Nya grepp i propagandan

Massmedias nya grepp runt invandrings och integreringspolitiken börjar ändra karaktär, och det verkar som det från centrala PK gått ut nya dekret. Den nya taktiken består av två delar.

Den första är att ingenting får skrivas om invandringen eller integrationspolitiken. Man har helt enkelt sett att de artklar som skrivits det sista året bara gynnat SD. Detta trots att man dragit snyfthistorier, belyst om att det är så synd om alla flyktingar, kört med ”success stories” om lyckad integration, gråtande barn som skickas tillbaka till sina hemländer, och så vidare. Man har med usel framgång alltså använt sig av den så kallade rastertekniken för att påverka medborgarna. Den fungerar som bekant så att man bara berättar allt som kan vara positivt, om man vill ge en positiv bild av något och påverka Nisse i Hökarängen på detta sätt.
Men nu har problemet uppstått att trots detta har det blivit uppenbart för Nisse att det faktiskt finns en massa negativa saker med invandringen, inte minst belyst av självmordbombaren i Stockholm, att attacken på Jyllandsposten skedde från Sverige, bombdådet i Moskva, och attackerna på Lars Vilks. Nisse är nu sannolikt inte dummare än att han letar lite information om dessa och andra saker på nätet, och han kan då ganska enkelt konstatera att han förts bakom ljuset av svamlande politiker om berikning, flyktingar, lite integrationsproblem m.m. av propagandaapparaten. Alltså börjar han undersöka saken och kommer fram till att problemet är mycket större och det finns andra aspekter än vad media rapporterat. Han tror dock fortfarande på att media och i synnerhet Public Service tillhandahåller objektiv, opolitisk information och fakta, det har han indoktrinerats till under hela sin levnad. Han drabbas alltså av en form av förtroendehärdsmälta, emellan den information som han får via dagstidningar, Public Service å ena sidan, och informationen på nätet å andra sidan. PK-draget är allstå nu att inte nämna ett ord om invandring, integrationspolitik, problem, eller kostnader för invandringen. Man lever alltså på att Nisse ska tro på de ”vanliga” och etablerade media som informationsbärare. Nämner man ingenting, finns det inga problem, inget nytt att berätta och allt är som det ska.

Det är alltså den taktik man valt. Det finns inga problem med invandringen eftersom inget nämns i media.

Den andra taktiken är den i Riksdagen och i kommunerna. Efter debatten i Riksdagen senast står det klart hur man avser agera. På kommunplanen avser man helt enkelt strunta i SD. Vad de än säger kommer kommunalpolitikerna rösta med partierna och det finns bara några få åhörare om ens någon, så man kan bara strunta i SD generellt. Man behöver inte ens bemöta argument eller ta debatter. Ganska enkelt, man låtsas som de inte finns helt enkelt och deras röster är för få för att kunna påverka utgången av beslut i kommunerna. Det gäller bara att ha en samlad linje, men man har fått direktiv från riksplanet så det lär inte bli några problem.
På riksplanet, d.v.s. i Riksdagen är problemet något större men taktiken densamma. Det enkla faktum att det står sju partier till stöd för den invandringspolitik som bedrivs, och bara ett emot gör att man bara kan låta sin rena numerär utgöra övertaget. Man avser alltså att ge talartid till alla partier som så önskar, och då står alltså sju partier mot ett. Det finns ingen möjlighet att, hur bra argument SD än må ha, hur sanna de än är, och hur logiska de är, att ett parti ska kunna möta sju andra. Detta i synnerhet då man kan plocka in ordbajsare i massor, som i stället för att hålla sig till ämnet, proklamerar sina åsikter och kastar skit på SD rent generellt. Som sagt; den rena numerären ska övertyga lyssnarna om att SD har fel eftersom det aldrig kommer att bli en debatt mellan två alternativ utan ett parti mot sju. En del av taktiken som alla sju partier ska hålla sig till är givetvis att förringa problemen med invandringen och dess kostnader, samt köra de vanliga snyfthistorierna med flyktingar som flyr för sina liv o.s.v. gärna i kombination med snack om solidaritet, ansvar, föregångsland, medmänsklighet, utsatta områden och annat irrelevant. Givetvis kommer man inte missa tillfället att påtala hur inhuman och verklighetsfrämmande SD:s politik är på alla sätt man kan tänka sig.

Lite om livet i Staufen och dryckjom

Som jag nämnde tidigare i Staufen, är det njuta av livet och gamla traditioner som gäller. Det förstnämnda är att vara tillsammans och ha kul, gärna med parader och fester i massor, arrangerade i staden. Staufen ligger ju mitt i ett vindistrikt och har massor med bra viner, i synnerhet vita. De är inte så söta som Rhen-Moselvinerna och av mycket god kvalitet, samt kostar en spottstyver (om man jämför med priserna i Sverige). Rödviner finns, men de är faktiskt dåliga och blaskiga, nästan som en blandning av rosévin och vanligt rött vin. Alltså dricker man vitt vin. Varenda i by i trakten har vintillverkning, och säljer lokalt. En riktig höjdare i vinsortimentet är Eiswein. Det är alltså druvor som skördats efter första frosten, och skrynklat till sig. Därför behövs det stora mängder druvor för att göra små kvantiteter Eiswein. Eiswein är sött, lite kådigt och underbart gott. Prislappen är dock inte lika god, och jag vill minnas att priset för en halvflaska var sådär 15-20 Euro. Jag har faktiskt två flaskor Eiswein kvar, skördade på julaftons morgon 1999 från Staufener Schlossberg kvar.

Det finns även mycket god pilsner givetvis, förutom de rikstäckande märkena, finns det Ganter som bryggs i Freiburg. Detta är en ganska vanlig pilsner som är med svenska mått mätt fantastiskt god, men det finns även Rothaus. Detta är den bästa pilsner jag någonsin druckit, och den bryggs av ett litet bryggeri uppe i Schwarzwald. Starksprit finns även, vanligtvis från små lokala producenter, men det brukar inte vara så goda produkter. Dock finns en storproducent av snaps, som heter Schladerer i Staufen. De har en fabrik i centrala Staufen bredvid den stora parkeringsplatsen, och har huvudprodukten Kirschwasser som jag tror säljs över i stort sett hela världen. Personligen gillar jag dock inte tyska snapsar, inkluderande produkterna från Schladerer. Som hatare av Systembolaget kanske jag ska nämna att det finns inte en enda produkt från hela regionen hos Systembolaget, givetvis.

En annan jämförelse är det statliga monopolet på alkoholhaltiga drycker har. I Staufen finns all sprit, vin och öl på bensinstationerna, och i livsmedelsbutikerna. Givetvis säljs vin på alla hos alla vinproducenter som alltid har en egen affär med sina egna produkter.

Nu är med svenska mått alla i Staufen alkoholister. Man dricker vin till maten, umgås och trivs, har fester och vinfester, och har levt så i minst 1000 år, eller kanske 2000, eller mer. Barnen dricker Weinschorle till maten (hälften vin/vatten), ävenså mina. Men är då Staufen medborgare försupna idioter? Jag vet inte svaret på den frågan, men under de åren jag bodde där såg jag inte en enda synligt berusad person, Javisst hade vi kul och drack vi tillsammans, och hade fester. Men man drack sig aldrig berusad, lite påverkad kanske men aldrig full eller berusad så det störde.

Fundera lite på det, Ni svenska nykterhetstalibaner.

Ni menar alltså telefonavlyssning?

Alltså, först har vi signalspaning, det innebär att lyssnar på främmande makters radiotrafik eller kabeltrafik för att få information om vad främmande länder håller på med, deras försvar o.s.v. denna trafik är krypterad som regel och FRA har signalspanat sedan första världskriget. Vi har t.ex. ett signalspaningsfartyg som heter Orion, som ägnar sig åt just detta. FRA har alltså rätt att lyssna på all luftburen trafik utan begränsningar, vilket idag innefattar vanlig mobiltelefontrafik, eftersom det är luftburen trafik.

Problemet är alltså att den information FRA tidigare skickat till SÄPO tidigare har man tvingats sluta med i och med FRA-lagen. Alltså vill SÄPO själva ha rätt att avlyssna mobiltelefontrafiken inom landet själva, samt kunna lokalisera var mobiltelefoner finns.

Det handlar alltså inte ett dyft om signalspaning i ordets rätta bemärkelse, alltså mot främmande makt, utan ren och skär mobiltelefonavlyssning och lokalisering inom landet. SÄPO kan knappast ha något intresse av att snoka i främmande makters radiotrafik, vilket däremot FRA har. Men man har givetvis ett intresse av att kunna avlyssna alla mobiltelefoner, och även trådbunden trafik inom landet, inkluderande internet. Man vill alltså kunna snoka i din email, avlyssna Skype o.s.v.
För "din egen skull lille medborgare", och "den som bara har rent mjöl..." Argumentationen som vi hört så många gånger förut och alltid klingar lika falskt.

Men det låter ju mer oskyldigt om man sätter rubriken ”Säpo ska få rätt att signalspana” (DN) samt ”Säpo ska få signalspana” (SvD). Det låter som de ska hjälpa svenska försvaret mot främmande makt.

I DN uttalar sig även Morgan Johansson på detta sätt” -Vi vill fortfarande göra om FRA-lagen: stärka integritetsskyddet och öka den parlamentariska insynen.”

Visst låter det fint? Men snacka om ordbajseri och dimridåer.

Hade rubriken varit ”SÄPO ska få avlyssna all telefontrafik och läsa din email” hade nog Nisse i Hökarängen blivit rent förbannad.

Jag kanske har fattat något fel och den som vill må då givetvis korrigera.

SvD

DN

Kort lektion i Public Service-propaganda

Ett av mina favoritämnen är ju hur Public Service bedriver sin propaganda. Jag har hittat ett riktigt skolexempel på PI, som sändes på radions P1 på denna länk.

Man börjar med att köra en snutt med Jimmie Åkesson som är kritisk mot islamism. Och islam. Sedan plockar man in docent Hedin, som börjar med att påtala att Åkessons uttalanden är en våldsam överdrift. Islamism skulle sedan vara en tolkningsfråga och han fortsätter raskt med islamska brödraskapet som när det skapades vill förverkliga islam i samhället, och detta var ungefär som det svenska folkhemmet.

Vi stannar lite här och analyserar. Det svenska folkhemmet skapades av makarna Myrdal. Man ville skapa den ideala kärnfamiljen, med barnrikehus, för genuina svenskar. Detta grundade sig på rent rasistiska grunder, och till skillnad från nazisterna som utrotade de mindre värdiga i samhället, steriliserade man runt 60.000 personer som man inte ansåg borde få föröka sig. Ända till 1975 var det regel att alla kvinnor som utförde abort skulle steriliseras. Under denna period utrotade man i princip hela den samiska befolkningen. Det folkhemsfilosofin grundade sig på, var klockrena raslagar som Sverige och Tyskland var helt eniga om till krigsutbrottet 1939, men eftersom Tyskland förlorade kriget upphörde denna rasism där, emedan makarna Myrdal och folkhemstänkandet fortsatte i Sverige tiotals år, men på samma grunder.

Sedan kommer en rad honnörsuttryck om att islam skulle vara förenlig med demokrati, bekämpa korruption och rättvisa, samt goda levnadsvillkor även för fattiga.

Sedan görs kopplingen med att alla ska vara aktiva i politiken med koppling till islam.

Men stopp nu…islam är den mest totalitära religion som finns, den sätter sig över allt vad demokrati handlar om, och det som står i koranen är absolut lag. Att påstå att ett demokratiskt västerländskt, modernt samhälle är förenligt med islam är en ren lögn. Han säger även att en röd tråd är just utbildning. Självklart är det så – alla ska utbildas i islam. Vi pratar inte ett dyft om utbildning som vi definierar det, det handlar om indoktrinering i muslimsk tro. Om det inte var så, kan ju docenten jämföra antalet nobelpristagare från det lilla landet Israel, med de hundratals miljoner muslimer som finns.  Prova att räkna Nobelpris per person, och kom sedan med påståendet att vi pratar om ”utbildning” i muslimska länder.

Men givetvis får docenten prata på i full fart. Sedan jämställer han religion och politik och menar att både religion och politik vill göra världen ”bättre”. Det kanske är sant för de flesta religioner, men definitivt inte islam. Det handlar enbart om förtryck och ren tyranni i islams namn. Docenten får gärna återkomma med en lista på demokratiska, islamska samhällen med yttrande och tryckfrihet.

Sedan kommer det här med de få extremisterna upp, och docent Hedin menar att det alltid finns extremister inom alla rörelser. Javisst kan det vara så i vissa fall men det finns ingen religion som är så uttalat pragmatisk som islam och proklamerar att troende ska döda de som inte är troende. Se gärna tidigare inlägg jag gjorde med titeln ”Fredlig religion”.

Sedan kommer svammel om att det ideala samhället enligt islam skulle se ut som den ”skandinaviska modellen”, det kanske ska vara det svenska folkhemmet, idealfamiljen och rättvisa, utbildning, kamp mot korruption då, fast baserat på islam? Man blir inte lite mörkrädd.

Slutklämmen är sedan att man kopplar tillbaka till Jimmie Åkesson och menar att han med smart retorik bara lurar folk med skrämselord och bilder på islamism som en hemsk religion, emedan det nästan handlar om att skapa ett rättvist samhälle baserat på den svenska kärnfamiljs, och folkhemsideologin.

Visst är det elegant? Detta var ett konststycke i hur man bedriver propaganda från Public Service. Ni vet det enda oberoende, opolitiska, media i hela världen som bara tillhandahåller fakta. Inte propaganda, neeeej då.

Glöm inte att betala din licensavgift förresten....:-)

Staufens historia

Det finns massor att berätta om Staufen. För den som har vägarna söderut på A5:an ner mot Basel kan jag verkligen rekommendera ett besök. Problemet är bara att man under ett kortare besök bara ser. Javisst, är det fina gamla medeltidshus, underbart vackert o.s.v. men för att uppleva Staufen måste man bo där och lära känna invånarna.

Lite historia

Staufens historia är mycket gammal, ingen vet riktigt när Staufen grundades, men man vet att på berget bredvid, alltså Schlossberg, fanns det ett romerskt vakttorn. Det finns dock ett skrivet dokument att Staufen fanns 770, och det brukar man använda som referens. Staden befinner sig alltså vid foten av bergen och vid öppningen på Munstertal, alltså som en nyckel till både bergen och dalgången. Dessutom med ett litet berg, där ruinen från slottet står, och det är ganska uppenbart att detta måste ha varit en ideal position både för att övervaka både trafiken till Schwarzwald och hela plattlandet ner till Rhen. 1356 förstördes stora delar av staden i en kraftig jordbävning.

Namnet Staufen kommer från familjen von Stauffen som bodde slottet på berget, som ursprunglig var ett gammalt romerskt vakttorn, men nämns som sedan borg 1248. Släkten von Stauffen dog ut i början på 1600-talet. Slottet stod då tomt till 1632 då svenskarna eldade upp borgen innan de drog vidare, så nu återstår bara en ruin.

Staufen är känd för att Faust verkade i staden. Han var anställd av von Stauffen som alkemist för att försöka framställa guld, och enligt sägnen skrev han ett kontrakt med djävulen, Mephistofeles, och när kontraktstiden gått ut kom djävulen och hämtade Faust 1539.

Detta ska ha hänt i Gasthaus Löwen, precis till vänster om stadshuset, och sägnen säger att invånarna såg ett eldsken och hörde en explosion, men man hittade ingen kropp, så Faust var bara försvunnen. Det finns dock ett avtryck av en bockfot i stentrappan i stadshuset, som bevis på att djävulen var där. En illustration av hur djävulen hämtade Faust är målad på väggen av hotell Löwen.

I och runt Munstertal bröts silver, och Staufen var en givetvis en knutpunkt för silver från bergen, vilket var en betydande inkomstkälla både för befolkningen och von Stauffen, som var ansvarig för silverbrytningen i dalen. Det var dock inga större mängder silver som bröts med dagens mått, utan en årsproduktion silver från regionen var endast några hundra kilo.

Sedan 1600-talet har den lilla staden ockuperats ett antal gånger av olika arméer och tidvis flydde då befolkningen upp i bergen. I slutet på 1600-talet var det mest franska arméer som invaderade Staufen, och samma sak i slutet på 1700-talet i samband med franska revolutionen. 1848 var den badiska revolutionen, och staden stormades av kejsararmén tidigt på hösten. Sedan har vi givetvis första och andra världskriget. Men generellt gäller att man byggt upp det som skadats efter krig, konflikter och annat, så att den fina stadskärnan behållits. 1870 byggde man den järnbro som idag går över ån Neumagen rakt fram från stadshuset och bredvid Café Decker. 1893 öppnades Schwimmbad, alltså den simbassäng som ligger en bit upp mot Munstertal, och året därefter öppnades järnvägslinjen Bad Krozingen – Staufen – Sulzburg, som 1916 drogs vidare till Munstertal. Den kallas idag ”Bähnle”, men sträckan till Sulzburg är nedlagd, och tågen går nu alltså bara mellan Bad Krozingen och Munstertal, med Staufen mitt emellan. 

Hur man tystar SD.

Alltid lika roligt att med ironi se vad PK-media skriver. ”SD förlorade debatten”, är alltså inte förvånande att kunna läsa som huvudrubrik på denna länk.

Jag lyssnade på debatten, och det är klart att det är en subjektiv bedömning om vem som ”vann”. Fritt fram för SvD att skriva att SD förlorade då givetvis. Vi hade alltså läget i riksdagen att samtliga partier hade inlägg på Åkessons inledande anförande. Det var då sju partirepresentanter, som kommenterade och lämnade sina åsikter på ämnet. Det blir inte mycket till debatt, och det finns ingen möjlighet för en person att bemöta på den allokerade tiden allt som sju personer säger. Från vänstersidan var det de klassiska flumargumenten, och från regeringssidan lite av samma sak, med undantag från Beatrice Ask, som hade ett bre argument i att SD motarbetat EU-samarbetet emot terrorism. Vad detta grundar sig på vet jag inte, men jag förutsätter att SD haft goda anledningar därför.

Man hänvisade i några fall till Europol, och den nya publikationen, men den är faktiskt helt irrelevant av dessa anledningar:

För det första klassningen av vad som är terrordåd. Man har uppenbarligen klassat allt som kan vara terrordåd som sådana, och har uppenbarligen plockat med massor av ETA-dåd av mindre signifikans.

För det andra pratar vi om global terrorism, inte bara om EU. Islamistisk terrorism är global, vilket är ganska uppenbart om man t.ex. skulle inkludera Irak.

För det tredje är de dåd som islamistiska terrorister ställer till orsakade för att döda så många oskyldiga ”icke troende” som möjligt.

För det fjärde, visar statistiken varken hur många som drabbats eller kostnaderna för dåden. Det är knappast konstigt att man inte hittar dömda självmordsbombare. Det ligger liksom i sakens natur.

Så visst kan SvD köra med rubriken att ”SD förlorade debatten”, men det är inte mycket till demokrati att låta sju personer uttala sig och sedan förvänta sig att en ska kunna bemöta alla de dumheter som är svar, på en mycket kort tid, alltså samma tid som var och en av de sju hade till sitt förfogande. Hade det varit en debatt hade Åkesson fått samma tid att bemöta varje påstående som varje riksdagsparti. Det var faktiskt SD som begärde denna debatt.

Det här med att blogga.

Egentligen vet jag inte varför jag började blogga. Kul grej, och så har jag liksom ett behov att skriva av mig. Ävenså ett behov att reagera på saker man ser händer, och observationer man gör. Nu har jag bloggat sedan 2008, (faen…är det så länge??!!), och kommenterat och lämnat åsikter om en hel del prylar. Under resans gång kan man konstatera att jag egentligen inte skrivit för att propagera för något, utan snarare bara för att saker som skrivs på nätet inte ska stå oemotsagda. Man blir ibland heligt förbannad, och vid just sådana tillfällen tar man till datorn och kontrar på det enda sätt man kan. Jag har kollat en del på andra bloggare, och det är givetvis en blandad kompott. Dels har vi de som bara vill proklamera sina åsikter utan att bli emotsagda. Ett typexempel är kommunistiska bloggare; de raderar alla kommentarer de inte kan hålla med om. Jag tycker detta är väldigt fult, och har inget godkännande av inlägg. Skulle däremot något inlägg strida mot lagen, såsom jag tolkar den, skulle jag säkert radera det, men det har inte hänt. Däremot, och det tycker jag är kul, får man mothugg och andra aspekter på det man skrivit.

Sedan kollar man ju på hur många som kollar bloggen, och reglerna som gäller där om man vill ha många träffar är att man ska länka till så många stora dagstidningar som möjligt. Länkar till SvD och DN, ger alltid en massa träff, och en del andra tomtar länkar så mycket att man undrar om de har något att säga eller om de tror att bloggvärlden handlar om att göra copy-paste på länkar till de största och mest lästa tidningsartiklarna, eller att anknyta eller kommentera ämnet. Kanske har de reklam på sina bloggar och får pengar för antalet träffar eller vad det är, men det kör jag inte med.

Sedan kanske man sin rannsaka sin egen blogg, och fundera på vad man har skrivit och varför. Lägger man ihop allt man skrivit skulle det antagligen bli en rätt tjock bok, så varför inte recensera sig själv? Ok, ibland han man skrivit vanmaktens frustration, kanske i ren ilska, efter några pilsner, över lite allmänt ämne som borde kunna debatteras, eller vad? Jag vet faktiskt inte, men man kan lugnt konstatera att jag blev anhängare av Sverigedemokraterna för drygt ett år sedan, då frustrationen över både hur invandringspolitiken sköttes och sköts, i kombination med hur jag började misstänka över hur svenska media fungerar började uppdagas i mitt huvud. Det senaste året har jag som ett resultat av detta både bloggat om hur svenska media fungerar samt invandringspolitiken. Ok, det har blivit lite ensidigt må jag erkänna. Men problemet var, och är det att både media och politikerna gjort sitt bästa för att mörka allt som har med invandring, invandringsproblematik och islam att göra. Därav mitt intresse. Så det har blivit en del bloggande i synnerhet om hur politikerna kontrollerar media men även om invandring och islam, ser jag när jag tittar tillbaka i bloggen.

Sedan ser jag att jag försökt slakta två heliga kor, dels Systembolaget, och vissa delar av trafikpolitiken. Normalsvenskar tycker ju Systembolaget är bra och köper den trafikpolitik som finns utan problem. Anledningen till min kritik mot dessa två saker är att jag har bott utomlands en massa år, och därmed ser saker på ett annat sätt än gemene man här i Sverige, och ifrågasätter därför i synnerhet den enkelriktade propagandan ”för din egen skull”, som bedrivs här i Sverige.

Man kan ju kolla statistik på vilka som tittar på bloggen. Tja, man ser bara från vilket land de kommer och lite andra saker, så exakt var personerna sitter, IP och så ser man inte. Föga förvånande kommer de allra flest från Sverige, men på andra plats kommer Brasilien. Detta är lite överraskande, men det finns kanske någon eller några svenskar där som läser min blogg frekvent.

Någon kanske undrar varför bloggen heter Staufener. Det har att göra med det jag nämnde tidigare, d.v.s. att jag bodde där. Det är alltså en liten stad i sydtyskland, precis i början av en dalgång in i Schwarzwald, och i östligaste kanten av Rhendalen, med ca 10 minuters bilväg till Rhen och Frankrike. Det finns hur mycket som helst att berätta om Staufen, och det är en helt underbar liten stad, som jag bodde i en massa år. Till och från jobbet körde jag på sträckor med fri fart varje dag, och därav en del inlägg om hastighetstalibanerna i detta land som tror att det är livsfarligt att köra fort. Med fort menar jag betydligt fortare än vad som är tillåtet i Sverige, men det behöver för den skull inte vara omdömeslöst eller farligt. Hastighet i sig, har aldrig orsakat en enda olycka. I samma stad, alltså Staufen, som ligger mitt i ett vindistrikt flödade vinet ymnigt, och hade gjort så sedan urminnes tider. Ett vineri i grannbyn var grundat 619, men det hade säkert gjorts vin i trakten långt innan dess. Det var fest i staden nästan varje helg; vinfester, medeltidsfester, julfester, Annafest, Spansk fest, Fastnacht m.fl. och alltid med treviliga uteserveringar där vinet dracks som sällskapsdryck. Märkligt nog, med svenska ögon sett, såg jag aldrig någon berusad. Alla drack tills man mådde bra och var lite glad, inte mer. Det finns ett kloster i trakten som heter S:t Trudpert, och ofta såg man nunnor på festerna, och de drack givetvis vin som alla andra. Ibland ordnade kyrkan fester, och då serverade man både vin och snaps för de som ville ha, helt otänkbart i Sverige. Åkte man över gränsen till Frankrike, kunde man köpa vin billigare än mineralvatten, vilket tappades upp i medhavd dunk på våg från en tunna.

Här har vi alltså anledningen till att jag är så sur på Systembolaget och nykterhetsivrare, och har yxat dessa några gånger i bloggen.

Så namnet på bloggen är en hyllning till den finaste stad jag känner till och har varit i, Staufen. I nästa inlägg ska jag berätta mer om just Staufen.