Hur man bedriver propaganda

Media sitter ju i en rävsax. Problemet är att man för det första vill ha så många läsare som möjligt det ligger i medias natur. För det andra måste man upprätthålla ett förtroende bland sina läsare att man rapporterar nyheter objektivt. Ingen vill varken ha, läsa eller betala för propaganda. Man ska därvidlag ha klart för sig att det finns positiv och negativ propaganda.

Låt oss börja med positiv propaganda. Ett exempel på denna är selektionsprincipen. Låt oss (påhittat), säga att det kommer 1000 invandrare till en stad. 95% av dessa kan inte svenska, får inga jobb och försörjs av stat och kommun. De är helt ointressanta, vill man propagera för invandring hittar man en välutbildad ingenjör som snabbt lärt sig svenska och fotograferar denne med hela den lyckliga familjen i hemmasoffan. Historien man skriver ska sedan gå ut på att personerna verkligen flydde från sitt hemland och riskerade livet. Det fiffiga med denna typ av propaganda är att den spelar på flera strängar samtidigt. Först ger en stor hemmabild, gärna i soffan en bild av gemenskap, mysighet och leende barn ska vara med. Vidare ger den det felaktiga intrycket att alla flyktingar är högutbildade får jobb, betalar skatt och blir snabbt en del av det svenska samhället, emedan motsatsen är regel. Slutligen kontrasteras den mysiga ”soffabilden” mot en text om riktiga flyktingar (gärna som inledning), och att de skulle blivit brutalt mördade eller svultit ihjäl.

Saker som inte är nyheter men ändå bra ur propagandasyfte kan man köra länge på förstasidorna. För drygt ett år sedan hade DN en bild på en zigensk dam i ca 1.5månader på förstasidan i nätupplagan med titeln ”Romskt klädmode”. Så gör man positiv propaganda. Jag vet inte hur många exempel jag sett på detta. Andra exempel är att man nedtonar rena katastrofsituationer som ”lite integrationssvårigheter” som går enkelt att lösa om bara viljan (och en massa skattepengar finns): Eller var sägs om Ullenhags (debatt i Uppsala i somras), visioner om att invandrarnas språkkunskaper och kulturerfarenheter ger honom ”visioner” om enorma exportorder framgent? Det är klass på sådan propaganda. Går man på den är man rent utsagt dum, helst i kombination med en övertro och övertillit gällande politiker.

När det gäller positiv propaganda är det givetvis ett ”måste” att komma med nysvenska ord som inte har en negativ klang i svenska öron. Berikare, nybyggare, möjligheter, nystartzoner är typiska exempel. Jag minns för länge sedan när SVT hade fått order om att byta ut ”utlänning” mot ”invandrare”. Rent idiotiskt eftersom personen inte vandrat hit. Men vad gäller idag? Säger du förresten ”romer” eller ”zigenare”? 

 Vidare ”flashar” man nyheten bara några timmar för att så få som möjligt ska hinna se den. Men man har ju skrivit om den, eller hur? Ett fiffigt sätt att bedriva propaganda; man kör en obekväm nyhet så kortfattad som möjligt, några timmar på siten, kör den långt ner, och plussar för det viktiga för Sverige – sport. Lokala tränarbyten, resultat eller spelare - det är vad du ska bekymra dig om lille medborgare.

Sedan har vi den negativa propagandan. Den är ganska enkel. Allt som någon säger, och som på något sätt är kritik mot den politik som förs är givetvis agg mot folkgrupp, eller vad sägs om främlingsfientligt? Kanske rent av rastiskt eller människohat? Kopplingar med allt negativt och personer som ifrågasätter invandringspolitiken är jättebra. Det bästa är kopplingar mellan nazism och SD. Minsta tråd är guld värd. SD-politiker med järnrör (som förresten var av aluminium) är skitbra. Man väljer sedan noga sina publikationstillfällen baserat på antingen opinionssiffror eller order.

Ju större rubriker och gärna stödda av bilder ger artiklarna relevans. Järnrörsproblematiken är ett typexempel – jag vet inte när tidningen kom över materialet, men det var alltså något år gammalt och om tidningen kommit över det då har man alltså väntat med att publicera det för att få maximal skadeeffekt på SD. Neeej, då inte propaganda. Varför publicerade man det inte när det var nytt?

Slutligen har vi ett tragikomiskt sätt media ägnar sig åt att göra propaganda. Ni vet Nisse i Hökarängen har ju ingen pejling på siffror, och alla över hans fattningsförmåga spelar ingen roll. "Nisse i Hökarängen" förväntas ju inte ha något som helst begrepp om något. En ökning i antalet invandrare spelar då inte någon roll för Nisse. 50.000, 100.000 eller 200.000 är svårt för Nisse och han läser som hastigast siffran. En miljard eller 100 miljarder vad är skillnaden i Nisses huvud? Begrepp och siffror lågt bortom hans horisont. 

Själv tillhör jag ”nätmobben”. Efter som det nu, ve och fasa, finns ett parti som ifrågasätter och kritiserar vad som pågår. Man får ju inte ifrågasätta vad politikerna gör och deras beslut. Men det gör SD men svaren och debatterna uteblir, och sopas under den politiska mattan som verkar ha något märkligt hålrum i mitten av golvet som rymmer hur mycket som helst. Manipulering med siffror, statistik och vad som är fakta hör till vardagsmat. Annars vet man bara inte. Anders Borg svarade i en debatt i riksdagen för några månader sedan att ”kostnaderna för invandringen är svåra att uppskatta”. Så dyker en finansminister med huvudet i sanden som en struts.

Nedan lite mycket intressanta länkar, som flashades, några timmar innan de försvann. Mycket märkligt, eller hur? Men tro inte att (trots att länkarna är pingade) det finns någon länk hit.

DN

SvD
UNT