bara mellanhänder som med kontrakt med artisterna tjänar pengar. En verksamhet som pågått sedan 40-talet och som inte är anpassad till dagens teknik och kommunikation. Däremot är lagstiftningen vilande på gamla lagar som kanske gällde kassettband eller i bästa fall CD-skivor, och det är vad skiv/filmbolagen står på – utdaterade lagar och horribla vinster som mellanhänder mellan artisterna och köparna.
Man hittar givetvis en del naiva artister som tror att skiv/filmbolagen har rätt i denna fråga, emedan de får betalt av skivbolagen beroende på sin potential som vinstgenererare.
Så 30 miljoner? För fyra personer att dela på för detta fruktansvärda brott? Hur många ’av misstag’ avlidna inom svensk sjukvård pratar vi om? Nähä, en sådan jämförelse går ju inte att göra. Varför inte då? Är förlorade pengar för skiv/filmbolagen värda kanske 600 personers liv (enligt Landstingens måttstock), och det är vad skadan är värd för de stackars film/skivbolagen? Film/skivbolagen måste lida väldeliga…månne befinner sig de i skärselden.
En släkting till mig dog som en följdverkning av bakteriella infektioner orsakade av en operation. Tror någon att ett korvöre utbetalats?
Jag kan inte låta bli att koppla det fasansfulla Internet med saker som gynnar skivbolagen. Jag pratar om artister som aldrig skulle blivit kända om det inte varit t.ex. via youtube. Man kan notera att Susan Boyle nu har drygt 30 miljoner som tittat på hennes sång efter mindre än 10dagar. Hade Paul Potts kommit någonstans om det inte varit för youtube? Men nu vill ju snart skivbolagen förbjuda youtube, och vi har redan sett massor med filmer/sånger försvinna.
Ursäkta, men skivbolagen/filmbolagen lever i en tid som upphört att existera. Man ville förbjuda all kopiering av information precis som gällde i öststatsländer, och gällandes bandspelarband, kassettband, VHS-band, cd-skivor m.m. men nu bara till förmån för deras egna penningbörsar, inte artisternas som de hävdar sig vara talesmän för. Lagstiftningen har inte hängt med och det är egentligen vad det hela handlar om, och som en följd av detta (och rent politiskt spel, för att inte säga mutor), kan man döma TPB till fängelse och ett skadestånd som är helt verklighetsfrånvänt, enligt svenska skadeståndsnormer.
Genom denna dom blåser man alltså till strid, emellan internetanvändarna och de mammutar som tror att de har någon chans att fortsätta tjäna stora belopp på upphovsrätt och utdaterad lagstiftning.
Historien och historian må ha sin gång. Det har den med alla ’mammutar’.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)