Ta Er i brasan

Man har ju liksom och med ett halvslutet öga sett det som sker i Svenska Akdemien. Astid Lindgren och Povel Ramel fick aldrig stolar eller några pris från Akademien. Men Kristina Lugn har en stol. Ok, jag kan ösa skit på denna dam i massor, inga problem. Givetvis inte som person, utan som dikterska. Den som gav henne Karamellodiktpriset skulle jag vilja ha ett snack med. Misstänker att Povel roterar några varv i sin grav.

Povel och Astrid har under många årtionenden roat barn och vuxna. Miljoner, och i Astrids fall världen över. Men det har inte varit finkultur. Regeln är tydligen att man ska ha skrivit flummiga saker som ingen fattar, och helst på något annat språk som ingen förstår. Fattar man inte detta är man korkad.

Men nu blev det en ren paradox, vad är Akademien till för? Är det en klubb för inbördes beundran?

Ok, de som står för fysik och kemipriser har jag inga problem med. Ekonomipriset är rent påhittat och inget Nobelpris. ”Till Afreds Nobels minne” heter det, men i hans testamente finns inte en rad om någon ekonomipris. Det är inget Nobelpris.

Men åter till Povel och Astrid. Vi kan alltså, och med all rätt ställa oss frågan varför de inte fick platser i Akademien? Eller varför ingen av dessa fick Nobelpris? Svaret är enkelt man vill verka någon form av aristrorati gällande kultur.

Alltså, har man Kristina Lugn som ledamot fattar ju vilken idiot som helst på vilken labil grund vi pratar om. Näe, jag har inte läst hennes verk. Jag kan sticka mig med nålar om jag vill känna smärta, eller klämma fingrarna i en dörrspringa. Jag har dock hört hennes uttalanden, vilka direkt leder mig till kopplingen med narkotikaberoende.

Det finns en grupp på internet som heter arkitektupproret. Saken är den att moderna arkitekter skapar kubiska kreationer i lite olika varianter och menar sedan att det är medborgarnas fel att de inte fattar hur fina dessa byggnader är. Parallellen är ganska uppenbar; eliten ska tala om för dig vad du ska tycka om gällande byggnationer eller nöjen, det fattar du inte själv lille medborgare. Du måste fatta att det vi bygger ska du gilla. Eller den kultur vi bestämmer är den bästa och finaste.

Alltså…är det mitt liv eller någon form av elit som ska bestämma över mig. Vem om jag nu är för korkad att inte älska Kristina Lugns dikter eller allehanda kubbyggen är det faktiskt mitt liv. Jag tänker inte beklaga att jag inte inser eller uppskattar saker jag bara inte gillar. Jag hatar fula kubbyggen, skiter blankt i flummiga dikter, älskar historiska städer, kultur med torn en historia att berätta.

Arkitektur att älska, gammal fin kultur som i Staufen och inte dikter som gör att man får ångest, eller teataer som ge kräkanfall. Vad jag tycker är bra är min sak, ingen annans. 

Povel var förbannat bra, ett geni helt enkelt. Astrid Lindgren likaså. Jag är förbannat trött på kulturelitens navelskådande eller klubb för inbördes beundran. Jag struntar i vilket det är.

Ta er i brasan helt enkelt, kulturflummare i Akademiens elit eller kubbyggande arkitekter.