tisdag 1 januari 2013

Den nya religionen


En religion är ju något som man ska tro på utan att ifrågasätta. Det funkade bra för några hundra år sedan. Man slogs för kungen och religionen. Gustav VI Adolf landsteg på Ösel (vill jag minnas) och proklamerade sig som protestantismens försvarare och välgörare, och drog sedan på härjningståg genom hela Europa.
Det finns hur många exempel som helst på hur man använder sig av en religion för att uppnå sina politiska syften och legalisera det mesta.

Av alla de religioner som finns, känner jag bara till en enda som jag anser vara rent idiotisk; det är islam. Den grundar sig på en 1400 år gammal bok som muslimerna menar ska fungera i ett modernt västerländskt samhäller 2013. Det som står i boken är i stora delar rena dumheter, och dessutom är det en rent aggressiv religion. Exemplen är hur många som helst.

Men den nya religionen då? Jag vet inte vad vi ska kalla den, men det är en övertro, och inte ifrågasättande av våra politiker och media. Man tror att politikerna har rätt och att media förmedlar sanningen. Variationerna inom media är liksom bara krusningar på vattnet, men du, lille medborgare får korrekt, relevant och ska basera vilka du röstar på i nästa val.

Kanske vi ska kalla den nya religionen ”Demokratisk infantilism”? Helt enkelt en övertro på politikerna och det representativa demokratiska systemets förträfflighet och politikernas oförvitlighet och integritet. Du är helt enkelt för dum lille medborgare för att ifrågasätta det som dessa personer beslutar för sitt eget bästa. Du förstår givetvis inte ditt eget bästa. Du är helt enkelt dum.

Direkt demokrati i enskilda frågor kommer inte på tal. Politikerna vet vad som är bra för dig, lokalt eller på riksplan. Som en ren ynnest får du gå till valurnan vart fjärde år.

Den demokratiska infantilismen är alltså en religion. Det är en övertro på våra politiker, den indirekta demokratin och att media förmedlar det du behöver veta, och att allt är korrekt, opolitiskt och korrekt rapporterat för dig lille medborgare.

Så det var väl ett ganska bra uttryck… demokratisk infantilism? För de som tror att det svenska demokratiska systemet är perfekt, fulländat och demokratiskt. En religion helt enkelt, för naiva dumma medborgare som inte vet sitt eget bästa och med stora blå ögon köper det som Ullenhag, Billström, Kent Persson och massor av sjuklöverpolitiker predikar. Grattis! Då är du demokratisk infantiliker. Den nya religionen för svenskar som naivt tror på politikerna.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra inlägg! Dock, det var Gustav II Adolf som gick in i 30-åriga kriget.
Gustav VI Adolf var Kung 1950-1973.

Ulmerkotten sa...

Givetvis Gustav II Adolf! Typo av mig. Det var den pälsen som brände ner slottet i Staufen 1632, eller i alla fall de elaka svenskarnas här som härjade i trakten.

Anonym sa...

... och Gustav II Adolf landsteg inte på Ösel utan i norra Tyskland, möjligtvis på Rügen. Där knäböjde han och hans soldater, sjungande Vår Gud är oss en väldig borg, varefter de satte igång med att bekämpa den katolska motreformationen.

Per Albin

Anonym sa...

Och motreformationen, initerad av Påven och på slagfältet ledd av kejsaren i Wien, var ett dödligt hot mot Sveriges tämligen nyvunna självständighet. Gustav II Adolf drog inte på härjningståg, och hans soldater var inte elaka, de krigade mot de kejserliga arméer vars mål var att med våld tvinga in Sverige m fl länder i den katolska fållan. Se på EU idag - det är de katolska länderna som fungerar illa, plus det ortodoxa Grekland. P g a den svenska insatsen i 30-åriga kriget överlevde protestantismen i norra Europa. Det var j-ligt bra gjort!

Anonym sa...

Sorry, glömde underteckna föregående inlägg.

Per Albin