Jan Kallberg skriver på PI, på denna länk, om att människor har en rätt till information och en rätt att få veta. Om inte människorna, eller medborgarna får veta hur saker förhåller sig kan man inte fatta rätt beslut enligt sina åsikter om saker. Dessa beslut ligger sedan till grund för hur vi röstar i de demokratiska valen. Alltså är den information vi får via de informationskanaler vi har, direkt kritisk för de åsikter vi skapar oss och hur vi röstar i valen.
Nu är det ju så att man alltid kan diskutera vad som är korrekt information och vad som är viktigt, rätt eller fel. Nyhetsmedia kan givetvis inte rapportera allt så att medborgarna kan selektera vad de anser vara viktigt, och därför gör alla nyhetsmedia en selektion av den enorma informationsängd som finns.
Vidare kan diskuteras vad som är en nyhet. Ordet nyhet anspelar just på att det skulle vara något nytt, och om då ett brott inträffat 10 gånger har det inte nyhetsvärde mer. Det kanske var intressant och en nyhet de första gångerna , men om samma sak upprepas ett antal gånger sjunker nyhetsvärdet. Det är t.ex. inget nyhetsvärde i att någon eldar upp en bil i ett invandrartätt förortsområde längre, det sker så ofta att det inte längre har ett nyhetsvärde. Nyheten ligger då i att detta är ett återkommande brott som myndigheterna inte kommer till tals med, men man har då flyttat fokus från brotten i sig till att anklaga ordningsmakten för att inte göra sitt jobb.
I selektionen av nyheter ingår vidare att bara informera om saker som stämmer överens med den bild politikerna vill ge medborgarna av samhället. Man ska då först veta att det delas ut presstöd till olika tidningar, och jag misstänker att många tidningar är direkt beroende av dessa pengar för att kunna bedriva sin verksamhet. Alltså har politikerna en ”nagel i ögat” på nyhetsmedia så tillvida att om de rapporterar saker som inte passar den bild av samhället som politikerna vill ge, drar man in presstödet, och på så sätt tystar denna nyhetskanal.
Vidare har ju tidningarna en politisk stämpel, och denna partitillhörighet gör det sannolikt möjligt för politikerna, att med partipiskan i handen styra vad som är lämpligt att skriva respektive olämpligt.
Min slutsats är att det inte finns någon egentlig definition vad som är nyhet, oberoende, eller fakta. Detta gäller i princip alla nyhetsmedia över hela världen, emedan alla givetvis måste hävda att de rapporterar enbart fakta, ostyrt och objektivt. Det nyhetsmedia som skulle tillstå att de ägnade sig åt propaganda skulle omedelbart tappa all trovärdighet i läsarnas eller tittarnas ögon. Ingen självtänkande människa vill skapa sig en åsikt baserat på propaganda. Detta eftersom man då vet att den information man får, inte är riktig och objektiv.
Men till saken hör att alla nyhetsmedia världen över påstår att de tillhandahåller nyheter och information. Det gäller faktiskt alla; Al-Jazeera, CNN, Fox News, Nordkoreas TV, Sveriges Radio/Television, NBC, BBC, DN, Venezuelas TV, o.s.v. Alla hävdar att de tillhandahåller korrekt information, och den information som medborgarna ska grunda sina egna åsikter på. Att ha ett nyhetsmedia är givetvis en balans mellan ett antal saker: För det första är det pengar som styr, och man biter inte den hand som föder. Det kan just vara presstöd, annonspengar, finansiärer, prenumeranter, eller vad katten som helst som bidrar till och finansierar ett medias verksamhet. För det andra gäller det givetvis att förmedla de nyheter läsekretsen eller tittarna vill ha, det är då en balans mellan olika delar eller redaktioner för sport, utländska nyheter, inhemska dito, kultur nöjen, eller vara det nu kan vara. Innebörden är dock att man måste balansera den information som tillhandahålls mellan olika saker på ett sådant sätt att man attraherar så många läsare eller tittare som möjligt. Men grundprincipen är att man inte kan stöta sig med de som finansierar verksamheten och skriva eller visa saker som skulle göra att man mister dessa.
Mot den bakgrunden blir det lite komiskt, eller skrämmande, när man funderar lite på Public Service. För det första hävdar man att man enbart tillhandahåller objektiv information och fakta, så att tittarna eller läsarna ska kunna bilda sig en egen uppfattning. Detta är minst sagt lite svårt att tro. Man ska alltså ställa sig frågan om det verkligen är det enda nyhetsmedia i hela världen som gör detta. Märkligt nog tillstår alla andra nyhetsmedia världen över precis samma sak, men just och enbart Public Service i Sverige skulle vara det enda som verkligen gör detta. Det faller på sin egen orimlighet, i synnerhet som man finansierar sin verksamhet med ”licenspengar”, via politikernas medgivande och sanktion. Att Public Service mot denna bakgrund skulle rapportera om saker som inte passar politikerna är därför föga trovärdigt.
Vidare har vi den direkta kopplingen med att tillhandahålla information till medborgarna. Jag vet inte hur många gånger som det varit direkt uppenbart att man fått direktiv från ovan, men t.ex. förnekelsen över existensen av ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” är ju ganska talande, trots att varenda en som ser Public Service kan se att man gör vad man kan för att efterleva det. Man får vidare dekret om nya ord som ska införas i svenska språket för att påverka medborgarna, men det tillstår man inte. Orden bara dyker upp, som om PS uppfunnit dem själva. Först hette det ”utlänning”, men eftersom detta började användas som skällsord, byttes det ut till ”invandrare”. ”Neger” blev på samma sätt ”färgad”, för att sedan helt försvinna eftersom det inte ”har någon relevans”. ”Zigenare” blev ”romer”, ”problemområden” nämns inte, men undantagsvis må de kallas för ”utsatta områden”, ”kriminella” heter numera ”utsatta personer”, och det finns hur många exempel som helst på sådana omskrivningar. Det är givetvis för att man vill påverka medborgarna i en viss riktning. Idag, och som alla vet, är det mörkandet av den invandringspolitik som bedrivs som är ”prioritet ett” på samtliga nyhetsredaktioner.
Man ska vidare ha klart för sig att propaganda inte är något som bedrivs kortsiktigt. I det aktuella fallet, invandringspolitiken, pratar vi om strukturerad och välplanerad propaganda som bedrivits i årtionden, i syfte att påverka medborgarna i den avsedda riktningen.
Men nu börjar bubblan spricka. Vad man inte räknat med är informationsflödet över internet. Medborgarna har de senaste åren fått möjligheten att både ta del av okontrollerade nyhetsmedia utanför landets gränser, samt utbyta information med e-mail, publicera åsikter på bloggar, och fora som Politiskt Inkorrekt har dykt upp och fått en allt större spridning. Den propagandamantel man tidigare använt sig av för att täcka landet med medborgare som enbart får sig till livs politiskt korrekt propaganda har börjat spricka i sömmarna. Desperationen blir med detta allt större, och både propagandaapparaten, samt dess avsikter ligger numera öppen till allmänt beskådande.
Gammelmedia håller dock mer och mer krampaktigt fast vid samma principer man kört i årtionden, ty någon annan lösning finns inte. Man kan fortfarande inte bita den hand som föder.
Men den framtida utvecklingen då? Den första frågan man ska ställa sig är; Finns det någon väg tillbaka för myndigheterna och politikerna? Med det menar jag; finns det en möjlighet att kontrollera informationsflödet på internet, så att man ger sken av att informationen där är okontrollerad, men i själva verket styrs enligt politiska propagandadirektiv? Detta är en mycket skrämmande tanke, och man frågar sig om den är möjlig. Vi har ju sett FRA-lagen införas, och man har uppenbarligen kapacitet att ”tappa” alla ledningar som går över landets gränser. Man måste alltså ha övervakningsprogram som automatiskt selekterar den information man letar efter. Så varför skulle man inte kunna använda liknande program för all trafik i Sverige och kanske se till att information inte kan publiceras eller nå sina mottagare? Sannolikt fullt möjligt. Detta skulle man då se till genom att ha ett antal datorer med mycket stor kapacitet som gjorde olämplig information oåtkomlig. Detta skulle man då givetvis inte tillstå att man ägnar sig åt, utan se till att informationen helt enkelt inte syns eller finns, kanske i första läget tillåta en viss tillgänglighet på för att minska spridningen av informationen. Kanske skulle man ha program som kraschar diskussionstrådar, lite slumpmässigt givetvis för att inte väcka misstankar.
Visst är det en skrämmande tanke? Men är den helt osannolik? Det kan man fundera på mot bakgrunden av FRA-lagen, datalagringsdirektivet, att man har kameror i vartenda gathörn, att det finns massor med databaser med personuppgifter o.s.v. Så frågan är…är det så osannolikt? Man skulle givetvis hålla denna verksamhet mycket hemlig. Du vet lille medborgare - det du inte vet lider du inte av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar