fredag 19 november 2010

Storebror slår till igen

Min son var hos tandläkaren för ett tag sedan. När han kom hem berättade han att man frågat honom en massa frågor som definitivt inte har med tandvård att göra. Jag kommer inte i detalj ihåg vad det var för frågor, men de rörde familjen, och var på många sätt integritetssnokande. Jag blev då fly förbannad, men hade inte tid att följa upp saken.

I denna artikel har vi alltså förklaringen; man har beordrat tandläkarna att vara spioner för andra myndigheter för att leta upp ”barn som blir misshandlade” eller ”far illa”.

Vad i h-vete är detta? En tandläkares jobb är att laga tänder, inte att agera snok för sociala myndigheter! Vad håller man på med och med vilken rättighet snokar man i medborgarnas privatliv? Det må vara så att det finns barn som far illa, men det ger inte tandläkare eller någon annan rätt att snoka i folks privatliv.

Det är uppenbart att i omtanken om den lille medborgaren, är i stort sett allt tillåtet, ofta med motiveringen att det är ”för din egen skull”, eller ”du behöver inte bekymra dig”.

Mest skrämmande av allt, är snacket om att det skulle finnas ett stort ”mörkertal” eftersom tandläkarna i ena landsänden varit duktiga att rapportera det de tror eller misstänker är ”barn som far illa”. Meddelandet är alltså att tandläkarna måste bli "duktigare" på att rapportera. Kanske får de i nästa läge lönegratifikation baserat på hur mycket information skickat till sociala myndigheter.

De har i första läget ingen som helst rätt att ställa en enda fråga som inte har direkt med tandvård att göra. För det andra är det inte deras arbetsuppgift, det är att reparera tänder. För det tredje är det inte heller deras arbetsuppgifter att värdera vad de tror eller misstänker, de är inte utbildade för detta och ska inte heller vara det. För det fjärde ser jag det som ett rent tjänstefel av en tandläkare att föra någon som helst information vidare som inte har med tandvård att göra.


Javisst finns det barn som ”far illa”, det betvivlar jag inte. Men det ger inte varken sociala myndigheter eller någon annan rätt att snoka i mitt liv, att ställa frågor till mina barn vid tandläkarbesök som är direkt integritetskränkande. Jag bestämmer över mina barn och ingen har rätt att ställa frågor av denna natur till mina barn utan mitt godkännande. Finns det konkreta bevis på misshandel är det en annan sak, men detta är något helt annat.

Man kan i artikeln läsa; ”BO kräver även att Socialstyrelsen ställer hårdare krav på personer inom tandvården som är specialiserade på barntandvård.”
Jaha, de blir skyldiga att rapportera misstankar? Eller de tvingas rapportera alla barn? Eller de ska tvingas genomgå utbildningar för att bättre kunna detektera ”barn som far illa”?


Vad är nästa steg? Kameror och mikrofoner hemma som myndigheterna kan sitta och titta i? All privat post öppnas för att det kan finnas information om barn som ”far illa”? All mailtrafik genomsöks? Telefonavlyssning? Cykelreparatörer och godisförsäljare blir skyldiga att rapportera misstankar? Registrering av personnummer på Systembolaget, som samkörs så man kan se vilka föräldrar som köper alkoholhaltiga drycker.

Vad har detta blivit för land? Individen har inga rättigheter, och den personliga integriteten må kränkas hur mycket som helst. Likheterna i Bodströmsamhället vilket uppenbarligen är en realitet i Sverige idag, med forna DDR är slående. I DDR övervakade man alla medborgare för att de fanns de som inte hade samma åsikter som regimen. I dagens Sverige övervakas du för din egen skull lille medborgare och det finns barn som "far illa". Som du vet; ”har du bara rent mjöl” i påsen behöver du ju inte bekymra dig.

Svenskarna måste vara värdens mest passiviserade folk som accepterar vilka integritetskränkande dumheter som helst från myndigheterna utan att reagera. Man ska instämma lite lamt och säga "det är väl bra..".


Föräldrars rätt i samhället

Madeleine Leijonhufvud, har skrivit en artikel som går ut på att man skulle straffa föräldrar som ”super” eftersom, enligt henne, de sätter sina barns liv i fara.

ML är alltså professor em i straffrätt, och hänvisar till en del annan lagstiftning av antingen irrelevant slag eller lagstiftning som är skapad, inte baserad på vad som är rätt eller fel, utan är till för att spara pengar för staten/landstingen/kommunerna. Om någon t.ex. invalidiseras i trafiken kostar det enorma pengar för landsting och kommuner under många år, och det är vad som skapat den nästan rabiata lagstiftningen i trafiken, inte någon form av omsorg och att spara liv även fast det är vad man anger som anledning. Vidare anger hon kopplingar med andra lagar, bara för att tala om att det finns rent idiotiska sådana, t.ex. gällande TV-avgifter, cykelstölder och att man inte är skyldig att rädda någon som håller på att drunkna.

Sedan verkar det ingen skillnad i hennes artikel på att dricka lite vin och att supa. Det sistnämnda begreppet är en klassiker inom nykterhetsrörelsen som tror att man inte kan dricka lite vin till maten utan att bli oförmögen till allt och alkoholiserad, dessutom ger det intrycket att man dricker ren sprit i sanslösa mängder bara med intentionen att bli så berusad som möjligt.

Men det fundamentala felet hon gör att basera sitt resonemang på att barnen är något som myndigheter/samhället borde ha ansvaret för. Att ha ansvaret för sina egna barn är föräldrarnas rättighet, det är inte samhällets. Om däremot barn misshandlas eller uppenbart far illa av andra anledningar kan sociala myndigheter gå in och beröva föräldrar denna rätt. Men det viktiga är att förstå att samhället är till för människorna, människorna är INTE till för samhället. Det är inget ansvar för myndigheter att blanda sig i vad en familj gör, hur ofta man dricker vin till maten, tar en pilsner eller att göra alkoholkontroller på föräldrar.

Det fanns en tid i detta samhälle, inte alltför länge sedan, d.v.s. från 1935 till 1975, när myndigheterna beslutade vilka som skulle ha rätt att föröka sig, och man steriliserade under denna period drygt 60.000 personer, baserat på makarna Myrdals ”folkhem”, rasbiologi, och en del andra parametrar. Kanske anser ML att det är dags att gräva upp denna gamla ”steriliseringslag”, och applicera den på medborgare som myndigheterna definierat som ”supare”, för att på så sätt förhindra eventuell framtida barnmisshandel och bristande omvårdnad? Eller kanske göra oannonserade hembesök med alkoholkontroller på föräldrarna?

För några år sedan myntades begreppet Boströmsamhälle, vilket innebär att myndigheterna har rätt att snoka i allt, inkluderande människors privatliv. Som vanligt med motiveringen ”har man bara rent mjöl i påsen”, och ”det är inte sådana som just dig vi är intresserade av”.

Och här knyts påsen ihop – om man har åsikten att samhället är överordnat individen, har individen inga som helst rättigheter i samhället, bara skyldigheter, och detta ger automatiskt myndigheter rätten att efter eget tyckande snoka i, och dokumentera medborgarnas liv, samt samköra alla databaser man har. För samhällets bästa givetvis. En följdverkan av detta är då att myndigheterna givetvis ska kontrollera föräldrar extra noga, och vårdnaden om barn bara är en ynnest från myndigheterna, och barnen kan tas ifrån föräldrar om minsta misstanke föreligger om att föräldrarna inte är kapabla till att uppfostra goda medborgare. Bötesförelägganden som ML pratar om, är ju helt ineffektivt och straffar bara de drabbade barnen i sin förlängning.

Vi har då skapat en blandning av Stalins kontrollapparat, fast i modern version, makarna Myrdals folkhem, och ett klockrent kommunistiskt samhälle. För din egen skull lille medborgare, eller ska vi säga myra i stacken.


torsdag 18 november 2010

I Szyberspace

Ok, en KD-dam vi namn Caroline Szyber skriver en artikel i dagens SvD till försvar för Systembolaget, samt menar att det är starka kommersiella intressen som ligger bakom snacket om Gårdsförsäljning. Vad hon menar är att man ger sig ut på en enkelriktad gata som leder till att det statliga alkoholmonopolet försvinner.

Om vi tar det lite från början. Ett samhälle består av medborgare, dessa är vuxna människor såvida de inte är omyndigförklarade eller barn. Dessa, vilket är en majoritet av befolkningen, och är röstberättigade just för att välja hur Sverige styrs, är fullt kapabla att fatta beslut över sina egna liv och har rätt att leva de liv de vill. Personer som just Caroline Szyber har under valrörelsen gjort sitt bästa för att övertyga dessa människor om att de skulle lägga sitt förtroende till dem i riksdagsvalet.

Men tänk, så fort de gjort sin medborgerliga plikt, d.v.s. att rösta i valet, är de omyndigförklarade igen i fyra år. De fattar inte sitt eget bästa, och politikerna måste styra dem med piska och morot på den rätta vägen.

Hela detta agerande härstammar faktiskt från kommunister och socialisters sätt att se på samhället. Samhället består nämligen av en stor mängd idioter, och politikerna är en överklass och bestämmer vad som är bäst för samhället må den lille dumme medborgaren inte sätta sig emot. Han/hon förstår nämligen inte samhällets bästa.

Det fungerar helt enkelt så i kommunisters och socialisters samhällsbild att medborgarna är till för samhället, samhället är inte till för medborgarna. Vidare kan socialistiska/kommunistiska politiker inte skilja på ett samhälle (som består av massor med dumma små individer), och stat, kommuner och landsting. Samhället är individerna.

Mot denna bakgrund förvånar inte Caroline Szybers uttalande ett dyft. Självklart är det så att politikerna vet bäst vad som ska gälla för medborgarna. Det finns säkert 100 utredningar och rapporter om vad de fruktansvärda och kostsamma konsekvenserna för stat, kommuner och i synnerhet landsting det skulle bli om denne själv fick fatta beslut om när, hur ofta och var alkohol må drickas. Säkert är i stort sett alla beställda av nykterhetspolitiker som bara vill ha en kvittens på riktigheten i sin politik.

Alltså, måste politiker som Caroline Szyber, krama snuttefilten ”Systembolaget”. Detta eftersom medborgarna är små dumma idioter, och politikerna vet vad som är bäst för dem.

Jag har avhandlat en del av alla dumheter i det föregående inlägget på denna blogg, som används för att försvara Systembolaget, så det finner jag inte anledning att upprepa.

Caroline Szyber, ställa sig den enkla frågan; Är samhället till för medborgarna, eller är medborgarna till för samhället? Om hon anser det sistnämnda, föresår jag att hon frågar Ohly om de inte har plats för henne. Om hon däremot menar och tror att samhället är till för medborgarna, då ser jag hennes artikel som rent felaktig eftersom den förutsätter att det är politikernas ansvar att styra och kontrollera sina medborgare till vad som är bra för samhället (d.v.s. staten/Landsting och Kommuner om man tänker som en socialist/kommunist).

onsdag 17 november 2010

Döda mammuten nu!


Hallelujah! Nu väntar jag bara på nästa rubrik “Systembolagets monopol avskaffat”.

I dagens SvD på denna länk kan man läsa att det snackas lite o matt tillåta gårdsförsäljning av vin och kanske även egentillverkad sprit.

Rubriken säger “Då kan vi lika gärna stänga Systembolaget”. Min första tanke var när jag läste detta; - Så bra då, det borde ha gjorts för tiotals år sedan.

Nu är jag inte nykterist, men har bott utomlands en hel del, och sett hur bra det fungerar.
Så låt oss nu beta av de vanligaste argumenten man hör när det gäller Systembolaget:

1. “De har ett bra sortiment". Kanske de har, men för det första finns inte hela sortimentet på alla bolag, och dessutom måste man leta sig till ett Systembolag eller något “ombud” för att handla. Köper man via ombud tar det sådär 2 dagar innan man får varor man vill ha omedelbums. Men det viktiga är att sortimentet är baserat på vad Systembolaget tycker man ska köpa, inte vad kunderna vill ha. Det är en väsentlig skillnad. De har t.ex. inte ett enda vin från distriktet Baden i Tyskland, eftersom man av gammal hävd bara säljer tyska viner från Rhen/Mosel-dalen.

2. “De är kunniga, och kan ge bra råd.”
Nu är det ju så att alla tycker olika, och det är inte så förbaskat svårt att komma fram till vad man gillar eller ej. Precis som olika maträtter – ingen kan tala om för mig vad jag tycker om. Att se deras små larviga cirklar med “Fyllighet”, “Sötma”, och vad det nu star gör mig kräknödig. Rena storebrorsfasoner.

3. “Folk skulle supa ihjäl sig om man släpper det statliga monopolet”.
Tja, kanske skulle folk dricka lite mer, men det är inget store problem. Alla ansvarar för sina liv och vill man dricka så finns idag inget hinder ändå. Det är ju även märkligt att det fungerar med dessa varor I vanliga butiker I alla andra lander, och många av dessa har lika lång medellivslängd som Sverige. Märkligt att t.ex. Frankrike har samma medellivslängd som Sverige med den alkoholpolitik de har, eller hur?

4. “Affärer utomlands har inte samma sortiment som Systembolaget.”
Detta är ett helt felaktigt påstående. Eftersom man säljer dessa varor i vanliga livsmedelsbutiker, är sortimentet i dessa givetvis baserat på kundernas efterfrågan och hur mycket plats man har. Det är som att säga att Systembolaget har ett dåligt sortiment på korv. Om man t.ex. besöker en fransk stormarknad, Carrefour, ser man att de vanligtvis har ett vinsortiment lika bra som Systembolagets. I alla städer finns olika sortiment på viner m.m. och på någon km omkrets hittar man säkert ett totalt sortiment av vad man vill som är bättre än Systembolagets.

5. “Systembolaget har bra service.”
Tja, det beror ju på vad man jämför med. Många livsmedelsaffärer har jouröppet, har Systembolaget det? Vem skulle acceptera att få vänta i minst två dagar på konsumtionsprodukter, när man köper genom “ombud”? Är det bra Service? Kan de leverera varorna hem? Med tanke på deras hutlösa priser borde de ha bra mycket mer service. Detta är en konsumtionsprodukt som alla andra, och borde säljas i livsmedelsbutiker.

Sedan skulle jag bara vilja tillägga att i Tyskland där jag bodde, såg jag under ca 10år inte en enda kraftigt berusad person. Detta trots att det var mitt i ett vindistrikt, alkoholhaltiga drycker såldes på bensinmackar, i livsmedelsbutiker, och i speciella vinbutiker, och det var fest nästan varje helg i staden. Det fanns mig veterligt inte heller någon åldersgräns för att köpa alkoholhaltiga drycker, och på tillställningar kyrkan arrangerade serverades det öl, vin och sprit. Vin har man tillverkat i detta område långt innan Sverige fanns. Det var en del av livet, och har varit så i flera tusen år.

Nu är vi med i EU, och folk för in så mycket alkoholhaltiga drycker det passar dem. Vidare finns det ju driftiga personer som tjänar massor med pengar på att föra in alkoholhaltiga drycker i landet och sälja dem. Dessutom har vi en moderatledd regering som gillar att sälja ut statliga företag. Men det längsta man kommer är till att snacka om någon larvig ”gårdsförsäljning”. Det är dags att köra kniven i den döende mammuten. Men som vanligt är det de som vet minst som tycker mest, d.v.s. nykterister, som skräms med försupning och sjukvårdskostnader. Man kan först konstatera att det knappast finns något land i hela Europa som har en sämre sjukvård än Sverige, trots världens högsta skattetryck. De länder i Europa där man inte har några som helst ”Systembolag” har betydligt bättre och effektivare sjukvård än i Sverige. Vidare är det så att ingen behöver dricka alkoholhaltiga drycker som inte vill, det är bara att låta bli.


Att ha ett statligt företag som tillhandahåller det de anser medborgarna ska ha, och har monopol är rent kommunistiskt, och en kvittens lille medborgare på att samhället är inte till för dig – du är till för samhället.

Add: Här är ett kort från den senaste vinfesten:


Det är kultur och glädje!!! Detta är länken till hela bildspelet, se och lär svenska folk!

Nykterister; ni missar väl inte vinglasen de tre nunnorna till höger har i händerna? Jäkla fyllon, eller hur?



tisdag 16 november 2010

Skrämmande mupp

En herre vid namn Johan Axhamn, skriver i denna artikel, det mest skrämmande jag läst på länge.

Artikeln ger en mycket skrämmande framtidsaspekt. För det första ägnar han säg åt att definiera “önskat material”. Detta skulle kunna vara “till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.”

Vad som nu är ”oönskat material” definieras av den som tar del av det. Personligen anser jag att PK-propaganda är för mig oönskat material, och det är givetvis läsaren eller mottagaren av material som bestämmer detta. Personligen anser jag att författarens material inte är sådan information som borde få publiceras eller spridas via nätet, eftersom jag anser den vara ”oönskad” (enligt vad jag tycker - jag önskar den inte). Författaren gör alltså ingen det fundamentala felet att kalla olagligt material oönskat material. Vem som bestämmer vad som är lagligt eller ej är lagstiftarens sak, oönskat material är något helt annat. Sedan kommer någon idiotisk släng om att informationen som är "oönskad" skulle störa internets funktion. Vilken värld lever hr. Axhamn i? Sitter han med ett 32k modem?

Sedan kommer ytterligare ett stort fel; han har inte fattat att internet är enbart ett redskap och en informationsbärare. De som tillhandahåller och distribuerar har inget intresse i, inget ansvar för informationen som de distribuerar. Precis som att Posten inte har en skyldighet att läsa alla brev de distribuerar, de har däremot ett ansvar att informationen kommer fram, precis som internetleverantörernas intresse ligger i att informationen distribueras så snabbt som möjligt och enligt överenskommelse med sina kunder. Internetleverantörerna har inte ett dyft med den information som sprids eller tillhandahålls. Ska man ålägga internetleverantörerna ansvar att granska allt material som distribueras, med hot om vite? Ska man skjuta budbärare?

Äsch, jag orkar inte skriva mer. Det här var det mest dumma jag läst på länge. dessutom är det ett direkt angrepp på den enda fria och okontrollerade informationskanal som idag finns – internet. Utan internet eller med en selektion av ”önskat” material som författaren föreslår, hade vi idag varit lullande medborgare som tror allt vad politikerna säger, information som de vill dölja hade aldrig kommit medborgarna till kännedom och Bodströmsamhället hade varit ett faktum. Du vet: ”vi informerar dig om det du behöver veta lille medborgare”, och ”den som bara har rent mjöl i påsen”-snacket. Om hr. Axhamn inte tror att han är, idag och nu, utsatt för ren propaganda är han rent naiv. Den är inte så banal som den var för 40 år sedan, men ett rent faktum. Objektiv information, eller vad som är fakta finns helt enkelt inte. Han kan ju gärna titta på några youtube från 80-talet med "informationen" som medborgarna fick sig till livs i "Anslagstavlan". Det var information, inte propaganda....

Vi har idag internet att tacka för att det upprätthåller demokrati genom att information sprids som politikerna anser vara just ”oönskad”, sannolikt har det påverkat riksdagsvalet, och om vi inte slår vakt om denna enda kanal som är ocensurerad, är vi tillbaka i samma principer för information som gällde i forna öststater. Man får innerligt hoppas att sådana här förslag dör i sin linda, och att hr. Axhamn inser betydelsen av fritt informationsutbyte mellan medborgarna som en garanti för ett demokratiskt samhälle.

Men man undrar ju inte om hans lilla artikel bekostats av något eller några mediabolag…men det kan han nog svara på bäst själv, och skämmas. Är det månne en form av prostitution? Det som hr. Axwall vill förbjuda på nätet som oönskad…

måndag 15 november 2010

Den grå soppan

Jaha, Mona Sahlin kastar in handduken. Man undrar ju vem som kommer att efterträda henne. Nu kommer det i alla fall bli spekulationer i media ett bra tag framöver om vem som ska efterträda henne och hur många ut partistyrelsen som kommer att bli ersatta.

Det verkar ju inte finnas någon bra påläggskalv, och vi ska komma ihåg att nästa var är knappt fyra år framåt i tiden. Alltså gäller det att hitta en förtroendeingivande och stark person som framför allt kan attrahera yngre väljare. De gamla klassiska socialdemokraterna, som alltid rösta på dem, börjar ju ta ner skylten, och jag upplever den politik de för som en döende ideologi. Man måste alltså slå knut på både politiken och hitta någon som kan skapa ett förtroende för den. Med slå knut på politiken, menar jag att man måste hitta helt nya grepp och inriktningar, det går inte längre att köra med ”arbetarparti” och sjunga Internationalen, det är ute. Det finns inte en kotte som vill förlika sig med sådan politik 2014. Kanske kommer man som moderaterna komma med de ”nya socialdemokraterna”, men det är ju redan gjort av moderaterna, så det blir lite kopiering.

Men det stora problemet kvarstår, efter att ha lyssnat till valdebatter och vad man driver. Politiken är en enda grå sörja av mittenpartier, det finns bara två alternativ som riktigt sticker ut, vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Om vi börjar med vänsterpartiet, inser ju vem som helst att deras ideologi är död. Att förstatliga saker och styra med politiker har misslyckats i vartenda fall det provats. Det finns några få bastioner kvar som envist likt papegojor tjatar om samma saker och det är rena diktaturer. Ok, nu kanske inte Venezuela är en diktatur, men på god väg att bli det. Hugo Chavez har just förbjudit alla media som inte passar honom. Sedan har vi ju Kuba, Vietnamn, Kina och Nordkorea, och det råder väl knappast något tvivel om, i dessa fall, hur kommunismen misslyckats. Kina provar lite långsamt att konvertera till ett kapitalistiskt land, men det säger man inte även om så är fallet. Länder som provat med kommunism har kommit på bättre tankar, vanligtvis genom någon form av revolution eftersom maktfullkomliga diktaturer inte vill släppa ifrån sig sin makt frivilligt. Men kommunismen är död, så enkelt är det.

Men vi har ju en grå soppa i mitten, och efter valet och partiprogrammen kan konstateras att skillnaden ligger i partiledarnas utseende och ålder, knappast i något annat. Den som kan skilja på partiprogrammet för centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, socialdemokraterna och moderaterna förtjänar en medalj. Det är en enda soppa av löften och snacket om hur dessa olika löften ska finansieras är allt man tuggar om. Det finns inga klara riktlinjer kara lite olika finansieringar. Miljöpartiet är i princip samma sak som kommunisterna, men med mer eller mindre, d.v.s. vanligtvis mer, samhällsfrånvända dumheter baserat på miljöflum. Medborgarna ska styras och kontrolleras baserat på hur ”miljövänliga” de är. Morot och framför allt piska är det som gäller. Idiotiska visioner om mindre utsläpp oavsett hur skadligt för samhället det är. Det är faktiskt rent tragikomiskt att höra dem i aktion. Ren naivitet och framtidsvisioner driver inte dagens Sverige, som dessutom är en liten myggfis i världen och de utsläpp som görs globalt, det är bara att fatta för normalfuntade personer.

Nu har vi faktiskt bara Sverigedemokraterna kvar. Jäpp, de är de enda spelklara på planen, och alla andra skyr dem som pesten. Det är egentligen för att alla etablerade partier är rökta när det gäller hur man slarvar bort pengar åt olika håll, i synnerhet genom att tillåta en helt vansinnig, mycket kostbar, och helt omotiverad invandring.

Dessutom blir man minst sagt förbannad på politikernas svammel när det gäller invandringen. Man tillstår att det finns lite ”integrationsproblem”, vilket är regelrätta kravaller och upplopp, samt organiserad brottslighet. Men inte ett ljud om att ta ner invandringen till en rimlig nivå, så att man klara av de som kommer till detta land. Tvärtom, man pumpar in enorma belopp till Migrationsverket, piskar kommuner att ta emot flyktingar, och nu snackar man om att staten ska bekosta upp till 75% av lönen för invandrare som börjar jobba. Ovanpå det, nämnde Ullenhag att de kan bli aktuellt med ”ekonomiska frizoner” i områden med stort "utanförskap".

Det är sådant som gör mig förbannad. Vi har alltså en arbetslöshet på 8-9%, en usel sjukvård, ett obefintligt försvar, usel skola o.s.v. samtidigt som vi har blivit tillflyktsland för alla som vill komma hit och få en högre levnadsstandard, och vi har världens högsta skatt. Senast nu busslaster med zigenare från balkanländerna, som man inhyser desperat i varenda camping, gammal militärförläggning, konferenshotell, eller vad man kan komma över.

Sedan har vi ju klassikern, de som så vackert kallas för ”ensamkommande flyktingbarn”, alltså gruppsmugglade muslimska ankarmän från NEMA. De är varken barn, ensamkommande, eller flyktingar. I stort sett alla har inga identitetshandlingar och ett stort antal har avsiktligt bränt eller slipat bort sina fingeravtryck. Om man inte mot den bakgrunden fattar att man är lurad som svensk, utan vidhåller att det är ”ensamkommande flyktingbarn” är man rent naiv. Runt 2500 av denna kategori väntas komma till Sverige under detta år. Antalet ökar kontinuerligt, sannolikt beroende på att alla andra länder i trakten har tröttnat på dessa ekonomiska lycksökare, och alla deras kompisar, vänner, släktingar m.fl. som kommer som ett brev på posten när PUT beviljats.

Så alla partier utom SD väljer alltså att stoppa huvudet i sanden och mumla mantran i form av nyuppfunna ord som ”utanförskap”, ”utsatta”, ”kulturberikning”, integrationsproblem” m.m. utom SD som alla skyr som pesten för att de faktiskt säger sanningen.

söndag 14 november 2010

Lite paradoxalt

Det här är en kul grej. PI rapporterar att Expressens chefsredaktör ska ”kristräna” politikerna. Detta är länken.

Nu är det för det första inte klart vad man menar med ”kris”. Avser man politisk kris, t.ex. regeringskris, eller menar man någon inträffad katastrof i landet som kanske en stor olycka, eller en kris om landet blir angripet av främmande makt? Det är inte klart, men eftersom Thomas Mattsson är chefsredaktör på en av de största och värsta skandalblaskorna som finns, får man misstänka att det snarare är blir en lektion i att inte säga ett dugg till pressen/media, och bara svara undvikande om man nu tvingas säga något alls.

Men nu kommer vi tillbaka till det ämne jag bloggat om tidigare, vilket innebär att det står bortom allt tvivel att det är politikerna som bestämmer vad media får rapportera och skriva. Vi hamnar alltså i en paradox, där politikerna som kontrollerar media ska lyssna på media för att lära sig vad de ska säga. Om vi tittar på vad som hänt under det senaste året och då i synnerhet hur det har fungerat med informationen runt valet och valfrågor, står det ju klart för alla att politikerna kontrollerar vad medierna får skriva och dessutom hur de ska agera.

För ganska precis ett år sedan proklamerade den lilla kommunen Vellinge att de inte skulle ta emot s.k. ensamkommande flyktingbarn. Detta föranledde total styrning av pressen och inget negativt fick skrivas om flyktingpolitiken, inget fick ifrågasättas, dekreten/partipiskan från Billström och Schlingmann mörkades, och media hade order att sopa hela frågan under mattan. Detta kombinerades med dekret om att smutskasta Sverigedemokraterna efter bästa förmåga, samt radera alla länkningar till bloggar, samt kommentarer till artiklar som på något sätt ifrågasatte den invandringspolitik som fördes och förs. Detta höll man fast vid ända till valet. När utländska medier började inse vad som gällde och hur kontrollerade svenska medier i själva verket är, (detta skedde några veckor före valet i och med att TV4 vägrade sända SD:s valfilm), tvangs man lätta lite på locket eftersom det var uppenbart att politikerna kontrollerade den information medborgarna fick, och därmed kunde påverka väljarna i den riktning man avsåg. Nu fanns det ju olika partier, men i frågor man var rörande överens över blockgränserna fick ingen som helst debatt eller ifrågasättande förekomma. Som jag nämnt var just invandringspolitiken en sådan fråga, samt försvarspolitiken. Inte ett pip om dessa frågor under hela valrörelsen, märkligt eller hur? Någon uppmärksammade detta och menade att det behövdes internationella valövervakare, men detta avfärdades med en axelryckning och lite svammel om att ”vi har en lång demokratisk tradition i Sverige”.

Givetvis kommer aldrig någon tillstå att politikerna kontrollerar media, och efter att informationen om ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” läckt, var det givetvis viktigare än någonsin att se till att de direktiv som skickas ut till media hålls strikt hemliga.

Så om vi nu konstaterar vad som de facto hände för knappt ett år sedan, d.v.s. att hela svenska pressen agerade med exakt samma medel och samtidigt när det gäller invandringspolitiken och hanteringen av Sverigedemokraterna, vore det mycket märkligt om detta inte var en direkt order som kom från ansvariga politiker. Det var alltså i valrörelsens upptakt och man visste att man inte hade rent mjöl i påsen, och dessutom såg man sin position hotad genom risken att Sverigedemokraterna skulle få riksdagsmandat. Det var alltså viktigare än någonsin tidigare att kontrollera medborgarna via media och se till att de bara fick den information (eller propaganda), till livs som de etablerade politikerna ville.

Men nu ska alltså Expressens chefsredaktör informera politikerna om vad som gäller i kontakten med pressen när det gäller kriser. Tja, det känns lite bakvänt, men det är sannolikt så att den långsiktiga indoktrineringslinjen sköter politikerna, emedan om något oförutsett dyker upp, kan det vara på sin plats för politikerna att veta att man ska hålla munnen stängd, eftersom man i den aktuella frågan inte hinner gå ut med direktiv från ansvariga politiker innan pressarna startar.