torsdag 13 januari 2011

Skuldbelägga muslimer?

Ullenhag är ju ”integrationsminister”, och han uttalade sig för ett tag sedan om att han ville skapa ekonomiska frizoner i invandrartäta områden för att gynna den ekonomiska utvecklingen i dessa områden. Nu är han i syretältet igen som man kan läsa i DN och SvD.

Men nu var det muslimerna och integration. Grejen är ju den att det inte alls handlar om integration. I det svenska samhället finns inte islam, och därför handlar det snarare om att skapa en parallell värld för muslimer och inte att integrera dessa i det svenska samhället. Alltså, acceptans för den muslimska religionen att finnas och existera i det svenska samhället är ämnet och inte att integreras. Man accepterar muslimska friskolor, byggandet av moskéer, muslimers matvanor, segregation, kvinnosyn, o.s.v. Man vill alltså inte integrera utan skapa ett land där alla lever i ett lyckligt samförstånd med acceptans för varandra.
Nu visar ju historien att ju fler olika befolkningsgrupper ett samhälle har, och ju fler religioner som finns, ju större är risken för konflikter.

Ullenhag vill genom mötet med muslimer i detta land motverka ”islamofobi”, detta som en följd av den tomte som sprängde sig i luften i Stockholm i julhelgen.

Den första fråga man måste ställa sig är då hur islam passar in i ett modernt västerländskt samhälle? Svaret på det borde till och med Ullenhag känna till. Islam har en gammal bok skriven på 600-talet som är absolut lag i muslimers ögon och det finns hur många exempel som helst på att denna inte är förenlig med ett modernt samhälle. Men detta väljer svenska politiker att bortse ifrån och menar att man ska acceptera. Ren strutsmentalitet alltså. Hur är det med acceptansen för yttrande och tryckfrihet när det gäller Lars Vilks? Är hans alster något som muslimer accepterar? Jyllandsposten? Vi ska acceptera islam och muslimer, men de ska inte behöva acceptera oss svenskar och våra lagar, är det så?

För det andra, hur många bevis finns det på att islam är en fredlig religion som accepterar de som inte är muslimer? Svaret är givet; det står i koranen att de som inte är troende muslimer är mindre värda och ska bekämpas med alla medel. Alltså menar Ullenhag att svenskar ska acceptera islam emedan muslimer inte ska acceptera svenskar.

Är det någon som vill hävda att alla de tusentals attentat och mord av oskyldiga som muslimer utfört de senaste 20 åren inte utfördes av troende muslimer? Vad stod det i brevet Stockholmsbombaren lämnade efter sig?

För det tredje; hur många terroriststämplade organisationer är knutna till islam, och hävdar att deras verksamhet och de dåd de utför är rent religiösa gärningar? I stort sett varenda terroristdåd finns det någon muslimsk terrororganisation som gladeligen tar på sig och är stolta över.

Alltså; det finns hur mycket bevis som helst på att även om bara en liten klick av alla de som är troende muslimer är terrorister eller potentiella sådana, är det för många. SÄPO snackade om 200 i detta land. Vi har alltså ca 200 potentiella massmördare i Sverige. En, är en för mycket. Det kanske vore läge för en ”Nollvision”?

Vidare har vi ju fenomenet att i de fall terrorattentat inträffat, plockar man upp imamer och andra muslimer som känner/kände personen i fråga och då kommer alltid samma visa; ”…hade ingen aning om”, ”…inga indikationer”, ”…vanlig kille”, och sedan lite snack om att islam är en fredlig religion och att personen måste haft en felaktig tolkning av koranen. En klassiker som vi sett ett flertal gånger. Visst är det märkligt? Samma visa varje gång, men ingen muslim har mig veterligt lyft ett finger för att förhindra terrordåd, och vidare är det tydligen accepterbart att ljuga om det gagnar islam, i synnerhet för icke-muslimer. Benaouda hade ingen aaaning om vad hennes svärson höll på med. Stockholmsbombarens imam hade ingen aaaning om vad som skulle hända. En terrormisstänkts fru säger "Han är en normal muslim" i DN idag.

Men ”…ursvenskt är bara barbariet”, enligt statsministern. Kanske kan man klassa våra förfäder långt tillbaka i tiden som barbarer. Men man undrar då vad han tycker om den svenske medborgare som varit imam i Rinkeby i sådär 10år, och nu är kommendör inom Al-Shabab? Lite tips om Al-Shababs verksamhet och ”svenskens” senaste aktiviteter i islams namn finns på dessa länkar. Kanske något för Ullenhag och Reinfeldt att studera.

Expressen

Nyheter24, länk 1

Nyheter24, länk 2

Så, Ullenhag. På svaret om hur man motverkar islamofobi finns det två svar: Antingen fortsätter man slå ljusblå dunster i svenskarnas ögon via media som noga selekterar information enligt rasterpropagandans regler, eller åxå förbjuder man islam att verka i detta land.

onsdag 12 januari 2011

Om landsförrädare

Igår läste jag ett nytt inlägg i Mopsens blogg. Det är Stellan Bojerud som kör den. Den senaste tiden har det varit lite tunt med ilägg från honom, men det kan man ju acceptera eftersom han nu sitter i Riksdagen vilket har en aning högre prioritet än att skriva blogginlägg.

I alla fall, han har ett citat av Australiens premiärminister, Kevin Rudd. Någon betvivlade äktheten i citatet, men det spelar egentligen mindre roll – det är innehållet som är intressant.
Jag tar mig friheten att summera det på svenska lite snabbt och punktera det.
• Immigranter måste anpassa sig till vad som gäller i Australien. Rudd är trött på att höra om att invandrare känner sig kränkta och annat trams.
• Vår kultur har utvecklats i hundratals år av miljoner av australiensare som sökt frihet.
• Här pratar vi engelska, inget annat. Vill någon bli en del av samhället är det engelska som gäller.
• Vår kultur är uppbyggd på kristendomen, och de flesta australiensare tror på Gud. Även de som inte gör det, accepterar att de finns kristen symbolik. De som inte accepterar detta bör inte stanna i Australien.
Även om invandrare inte är kristna måste de acceptera, och ej försöka påverka eller ställa krav baserat på sin tro oavsett vilken den är.
• Detta är vårt land, våra traditioner och vår livsstil. Invandrare som kommer hit kan få ta del av allt vi erbjuder.
• Den som klagar, på vår kultur, kräver förändringar, blir kränkta av hur vi lever eller vår religion kan åtnjuta en annan stor australiensisk frihet; rätten att flytta till något annat land.
• Om du inte är lycklig här är det bara att emigrera. Vi tvingade inte dig att komma hit, du kom hit och bad om att få bo här. Så acceptera landet som accepterade dig.

I
denna artikel kan man läsa följande ”Fredrik Reinfeldt har exempelvis sagt att ”ursvenskt är bara barbariet”, Maud Olofsson att ”det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige”, och Sahlin själv har utbrustit avundsjukt om andra folk att ”Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."

Det är halvt ointressant att jämföra olika länders historia och kultur, men man kan ju lätt konstatera att Australien har en historia som är betydligt yngre än Sveriges, och att landet för några hundra år sedan enbart var en engelsk fångkoloni.

Men vi i Sverige har alltså ingen kultur, ingen religion, är baserade på barbari, vi har ingen identitet, ingen historia. Har vi något är det ”töntigt”.

Jag tvekar inte att kalla personerna landsförrädare. Är man partiledare eller statsminister är man skyldig att försvara sitt land, och stå upp för oss svenskar. Gör man inte det, utan dessutom förringar våra traditioner och vår kultur anser jag att man är landsförrädare.

I Norge fanns det en man som var major och hette Vidkun Quisling, han förrådde de norska försvarssystemen, för att underlätta ockupationen. Kanske gjorde han det för egen vinning. Kanske för att han trodde att nazismen var bra för Norge, eller vad det nu kan ha varit. Men, mig veterligt, han sänkte sig aldrig så lågt att han pratade skit om norsk kultur, norrmännen och deras historia.

Detta har naturligtvis en koppling till hur det fungerar i Sverige idag. Vi svenskar ska uppenbarligen skämmas för våra traditioner, vår historia och vår kultur. Dessutom ska vi vara glada och tacksamma att bli berikade med finare kulturer än vår egen. Man försöker radera ut våra svenska traditioner och vår kultur till förmån för den kultur som våra berikare för med sig. Vi pratar alltså om tre folkvalda partiledare för de största partierna i detta land. Dessutom sade Jan Björklund på Folkpartiets landsmöte för ett år sedan följande ”Att ett glesbefolkat land som Sverige inte skulle ha plats för invandringen är naturligtvis inte sant.”.

Jag avslutar bara med en fråga. Vår statsminister sade att ”ursvenskt är bara barbariet”. Det kanske man kan tycka om vikingar eller så. Men vad anser han då om vad al-shabab gör med de som inte instämmer med deras åsikter eller klär sig på opassande sätt? Är det inte barbariskt att kapa armar och fötter på folk utan bedövning? Piskning? Hängning? Stening? Titta gärna på vad den svenske medborgaren utför och beordrar i det förra inlägget på denna blogg. Det är kultur och religion att annektera i detta land, eller hur? Sveriges framtid och inte det minsta ”barbariskt”.

tisdag 11 januari 2011

Trevlig svensk medborgare

OBSERVERA: Nedan finns en mycket otäck bild. Känsliga läsare rekommenderas inte läsa detta eller bläddra neråt i denna blogg.


Det är inte varje dag man blir riktigt äcklad och tycker nyheter är rent vidriga, men efter att ha snokat lite på vad en man vid namn Fuad Shangole har gjort och håller på med blev jag riktigt illa berörd. Det är någon form av alias och Google ger att han även heter Fuad Mohamed Qalaf.

Han är alltså född 1965 i Mogadishu, och kom till Sverige 1992. Efter ett tag fick han tydligen uppehållstillstånd och blev svensk medborgare. Han stannade i Sverige i 12 år och det mesta av den tiden var han ”populär” imam i Rinkeby där han försökte få ungdomar att gå med i jihad. 2004 flyttade han tillbaka till Somalia för att ta upp kampen mot den federala regimen och den etiopiska armén.
Efter att Mogadishu intogs 2006 blev han senior-ledare för Al-Shabab. Han flydde 2006 i och med invasionen från Etiopien till Mecca, och 2007 rapporteras att han skulle befunnit sig i Kenya. Text ur Metro 2008: ”
På flera somaliska hemsidor hyllar imamen (Fuad Shangole), svensksomalier som föredömen. Sverige uppges vara ett av de länder som samlar in mest pengar till islamisternas kamp. Imamen uppmanar alla sverigesomalier att resa till Somalia och slåss med islamisterna. 
– Ni kan inte leva bland hedningar och måste ansluta er till jihad.”

Det var Fuad Shangole som den första februari 2010 bekräftade att al-Shabab är lierade med al-Qaida och Usama bin Ladin.

Nu börjar hans CV spetsa till sig och man får en bild över hans acceptans för andra;I mars 2009 deltog han i en stening av en 13-årig tjej för att hon inte följt islamisk klädkod. Hon hade inte råd med heltäckande klädsel. (länk) Artikeln slutar ” – Sen tog man upp flickan. Man kunde se hennes hjärnsubstans, och hon var livlös. Då började folk springa därifrån. Hela stan var ju på plats.”

Senare samma dag högg han (Fuad Shangole) av handen på en man anklagad för stöld. ”Den fattige somaliern var utsvulten. Han fick syn på en olåst dörr till ett mindre hus. Väl inne tog han kläder och pengar till ett värde av cirka 800 kronor." (Länk)









Denne svenske medborgare är alltså nu högt uppsatt inom Al-Shabab, och deras verksamhet finansieras tydligen bl.a. genom att Somalier i Sverige skickar dem pengar.

I Expressen på denna länk har vi en lite historia om hur en kille inte ville vara med i Al-Shabab, och bestraffades för detta med att få höger hand och vänster fot bortkapade utan bedövning. På hederstribunen för att få se detta satt givetvis Fuad Shangole, vem annars.

Men vad gör då svenska media? Svaret är att man inte berättar sådana här historier. Man ägnar sig åt att försvara svensk invandringspolitik, och berättar små historier om lyckliga barn från Somalia som är tacksamma för att ha fått en fristad i Sverige. Att sådana här saker händer i islams namn och de fruktansvärda och medeltida straff som utdelas både i Somalia, Iran och i andra islamska länder törs man inte nämna.

Vissa politiker, vanligtvis (v) och (mp), menar att alla människor ska ha rätt att flytta till vilket land de vill. Snacka om naiva idioter. Alla som kommer hit är ju stackars ”ensamkommande flyktingbarn”, eller hur?

SIDA skickade förresten iväg 222 miljoner till Somalia i bistånd 2009, varav 28 miljoner i ”Demokrati, mänskliga rättigheter & jämställdhet”. Det heter ”Samarbetet i siffror”, vilket låter trevligt och finns på denna länk. Det verkar ju ha varit väl investerade pengar eller hur? Jämställdheten verkar ju gå framåt, och demokratin och de mänskliga rättigheterna åxå…

Success stories

Upsala Nya Tidning (UNT) har börjat med en gammal variant på rasterteknik. Se länkar nedan.

Rasterteknik är alltså en propagandametod som innebär att man bara selekterar ut det man vill läsarna ska få veta. Läsarna baserar då sina åsikter på den information de har fått och tror att det är på ett visst sätt, d.v.s. på det sätt tidningen vill ge intryck av. Mängden information är även kritisk och man bör med jämna mellanrum artiklar på samma tema återkomma för att få optimal påverkan på läsarna.

Låt oss säga att man vill ge en positiv bild av skogshuggare. Då selekterar man ut vissa skogshuggare och deras familjer och berättar att de trivs med sina jobb, har med trevliga bilder och berättar positiva historier om deras familjer och liv. Detta låter man återkomma med en viss frekvens för att läsarna ska få en så positiv bild av skogshuggarlivet som möjligt. Slutsatsen läsarna drar är att alla skogshuggare har det bra och det är ett jättetrevligt jobb. Man har inte berättat om olyckor i skogen, när jobbet varit jävligt eller negativa saker om skoghuggeri eller skogshuggarfamiljer det gått dåligt för. Läsarna tror att de utvalda historierna är representativa för alla skogshuggare, emedan så alls inte är fallet.

Inom företagslivet heter denna propagandametod; ”success stories”, och man låter de försäljare som det gått bäst för, berätta sina historier på scen eller i interntidningar. I USA kör man detta med utnämning av bästa försäljare och med applåder och stående ovationer från publiken.

Nu har UNT annekterat denna propagandametod, och man ser till att ha ett visst antal ”success stories” med invandrare för att på så sätt ge en positiv bild av invandring. Det betyder alltså inte att berättelserna i dessa artiklar är osanna, men det är just success stories, väl selekterade och med väl valt innehåll och trevliga bilder, med leende människor.

Vad man alltså inte berättar är olyckliga historier, eller historier som på något sätt belyser invandringen negativt, även om det skulle finnas tio gånger fler sådana historier som alla är sanna. Kostnader förknippade med invandring eller problem i gamla miljonprojektsområden är givetvis inget man skriver om, utan undviker så gott det går om man inte är nödd att skriva om någon enskild incident p.g.a. en visst aktuellt nyhetsvärde. Men även om man gör detta nämner man givetvis inte att t.ex. brott begåtts av invandrare eller stadsdelar med negativ invandrarklang. Man vill alltså påverka sina läsare genom att ge bilden av att all invandring är positiv, och leder till lyckliga familjer och en ljus framtid.

Jag skulle härmed vilja nominera UNT till ”Lilla Saltsjöbadspriset” med följande motivering: ”För ett föredömligt användande av rastertekniken och success stories i avsikt att påverka sina läsare till en positiv blid av invandringen i den indoktrineringsanda och enligt de riktlinjer politikerna stipulerat.”

Länkar:

Den lyckliga familjen Kaljuste
Lycklige Ranie från Irak

Med tomma händer till Östhammar

Junling in Tierp


måndag 10 januari 2011

Ingen aaaning

Ibland när man läser nyheter blir man riktigt förbannad. Jag hittade denna i Expressen, och ställer mig frågan hur i h-vete detta är möjligt? Dels att någon kan hitta på sådana straff och sedan refereras till som ”svensk medborgare”.

Nu tänker vi efter vad som sannolikt har hänt. Denne mupp har alltså kommit till Sverige och beviljats uppehållstillstånd, och blev senare svensk medborgare. Han var enligt artikeln ”under 12 år en populär imam i Rinkeby”…

Nu har vi en rad märkliga fenomen. Vi har en imam i Sverige som inte hade en aaaning om att den trevlige killen skulle bli självmordsbombare vid Drottninggatan. Vi har en imam som ”varit populär” i Rinkeby i 12 år, och ingen hade en aaaning om att han skulle bli en ledare inom en terrororganisation (se Expressen). Vi har Benaouda som inte hade en aaaning om att hennes svärson var efterlyst terrorist.

Expressen

DN

SvD

Man kan även misstänka att Benaouda kände imamen i Rinkeby, men hade ingen aaaning om att han hade så radikala åsikter att han blev terroristledare. Men hon kan ju inte spela oförstående beträffande två personer på två dagar, det vore lite väl uppenbart, därför lär hon vara tyst om imamen från Rinkeby.

Visst är det förbaskat märkligt att ingen muslim har en susning om något innan det sker. Efteråt, när det gäller terroristaktioner eller vad katten som helst inträffat, är alla muslimer helt oförstående och tar avstånd ifrån vad som hänt. Samtidigt finns det gott om muslimska ledare i Iran, Irak, Somalia, Afghanistan och andra länder som mer eller mindre uppmanar till terroristaktioner och prisar det som utförts.

Vi svenskar befinner alltså i ett mellanläge, vi vet att muslimska fundamentalister utanför våra gränser uppmanar till terrordåd. Samtidigt finns det inte en muslim som berättar för polisen/SÄPO om planer på sådana, och när terrordåd väl har inträffat är alla muslimer helt oförstående och överraskade, i synnerhet imamer. Mig veterligt har inte ett enda av de tusentals terrordåd som inträffat kunnat hindras genom att andra muslimer berättat om terroristernas planer.

Så vi naiva svenskar ska fortsätta tro på politikernas svammel om acceptans, multikulti och ha visioner om ett samhälle där all lever i lyckligt samförstånd. Lite problem med integrationen på sin höjd...Ursäkta, jag tror inte ett vitten på detta. De tusentals terrorangrepp som inträffat, muslimska ledares uttalanden och uppmaningar och det märkliga fenomenet att inga andra muslimer hade en aaaning om vad som skulle hända, talar sitt tydliga språk.

När ska politikerna censurera internet?

Jag bodde utomlands i 10år, och vid återkomsten till Sverige knöt man nävarna i fickorna i ren förbannelse. Man hade lust att argumentera emot i stort sett all ren propaganda från media man blev utsatt för. Bor man i Sverige, och inte ser vad man är utsatt för upplever man det inte som propaganda, utan information. Men ju mer distans man får och ju mer man ifrågasätter och tänker själv, ju mer förbannad blir man.

Sedan upptäcker man att man kan kommentera artiklar i tidningarna, och ser då det som en, om en liten, möjlighet att emotsäga de värsta dumheterna. Då raderar tidningarna alla kommentarer som inte passar deras åsikter, trots att kommentarerna inte på något vis bryter uppsatta regler. Är det ett känsligt ämne tillåts inte ens kommentarer. Blogglänkningar raderas trots att tidningarna inte har det publicistiska ansvaret. På våren 2010 insåg jag att det inte var någon idé att ens bemöda sig om att kommentera tidningarnas propaganda, alla kommentarer bara försvann. Så mycket för yttrande och tryckfrihet.

Så fungerar svensk ”demokrati”. Du får ha vilka åsikter du vill bara det är någon av de rätta. I vissa fall finns bara en rätt åsikt – och du kan välja den. Andra ämnen ska inte diskuteras alls, de tar politikerna hand om så du inte ens behöver bekymra dig lille medborgare.

Den 1:a december 2009 sade Nyamko Sabuni detta som ger en bild över hur Sverige fungerar; ” – Tack och lov har vi inte den typ av system som finns i Schweiz. Fundamentet för vår demokrati är mer robust. Partierna och riksdagen fungerar som filter. Folkomröstningar kan vara bra, men här har man använt det felaktigt i ett populistiskt syfte. Det är farligt för demokratin."

Av många politiska uttalanden som politiker kommit med är nog detta ett av de mest uppseendeväckande och avslöjande jag sett. Hur kan en folkomröstning användas i ett populistiskt syfte? Det avslöjar vidare att politikerna har kontroll över media och ”filtren” i form av riksdag och partierna har kontroll över informationsflödet, och frågor som man inte vill diskutera kommer aldrig att diskuteras eller debatteras. Det innebär alltså att folket har mist demokrati, och det är politikerna som styr landet och kontrollerar vad medborgarna får veta och man kontrollerar även vad som diskuteras.

Jag såg på Politiskt Inkorrekt att någon frågade ”vad gör vi nu?”, med hänvisning till att så mycket fakta och åsikter göms avsiktligen både för medborgarna samt avseende att kommunikationen kontrolleras.

Detta är en mycket intressant fråga, och det finns en uppenbar risk att man från myndigheterna kommer att stänga ner alla informationsflöden, även medborgare emellan, som inte passar. Bloggar som denna, och siter med information och diskussioner som inte passar politikerna, och som de ej kan kontrollera/censurera riskerar att stängas ner eller få kommunikationsproblem om de gör minsta övertramp. Jäpp, vi pratar om ett rent DDR-samhälle, men med den skillnaden att medborgarna tror att det är en demokrati de lever i. Som i fallet ovan med tidningarnas debattsidor med kommentarer och bloggar, som raderas, måste det sticka enormt i ögonen att medborgarna trots alla etablerade sätt att styra media, kan medborgarna ifrågasätta vad politikerna gör och ta upp frågor som i deras huvuden är tabu för gemene man.

Nu gäller det att vara förutseende, och försöka fundera ut var de etablerade partierna i detta land rimligtvis kan göra för att 2014 se till att inte Sverigedemokraterna för ett än större inflytande i politiken.

Internet spelar den viktigaste rollen här, och det är just internet som tagit SD in i riksdagen. Nu har vi alltså en hel hög med lagar som övervakar internet, och myndigheter som kollar att inget olagligt händer på internet. Men man kontrollerar inte internet. Man kan kontrollera att innehållet i det folk skriver är PK, men man kan inte göra ett dyft åt allt material som inte är PK. Så jag tror att man i partikanslierna sitter och grunnar på hur man utan att ge sig på yttrandefrihet och tryckfrihet, samtidigt som det är av nöden påtvunget (politikerna), att begränsa och kontrollera informationsutbytet på internet. Ska man skylla på terrorister? Ska man hänvisa till rasistiskt material? Ska man snacka om jämställdhet, diskriminering eller hur kommer man börja? Eller ska man köra lite klassiker om barnporr? Kanske ska man koppla ihop allt med piratkopiering av upphovsrättsskyddat material?

Saken är alltså den att i denna stund sitter det säkert en hel hög med experter och gnussar sina grå hur man ska kunna ta kontroll över informationen på internet, utan att medborgarna skriker i högan sky. Man måste alltså komma med ett partineutralt förslag som en bred majoritet i riksdagen kan skriva under på, utan att man stöter sig med medborgarna allt för mycket. Det är en svår nöt om man inte ska få en DDR-stämpel på förslaget och kunna påtala att det inte är en olaglig inskränkning av tryck och yttrandefriheten.

Scenariot är mycket skrämmande, men alls inte orealistiskt. Man har upptäckt att man inte kan styra och kontrollera medborgarna med sin propaganda och sina PK-floskler, och det är mycket illavarslande ur politikernas perspektiv. Man kan inte längre dölja fakta som man inte vill ska komma fram, och man kan inte heller lita på att medborgarna blir indoktrinerade av Public Service och de tidningar man kontrollerar. I det s.k. demokratiska Sverige vet ju inte medborgarna sitt eget bästa – det gör bara politiker och myndigheter, precis som Sabuni lät oss förstå. Internet tillåter ju spridning av material som kan användas i fel syften och kan vara populistiskt. Det är ju inte bra för den svenska ”robusta” demokratin.

söndag 9 januari 2011

Billig propaganda för Billström

Det här en rätt kul anti-nyhet. Det fungerar ju så att Sverige har svängdörrar för alla ekonomiska lycksökare som vill komma till detta land. Vi har plockat, per invånare, mer än något annat land i Europa, vi har massor med problem relaterat till invandring i form av gängkriminalitet, kravaller, kostnader på sådär minst 50 miljarder per år lågt räknat, muslimer som ställer direkta krav på det svenska samhället m.m.

Nu är det så att Migrationsverket tydligen har beslutat att avvisa några få Irakier som inte har flyktingsskäl enligt FN:s definition. Samtidigt ska man komma ihåg att Sveriges regler är mycket generösare än alla andra länder i hela Europa.

Vad händer då? Jo, den person som har varit ytterst ansvarig för den sanslösa invandringen till detta land, migrationsminister Billström, ställer sig upp och försvarar dessa avvisningar, samtidigt som man och han, plockar in tusenfalt fler personer till detta land på uppenbarligen rena lögner. Men en bra rubrik och en bild på en tuffing i tidningen ger ju intrycket att bara de med riktiga flyktingsskäl kommer in.

Sorry Billström, det håller inte, vi som varit med de senaste åren i flyktingdebatten genomskådar sådana här propagandaknep som rent nonsens. Vi som läst på, vet hur många hundratusentals s.k. flyktingar du släppt in i detta land utan att ens ifrågasätta de mest uppenbara lögnerna, och vi får betala notan för detta.

För att få en motpol i argumentationen har man Iraks ambassadör i artikeln . Ärligt talat, vad han tycker och vad katten skiter borde hamna i samma påse.

Sedan drar man på en snyfthistoria som låter så här som avslutning i artikeln;” Selam Albear Alsousi och Vivyan Hikmat och deras tre barn - en katolsk familj från Bagdad – fruktar för sina liv om de inte får asyl i Sverige.”. Man blir imponerad över propagandaapparatens senaste tekniker.