onsdag 10 november 2010

Blåljusens vänner i diket

Jaha, polisen ska lära sig köra bil, kan man läsa i denna artikel.

Man har alltså kvaddat ett 30-tal bilar redan i år. Men det är inte alls märkligt. Hastighetstalibanerna tvingar alla att köra i ren lushastighet, och sedan när t.ex. en polis ska köra fortare än vad det står på skyltarna, är denne inte van vid det, och behärskar det inte. Man har ju indoktrinerat hela svenska folket att man ska få “nära-döden-upplevelser” om hastighetsmätaren visar 2km/h mer än en nyss passerad skylt. Hastighetsgränserna är satt för Hulda 93 år, eftersom alla inte kan "köra som Schumacher". Ovanpå det har vi ju NTF och andra visionärer som är så rädda om våra liv, och har nollvisioner så det står härliga till.

Sedan föreslår någon stjärna teori och praktik, baserat på riskmedvetenhet. Ursäkta, men det fungerar inte. Det finns bara ett sätt att lära sig behärska höga hastigheter, och det är ren och skär vana att köra dessa hastigheter, och det går inte att skaffa sig i detta land.

Jag pratar om mångårig praktisk erfarenhet. Teori är helt värdelöst. Det handlar inte ett dyft om att lära känna sig själv, det handlar om ren körvana i de aktuella hastigheterna. Kanske några års träning hos Autobahnpolizei skulle funka? Sådär 3-5 år rekommenderas.

Att medpassagerare som inte är vana vid högre farter blir rädda har inte ett dyft med saken att göra. Medpassagerarna håller inte i ratten. Men av artighet, rekommenderar jag att inte köra mer än 160 med svenskar i bilen, eftersom de blir rädda.

Inga kommentarer: