Det mesta av stadskärnan i Staufen är byggt 1300-1600, och man har omsorgsfullt bevarat stadskärnan som nu är en fotgängarzon. Den å som rinner från Schwarzwald ner till Rhen, och genom Staufen, heter Neumagen. Från Neumagen leder man vatten in till de två spår som går på var sida av huvudgatan. Vid torget ligger stadshuset, det är en fin byggnad som borgmästaren och en massa tjänstemän sitter i, på utsida finns fortfarande en sten med en halsring fastsatt i väggen. Sannolikt en mycket gammal sak som man satte fast brottslingar i för allmänt beskådande och andra till varnagel. Borgmästaren under en massa år var greve von Hohenthal, men han lämnade över stafettpinnen till Michael Benitz för knappt 10 år sedan, principen som gäller för borgmästaren är och har alltid varit att inget ändras i Staufen, vad beträffar gamla seder och bruk samt stadens innerkärna.
Fontänen mitt på torget har givetvis fungerat som brunn en gång i tiden, men är idag bara dekorativ. Under vintern är dock fontänen tömd och man använder den som uppskjutningsplats för fyrverkerier som avslutning på Fastnacht. Detta till brandkårens fasa efterson torget är knökfullt med folk, en stor folkmassa runt fyrverkeriuppskjutning i mitten av en stad är som gjort för olyckor. Men man har detta som sed sedan hundratals år, och det ändrar man inte på.
En vecka i slutet av varje januari, tar narrarna och häxorna över hela staden. Det är narrarna (Staufener Schelm). i sina blåvitrutiga kläder, samt häxorna (Staufener Schlossberg Hexen). Man börjar med att jaga ut politikerna ur stadshuset, och ta över detta, sedan är det en veckas spektakel i staden med narrarna och häxorna som arrangörer. Det är även ett karnevaltåg genom staden med alla narr och häxföreningarna i området som deltagare. Det dricks vin i massor, kastas och skjuts konfetti och kastas godis i massor. Efter en vecka tar borgmästaren tillbaka stadens styrelse, och då kommer narrarna och häxorna ut från stadshuset gråtande för att de inte längre får ha makten, sedan bjuder borgmästaren på ovan nämnda fyverkeri.
Sådär 100m från torget ligger S:t Martinskirche, det är inget speciellt imponerande byggnadsverk idag, men den måste ha varit imponerande när den var nybyggd, 1336. Jag vill minnas att det står ett annat år någon gång från 1200-talet över dörren, men det är kanske från något tidigare kapell.
Vid den lilla järnvägsstationen, finns ett kul litet hotell med uteservering, Bahnhof hotel. Man kan sitta i gamla vinfat under kastanjeträden och ta en pilsner medan man väntar på tåget. Jag pratade lite med en gammal dam som har hotellet, och det kom fram att jag var från Sverige, kanske på min dialekt. I alla fall så sade hon att hon kände några i Sverige som heter Wallenberg. Jag vill minnas att hon berättade att någon son eller dotter gift sig med någon Wallenberg. Jag tänkte att hon blåljög, men jag höll ändå skenet uppe för att vara artig. Men efter några minuter kom hon med en massa fotografier med henne och släkten Wallenberg, som hon visade.
Schlossberg med den gamla ruinen är värt ett besök en fin dag. Man har milsvid utsikt framför allt över hela Rhendalen, och på vägen upp eller ner kan man sno lite vindruvor att mumsa på. Borgen i sig själv är ingen höjdare, eftersom den varit en ruin sedan 1632, men i tornet är värt ett besök för utsiktens skull.
När man kommer ner från detta besök, kan man ta en slurk vin på serveringen precis där huvudgatans gångstråk börjar. Det är ett trevigt ställe och bredvid står en stor gammal handvinpress under tak som är lite kul. Om man sedan går uppför huvudgatan ligger slottet till vänster, en bit in bakom en parkeringsplats. Det ger inte mycket till intryck av ett slott, och är inget att se. På huvudgatan ligger det en massa affärer och krogar med uteserveringar, och atmosfären är fantastisk bland de gamla husen som är byggda från 1300-talet och framåt. På högersidan finns ett rött hotell som heter Krone, som är från 1520, alltså när Gustav Wasa blev kung. Efter Krone på högersida är ett valv, och går man igenom och fortsätter rakt fram kanske 50m kommer man till vad som ser ut som en mycket gammal bondgård. Det ser lite udda ut precis vid stadskärnan. Husen på sidorna är alltså rätt gamla, och väggarna är metertjocka på husen längst ner för att sedan smalna av uppåt ju högre man kommer. Det finns det mesta beträffande prylar och lokala specialiteter i den lilla stadskärnan. Café Decker som ligger rakt fram från stadshuset på höger sida precis innan den gamla stålbron är även värt ett besök. De har allehanda konditoriska specialiteter, och man kan sätta sig en våning upp på altanen med kaffe och kladdiga godsaker med utsikt över berget och slottsruinen.
När man kommer ner från detta besök, kan man ta en slurk vin på serveringen precis där huvudgatans gångstråk börjar. Det är ett trevigt ställe och bredvid står en stor gammal handvinpress under tak som är lite kul. Om man sedan går uppför huvudgatan ligger slottet till vänster, en bit in bakom en parkeringsplats. Det ger inte mycket till intryck av ett slott, och är inget att se. På huvudgatan ligger det en massa affärer och krogar med uteserveringar, och atmosfären är fantastisk bland de gamla husen som är byggda från 1300-talet och framåt. På högersidan finns ett rött hotell som heter Krone, som är från 1520, alltså när Gustav Wasa blev kung. Efter Krone på högersida är ett valv, och går man igenom och fortsätter rakt fram kanske 50m kommer man till vad som ser ut som en mycket gammal bondgård. Det ser lite udda ut precis vid stadskärnan. Husen på sidorna är alltså rätt gamla, och väggarna är metertjocka på husen längst ner för att sedan smalna av uppåt ju högre man kommer. Det finns det mesta beträffande prylar och lokala specialiteter i den lilla stadskärnan. Café Decker som ligger rakt fram från stadshuset på höger sida precis innan den gamla stålbron är även värt ett besök. De har allehanda konditoriska specialiteter, och man kan sätta sig en våning upp på altanen med kaffe och kladdiga godsaker med utsikt över berget och slottsruinen.
Hela Staufen är som en liten sagostad, och man kan gå runt i innerstaden och bara njuta av byggnaderna och atmosfären, förutom några färre moderna inslag känns det som att gå runt i en medeltidsmiljö. Men finns det då inga fula byggnader i Staufen frågar sig vän av ordning? Jodå, det finns två riktigt fula saker som byggdes under värsta slit-och-slängperioden på 60-70-talet. De är inte i direkt närket till stadskärnan så de stör inte speciellt, men om man vill plåga sig med fula byggnader rekommenderas området Wolfacker, sådär 500m från stadskärnan. Det är byggnader som byggdes som bostäder till de som arbetade på flygplatsen Bremgarten, någon runt 1970. Gräsliga byggnader som nämns som avskräckande exempel av varje sann Staufener. Att bo i detta område är uteslutet.
Nästan lika illa är det med Thaddäus Rinderle Schule som ligger sydöst om Wolfacker, på ungefär samma avstånd från stadskärnan. Kanske är denna skola byggd något senare, men den har samma usla design som husen i Wolfacker, men är bara lägre.
Nästan lika illa är det med Thaddäus Rinderle Schule som ligger sydöst om Wolfacker, på ungefär samma avstånd från stadskärnan. Kanske är denna skola byggd något senare, men den har samma usla design som husen i Wolfacker, men är bara lägre.
Annars består bebyggelsen till största delen av smala radhus byggda på höjden i fyra våningar, samt en del hyreshus av ungefär samma höjd byggda runt omkring staden. Ett riktigt fint område med villor ligger på Staufens nordostsida på bergssluttningen mot Schwarzwald, och intill Schlossberg. Det är ganska nybyggda stora villor med stora ytor och minimala tomter på sluttningen.
För några år sedan, 2007, fick man för sig att borra ner till ett varmvattenlager under staden för att på så sätt ordna bergvärme till innerstaden. Det ville sig inte bättre än att vatten från ett lågt liggande lager trängde upp till ett högre med torr kalciumsulfat. Vattnet bildade då kristaller med kalciumsulfaten och expanderade därigenom. Detta har fått och får marken att resa sig under staden, och man har konstaterat att marken stigit 12cm de senaste åren, med stora skador på byggnaderna i innerstaden som följd. Marken stiger alltså inte jämt under hela stadens yta, vilket mer på vissa ställen än andra. Detta har alltså lett till sprickor i de gamla byggnaderna, som kommer att bli mycket dyrt att reparera.
Det finns två större företag i Staufen, ca 1km NV om stadskärnan; IKA Werke som gör laboratorieutrustningar, och Ineos Films som håller på med plaster.
Det finns ett litet industriområde, mest med mindre företag i samma område. Detta område är ganska nybyggt, ca 20år och expanderar kontinuerligt. Vid kanten på detta industriområde ligger fotbollsplanen som vårdas ömt och med tillhörande restaurang. Varenda by i hela detta område har en egen fotbollsplan med tillhörande servering, och så givetvis även Staufen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar