Nedskräpning?

Hysterin känner inga gränser. Nu ska man införa en lag mot nedskräpning. Jäpp, ingen gillar väl att det ser skräpigt ut, och att skräpa ned är ju dumt. Men att det ska vara en lag mot det är ju rent hysteriskt. Om man nu tar en nedskräpare på bar gärning är det väl bara att säga åt personen att plocka upp skräpet och så är saken utagerad. Lagar i min bok har en mycket högre dignitet. Den som bryter mot lagar är en brottsling och ska straffas. Detta antingen genom att personen erkänner sitt brott som t.ex. i trafiklagstiftningen, eller saken dras till domstol. Att tjafsa med nedskräpning som brott drar löje över hela lagen, och rättsskipningen.

Ok, nu har vi en hund som skiter i en park. Brottslingen är hundägaren, men det var en kompis till denne som rastade hunden. Vem ska man åtala? Hunden, hundägaren eller kompisen?

Vi har regelrätta avrättningar, bilbränder, kravaller, god tvåa i våldtäkter i världen, och bombattentat. Men det är klart att man ska lagstifta om ”nedskräpning”. Man blir som svensk lite luttrad över hur man försöker flytta fokus från saker som är viktiga för ett samhälles funktion till rent larv. Nedskräpning är inte och har inte varit något problem.

Med politikernas logik, kan man faktiskt säga att nedskräpningen skapar arbetstillfällen och därför borde uppmuntras. Politikerna är ju glada över varje okvalificerat arbete som skapas så man kan dölja arbetslösheten, och hitta jobb till alla berikare som kommer hit.

Raketforskarna har betalat minst 100.000 kr för att bli smugglade hit, och som är analfabeter och berikare har ju en enorm potential enligt Maud Olofsson, vår framtid och man har en vision om det multikulturalistiska samhällets nirvana med svensk konsensus inom sjuklövern.

Så det borde alltså vara en god gärning att skräpa ner och ge dessa ”nybyggare” hjälp på vägen till tjänsten som professor och innovatör.