Ett steg till på trappan

Här (länk SvD och DN), har vi ett typexempel på svenska myndigheter och deras respekt för löften och medborgarnas integritet. Självklart lovar man att inga system, databaser, övervakningskameror, personnummersystem, telefonavlyssning, datatrafik, mail m.m. eller PKU-register ska få användas utom för de syften man avser. Man lovar dyrt och heligt att ingen mer än de avsedda ska få tillgång till dessa saker, men sedan ändras verkligheten något, och då tullar man på löften och lagar.

Motiveringarna skiftar, och kan man hänvisa till att få fast brottslingar är tillgången solklar och enkel. Eller kanske förhindra terrorism. Allt är till för din egen skull lille medborgare och vill du inte att brottslingar ska åka fast?

Alltså kör DN en av sina vanliga nonsensundersökningar och 78% av de som svarat tycker det är ”rätt” att polisen får titta på bilderna som kamerorna, som dyrt och heligt bara var till för trängselskatten, ska få användas för polisära syften. Medborgarns naivitet, (i alla fall de som svarar på webfrågan), är direkt slående.

Du vet lille medborgare; har du bara rent mjöl i påsen behöver du inte bekymra dig. Bodstömsamhället, med den goda omsorgen om alla och övertron på politikernas välvilja gör mig kräknödig.

Myndigheterna vet alltid ditt bästa, och du är ju till för samhället. Samhället är inte till för dig. Alltså har du ingen identitet, och snart kommer nog nyfödda barn chip-märkas så att myndigheterna alltid vet var personen befinner sig. Det kan ju vara bra om han eller hon är vilse i framtiden, och myndigheterna, med sina begränsade resurser, behöver lokalisera personen. Ett lite chip bara vid födseln som du inte lider av, och för din egen skull bara. Kanske för forskning, så att SIKA kan skapa statistik på vårt resande.

Låt oss ta några exempel; du kan ju börja med att fråga dig varför det finns personnummer i första läget. En självklarhet för varje svensk, men varför infördes de och vad är de egentligen bra för? Svaret är att du som medborgare inte har ett dyft användning av personnummer, men det är himla praktiskt för myndigheter som vill samköra register och ha pejling på dig. Märkligt nog fungerar i stort sett hela världen utan liknande system, men i Sverige skulle inget fungera. PKU-registret, lovade man dyrt och heligt att det inte fick användas till något annat än ren forskning. Men så mördades Anna Lindh, och vips hade polisen tillgång till det åxå. Vaddå? Vill du inte Anna Lindhs mördare ska åka fast? (Vaddå? Blir hon levande för det? Var hennes liv värt mer än någon annans? Jaha, det var det…)

Sedan har vi ju övervakningskameror. Om det inte finns redan är det en ren tidsfråga innan datorerna med mjukvara kan identifiera alla på bilderna, och sedan vet man vem det är, var personen går, vad denne gör, o.s.v. Det är bara att koppla ihop med myndigheternas databaser, inga problem. Hur många register och databaser är du med i förresten? Har du en aning? Näe, ingen vet, ingen vill svara, och många register är så hemliga att de inte ens finns.

Så det är klart att om polisen vill titta på trängselbilderna ska de få göra det, eller hur lille naive medborgare med ”rent mjöl i påsen”.


Vägen till övervakningssamhelvetet, har varit lång. Den började med makarna Myrdals visioner om kärnfamiljen och folkhemmet. Personnummer. Åsiktsregistrering. Steriliseringar av "personer som inte borde få föröka sig". Sedan har vi kopplingarna med DDR, Palme-eran och medborgarnas infantila tro på myndigheter och politikerna, och nu teknologins helbrägdagörelser som legaliserar allt i jakten på brottslingar och terrorister. För din egen skull - lille medborgare.