Nu har Birgitta Ohlsson och Anders Knape skrivit i SvD om hur extremism ska bekämpas I denna artikel.
Men nu är det ju så att just sådana där nynazistiska falanger har det funnits så länge tillbaka jag kan minnas. Det är klart att det inte är roliga typer, men de verkar mer vara styrda av någon form av militärt macho, och samhörighetsstuk än att ägna sig åt direkt brottslig verksamhet för egen vinning. Under alla år har de mig veterligt inte ställt till så mycket problem, mer än konfrontationer med vänstergrupper, och då är ju frågan vem som i själva verket började problemen. Dessutom verkar SÄPO ha ganska bra pejling på vilka det är och vad de har för sig, skulle de hitta på något verkligt korkat kan man säkert ”mota Olle i grind”.
Men de två verkligt farliga grupperna är de som artikeln knappt nämner. Alltså först de vänsterradikala extremisterna. De drar sig uppenbarligen inte för något, och respekterar definitivt inte det demokratiska system vi har, även om det har sina fel och brister. De anser att de har rätt att t.ex. störa fullt demokratiska möten, som är en del av det demokratiska systemet, och hota samt angripa de som inte har samma åsikter som de har. Ett typexempel var när en medlem av SD blev angripen och fick ett hakkors inristat i pannan. Detta var knappt en nyhet, och någon idiot kom till slutsatsen att han kunde ha gjort detta själv, detta blev dock rubriker i media.
Men artikelförfattarna nämner ju kristallnatten. Men varför nämner de inte Stalins utrensningar? Är det legitimare att skicka folk till dödsläger i Gulag än att mörda dem i gaskamrar? Personligen tycker jag skillnaden är liten och båda brotten mot mänskligheten lika fruktansvärda. Men eftersom det nu finns konkreta bevis mot nazisterna, och mindre mot Stalins terrorvälde, emedan det säkerligen var minst lika avskyvärt som nazisternas, ska man alltså acceptera . Eller vi kanske ska prata om hur många som mördades under Maos kulturrevolution? Tja, mera lokalt har vi ju drygt 60.000 som steriliserades i detta land 1935-75. En historia som socialdemokraterna gärna glömmer. Det är inte så radikalt som att mörda, men det får samma konsekvens i längden.
Sist, men inte minst har vi de som artikeln kallar de islamistiska extremisterna. Detta är ny typ av extremism, i jämförelse med de tidigare nämnda, men i dagsläget minst lika farlig. Dessutom har politikerna i detta land hamnat i någon form av dvala, och under acceptans/multikuliflummet, menar att man ska acceptera islam i detta land. Man tillåter byggandet av moskéer, plockar in kreti och pleti från allehanda länder som är mycket välkända för radikal islamsk extremism och lever i någon form av acceptansflum. Med islamistisk extremism är det tydligen så att man ska acceptera den för att den klassas som en religion. Man kan alltså tro på något, men så länge det inte har statusen av religion är det inte legitimt. Nu har alltså islam av någon dum anledning statusen av en religion, och det legaliserar vad de håller på med. Detta oavsett om det som denna religion påbjuder står i direkt konflikt med vad som predikats från PK-media i massor med år, som t.ex. jämställdhet, barnuppfostran m.m.
Men det värsta är faktiskt att även om man accepterar islam som en religion, är det så att en stor majoritet dess utövare inte tar avstånd från de direkt militanta och terrorstämplade idioterna. Man tittar tydligen bara tyst på och stoppar huvudet i sanden, emedan de renrasiga terroristerna får fortsätta med att mörda civilbefolkning i västländer. Det är helt enkelt så, att så länge representanter från islam inte tar avstånd från, och hindrar de direkta terroristhandlingar som de extrema begår, anser jag att denna religion må förbjudas, de är helt enkelt delaktiga. I den mån någon vill vara muslim i detta land må det accepteras så länge som personen gör detta utan att på något sätt störa andra, kräva byggnader, särbehandling eller liknande. Att svenska politiker inte inser att det i stort sett samma sak att ha en religion och en politisk tro är en sorglig historia. Av någon anledning är det legitimt att mörda oskyldiga i religionens namn, men man bekämpar de som har en politisk tro. Undantaget militanta vänsteraktivister givetvis, de må störa demokratiska möten efter bästa förmåga. Till och med Fredrik Reinfeldt menade i ett tal efter valet att SD får räkna med direkt brottsliga handlingar baserat på sin extremism. Det kanske inte var ordalydelsen, men meningen.
Men tillbaka till artikeln. Man strävar helt enkelt efter att dels sammankoppla SD och vitmaktgrupper, samtidigt som man marginaliserar de verkliga hoten mot det samhälle vi har och vill försvara, i form av vänsterextremister och i framtiden extrema islamister.
Som rubriken säger "Ännu en PK-artikel", på nordfronten inget nytt. Jag har sett hundratals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar