I kohandelns Mecca

Lööf tycker tydligen att man fått skambud från sossarna. Men både Lööf och Björklund hävdade att man ställt höga krav för att stödja sossarna, så vad väntar man sig tillbaka, om inte just ”skambud”.

Notabelt är även att talmannen inte satt någon tidsfrist på Löfvéns sonderande, vilket betyder att han kan hålla på ett bra tag för att nå fram till målet. Detta är en miss av Norlén, men givetvis passande då han är sosse själv. Han har alltså öppnat upp för en ”långbänk” med förhandlingar och svammel till dess ingen orkar längre.

Men det är nu bara en tidsfråga innan Lööf och Björklund ger efter på sina krav och släpper fram Löfvén. Men eftersom man vill verka tuffa i början är ju Lööfs uttalanden ett sätt att undgå en svekdebatt.

Min gissning är att man nu kommer att kohandla ett bra tag. Lööf och släpvagnen Björklund kommer att hävda att man fick igenom sina viktigaste krav. Sedan blir det omröstning med det vanliga svamlet: Sverige behöver en regering, ansvar för landet, svår parlamentarisk situation, och så vidare.

Norlén har till dess han inte satte ett slutdatum för Löfvéns sondering skött sitt uppdrag enlig boken. Men i och med att han satt ett slutdatum för Löfvén, lyser hans partitillhörighet igenom.

Hade han skött detta opolitiskt, vilket man faktiskt kan kräva, hade han satt ett direkt slutdatum och tillkännagett att verktygslådan nu är tom, och att ett extraval är det enda riktiga. Detta baserat på att vi nu vet att valresultatet inte leder till någon regering.

Demokrati betyder folkstyre, och när det nu är allom uppenbart att det resultat som erhölls vid valet inte leder till en handlingskraftig regering är det ett rent demokratiskt krav att medborgarna ska få rösta igen. Man kan kanske skylla på det demokratiska systemet, med partier och representativ demokrati, men det är en ren parlamentarisk problemställning som är stipulerad i grundlagen, och inget som kan ändras enkelt och med frågeställningen om det ens är önskvärt.

Nu är det direkt uppenbart för alla som inte tidigare har fattat det, att C och L är politiskt maktkåta kameleonter som tror att landets styre är någon form av taktikspel, där man kan dagtinga med allt för att få del av makten.

Så nu väntar vi bara på en presskonferens där man stolt kan tillkännage att samtalen varit givande och lyckats. Löfvén och Lövin (regeringen), skakar hand med Lööf och Björklund i regeringens pressrum. Eriksson (v), håller sig i bakvattnet, men stöder konstellationen. Tre dagar senare väljs Löfvén till statsminister igen.