lördag 13 november 2010

Om Ernst och några flaskor vin

Sist bloggade jag lite om den svenska indoktrineringen när det gäller hasigheter. Jag tänkte bara komplettera denna med en erfarenhet från Tyskland, och en herre jag känner där vid namn Ernst.

Historien var den att Ernst, tillsammans med sin fru var på fest i grannbyn. Det dracks mycket ymnigt så nykterheten på intet sätt var skrämmande. Ernst har en mycket stor kroppshydda och hann under kvällen och den tidiga natten hälla i sig avsevärda mängder vin. Jäpp, vi pratar om åtskilliga flaskor.

På morgonkröken var det dags att ta sig hem och Ernst och hans fru beger sig hemåt i bilen. Eftersom nu Ernst dragit i sig så mycket vin fann han anledning att inte köra mer än ca 30km/h, eftersom han var kraftigt påverkad av diverse bieffekter från vindruvorna.

Halvvägs hem uppmärksammade en polisbil färden och stannade Ernst. Givetvis blev det en del förmananden om att man inte får köra bil berusad, men det slutade med; ”Eftersom du körde så sakta, och det är tidigt på morgonen så kan du ju rimligtvis inte skada någon. Nu ställer du bilen vid vägkanten så skjutsar vi hem dig och din fru, så får du hämta bilen imorgon.”

Kan någon tänka sig en sådan incident i Sverige? Propagandaapparaten har ju i årtionden basunerat ut att man är en potentiell barnamördare om man dricker en pilsner och sedan kör bil.

Men kom igen nu. Koppla in hjärnan. Jäpp, det är svårt om man är svensk och indoktrinerad i tiotals år, men försök.

Om vi tar det aktuella exemplet, och släpper det pragmatiska flosklandet, vad gjorde den tyska polisen för fel? Som jag ser det, vill jag mycket hellre ha denna typ av poliser än utkommenderade muppar som jagar Svenssons minsta lagöverträdelser med ljus och lykta.

Hur man än vrider på det var Ernsts framfart ingen fara för någon, det är faktiskt bara att inse. Och handlandet av denne polis skapar ett förtroende mellan medborgarna och polisen, till skillnad från hur det fungerar i Sverige, där inte en liknande incident är ens möjlig.

Tidigare bara piska, nu även morot

Javisst, som titeln antyder, det handlar om åsnor bakom ratten...

Storebror slår till igen! Sverige är fantastiskt! Det finns garanterat inget land i världen som består av ett så av myndigheterna indoktrinerade människor, d.v.s. åsnor. Detta har nu nått helt oanade höjder och medborgarna ska finna sig i allehanda övervakningssystem ”för deras egen skull”. Trafiklagstiftningen är en riktig höjdare därvidlag. Under årtionden har man kopplat ihop att köra fort med olycksrisk, och att köra för fort är enbart baserat på vad som står på plåtskyltarna som man så vänligen dekorerar all vägar med.

För det första ska vi ha klart för oss att det finns olika förutsättningar när man kör bil; det kan vara dimma, snorhalt, mörkt, snöstorm, tät trafik, och en massa andra förutsättningar som gör att det som står på skyltarna är en för hög hastighet för det givna tillfället.

På samma sätt kan det vara en solklar söndagsmorgon, inte en bil ute och perfekt väglag. Med detta kan vi alltså enkelt komma till slutsatsen att det som står på skyltarna ofta är felaktigt. Men då svarar givetvis den indoktrinerade att det anger den högsta tillåtna hastigheten under bra väg och trafikförhållanden. Det är i sig riktigt, men det finns ett antal andra parametrar som skyltarna inte tar hänsyn till, t.ex. den egna bilens kondition, det är en rätt bra skillnad på en nu Maserati och en gammal Volkswagen bubbla.

Vidare tar det inte hänsyn till förarens skicklighet. Mot detta har det argumenterats att ”alla kan inte köra som Schumacher”. Det är riktigt, men som det nu är skyltat på vägarna är skyltarna avpassade för en halvblind pensionär på 95år. Nu tvingar man alltså förarna att anpassa hastigheten efter de som kör absolut sämst i hela landet och deras kapacitet och kunskap. Observera att det inte på något sätt är tvingande att hålla den hastighet som står på skyltarna, vill man köra långsammare är det bara att göra så.

Men det märkliga är ju att man litar till bilisternas omdöme, när det gäller att framföra fordonet generellt, och har förarprov, körkort m.m. men de är helt inkompetensförklarade när det gäller att bedöma lämplig hastighet under de rådande förutsättningarna.

Nu är det helt enkelt så att det inte finns en enda olycka som någonsin har orsakats av en hastighet. Det är helt enkelt så att alla olyckor orsakas av förares felbedömningar, inte av hastigheten ett fordon håller i sig själv. En typisk felaktig bedömning av en förare är att hålla en högre hastighet än vad omständigheterna medger. Men det är och förblir förarens felbedömning och inte hastigheten som är orsakande till olyckor.

Indoktrineringen har nu gått så långt att man skapat zoombies vid ratten inte kör bil utan halsovande framför den med ena ögat på hastighetsmätaren och det andra på vägen. Detta inkluderar även polisen, och de har precis som alla andra zoombiefierade medborgare ingen vana av att köra bil i andra hastigheter än de skyltade. Som ett resultat av detta, när de sedan tvingas börja köra bil och anpassa hastigheten till givna förhållanden, klarar de inte av det, som man kan läsa i denna artikel; På intet sätt förvånande, alla ska ju få nära-döden-upplevelse om den lilla nålen på instrumentbrädan visar 5km/h mer än vad det stod på en nyss passerad vägskylt.

Och nu ska man alltså premiera zoombiefieringen, vilket man kan läsa i denna artikel. De som kör långsammare än hastighetsbegränsningarna ska premieras via bilförsäkringen. Och det är ju bara en tidsfråga innan den lilla GPS-grunkan rapporterar alla hastighetsöverträdelser till polisen så kommer böteslapparna på posten. För din egen skulle lille medborgare. Det spelar sedan ingen roll vad du försöker anföra till ditt försvar. Att komma med att; ”jag har tävlingslicens på F1, jag jobbar vid motorvägspolisen i Tyskland, jag körde en Ferrari, det fanns inte en bil ute, det var söndagsmorgon och perfekta förhållanden, spikrak väg” o.s.v. lönar sig givetvis inte. Har man kört några km/h mer än vad det står på skyltarna är man rökt. Så snälle lille zoombie – välkommen till Sverige, landet för där ordet logik inte finns och där övertron på myndigheterna är total.

Till min stora förvåning var det dock ett rättsfall nyligen där en domare kopplat in hjärnan, och man kan läsa om på denna länk. Mycket förvånande, han måste vara den siste i detta land som tänker. Han har sannolikt inte sett Public Service på 30år, och bor i ödemarken, långt borta från alla fjantiga kampanjer från NTF, Vägverket, Transportstyrelsen och allt vad de nu heter. Han verkar ju helt oskadad och har tankeförmågan kvar.

Information och demokrati

Jan Kallberg skriver på PI, på denna länk, om att människor har en rätt till information och en rätt att få veta. Om inte människorna, eller medborgarna får veta hur saker förhåller sig kan man inte fatta rätt beslut enligt sina åsikter om saker. Dessa beslut ligger sedan till grund för hur vi röstar i de demokratiska valen. Alltså är den information vi får via de informationskanaler vi har, direkt kritisk för de åsikter vi skapar oss och hur vi röstar i valen.

Nu är det ju så att man alltid kan diskutera vad som är korrekt information och vad som är viktigt, rätt eller fel. Nyhetsmedia kan givetvis inte rapportera allt så att medborgarna kan selektera vad de anser vara viktigt, och därför gör alla nyhetsmedia en selektion av den enorma informationsängd som finns.

Vidare kan diskuteras vad som är en nyhet. Ordet nyhet anspelar just på att det skulle vara något nytt, och om då ett brott inträffat 10 gånger har det inte nyhetsvärde mer. Det kanske var intressant och en nyhet de första gångerna , men om samma sak upprepas ett antal gånger sjunker nyhetsvärdet. Det är t.ex. inget nyhetsvärde i att någon eldar upp en bil i ett invandrartätt förortsområde längre, det sker så ofta att det inte längre har ett nyhetsvärde. Nyheten ligger då i att detta är ett återkommande brott som myndigheterna inte kommer till tals med, men man har då flyttat fokus från brotten i sig till att anklaga ordningsmakten för att inte göra sitt jobb.

I selektionen av nyheter ingår vidare att bara informera om saker som stämmer överens med den bild politikerna vill ge medborgarna av samhället. Man ska då först veta att det delas ut presstöd till olika tidningar, och jag misstänker att många tidningar är direkt beroende av dessa pengar för att kunna bedriva sin verksamhet. Alltså har politikerna en ”nagel i ögat” på nyhetsmedia så tillvida att om de rapporterar saker som inte passar den bild av samhället som politikerna vill ge, drar man in presstödet, och på så sätt tystar denna nyhetskanal.

Vidare har ju tidningarna en politisk stämpel, och denna partitillhörighet gör det sannolikt möjligt för politikerna, att med partipiskan i handen styra vad som är lämpligt att skriva respektive olämpligt.

Min slutsats är att det inte finns någon egentlig definition vad som är nyhet, oberoende, eller fakta. Detta gäller i princip alla nyhetsmedia över hela världen, emedan alla givetvis måste hävda att de rapporterar enbart fakta, ostyrt och objektivt. Det nyhetsmedia som skulle tillstå att de ägnade sig åt propaganda skulle omedelbart tappa all trovärdighet i läsarnas eller tittarnas ögon. Ingen självtänkande människa vill skapa sig en åsikt baserat på propaganda. Detta eftersom man då vet att den information man får, inte är riktig och objektiv.

Men till saken hör att alla nyhetsmedia världen över påstår att de tillhandahåller nyheter och information. Det gäller faktiskt alla; Al-Jazeera, CNN, Fox News, Nordkoreas TV, Sveriges Radio/Television, NBC, BBC, DN, Venezuelas TV, o.s.v. Alla hävdar att de tillhandahåller korrekt information, och den information som medborgarna ska grunda sina egna åsikter på. Att ha ett nyhetsmedia är givetvis en balans mellan ett antal saker: För det första är det pengar som styr, och man biter inte den hand som föder. Det kan just vara presstöd, annonspengar, finansiärer, prenumeranter, eller vad katten som helst som bidrar till och finansierar ett medias verksamhet. För det andra gäller det givetvis att förmedla de nyheter läsekretsen eller tittarna vill ha, det är då en balans mellan olika delar eller redaktioner för sport, utländska nyheter, inhemska dito, kultur nöjen, eller vara det nu kan vara. Innebörden är dock att man måste balansera den information som tillhandahålls mellan olika saker på ett sådant sätt att man attraherar så många läsare eller tittare som möjligt. Men grundprincipen är att man inte kan stöta sig med de som finansierar verksamheten och skriva eller visa saker som skulle göra att man mister dessa.

Mot den bakgrunden blir det lite komiskt, eller skrämmande, när man funderar lite på Public Service. För det första hävdar man att man enbart tillhandahåller objektiv information och fakta, så att tittarna eller läsarna ska kunna bilda sig en egen uppfattning. Detta är minst sagt lite svårt att tro. Man ska alltså ställa sig frågan om det verkligen är det enda nyhetsmedia i hela världen som gör detta. Märkligt nog tillstår alla andra nyhetsmedia världen över precis samma sak, men just och enbart Public Service i Sverige skulle vara det enda som verkligen gör detta. Det faller på sin egen orimlighet, i synnerhet som man finansierar sin verksamhet med ”licenspengar”, via politikernas medgivande och sanktion. Att Public Service mot denna bakgrund skulle rapportera om saker som inte passar politikerna är därför föga trovärdigt.
Vidare har vi den direkta kopplingen med att tillhandahålla information till medborgarna. Jag vet inte hur många gånger som det varit direkt uppenbart att man fått direktiv från ovan, men t.ex. förnekelsen över existensen av ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” är ju ganska talande, trots att varenda en som ser Public Service kan se att man gör vad man kan för att efterleva det. Man får vidare dekret om nya ord som ska införas i svenska språket för att påverka medborgarna, men det tillstår man inte. Orden bara dyker upp, som om PS uppfunnit dem själva. Först hette det ”utlänning”, men eftersom detta började användas som skällsord, byttes det ut till ”invandrare”. ”Neger” blev på samma sätt ”färgad”, för att sedan helt försvinna eftersom det inte ”har någon relevans”. ”Zigenare” blev ”romer”, ”problemområden” nämns inte, men undantagsvis må de kallas för ”utsatta områden”, ”kriminella” heter numera ”utsatta personer”, och det finns hur många exempel som helst på sådana omskrivningar. Det är givetvis för att man vill påverka medborgarna i en viss riktning. Idag, och som alla vet, är det mörkandet av den invandringspolitik som bedrivs som är ”prioritet ett” på samtliga nyhetsredaktioner.

Man ska vidare ha klart för sig att propaganda inte är något som bedrivs kortsiktigt. I det aktuella fallet, invandringspolitiken, pratar vi om strukturerad och välplanerad propaganda som bedrivits i årtionden, i syfte att påverka medborgarna i den avsedda riktningen.

Men nu börjar bubblan spricka. Vad man inte räknat med är informationsflödet över internet. Medborgarna har de senaste åren fått möjligheten att både ta del av okontrollerade nyhetsmedia utanför landets gränser, samt utbyta information med e-mail, publicera åsikter på bloggar, och fora som Politiskt Inkorrekt har dykt upp och fått en allt större spridning. Den propagandamantel man tidigare använt sig av för att täcka landet med medborgare som enbart får sig till livs politiskt korrekt propaganda har börjat spricka i sömmarna. Desperationen blir med detta allt större, och både propagandaapparaten, samt dess avsikter ligger numera öppen till allmänt beskådande.
Gammelmedia håller dock mer och mer krampaktigt fast vid samma principer man kört i årtionden, ty någon annan lösning finns inte. Man kan fortfarande inte bita den hand som föder.

Men den framtida utvecklingen då? Den första frågan man ska ställa sig är; Finns det någon väg tillbaka för myndigheterna och politikerna? Med det menar jag; finns det en möjlighet att kontrollera informationsflödet på internet, så att man ger sken av att informationen där är okontrollerad, men i själva verket styrs enligt politiska propagandadirektiv? Detta är en mycket skrämmande tanke, och man frågar sig om den är möjlig. Vi har ju sett FRA-lagen införas, och man har uppenbarligen kapacitet att ”tappa” alla ledningar som går över landets gränser. Man måste alltså ha övervakningsprogram som automatiskt selekterar den information man letar efter. Så varför skulle man inte kunna använda liknande program för all trafik i Sverige och kanske se till att information inte kan publiceras eller nå sina mottagare? Sannolikt fullt möjligt. Detta skulle man då se till genom att ha ett antal datorer med mycket stor kapacitet som gjorde olämplig information oåtkomlig. Detta skulle man då givetvis inte tillstå att man ägnar sig åt, utan se till att informationen helt enkelt inte syns eller finns, kanske i första läget tillåta en viss tillgänglighet på för att minska spridningen av informationen. Kanske skulle man ha program som kraschar diskussionstrådar, lite slumpmässigt givetvis för att inte väcka misstankar.

Visst är det en skrämmande tanke? Men är den helt osannolik? Det kan man fundera på mot bakgrunden av FRA-lagen, datalagringsdirektivet, att man har kameror i vartenda gathörn, att det finns massor med databaser med personuppgifter o.s.v. Så frågan är…är det så osannolikt? Man skulle givetvis hålla denna verksamhet mycket hemlig. Du vet lille medborgare - det du inte vet lider du inte av.

fredag 12 november 2010

Nyhetstorka

Hmm, vad ska man blogga om idag då. Det har ju inte hänt något speciellt i blaskorna. Lite trams om att Sahlin bör avgå, och sedan det där datalagringsdirektivet. Jag tycker Sahlin borde sitta kvar. Eftersom jag gillar Socialdemokraterna lika mycket som en böld i häcken under en cykeltävling, vore det bra om hon satt kvar. Ju sämre det går för sossarna desto bättre tycker jag. Dessutom kanske den där muppen Bodström tar över efter henne, och han är en ren fara för vilket demokratiskt samhälle som helst. Med honom vid rodret har vi snart små GPS-grunkor inmonterade från födseln så myndigheterna kan hålla total koll på var vi är och alltid. Detta kopplas med övervakningskameror så myndigheterna kan se bilder på medborgarna med ett litet personnummer över huvudet på alla övervakningsbilder, som ett dataspel. Du vet lille medborgare, har du bara rent mjöl i påsen behöver du ju inte bekymra dig, och det är inte sådana som dig myndigheterna är ute efter.

Men allt är givetvis hemligt, så någon kvittens på att de inte snokar efter vad just du håller på med kommer du aldrig få. Det är ju inte du som varken definierat ”mjöl” eller ”påse”. Kanske bara genom att skriva något som detta, blir man klassad som säkerhetsrisk.

Men ok, datalagringsdirektivet…man ska alltså lagra alla mail och SMS i minst ett halvår. Varför då? Om någon vill bedriva brottslig verksamhet måste det väl vara en självklarhet att inte skriva ner något eller snacka om saker man vill dölja med mobiltelefoner. Vill man utbyta information ska man göra det med tung krypto. Så snacket om att man vill åt organiserad brottslighet o.s.v. tror jag faller på två saker; för det första är datamängden enorm, och man måste ha speciell programvara som selekterar ut vad man är intresserad av. För det andra är allt historia. Nätet är sekundsnabbt och all information blir mycket snabbt gammal. Det finns ingen som helst anledning att ha information som är ens en vecka gammal. Den som sparar all inkommande e-post vet säkert vad jag menar, det är bara gammal skit som man av nostalgiska skäl inte raderar. Nåja, efter att läst en del om FRAs verksamhet och annat, är jag helt övertygad om att myndigheterna snokar i all information som finns, vare sig det är lagligt eller inte. Ibland behövs någon liten ”välsignelse” att få fortsätta sin verksamhet från högre ort och därför kommer lagar av typen ”FRA-lagen”, men det är bara av lite kosmetiska skäl. Det ligger i sakens natur att all sådan här verksamhet måste vara hemlig, och ju mindre folk vet, och det pratas om den – ju bättre.

onsdag 10 november 2010

Blåljusens vänner i diket

Jaha, polisen ska lära sig köra bil, kan man läsa i denna artikel.

Man har alltså kvaddat ett 30-tal bilar redan i år. Men det är inte alls märkligt. Hastighetstalibanerna tvingar alla att köra i ren lushastighet, och sedan när t.ex. en polis ska köra fortare än vad det står på skyltarna, är denne inte van vid det, och behärskar det inte. Man har ju indoktrinerat hela svenska folket att man ska få “nära-döden-upplevelser” om hastighetsmätaren visar 2km/h mer än en nyss passerad skylt. Hastighetsgränserna är satt för Hulda 93 år, eftersom alla inte kan "köra som Schumacher". Ovanpå det har vi ju NTF och andra visionärer som är så rädda om våra liv, och har nollvisioner så det står härliga till.

Sedan föreslår någon stjärna teori och praktik, baserat på riskmedvetenhet. Ursäkta, men det fungerar inte. Det finns bara ett sätt att lära sig behärska höga hastigheter, och det är ren och skär vana att köra dessa hastigheter, och det går inte att skaffa sig i detta land.

Jag pratar om mångårig praktisk erfarenhet. Teori är helt värdelöst. Det handlar inte ett dyft om att lära känna sig själv, det handlar om ren körvana i de aktuella hastigheterna. Kanske några års träning hos Autobahnpolizei skulle funka? Sådär 3-5 år rekommenderas.

Att medpassagerare som inte är vana vid högre farter blir rädda har inte ett dyft med saken att göra. Medpassagerarna håller inte i ratten. Men av artighet, rekommenderar jag att inte köra mer än 160 med svenskar i bilen, eftersom de blir rädda.

Kristallnatten och UNT

Upsala Nya Tidning förnekar sig inte. Det är riktigt kul att läsa all PK-soppa de publicerar. Detta är en kort artikel men med direkta felaktigheter.

Det man inte vill säga själv, låter man andra saga; “När nu Sverigedemokraterna med sitt förflutna i nazistiska organisationer tagit plats i riksdagen är det extra viktigt att uppmärksamma Kristallnatten som en symbol för att rasism och nazism måste stoppas innan en våldsupptrappning sker, sade Elin Persson, ordförande i föreningen, på tisdagen.”.

Den klassiska kopplingen mellan nazism, rasism och Sverigedemokraterna alltså.

Men låt oss nu citera SD:s principprogram; ” Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund”.

Detta bemödar sig ingen att läsa, och man ska koppla SD till nazister och rasister. Hur är det med utrensningarna under Stalins tid? Eller kanske under kulturrevolutionen i Kina? Inte ett pip om detta i UNT, och inga manifestationer mot vänsterpartiet.

Och det här med våld…vilka är det som står för antidemokratiska aktioner, angriper demokratiskt valda representanter och stör offentliga valmöten om inte vänsternissar. De är den verkliga faran idag, inte SD. Frågar man sig vidare var man tar till våld, har vi ju i samma tidning denna artikel, eller varför inte denna?

Men inga demonstrationer mot detta inte…bara små notiser, av nöden för att kunna kalla sig nyhetsmedia. En intervju med den rånade mannen kanske? Eller bilägaren? Nähä…inte PK.

Och man har det senaste 1.5 åren fått 70 nya poliser i Uppsala, som rapporteras i denna artikel. Varför behövs dessa? Är det för att hålla ordning på militanta Sverigedemokrater?

Så varuti ligger problemet? Enligt UNT är det givetvis bara lite integrationsproblem som man kan lösa i en handvändning, emedan det faktum att det finns ett parti, demokratiskt valt som vill begränsa invandringen till dess man löst de immigrationsproblem som vi de facto ser varje dag i nyhets media?

tisdag 9 november 2010

Ännu en PK-artikel

Nu har Birgitta Ohlsson och Anders Knape skrivit i SvD om hur extremism ska bekämpas I denna artikel.

Man nämner tre olika extremismer nämligen vitmaktsgrupperingar, vänsterautonoma grupper och islamistisk extremism. Artikeln fokuserar på de förstnämnda, och man börjar talande nog med kopplingen till Kristallnacht, 1938. De andra två extremismerna verkar som man nämner lite för att man måste, men man kan mellan raderna läsa att det är just vitmaktsgrupperingarna som är farligast och man kommer med lite taffligt snack om hur de ska bekämpas i artikeln.

Men nu är det ju så att just sådana där nynazistiska falanger har det funnits så länge tillbaka jag kan minnas. Det är klart att det inte är roliga typer, men de verkar mer vara styrda av någon form av militärt macho, och samhörighetsstuk än att ägna sig åt direkt brottslig verksamhet för egen vinning. Under alla år har de mig veterligt inte ställt till så mycket problem, mer än konfrontationer med vänstergrupper, och då är ju frågan vem som i själva verket började problemen. Dessutom verkar SÄPO ha ganska bra pejling på vilka det är och vad de har för sig, skulle de hitta på något verkligt korkat kan man säkert ”mota Olle i grind”.

Men de två verkligt farliga grupperna är de som artikeln knappt nämner. Alltså först de vänsterradikala extremisterna. De drar sig uppenbarligen inte för något, och respekterar definitivt inte det demokratiska system vi har, även om det har sina fel och brister. De anser att de har rätt att t.ex. störa fullt demokratiska möten, som är en del av det demokratiska systemet, och hota samt angripa de som inte har samma åsikter som de har. Ett typexempel var när en medlem av SD blev angripen och fick ett hakkors inristat i pannan. Detta var knappt en nyhet, och någon idiot kom till slutsatsen att han kunde ha gjort detta själv, detta blev dock rubriker i media.
Men artikelförfattarna nämner ju kristallnatten. Men varför nämner de inte Stalins utrensningar? Är det legitimare att skicka folk till dödsläger i Gulag än att mörda dem i gaskamrar? Personligen tycker jag skillnaden är liten och båda brotten mot mänskligheten lika fruktansvärda. Men eftersom det nu finns konkreta bevis mot nazisterna, och mindre mot Stalins terrorvälde, emedan det säkerligen var minst lika avskyvärt som nazisternas, ska man alltså acceptera . Eller vi kanske ska prata om hur många som mördades under Maos kulturrevolution? Tja, mera lokalt har vi ju drygt 60.000 som steriliserades i detta land 1935-75. En historia som socialdemokraterna gärna glömmer. Det är inte så radikalt som att mörda, men det får samma konsekvens i längden.

Sist, men inte minst har vi de som artikeln kallar de islamistiska extremisterna. Detta är ny typ av extremism, i jämförelse med de tidigare nämnda, men i dagsläget minst lika farlig. Dessutom har politikerna i detta land hamnat i någon form av dvala, och under acceptans/multikuliflummet, menar att man ska acceptera islam i detta land. Man tillåter byggandet av moskéer, plockar in kreti och pleti från allehanda länder som är mycket välkända för radikal islamsk extremism och lever i någon form av acceptansflum. Med islamistisk extremism är det tydligen så att man ska acceptera den för att den klassas som en religion. Man kan alltså tro på något, men så länge det inte har statusen av religion är det inte legitimt. Nu har alltså islam av någon dum anledning statusen av en religion, och det legaliserar vad de håller på med. Detta oavsett om det som denna religion påbjuder står i direkt konflikt med vad som predikats från PK-media i massor med år, som t.ex. jämställdhet, barnuppfostran m.m.

Men det värsta är faktiskt att även om man accepterar islam som en religion, är det så att en stor majoritet dess utövare inte tar avstånd från de direkt militanta och terrorstämplade idioterna. Man tittar tydligen bara tyst på och stoppar huvudet i sanden, emedan de renrasiga terroristerna får fortsätta med att mörda civilbefolkning i västländer. Det är helt enkelt så, att så länge representanter från islam inte tar avstånd från, och hindrar de direkta terroristhandlingar som de extrema begår, anser jag att denna religion må förbjudas, de är helt enkelt delaktiga. I den mån någon vill vara muslim i detta land må det accepteras så länge som personen gör detta utan att på något sätt störa andra, kräva byggnader, särbehandling eller liknande. Att svenska politiker inte inser att det i stort sett samma sak att ha en religion och en politisk tro är en sorglig historia. Av någon anledning är det legitimt att mörda oskyldiga i religionens namn, men man bekämpar de som har en politisk tro. Undantaget militanta vänsteraktivister givetvis, de må störa demokratiska möten efter bästa förmåga. Till och med Fredrik Reinfeldt menade i ett tal efter valet att SD får räkna med direkt brottsliga handlingar baserat på sin extremism. Det kanske inte var ordalydelsen, men meningen.

Men tillbaka till artikeln. Man strävar helt enkelt efter att dels sammankoppla SD och vitmaktgrupper, samtidigt som man marginaliserar de verkliga hoten mot det samhälle vi har och vill försvara, i form av vänsterextremister och i framtiden extrema islamister.

Som rubriken säger "Ännu en PK-artikel", på nordfronten inget nytt. Jag har sett hundratals.