Sveriges sjuka sjukvård

Av de länder jag varit i och bott i, har jag aldrig varken hört talas om, eller kommit i kontakt med en så usel sjukvård som i Sverige.

I den stad jag bor,
finns ett sjukhus. Den första kontakten jag hade med detta var när en son skadade en tå. Jag vill minnas att vi beställde tid, och infann oss åxå i rätt tid i väntan på behandling. Sedan var det bara att vänta någon timme, och efter en kortare undersökning lämnade läkaren en remiss till röntgenavdelningen 20m bort. Denna skulle ta hand om oss (eller sonens tå), men där kom kvinnor på rad som skulle genomgå mammografiundersökningar, så det var bara att vänta. Efter ytterligare två timmar gav jag upp och tog med mig sonen och stack hem. Jag meddelade dock att ”vänligen meddela när ni har tid, då jag och min son inte avser spendera natten här.” Min tid är åxå pengar.

I staden vi bodde,
i Tyskland, skadade sonen armen i trappen, och vi misstänkte en fraktur. Så vi tog bilen till närmsta sjukhus (ca 1km bort), och inom 20minuter stod vi med läkaren som kollade röntgenplåtarna och kunde meddela att det inte var någon spricka. Detta skedde på Julaftons kväll, och givetvis täckte min försäkring som anställd alla kostnader utan snack.

I den stad jag bor,
fick jag besök av min äldste son. Han hade brutit armen i Thailand, och kom till oss med röntgenplåtar från Thailand och allt. Efter några dagar var det dags för en röntgenkontroll att allt låg rätt, och sjukhuset hade precis fått en ny röntgenutrusning, som man var stolta över i lokalpressen. Så vi begav oss upp till sjukhuset för att få armen röntgad.Men nu var det så att sonen tillhörde ju ett annat Landsting, och följaktligen vägrade man göra en röntgen på armen eftersom det inte var ett akutfall. Man hade vänligheten att hänvisa sonen till Landstinget han tillhör, så han fick åka drygt 15 mil för att kontrollröntga armen. Att fakturera det andra Landstinget gick givetvis inte, och ej heller att betala behandlingen. Det hela utmynnade i en tidningsartikel och politiker som givetvis pekade på varann.

I staden vi bodde,
i Tyskland, fick jag besök av en gammal kompis som hade trassel med ett öga. Han såg taskigt och vi åkte till en lokal optiker. Denne hävdade att detta var något allvarligt, så han rekommenderade att vi åkte in till närmsta sjukhus med specialistkompetens, en mil bort. Vi gjorde så, och fick eftersom det var måndag morgon, vänta rätt länge, jag vill minnas två timmar, då helgens ögonskador samlats i kö. Sedan kollade en läkare, och efter kanske ytterligare 20 minuter en liten specialistprofessor, som sade ”Vi opererar om 30 minuter, gör patienten redo.”. Sagt gjort, opererat och klart.

I staden jag bor,
lyckades jag skada en hälsena, i skrivandes stund vet jag inte om den är av eller bara skadad. Det hände för en knapp vecka sedan och idag på förmiddagen begav jag mig upp till sjukhuset med en svullen fot och kraftigt haltande. Man kunde inte hjälpa mig på en gång så man gav mig en tid på eftermiddagen. Som tidigare infann jag mig i tid, betalade 140kr och väntade. Efter en och en halv timma gav jag upp, och åkte hem.

Varför fungerar inte sjukvården i detta land!!!!? Jag läste för några år sedan en artikel där någon idiot menade att problemet i Tyskland var att folk blev ’överbehandlade’, och här i Sverige visste vi minsann vad rätt nivå är. Låt mig bara klargöra att jag blir hellre överbehandlad än inte behandlad alls, eller tvingas sitta i väntrum i flera timmar. Jag är dessutom kapabel att neka till mer vård om jag anser mig överbehandlad. Min tid är åxå pengar, och jag finner mig inte i denna nonchalans eftersom Landstinget har monopolsituation på vård, och först efter att ha bott utomlands är det för mig helt uppenbart att det man i detta land kallar sjukvård är en dyr koloss som inte fungerar. Det verkar som man prioriterat byråkrati, landstingspolitik, möten och revirpinkande i st. f. att tillhandahålla vård. Vad det är vet jag inte, men jag blir bara förbannad.

Så här haltar jag runt med min trasiga hälsena (eller är den av…?), och vet inte om någon kommer höra av sig. Jag skiter i vilket, men jag har jävligt ont, och kan knappt gå.
Tyvärr finns ingen privatläkare i trakten.
Men en sak är klar; har jag fått vänta mer än en timme i ett väntrum med förbokad tid åker jag hem, och jag kommer skicka Landstinget en faktura på utebliven arbetstid, så att de muppar som styr får veta att min tid är åxå pengar, inte bara deras. Jag ska i det aktuella fallet skicka en faktura till Landstinget på 1.5h arbetstid.