Staufens historia

Det finns massor att berätta om Staufen. För den som har vägarna söderut på A5:an ner mot Basel kan jag verkligen rekommendera ett besök. Problemet är bara att man under ett kortare besök bara ser. Javisst, är det fina gamla medeltidshus, underbart vackert o.s.v. men för att uppleva Staufen måste man bo där och lära känna invånarna.

Lite historia

Staufens historia är mycket gammal, ingen vet riktigt när Staufen grundades, men man vet att på berget bredvid, alltså Schlossberg, fanns det ett romerskt vakttorn. Det finns dock ett skrivet dokument att Staufen fanns 770, och det brukar man använda som referens. Staden befinner sig alltså vid foten av bergen och vid öppningen på Munstertal, alltså som en nyckel till både bergen och dalgången. Dessutom med ett litet berg, där ruinen från slottet står, och det är ganska uppenbart att detta måste ha varit en ideal position både för att övervaka både trafiken till Schwarzwald och hela plattlandet ner till Rhen. 1356 förstördes stora delar av staden i en kraftig jordbävning.

Namnet Staufen kommer från familjen von Stauffen som bodde slottet på berget, som ursprunglig var ett gammalt romerskt vakttorn, men nämns som sedan borg 1248. Släkten von Stauffen dog ut i början på 1600-talet. Slottet stod då tomt till 1632 då svenskarna eldade upp borgen innan de drog vidare, så nu återstår bara en ruin.

Staufen är känd för att Faust verkade i staden. Han var anställd av von Stauffen som alkemist för att försöka framställa guld, och enligt sägnen skrev han ett kontrakt med djävulen, Mephistofeles, och när kontraktstiden gått ut kom djävulen och hämtade Faust 1539.

Detta ska ha hänt i Gasthaus Löwen, precis till vänster om stadshuset, och sägnen säger att invånarna såg ett eldsken och hörde en explosion, men man hittade ingen kropp, så Faust var bara försvunnen. Det finns dock ett avtryck av en bockfot i stentrappan i stadshuset, som bevis på att djävulen var där. En illustration av hur djävulen hämtade Faust är målad på väggen av hotell Löwen.

I och runt Munstertal bröts silver, och Staufen var en givetvis en knutpunkt för silver från bergen, vilket var en betydande inkomstkälla både för befolkningen och von Stauffen, som var ansvarig för silverbrytningen i dalen. Det var dock inga större mängder silver som bröts med dagens mått, utan en årsproduktion silver från regionen var endast några hundra kilo.

Sedan 1600-talet har den lilla staden ockuperats ett antal gånger av olika arméer och tidvis flydde då befolkningen upp i bergen. I slutet på 1600-talet var det mest franska arméer som invaderade Staufen, och samma sak i slutet på 1700-talet i samband med franska revolutionen. 1848 var den badiska revolutionen, och staden stormades av kejsararmén tidigt på hösten. Sedan har vi givetvis första och andra världskriget. Men generellt gäller att man byggt upp det som skadats efter krig, konflikter och annat, så att den fina stadskärnan behållits. 1870 byggde man den järnbro som idag går över ån Neumagen rakt fram från stadshuset och bredvid Café Decker. 1893 öppnades Schwimmbad, alltså den simbassäng som ligger en bit upp mot Munstertal, och året därefter öppnades järnvägslinjen Bad Krozingen – Staufen – Sulzburg, som 1916 drogs vidare till Munstertal. Den kallas idag ”Bähnle”, men sträckan till Sulzburg är nedlagd, och tågen går nu alltså bara mellan Bad Krozingen och Munstertal, med Staufen mitt emellan.