torsdag 3 januari 2013

I paradoxernas land


Men hur ska man ha det. Jag hittade denna artikel av Elisabeth Svantesson (M), som kommer med olika förslag för att kvinnor födda i utlandet ska få jobb här. Sedan slutar hon med: ”Menar vi allvar med att vilja nå ett jämställt samhälle måste vi förbättra de utrikes födda kvinnornas villkor. Däri ligger den största jämställdhetsutmaningen. Den är värd att ta på största allvar.”.

Men varför är de svenska politikerna så fulla av paradoxer i allt de gör, och det de säger? Detta är ett typexempel. För det första snackar man om det lyckliga ”multikultisamhället”, där alla ska acceptera varandra och leva i en stor lycklig gemenskap med religioner, kulturer och värderingsgrunder. Den egentliga integrationspolitiken är alltså obefintlig, och man har både en sanslöst stor invandring och tillåter de som kommer till detta land att bosätta sig tillsammans, vanligtvis i områden som på nysvenska kallas för ”utanförskapsområden”. De har alltså inget som helst incitament att lära sig svenska (förutom skattefria pengar som betalas ut till de som gått SFI-utbildning, även den betald med skattemedel), man har redan en mycket hög arbetslöshet i dessa områden och skolresultaten är rent usla trots ”socioekonomiskt stöd”. Man kan även nämna sanslösa projekt för att ”lyfta dessa områden” som t.ex. Järvalyftet. Men varuti ligger det paradoxala då? Jo, för det första gäller alltså att kvinnor födda i utlandet ska få behålla sin religion, sina seder, sin kultur och sina traditioner. Man accepterar burqa och niqab, och vi kan varje dag se muslimska kvinnor på gatorna. Man tolererar alltså att de ska få leva som de vill i Sverige 2013.

Sedan kommer kvinnliga politiker och snackar om kvotering av föräldraledighet, kvotering till bolagsstyrelser, jämställdhet, eldar pengar (Schyman), och på olika sätt kräver att kvinnor ska bli fullt jämställda med män. Det sista kan jag ställa upp på, med då är det bara att förbjuda islam i första läget, eftersom kvinnor enligt islam är mindre värda än män, och får inte förvärvsarbeta. 

För 40 år sedan skulle svenska hemmafruar tvingas ut i förvärvslivet, för att bli jämställda. De skulle helt enkelt läras och uppfostras i vad som är rätt och fel. Fel var att vara hemmafru.


Låt oss även dra en annan parallell; För sådär 30 år sedan i detta land fanns det präster som inte ville se kvinnliga dito. Det var deras tro varandes präster i svenska kyrkan. De som inte accepterade kvinnliga präster blev avskedade. Så vilken är skillnaden? Är islam bättre på något outgrundligt sätt än svenska kyrkan? Var är kraven på kvinnliga imamer? Ett svar gärna från någon militant rödstrumpa eller ”feminist”?

Så nu har du valet Elisabeth – antingen förbjuder man islam eller så flummar man vidare. Hur många direkta lagbrott uppmanas det till i koranen? Det står i klartext att alla ”icke troende” ska dödas, och den som dör på kuppen kommer till himlen. Hur är synen på judar, hur är synen på homosexuella, jämställdhet, o.s.v.

Så visst, Svantesson det finns några hundra tusen muslimska kvinnor i landet. Vi har redan hög arbetslöshet som är stigande, och svenska ungdomar flyr till Norge för att få jobb, de ska tydligen ersättas av de som kommer från MENA och importeras i allt högre takt av regeringen.

Men du vill alltså sätta in olika stödåtgärder för att få ut utländska kvinnor på den svenska arbetsmarknaden? För jämställdhetens skull? Visst, du kan ju börja med att riva huvudbonaden av några muslimska kvinnor på sta’n i morgon. 
Och du lär bli åtalad för "agg mot folkgrupp", men det borde väl vara ett pris du kan ta för korståget för jämställdhet.

Men snacka helst med partikamrat Abdirisak Waberi om saken först, som ett tips. 
Men du – försök inte skaka hand med honom…kvinnor är mindre värda du vet...

Inga kommentarer: