Lindbergs enfald om mångfald

Aftonbladet är en riktig skittidning. Rent generellt och med massa ointressant smörja ofta skandalbetonat, och sport i massor. Idag, alltså Sveriges nationaldag har man en ledare med titeln ” Vi firar mångfald idag – inte enfald”, skriven av Alf Linberg.

Han är uppenbarligen PK-influerad, och i linje med detta ska media indoktrinera medborgarna med det mångkulturella samhällets välsignelse.

Det finns inget samhälle som någonsin lyckats med multikulturalism, och i synnerhet inte fredlig samexistens mellan olika religioner. Att ens tro att man kan skapa ett samhälle som inte kräver integration eller assimilering av de som flyttar in är rent naivt, och man skapar i stället segregation och motsättningar både mellan olika befolkningsgrupper som även ursprungsbefolkningen. Man kan försöka lura medborgarna med diverse solskenshistorier, propaganda och döljande av rena fakta, vilket man gör effektivt idag med en enorm kostnad och demokratin och yttrandefriheten på offeraltaret. Just denna dag väljer t.ex. DN att komma med en solskenshistoria om lyckad integration som man kan läsa om på denna länk. Säkert en sann historia, men är den representativ?

Det beklämmande med hela problematiken är att man envist både försöker dölja och förneka de problem som den förda politiken för med sig. Exempelvis ser man inga som helst problem med att tillåta islam i detta land och man tillåter moskéer att byggas. Finns det ett enda land i världen där islam samexisterar i fred med andra religioner, och man inte har en massa religionskonflikter? Vidare och med islam är det så enkelt att det som koranen föreskriver går emot både svensk lag och all modern västerländsk civilisation och demokrati. Men det väljer man att blunda för, och släpper gladeligen in fler lycksökande muslimer i massor.

Vi har ännu inte facit från den sanslösa invandringspolitiken, men vi vet att invandrare är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken, att vissa områden är förslummade med en hög kriminalitet, och att de som kommit hit inte alls är flyktingar utan ekonomiska lycksökare till absolut majoritet. Man kan även misstänka att det handlar om rena brottslingar eftersom de inte har identitetspapper och själva förstört sina fingeravtryck.

Alf Lindberg skriver ”Utveckling och öppenhet är vår framgångsaga. Inte isolering och inskränkthet.”. Med detta menar han uppenbarligen att man ska släppa in alla som vill komma hit, och att detta skulle vara vår framtidssaga. Jo tack, hr. Lindberg, utveckling utan sanslös öppenhet kan vara en framtidssaga, men nu flyr våra svenska ungdomar landet och ersätts  med alla som kan säga ordet ”flykting” på något språk. Vanligtvis somaliska, afghanska eller arabiska. Nu har vi gigantiska problem eftersom man just fört en sådan naiv och enfaldig politik, där man tror att mångfald skulle ge någon form av paradis.

Hur bra mångfalden fungerar i praktiken kan vi se massor av konfliktzoner över hela världen. Eller varför inte på närmare håll inom något miljonprojektsområde som Rosengård eller Tensta/Rinkeby? Vad är arbetslösheten, hur är det med skolbetygen, hur ofta brinner bilar, hur ofta kastas sten på utryckningspersonal o.s.v., men sist men inte minst vad kostar dessa områden och den sanslösa invandringen man tillåtit till dem, inkluderat polisinsatser, reparationer, speciellt stöd till skolorna, hemspråksundervisning, SFI, socialbidrag, hyresbidrag, arbetslöshetsunderstöd, o.s.v.

Man behöver inte vara mycket till realist för att inse att det knappas har varit, är eller någonsin kommer att bli någon ”framtidssaga”. Kanske får vi skriva om texten i nationalsången enligt följande: "Du är, vad du är, men blir aldrig vad du var."
Eller kanske banderollen över Vasaloppet bör ändras till "Ur fäders spår - mot framtidens misslyckanden"?

Så Hr. Lindberg; det du firar om du tror att mångfald är någon framtidssaga, är din egen enfald. Ta och dansa en somalisk dans för att fira den svenska nationaldagen, och linda in din fru i ett huckle med kjol till fötterna så hon inte stör muslimer (om du nu är gift).

Givetvis är kommentarsfunktionen avstängd till artikeln. I PK-sverige tillåts inga debatter. Kritiska röster till artikeln och mångkulturalismen ska tystas. Svensk demokrati och yttrandefrihet...skulle förvåna mig om AB ens visar länken till detta blogginlägg.

"Berikande" smittsamma sjukdomar

Som alla vet kommer det massor med s.k. flyktingar från andra länder till Sverige, och de är ”berikare”, ”nybyggare” o.s.v. som ska tas emot med öppna armar. De hävdar att de flyr från krig och elände med livet som insats.

OK, när det kommer till Sverige och söker asyl, är det då inte rimligt att kräva att de genomgår en läkarundersökning och att man kräver provtagning på de sjukdomar som är vanliga i de resp. länder de kommer ifrån?

Det tycker inte våra svenska politiker, men det erbjuds en gratis och frivillig läkarundersökning. Men det är alltså inget krav.

I Afrika vet man t.ex. att tuberkulos är vanligt förekommande, trots detta kräver man alltså inte att de som kommer från Afrika till Sverige testas för tuberkulos. Detta är alltså en smittsam och allvarlig sjukdom som för några årtionden sedan var utrotad i detta land.

Nu stiger kurvan för antalet tuberkulosfall i landet rakt uppåt och 2010 rapporterades 683, varav 584 eller 85% var utlandsfödda. (Länk till smittkyddsinstitutet.) Smittskyddsinstitutet skriver; "Ökningen beror helt på migrationsflödet från länder med hög incidens av tbc. Detta understryker vikten av att nyanlända personer erbjuds hälsoundersökning tidigt efter ankomst till Sverige.". Trots detta reagerar inte regeringen och sannolikt kommer mängden tuberkulosfall i landet öka ytterligare. Men att kräva ett enkelt tuberkulosprov av de desperata flyktingarna som kommer till detta land, för att på så sätt ”mota Olle i grind”, det gör man inte. 

På samma sätt är det med HIV, som DN idag skriver om. Nu pratar vi inte lägre om någon larvig fågelinfluensa, eller en sjukdom som går att bota utan ett dödligt virus som man bara kan bromsa effekterna av. 7000 personer i världen smittas varje dag av HIV, och i Afrika söder om Sahara finns enligt denna grafik 22.5miljoner människor som har HIV. Antalet HIV-smittade i Sverige har de senaste åren stigit. Den överlägset största kategorin av i Sverige påträffade HIV-fall är ”Smittade före ankomst till Sverige”, enligt smittskyddsinstitutet (se sidan 5 på denna länk).

Men tror någon att man ställer krav på att flyktingar från Afrika måste testas för HIV i Sverige? Nix. Det är frivilligt.

Man frågar sig alltså varför det inte är ett direkt krav att de som kommer till vårt land och söker asyl här tvingas lämna prov i vilka man kan bestämma om de bär på de sjukdomar som är vanliga och smittsamma i de områden de kommer ifrån?

Kan det vara integritetskränkande? Tja, nu är det ju så enligt smittskyddslagen att den som smittats av en könsjukdom måste lista de personer denna haft sex med och kanske blivit smittade. Där är inte mycket integritet som gäller.

Vidare är det så att man nyligen drivit igenom en hel hög med lagar som drabbar hela svenska folket som är gravt integritetskränkande. FRA-lagen, våra banktransaktioner är tillgängliga över hela EU och i USA, man vill införa datalagringsdirektivet, det spikas upp övervakningskameror överallt. Och sannolikt är hela svenska personnummerregistret tillgängligt både inom EU och för USA. Vi pratar alltså om integritetskränkande saker som drabbar hela svenska folket och inte bara enskilda personer. Alla dessa saker har införts med motiveringen att ”har du bara rent mjöl i påsen” behöver du inte bekymra dig.

Med samma motivering behöver alltså en asylsökande inte bekymra sig om denne just har ”rent mjöl i påsen”, och borde precis som hela svenska folket som är tvingade att ställa upp på kontroller, även kunna tvingas till provtagning. Vi pratar alltså om smittsamma sjukdomar, som i värsta fall är dödliga.

Som jag ser det är politikernas underlåtenhet i detta fall skulden till alla de fall av t.ex. HIV-AIDS och tuberkulos som kunnat undvikas med en enkel provtagning. Samt givetvis alla de kostnader i form av arbetsbortfall, sjukhusvård, mediciner samt mänskligt lidande.

Men det är ju faktiskt värre än så. Som vi vet, och som rapporterats från Norge, är män från Afrika kraftigt överrepresenterade när det gäller överfallsvåldtäkter.  Min frågor är alltså; vilka svenska politiker tänker ta ansvaret för både dessa våldtäkter generellt eftersom man tillåter en sådan stor invandring, och vidare kommer de ta sitt ansvar om, eller rättare sagt när en svensk kvinna blir HIV-smittad av en våldtäkt utförd av någon från Afrika?  Observera att varken pengar, politiskt skitsnack eller beklaganden tar död på HIV-virus.


Men det blir väl kvinnans sak att bevisa att hon fått HIV av just den våldtäktsmannen, eller hur? På så sätt slipper politikerna helt ansvar...och tidningarna skulle garanterat tysta ner både våldtäkten och smittan eftersom det kan väcka "främlingsfientlighet".

Stoppa hemspråksundervisningen

 En fråga jag ställer mig är varför man håller på med hemspråkundervisning? 1993 lämnade Ny Demokrati in en motion om att slopa hemspråksundervisningen, och denna motion presenterades av Ian Wachtmeister i Riksdagen samma år. I denna kan man läsa på denna länk:

"Beräkningar vi fått genom utbildningsdepartementets försorg indikerar att kostnaden under 91/92 skulle ligga runt 726 miljoner kronor.”

Alltså, redan för 19år sedan kostade detta vansinne 726 miljoner. Alla vet vad som hänt sedan dess, det senaste årtiondet har det strömmat in massor med s.k. flyktingar och anhöriga till dessa. Vad kostnaden för ”hemspråksundervisningen” uppgår till idag vet nog ingen, men det är sannolikt mångdubbelt mer.

Nu inställer sig den rent fundamentala frågan, varför ska svenska skattebetalare betala för att de som valt att komma till detta land, för att dessa personer ska ha undervisning i det språk vars land de ”flytt”, eller kommit ifrån? På vilket sätt blir de mer attraktiva på arbetsmarknaden, på vilket sätt tjänar svenska skattebetalare på detta, och på vilket sätt främjar det integration?

Det generella när man flyttar till ett land är att man lär sig språket i detta land för att kunna kommunicera med landets befolkning, och redan idag spenderas massor med pengar på Svenska för invandrare (SFI). Samtidigt och rent paradoxalt ska alltså svenska skattebetalare betala för att de som kommer till detta land inte alls ska behöva konversera på, eller lära sig svenska, utan man ska få undervisning i sitt hemspråk. 

Till saken är att vi pratar om barn, och som alla vet ingår det i läroplanen i grundskolan både att lära sig engelska och ytterligare ett språk, t.ex. franska, tyska eller spanska, d.v.s. något av de stora världsspråken.

I detta land har man ingen som helst användning av somaliska, afghanska, eller arabiska eller andra språk som varken är världsspråk eller pratas i detta land. Trots detta är det invandrares rättighet att få ”hemspråksundervisning”, och jag frågar mig varför? Kanske är det trevligt att kunna prata med släktingar från det land man så desperat har flytt ifrån, men det är väl inget som svenska skattebetalare ska betala för i form av utbildning för skattepengar? 

Dessutom blir det en ren paradox eftersom man eftersträvar ”integration” i det svenska samhället, emedan hemspråksundervisning motarbetar detta genom att hjälpa eleverna klara sig på, och hålla sitt ursprungsspråk levande.  Eventuellt försvårar det även inlärningen av alla andra språk som står i läroplanen eftersom det finns någon form av begränsning hur många språk man kan lära sig samtidigt.

Vad detta vansinne kostar idag kan man bara gissa, men det kan inte vara lätt att hitta lärare i alla exotiska språk som berikarna kommit hit med, och vidare kan man nog lugnt förutsätta att det är betydligt mer pengar som spenderas på detta idag än för knappt 20 år sedan, och redan då var uppskattningen 726 miljoner.

Finns det ingen vettig politiker som kan ta upp detta och sätta stopp på vansinnet?

På mediafronten intet nytt

Ett bra propagandaknep för att få acceptans för alla som inte har svenskt utseende, är givetvis att lägga ut bilder på dem i media. I mitt tidigare inlägg med bilder från Skansens hemsida har vi uppenbara exempel på det. Idag i DN har vi ytterligare två exempel på detta. Det ena är en film, och jag struntar blankt i filmen, men det intressanta är att man slår upp en stor bild på en liten mörkhyad tjej med texten ”Envis flickkamp mot fördomar”. Meddelandet är alltså bilden i kombination med ”kamp mot fördomar”. Nu vet jag inte vilka fördomar som avses, men meddelandet till läsaren är att skärskåda sig själv efter fördomar, och då mot de med mörkare hudfärg. Snygg och effektiv propaganda helt enkelt.

Precis under denna artikel kommer nästa som är ett konststycke i propaganda, den har det mesta. Titeln är ”Hoppet om fred har släckts”, kombinerat med en bild av en far med fyra barn som sitter och ser hjälplösa ut på golvet. Artikeln är lite blandad och grötig men man försöker ge anledningar och förklaringar till att så många vill lämna Afghanistan. Det är ett hopkok av att det blivit dyrt, inbördeskriget kommer, det finns inget hopp, arbetslöshet o.s.v. Läsaren ska alltså förstå att man vill lämna Afghanistan, och känna medlidande med den stackars ensamstående fadern och de fyra barnen. Givetvis nämns namn genom hela artikeln för att man ska ge personerna en fysisk identitet, och inte vara så abstrakta.

Riktigt bra klass på denna propaganda. Jag läste igenom artikeln två gånger, men kunde inte hålla isär alla personer och saker men det spelar mindre roll. Meddelandet är solklart – det är synd om alla som flyr från Afghanistan, och givetvis förstår man att de flyr. Alltså ska vi med öppna armar ta emot de som kommer hit från just Afghanistan.

Ren och skär propaganda igen för att få acceptans för den invandringspolitik som förs.

Men det fiffiga i historien är att man kan inte sätta fingret på något som är fel. Denna familj och de personer som nämns finns säkert, och historien är riktig. Men personerna är väl selekterade, och även bilden för att ge läsaren (Nisse i Hökarängen), en tårdrypare och känna sympati med alla som kommer till detta land.

Att det kanske går tiofalt fler som kommer till detta land som ekonomiska lycksökare, kastar sina identitetshandlingar och blåljuger för Migrationsverket för att få PUT berättar man inte. Ej heller om den utbredda kriminaliteten och gängbildningarna bland invandrarungdomar, ni vet det som kallas för ”lite integrationsproblem”.

Så den dagen det dyker upp artiklar med sådana exempel och personer på förstasidan i DN ska jag revidera min åsikt om att media bedriver ren propaganda. Men till dess är det just ren propaganda som media ägnar sig åt. 

Ett folks självmord

Hitler proklamerade att ett av de bästa sätter att utplåna ett folk var att utplåna deras kultur och byggnadsverk. Han terrorbombade därför städer och gav order om att i synnerhet byggnadsverk som folket identifierade med sin kultur skulle förstöras för att folkets identitet och motståndsvilja skulle brytas ner.

Givetvis är det så att ett folk förenas av de traditioner de har, sin kultur, religion och de byggnadsverk och kultursaker man har. Man har t.ex. museer med sin gamla kultur och saker för att kunna lära sina barn och titta på den historia och kultur som är fundamentet för samhället och lära sig folkets historia. Som barn gick man på Nordiska Museet, Stadsmuseet i Stockholm, Riksmuseet, Skansen o.s.v. för att lära sig sin kultur och sin bakgrund som ett folk. Man gick med guider i Gamla Stan som berättade om stadens historia, och jag har stått högvakt vid Slottet, egentligen bara för att hålla en tradition och svensk kultur vid liv. Inte var det kul, men det var något man är stolt över att ha gjort. Vi har även svenska traditioner, dessa är ärvda och mina föräldrar lädre sig en gång dessa från sina föräldrar, jag lärde mig dem av mina och jag jobbar på att föra över dem till mina barn. Min förhoppning för framtiden är att mina barn även i framtiden ska föra dessa traditioner vidare. Man firar midsommar, jul, påsk, valborg, födelsedagar, och en del annat. Man går av tradition till kyrkan på skolavslutningarna och firar när man tar studenten. Sammantaget är det vårt arv, vår kultur, och våra traditioner.

Men de senaste åren har man släppt in en helt sanslös invandring, och våra politiker vill tydligen legalisera detta på olika sätt. Varför är oklart, men vi har hört uttalanden som jag anser vara rent landsförräderi.

Detta är ett uttalande av Mona Sahlin: ”Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Eller vad sägs om detta av vår statsminister: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Enligt Maud Olofsson är det så att man ska vara så stark och troende på svenska värderingar och traditioner att man inte behöver se influenser som någon fara. Hon har vidare åsikten att Sverige ska vara ett ”nybyggarland”, vilket kan kännas en aning märkligt eftersom vi är världens äldsta land. Behovet av nybyggning och nybyggare borde alltså vara obefintligt.  Vidare ser hon mest en enorm potential i alla som kommer hit, och att de mest är en berikning.

Det fanns en norsk major vid namn Vidkun Quisling. Han trodde på nazismen och ansåg att Norge skulle bli bättre med nazism, kanske hade han även egna intressen i ett tyskt maktövertagande. Men han sänkte sig aldrig så lågt att han förringade eller förlöjligade norsk kultur och norska traditioner. Han ansåg helt enkelt att nazismen skulle vara bra för Norge, och handlade därefter.

Nu har detta vansinne gått så långt att man på olika sätt vill radera ut vår nationella identitet. Vår kultur och våra traditioner är tydligen inget värda och ska ersättas med de som är bättre. Man tillåter byggandet av moskéer, man ger massor med fördelar till de som kommer till detta land, i många fall mer än till de som är svenskar. Man sopar problem och kriminalitet under mattan om den är knuten till invandrare. Nu ska även vår nationaldag ska tydligen raderas ut till förmån för afrikanska berikningar.

Detta är programmet som Stockholms Stadsmuseum erbjuder sina deltagare på nationaldagen den 6:e juni:

Man kan läsa; ”Det somaliska temat fortsätter i höst då vi förvandlar Torget–ett lekrum för barn till Somaliska Torget.

11.45-12.15 Folkdanslaget Ogaden

Ogaden är en somalisk ungdomsförening och folkdansgrupp som består av fyra kvinnor och fyra män. De kommer att visa traditionell dans från Somalia på gården. Vid regn i Tessinsalen.

12.30-13.00 Assmara

Gruppen Assmara spelar svensk folkmusik på fiol. De bjuder på ett program med lite olika sorts låtar - brudmarsch, polska, vals, schottis, halling osv. Kanske blir det långdans på gården om det inte regnar?

13.00-13.30 Osman

Osman är en somalisk sångare bosatt i Stockholm. Han kommer att sjunga bland annat om nationaldagen.

14.00-14.30 Somalisk barnsaga

Somalisk saga berättas på Torget ett lekrum för barn. Abshiro al Nur berättar sagan om Den gyllene katten på somaliska och svenska. Dessutom kommer vi att visa några av de saker som kommer att användas på Torget i höst! Kanske hinner vi lära oss en lek också!

14.30-15.00 Mona Osman

Mona Osman är förmodligen Sveriges enda kvinnliga somaliska rappare. Kom och lyssna!

16.00- 16.40 Västerorts ungdoms symfoniorkester

Västerorts ungdoms symfoniorkester (V.U.S) som tillhör Kulturskolan, spelar på gården om det är fint väder.

I Tessinsalen vid regn.

Dessutom:

Försäljning av somaliska piroger

Hennamålning kl 14–15

Hårflätning kl 13.30–14.30"

Jag frågar mig efter att ha läst detta program på Sveriges nationaldag; Vad har Stockholms Stadsmuseum med Somalia att göra? Samt varför vill man radera ut våra traditioner och vår nationella identitet på detta vis? Givetvis är detta betalt med skattebetalarnas pengar.


Eller vad sägs om Skansen, på deras hemsida har vi dessa bilder:

Länk till programmet på Stockholms Stadsmuseums websida.

Nedskräpning?

Hysterin känner inga gränser. Nu ska man införa en lag mot nedskräpning. Jäpp, ingen gillar väl att det ser skräpigt ut, och att skräpa ned är ju dumt. Men att det ska vara en lag mot det är ju rent hysteriskt. Om man nu tar en nedskräpare på bar gärning är det väl bara att säga åt personen att plocka upp skräpet och så är saken utagerad. Lagar i min bok har en mycket högre dignitet. Den som bryter mot lagar är en brottsling och ska straffas. Detta antingen genom att personen erkänner sitt brott som t.ex. i trafiklagstiftningen, eller saken dras till domstol. Att tjafsa med nedskräpning som brott drar löje över hela lagen, och rättsskipningen.

Ok, nu har vi en hund som skiter i en park. Brottslingen är hundägaren, men det var en kompis till denne som rastade hunden. Vem ska man åtala? Hunden, hundägaren eller kompisen?

Vi har regelrätta avrättningar, bilbränder, kravaller, god tvåa i våldtäkter i världen, och bombattentat. Men det är klart att man ska lagstifta om ”nedskräpning”. Man blir som svensk lite luttrad över hur man försöker flytta fokus från saker som är viktiga för ett samhälles funktion till rent larv. Nedskräpning är inte och har inte varit något problem.

Med politikernas logik, kan man faktiskt säga att nedskräpningen skapar arbetstillfällen och därför borde uppmuntras. Politikerna är ju glada över varje okvalificerat arbete som skapas så man kan dölja arbetslösheten, och hitta jobb till alla berikare som kommer hit.

Raketforskarna har betalat minst 100.000 kr för att bli smugglade hit, och som är analfabeter och berikare har ju en enorm potential enligt Maud Olofsson, vår framtid och man har en vision om det multikulturalistiska samhällets nirvana med svensk konsensus inom sjuklövern.

Så det borde alltså vara en god gärning att skräpa ner och ge dessa ”nybyggare” hjälp på vägen till tjänsten som professor och innovatör.

Helt plötsligt...

Helt plötsligt blev livet enklare. Jag har använt datorer i massor med år, i alla fall sedan 70-talet. Jag vill minnas jag började med en dator som inte kunde spara något, utan man hade sitt program på en hålremsa. Man hade givetvis ingen skärm, utan en hiskelig manick som hette Teletype vill jag minnas, och bara skrev ut allt på papper. Ljudet från den var ungefär som en breakdansare i riddarrustning. Sedan dess har det varit blandat, och ett tag jobbade jag med Macintosh, när de kom med 3.5” disketter men utan hårddisk, och en skärm utan färg på 9”.

Sedan blev det Windows 1.0, i vilket man kopierade tankegångarna och principerna i Mac, och alla skulle köra PC med Windows. Ordmisshandlingsprogrammet hette DisplayWrite och var riktigt sunkigt. Kalkylprogrammen hade inte gjort sitt inträde, och för större applikationer var det IBM 3090 med stendumma terminaler som gällde. Någon gång fanns det även ett operativ från IBM som hette OS2, som skulle ersätta DOS, som inte hade multitasking, och en del andra begränsningar. Det var ganska likt Mac, rent användarmässigt, figurerade ett tag på 90-talet men blev aldrig någon riktig ”hit”. Det var i alla fall grymt stort, och IBM gillade buggfixar, som brukade komma på runt 15 disketter.

Så på den vägen var det, med Windows hela vägen från 1.0 till Vista. Alltid en massa antivirusskit, trassel med smörja i registren, temp-filer, krockar i maskinerna och elektroniskt slagsmål mellan BIOS och Windows om vem som skulle bestämma. Interrupt-konflikter fick man räkna med. Sedan är det ju ingen glädje att bara komma till ett operativ, utan man arbetar ju med applikationer. Det är i själva programmen man gör något konstruktivt, hur det fungerar i bakgrunden är helt ointressant. Hårdvara, BIOS, och Windows är bara hjälpmedel för att köra programmen där man gör något.

Generellt för Windowsmaskiner är, och har varit att de är som korthus. Ju mer man stoppar in i den i form av programvara, ju större är risken för att det ska rasa. Man kan inte förutsäga när eller hur mycket, eller vad raset kommer att ställa till med, precis som att bygga korthus. Ju högre och ju fler kort ju större är risken för ras, men man vet inte var, när, hur, och hur mycket.

Programmet Word är en liten egen historia som jag kört i kanske 20år drygt. Till en början ett ganska bra program med begränsningar. Sedan har det växt både i funktionalitet och antal buggar. Jag brukade liksom inte skriva små brev utan dokument på hundratals sidor, så man lärde sig vilka buggar som fanns. Att uppdatera hela dokumentet utan att spara först var en ren dödssynd. För några år sedan blev et så många menyer och val i Word att ingen klarade av det, i synnerhet i den svenska översättningen. Alltså har man i den senaste versionen bara en stor skog med olika templat att välja på, och för att göra det enkelt. Så nu är det ännu mer grötigt, en sanslös blandning av templat, funktionalitet och menyer. En del klassiska buggar finns kvar men man har lärt sig en del s.k. ”workarounds”, för att slippa dem.

Men för att komma till pudels kärna. På Windowsmaskiner med Microsoft mjukvara borde man klistra en stor lapp med texten ”Risk för ras.”. Som sagt, ju mer man stoppar i dem, ju större är risken att något rasar eller kolliderar, och det är till att vara datatomte för att fixa det. Visst, man kan ju tvinga ner applikationen, men…ska det behöva vara så?

Frälsningen heter Mac. Det gäller att inse att man inte ska behöva vara datortomte för att kunna göra ett jobb, tvingas trakassera en IT-avdelning (som pratar knackig svenska och finns i Rumänien), med frågor, eller ringa någon ”support desk” som inte tillstår problem de vet finns. Att ringa Microsoft och säga att man hittat en bugg, är som att skrika ”I love USA” mitt Teheran. Ordet ”bugg” har de aldrig hört talas om.

Mac bara fungerar, och operativet är elegant och fungerar. Det tar två-tre dagar sedan funkar allt bara och man är överraskad över hur enkelt det är, men att man ändå har bättre funktionalitet än i Windows. Man kopplar in prylar, det bara funkar. Man ansluter sig, samma sak. Man jobbar utan trassel och gidder, det bara fungerar och är enkelt. Man blir imponerad.

Ärligt talat funderar jag på varför folk stångas med Windows. Visst, en Mac kostar mer än en PC, men vad kostar arbetstid, vad kostar problemen och vilken frustration skapar det? Jag är ganska övertygad om att återbetalningstiden på skillnaden i pris är mycket kort.

Vi har även den mentala biten här – om man kör Windows dyker något elakt felmeddelande upp som talar om att man gjort ”fel”. Ok, jag har jobbat med datorer i sådär 30 år, det betyder givetvis inte att jag inte kan göra fel. Men problemställningen är att man varken orkar eller vill lära sig allt om hur ett operativ funkar i botten eller alla underbara datortermer som står som spön i backen. Man vill få ett jobb gjort, och inte bli nedvärderad av ett sketet datorprogram som en idiot, med en text som innebär ”du har fel!”. Som sagt i Mac fungerar det bara, och man blir överraskad över både hur bra det fungerar och hur enkelt det är.

Men sist men inte minst, det är en ren glädje att jobba med en Mac.

Så helt plötsligt blev livet enklare – Mac.