söndag 29 november 2009

Det är demokrati

Nu jäklar blir det cirkus igen. Schweiz har just röstat för ett minaretförbud i en folkomröstning. Jag kollade en del bloggar som menade att detta var ett typexempel på varför man inte ska ha direkt demokrati, utan indirekt, d.v.s. låta de kloka politikerna besluta saker åt folket, varande ”folkvalda”.
Artiklar i ämnet har dessa länkar: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3864519.svd och http://www.dn.se/nyheter/varlden/schweiz-folkomrostar-om-minareter-1.1004112

Jag tycket det är en aning skrämmande, att man menar att folket inte förstår sitt eget bästa. Som jag ser det har man indirekt demokrati av den enkla anledningen att man inte kan ha folkomröstningar i alla frågor av rent praktiska skäl. Det skulle vara en ren omöjlighet att ha folkomröstningar i alla frågor som beslutas av Riksdagen. Det skulle däremot vara önskvärt rent demokratiskt – folkomröstningar är den ultimata formen av demokrati. Dessutom är det ju så att just Schweiz har en lång tradition gällande detta både på lokal och på riksnivå.

Jag finner det alltså mycket lämpligt att hålla omröstningar i specifika frågor som denna. Kan man konkretisera en fråga och den berör en viss stad, region, eller hela landet är folkomröstningar att föredra framför indirekt demokrati.

Det är nu helt enkelt så att en demokratisk majoritet av Schweizarna inte vill ha minareter, och det är bara att acceptera.

Här i Sverige är dock folkomröstningar tabu. Ingen vågar ens förslå sådana även fast de skulle ge verklig demokrati och vara ett uttryck för folkets vilja. Politikerna i detta land har nämligen en stor tilltro till sin egen kapacitet, och är övertygade om att de vet bättre än gemene man. Enda gången personen på gatan har något värde är vid valurnan vart 4:e år, och behandlas under mellantiden som idiotisk boskap.

Det finns ett rykande färskt exempel på hur långt Sverige kommit från demokrati. Följande har hänt: Människosmugglare har uppmärksammat att enligt svensk lag är skillnaden mellan barn och vuxen 18år, och att man kan tjäna grova pengar på att smuggla personer till Sverige som ”ensamkommande flyktingbarn”.

Men att bli smugglad från vanligtvis Somalia eller Afghanistan, och det kostar ca 100.000kr, pengar som givetvis hamnar i smugglarnas fickor minus omkostnader. Som ett resultat av detta ökar antalet ”ensamkommande flyktingbarn med 150% mellan 2006 och 2009.

Migrationsminister Tobias Billström har tydligen inte uppmärksammat detta, utan blir desperat när han plötsligt upptäcker att det finns fler ”flyktingbarn” än man kan ta emot.Till saken hör att vi i Sverige har kommunalt självstyre, d.v.s. kommunerna beslutar i frågor som berör dem lokalt, enligt kommunallagen. Men Billströms underlåtenhet har då satt honom i situationen att han kvickt behöver utplacera flyktingbarnen som antingen har förfalskade identitetshandlingar eller inga alls. Som tur är finns då Malmö till hands som ställer upp, eftersom man vet att man egentligen inte kan ta emot dessa flyktingar, men hyr in företaget Attendo Care, som får 2000kr/flyktingbarn och dag för att lösa självpåtagna Malmös problem. Attendo Care fixar då lokaler utanför Malmö kommun i Vellinge för att inhysa ”flyktingbarnen”.

När detta kommer till kännedom i Vellinge motsätter de demokratiskt valda politikern givetvis mot detta eftersom de lovat sina kommuninvånare att inga flyktingar ska tas emot i kommunen.Då inträffar det som inte får inträffa i ett demokratiskt land; Billström kontaktar partisekreterare Schlingmann som direkt tvingar kommunalpolitikerna i Vellinge att ”gilla läget”. Partipiskan viner och man går så långt att man i ett brev till Sveriges kommuner hotar med att ändra lagstiftningen om kommunerna inte ”visar sin goda vilja”.

Resten av historien känner alla till; den ledande kommunalpolitikern i Vellinge tvingas till skampålen, massmediadrevet har som jobb att inte trycka/säga någonting negativt och flyktingar/invandrare, samt att utmåla Vellinges politiker som idioter.
Upploppet som inträffade i Rosengård några dagar efter Vellingeaffären tystades effektivt ned. Upsala Nya Tidning ägnade helsidor åt att trevliggöra Gottsunda, där man eldat bilar friskt. Nu är det med anledning av alla insatser som gjorts blivit mycket bättre, och ingen fattar vad som hände eller varför. Konstig bara och olyckligt liksom att Gottsunda ska få ett oförtjänt dåligt rykte.

Så, visst kan man ondgöra sig över direkt demokrati. Men kan någon tala om för mig hur man ska kunna göra någon form av koppling i Vellingeincidenten med demokrati? En minister som hotar de demokratiskt valda med ändringar av lagen om de inte hjälper till att sopa igen spåren av dennes försummelse i tjänsten, och låter partipiskan vina. Sannolikt skulle direkt korruption fungera bättre.

Så nu är det så att man i Schweiz inte vill ha några minareter. Enkelt. Direkt demokrati i en solklar fråga. Kanske något att lära av.

Och nu är det tydligen så att man inte kan acceptera ett demokratiskt beslut i en folkomröstning(http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3864519.svd). Islam står tydligen över demokrati, eller?

6 kommentarer:

Stenander sa...

Schweiz är förmodligen det land som nått längs när det gäller demokrati. Sverige har otroligt mycket att lära av det landet!

Ulmerkotten sa...

Precis! De har en lång tradition om beslutande direktval både på lokal, kanton och riksnivå.

Om ett land kallar sig demokrati, finns det ingen anledning att inte ha samma principer på kommunal, läns och riksnivå.

Ett typexemplel på hur allt har havererat är just Vellingehistorian.

Anonym sa...

Anledningen att direkt demokrati är så dåligt är väl ändå uppenbar! I en representativ demokrati har vi människor som är förtroendevalda och som har till uppgift att sätta sig in i de frågor som det ska fattas beslut om. Den direkta demokratin förutsätter likaså att alla röstande är insatta i frågan, men att alla skulle sätta sig in på det sätt som tex våra riksdagsledamöter gör i en specifik fråga, det är orimligt. Att tro det är ofattbart.
Yttre faktorer gör direkt demokrati osäker, populistisk och direkt farlig. Reklam, budskap, rädsla är faktorer som, om man inte är väldigt medveten om dem - vilket knappast är troligt att alla kan vara alltid-, garanterat påverkar hur man röstar.

Jolalus sa...

Man vet snart inte om man ska skratta eller skrika eller gråta när man läser en del PK-inlägg och PK-bloggar. Man jämställer nybyggnation av minareter med att vi minsann har en massa förhatliga kyrktorn som dessutom ringer ibland.

Skulle vi riva vår historiska arkitektur och utplåna vårt kulturarv för att blidka invandrare eller är det bara något slags barnslig rättviseprincip man vill hävda?

Oavsett vilket är det fruktansvärt sorgligt med det självförakt och den okunskap som finns rörande vår egen kuturella identitet i Sverige.

Tack för det – alla sossar, vänsterflummare och batiktanter som fått härja fritt sedan ‘68!

Ulmerkotten sa...

@determinerad. Vad du förutsätter är att väljarna är korkade, påverkbara av reklam, budskap och även "rädda". Men det är väl precis samma sak vid Riksdags- och Kommunalval?
Hur många röstar som de representanter i Riksdagen som folkvalda, och hur många går på order av partiet? Hur många närvarar vid omröstningarna?
...och hur var det nu med Vellingepiskan?

Alltså - kom inte och påstå att direkt demokrati skulle vara sämre än indirekt. Detta i synnerhet i frågor som är enkla och berör alla som får rösta.

Anonym sa...

Att alla skulle vara det säger jag inte, men att ingen skulle vara det, det kan väl du inte tro? Vi kanske kan enas om att åtminstone hälften skulle bli påverkade av yttre faktorer?

Jag håller verkligen inte med riksdagsledmöternas alla åsikter i det parti jag röstade på i senaste valet, men jag litar i alla fall på att de är insatta. Antingen har en majoritet läst in sig, eller så har enstaka sakkunniga läst in sig riktigt ordentligt och förmedlat kunskapen till sina partivänner.

Med direktdemokrati skulle vi kunna få Svennis som president i den republik vi hux flux skulle införa över en natt, vore det också bra? Folket har rätt, självklart, men vet inte alltid sitt eget bästa. Kortsiktigheten vinner över långsiktigheten.