Det här med att blogga.

Egentligen vet jag inte varför jag började blogga. Kul grej, och så har jag liksom ett behov att skriva av mig. Ävenså ett behov att reagera på saker man ser händer, och observationer man gör. Nu har jag bloggat sedan 2008, (faen…är det så länge??!!), och kommenterat och lämnat åsikter om en hel del prylar. Under resans gång kan man konstatera att jag egentligen inte skrivit för att propagera för något, utan snarare bara för att saker som skrivs på nätet inte ska stå oemotsagda. Man blir ibland heligt förbannad, och vid just sådana tillfällen tar man till datorn och kontrar på det enda sätt man kan. Jag har kollat en del på andra bloggare, och det är givetvis en blandad kompott. Dels har vi de som bara vill proklamera sina åsikter utan att bli emotsagda. Ett typexempel är kommunistiska bloggare; de raderar alla kommentarer de inte kan hålla med om. Jag tycker detta är väldigt fult, och har inget godkännande av inlägg. Skulle däremot något inlägg strida mot lagen, såsom jag tolkar den, skulle jag säkert radera det, men det har inte hänt. Däremot, och det tycker jag är kul, får man mothugg och andra aspekter på det man skrivit.

Sedan kollar man ju på hur många som kollar bloggen, och reglerna som gäller där om man vill ha många träffar är att man ska länka till så många stora dagstidningar som möjligt. Länkar till SvD och DN, ger alltid en massa träff, och en del andra tomtar länkar så mycket att man undrar om de har något att säga eller om de tror att bloggvärlden handlar om att göra copy-paste på länkar till de största och mest lästa tidningsartiklarna, eller att anknyta eller kommentera ämnet. Kanske har de reklam på sina bloggar och får pengar för antalet träffar eller vad det är, men det kör jag inte med.

Sedan kanske man sin rannsaka sin egen blogg, och fundera på vad man har skrivit och varför. Lägger man ihop allt man skrivit skulle det antagligen bli en rätt tjock bok, så varför inte recensera sig själv? Ok, ibland han man skrivit vanmaktens frustration, kanske i ren ilska, efter några pilsner, över lite allmänt ämne som borde kunna debatteras, eller vad? Jag vet faktiskt inte, men man kan lugnt konstatera att jag blev anhängare av Sverigedemokraterna för drygt ett år sedan, då frustrationen över både hur invandringspolitiken sköttes och sköts, i kombination med hur jag började misstänka över hur svenska media fungerar började uppdagas i mitt huvud. Det senaste året har jag som ett resultat av detta både bloggat om hur svenska media fungerar samt invandringspolitiken. Ok, det har blivit lite ensidigt må jag erkänna. Men problemet var, och är det att både media och politikerna gjort sitt bästa för att mörka allt som har med invandring, invandringsproblematik och islam att göra. Därav mitt intresse. Så det har blivit en del bloggande i synnerhet om hur politikerna kontrollerar media men även om invandring och islam, ser jag när jag tittar tillbaka i bloggen.

Sedan ser jag att jag försökt slakta två heliga kor, dels Systembolaget, och vissa delar av trafikpolitiken. Normalsvenskar tycker ju Systembolaget är bra och köper den trafikpolitik som finns utan problem. Anledningen till min kritik mot dessa två saker är att jag har bott utomlands en massa år, och därmed ser saker på ett annat sätt än gemene man här i Sverige, och ifrågasätter därför i synnerhet den enkelriktade propagandan ”för din egen skull”, som bedrivs här i Sverige.

Man kan ju kolla statistik på vilka som tittar på bloggen. Tja, man ser bara från vilket land de kommer och lite andra saker, så exakt var personerna sitter, IP och så ser man inte. Föga förvånande kommer de allra flest från Sverige, men på andra plats kommer Brasilien. Detta är lite överraskande, men det finns kanske någon eller några svenskar där som läser min blogg frekvent.

Någon kanske undrar varför bloggen heter Staufener. Det har att göra med det jag nämnde tidigare, d.v.s. att jag bodde där. Det är alltså en liten stad i sydtyskland, precis i början av en dalgång in i Schwarzwald, och i östligaste kanten av Rhendalen, med ca 10 minuters bilväg till Rhen och Frankrike. Det finns hur mycket som helst att berätta om Staufen, och det är en helt underbar liten stad, som jag bodde i en massa år. Till och från jobbet körde jag på sträckor med fri fart varje dag, och därav en del inlägg om hastighetstalibanerna i detta land som tror att det är livsfarligt att köra fort. Med fort menar jag betydligt fortare än vad som är tillåtet i Sverige, men det behöver för den skull inte vara omdömeslöst eller farligt. Hastighet i sig, har aldrig orsakat en enda olycka. I samma stad, alltså Staufen, som ligger mitt i ett vindistrikt flödade vinet ymnigt, och hade gjort så sedan urminnes tider. Ett vineri i grannbyn var grundat 619, men det hade säkert gjorts vin i trakten långt innan dess. Det var fest i staden nästan varje helg; vinfester, medeltidsfester, julfester, Annafest, Spansk fest, Fastnacht m.fl. och alltid med treviliga uteserveringar där vinet dracks som sällskapsdryck. Märkligt nog, med svenska ögon sett, såg jag aldrig någon berusad. Alla drack tills man mådde bra och var lite glad, inte mer. Det finns ett kloster i trakten som heter S:t Trudpert, och ofta såg man nunnor på festerna, och de drack givetvis vin som alla andra. Ibland ordnade kyrkan fester, och då serverade man både vin och snaps för de som ville ha, helt otänkbart i Sverige. Åkte man över gränsen till Frankrike, kunde man köpa vin billigare än mineralvatten, vilket tappades upp i medhavd dunk på våg från en tunna.

Här har vi alltså anledningen till att jag är så sur på Systembolaget och nykterhetsivrare, och har yxat dessa några gånger i bloggen.

Så namnet på bloggen är en hyllning till den finaste stad jag känner till och har varit i, Staufen. I nästa inlägg ska jag berätta mer om just Staufen.