1993 hade Ian Wachtmeister en motion i Riksdagen som givetvis fick kalla handen. Den handlade om att ta bort ”hemspråksundervisningen”. Detta är referensnumret; Motion 1992/93:Ub520 Hemspråksundervisningen. Länk.
I denna kan man läsa: ”Det har visat sig omöjligt att via ansvariga myndigheter få exakt klarhet i den totala kostnaden för hemspråksundervisningen -- inte ens RRV lyckades, vilket vi finner mycket anmärkningsvärt. Beräkningar vi fått genom utbildningsdepartementets försorg indikerar att kostnaden under 91/92 skulle ligga runt 726 miljoner."
Nu har jag bara två frågor:
För det första – varför ska svenska skattebetalare bekosta ”hemspråksundervisning”? Min förhoppning och allt snack om integrering baseras väl på att de som kommer till detta land ska snarast möjligt lära sig svenska och komma in i arbetslivet? Att hålla på och flumma runt att dessa personer ska hålla sitt språk vid liv, eller kunna kommunicera med släktingar i fjärran länder är alltså helt irrelevant för integrering i Sverige. Det enda det syftar till är att skapa enklaver, vanligtvis i berikarområden, där man inte behöver kunna svenska eftersom man inte har behov av att lära i svenska, eftersom man kan kommunicera med sina likar på något främmande språk som inte talas av befolkningen i detta land. Är hemspråksundervisningen till för att integrera eller segregera? Resultatet har vi facit för i de gamla miljonprojektsområdena.
För det andra – vad kostar detta vansinne idag? För 18 år sedan alltså 726 miljoner i en vild uppskattning. Sedan dess har strömmen av ”kulturberikare” ökat signifikant, så hur mycket kostar det idag? Man kan ondgöra sig över ”jobbcoacher”, och andra idiotier, som Ullenhag vill ersätta med ”lotsar” som ska få rundliga premier och annat, och kanske kostar det kanske någon miljard (och är klockren idioti), men vad kostar hemspråksundervisningen varje år?
2 kommentarer:
Du har helt rätt. Mitt förslag är att privatisera hemspråksundervisningen och givetvis låta den omfattas av Rut-avdraget. Då kan de som vill anlita alla dessa hemspråkslärare som får starta eget och försörja sig själva. Det är upp till var och en att bekosta sina barns hemspråksundervisning och är det nu så viktigt så lär hemspråkslärarna ingalunda sakna uppdrag.
Man kan ju diskutera om hemspråksundervisning är något gynnande för landet. Det är inte något någon behöver, utom för att kanske kommunicera med släktingar i länder man kommer ifrån, men annars finns ingen som helst anledning. Alltså är det inte något som svenska skattebetalare ska stå för eller ens berättiga till skatteavdrag.
Vidare är ju helt enkelt så att hemspråksundervisning snarare motverkar integrering i det svenska samhället.
Skicka en kommentar