Jaha, Mona Sahlin kastar in handduken. Man undrar ju vem som kommer att efterträda henne. Nu kommer det i alla fall bli spekulationer i media ett bra tag framöver om vem som ska efterträda henne och hur många ut partistyrelsen som kommer att bli ersatta.
Det verkar ju inte finnas någon bra påläggskalv, och vi ska komma ihåg att nästa var är knappt fyra år framåt i tiden. Alltså gäller det att hitta en förtroendeingivande och stark person som framför allt kan attrahera yngre väljare. De gamla klassiska socialdemokraterna, som alltid rösta på dem, börjar ju ta ner skylten, och jag upplever den politik de för som en döende ideologi. Man måste alltså slå knut på både politiken och hitta någon som kan skapa ett förtroende för den. Med slå knut på politiken, menar jag att man måste hitta helt nya grepp och inriktningar, det går inte längre att köra med ”arbetarparti” och sjunga Internationalen, det är ute. Det finns inte en kotte som vill förlika sig med sådan politik 2014. Kanske kommer man som moderaterna komma med de ”nya socialdemokraterna”, men det är ju redan gjort av moderaterna, så det blir lite kopiering.
Men det stora problemet kvarstår, efter att ha lyssnat till valdebatter och vad man driver. Politiken är en enda grå sörja av mittenpartier, det finns bara två alternativ som riktigt sticker ut, vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Om vi börjar med vänsterpartiet, inser ju vem som helst att deras ideologi är död. Att förstatliga saker och styra med politiker har misslyckats i vartenda fall det provats. Det finns några få bastioner kvar som envist likt papegojor tjatar om samma saker och det är rena diktaturer. Ok, nu kanske inte Venezuela är en diktatur, men på god väg att bli det. Hugo Chavez har just förbjudit alla media som inte passar honom. Sedan har vi ju Kuba, Vietnamn, Kina och Nordkorea, och det råder väl knappast något tvivel om, i dessa fall, hur kommunismen misslyckats. Kina provar lite långsamt att konvertera till ett kapitalistiskt land, men det säger man inte även om så är fallet. Länder som provat med kommunism har kommit på bättre tankar, vanligtvis genom någon form av revolution eftersom maktfullkomliga diktaturer inte vill släppa ifrån sig sin makt frivilligt. Men kommunismen är död, så enkelt är det.
Men vi har ju en grå soppa i mitten, och efter valet och partiprogrammen kan konstateras att skillnaden ligger i partiledarnas utseende och ålder, knappast i något annat. Den som kan skilja på partiprogrammet för centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, socialdemokraterna och moderaterna förtjänar en medalj. Det är en enda soppa av löften och snacket om hur dessa olika löften ska finansieras är allt man tuggar om. Det finns inga klara riktlinjer kara lite olika finansieringar. Miljöpartiet är i princip samma sak som kommunisterna, men med mer eller mindre, d.v.s. vanligtvis mer, samhällsfrånvända dumheter baserat på miljöflum. Medborgarna ska styras och kontrolleras baserat på hur ”miljövänliga” de är. Morot och framför allt piska är det som gäller. Idiotiska visioner om mindre utsläpp oavsett hur skadligt för samhället det är. Det är faktiskt rent tragikomiskt att höra dem i aktion. Ren naivitet och framtidsvisioner driver inte dagens Sverige, som dessutom är en liten myggfis i världen och de utsläpp som görs globalt, det är bara att fatta för normalfuntade personer.
Nu har vi faktiskt bara Sverigedemokraterna kvar. Jäpp, de är de enda spelklara på planen, och alla andra skyr dem som pesten. Det är egentligen för att alla etablerade partier är rökta när det gäller hur man slarvar bort pengar åt olika håll, i synnerhet genom att tillåta en helt vansinnig, mycket kostbar, och helt omotiverad invandring.
Dessutom blir man minst sagt förbannad på politikernas svammel när det gäller invandringen. Man tillstår att det finns lite ”integrationsproblem”, vilket är regelrätta kravaller och upplopp, samt organiserad brottslighet. Men inte ett ljud om att ta ner invandringen till en rimlig nivå, så att man klara av de som kommer till detta land. Tvärtom, man pumpar in enorma belopp till Migrationsverket, piskar kommuner att ta emot flyktingar, och nu snackar man om att staten ska bekosta upp till 75% av lönen för invandrare som börjar jobba. Ovanpå det, nämnde Ullenhag att de kan bli aktuellt med ”ekonomiska frizoner” i områden med stort "utanförskap".
Det är sådant som gör mig förbannad. Vi har alltså en arbetslöshet på 8-9%, en usel sjukvård, ett obefintligt försvar, usel skola o.s.v. samtidigt som vi har blivit tillflyktsland för alla som vill komma hit och få en högre levnadsstandard, och vi har världens högsta skatt. Senast nu busslaster med zigenare från balkanländerna, som man inhyser desperat i varenda camping, gammal militärförläggning, konferenshotell, eller vad man kan komma över.
Sedan har vi ju klassikern, de som så vackert kallas för ”ensamkommande flyktingbarn”, alltså gruppsmugglade muslimska ankarmän från NEMA. De är varken barn, ensamkommande, eller flyktingar. I stort sett alla har inga identitetshandlingar och ett stort antal har avsiktligt bränt eller slipat bort sina fingeravtryck. Om man inte mot den bakgrunden fattar att man är lurad som svensk, utan vidhåller att det är ”ensamkommande flyktingbarn” är man rent naiv. Runt 2500 av denna kategori väntas komma till Sverige under detta år. Antalet ökar kontinuerligt, sannolikt beroende på att alla andra länder i trakten har tröttnat på dessa ekonomiska lycksökare, och alla deras kompisar, vänner, släktingar m.fl. som kommer som ett brev på posten när PUT beviljats.
Så alla partier utom SD väljer alltså att stoppa huvudet i sanden och mumla mantran i form av nyuppfunna ord som ”utanförskap”, ”utsatta”, ”kulturberikning”, integrationsproblem” m.m. utom SD som alla skyr som pesten för att de faktiskt säger sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar