Det laglösa landet

Ett land där brott lönar sig. De som begår brott mot välfärdssystemet straffas inte och skattepengar finns det hur mycket av som helst. Däremot finns det horder av parkeringsvakter som skickas ut för att bötfälla parkeringssyndare. Plåtpoliser spikas upp i massor för att bötfälla de ”allvarliga” brottslingar som kör några ynka km/h för fort mot vad några muppar råkat stipulera på skyltar.
Jag har nu släppt alla visioner och allt jag trodde när det gällde att kunna kalla Sverige ett samhälle där lagen gällde. Egentligen hade jag en naiv tro att lagen skulle återspegla det som var svenska levnadsregler och skulle gälla om man bodde om man finns i detta land. Men så är det inte nu, lagen är inget absolut och något som ska återspegla vad som gäller i detta land.

Polisen har till och med gett upp att kämpa mot den organiserade brottsligheten. Inte konstigt alls, de har inga befogenheter och omorganiseras oftare än trädens löv byter färg. Olagligheter ser man mellan fingrarna med och har givetvis inte kapacitet att hindra eller förebygga. Men ingen skugga faller på poliserna på fältet, de har usla löner och försöker tappert göra sitt jobb. Ofta utsätts de säkert för spott och spe när de försöker göra sitt jobb. Att några ynka procent av alla inbrott löses, och det inte är mödan värt att ens polisanmäla ett brott, resulterar givetvis i allt större mörkertal.

Så även om våldtagna kvinnor ”den hårda vägen”, lär sig att fällandeprocenten beträffande våldtäkter är löjligt låg, straffen ett rent skämt och att skadestånd inte betalas ut. I min bok är våldtäkt ett mycket allvarligt brott, men de senaste åren är det närmast att jämställa med en mindre felparkering av manliga genitalier, eller en fortkörning p.g.a. påkallat behov. Kanske kulturella skillnader, men för mig spelar det mindre roll, och det är kanske tur att jag inte är domare.

Men min slutsats är helt enkelt att den svenska lagboken och hur domstolarna dömer återspeglar inte svensk moral och etik. När man har en spricka mellan dessa två saker är det mycket allvarligt för ett samhälle, medborgarna ser sig helt enkelt inte förpliktiga att följa en lag som inte fungerar eller gäller dem, samtidigt som man i nästa skede anser sig ha rätten att ta ”lagen”, då avseende sin egen definition, i egna händer.

Här kommer två fall: I det första har vi en person som är en notorisk brottsling, men gör som det passar honom och kommer undan helt undan utan straff. (länk)

I det andra fallet har vi en brutal våldtäkt som bestraffas helt enligt vad som ska gälla i Sverige idag; tjejen förtjänade ju att bli våldtagen, eller våldtäktsmännen fattade ju inte att hon inte ville bli gruppvåldtagen. Man sparkar inte ens ut idioterna ur landet, lite ungdomsvård räcker, och tror någon att kvinnan någonsin kommer att få ett öre i skadestånd? (länk)

Som sagt, det som nu tyvärr redan är en början på ett rent ras av medborgarnas tilltro till rättsväsendet. Vad och hur det eller slutar vill jag inte ens veta.