Blockpolitikens grav

Blockpolitiken gräver just nu sin egen grav.
Först har de borgerliga skapat en klubb, bestående av (m), (c), (fp) och (kd), och deras enighet, att vara ett gemensamt alternativ var en av anledningarna till att de vann senaste valet. Nu måste givetvis (s), (mp) och (v), visa upp samma enighet och vara ett alternativt regeringsalternativ, och det var tanken inför nästa val.

Då händer det som inte får hända upp, dels att gemene man inte kanske vill lägga sin röst på en gemensam politik baserad på ett potpurri av idéer och filosofier och dessutom att vi har en balansställning opinionsmässigt. Alltså, Sverigedemokraterna visar sig på arenan och det kan bli så att de blir ”tungan på vågen” nästa val. Man kan läsa om denna problematik i en artikel av statsvetaren Nil-Eric Hallstöm på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3729683.svd#tw_link_widget

I första läget, för några år sedan var det ju bara att avfärda dem som rena idioter, som inte fattade samhällets bästa, och även gå så lågt att man ens vägrar att debattera med dem. Enkelt – sådana muppar kan man strunta i eftersom medborgarna alltid tror på politikerna och vet att svensk demokrati är bäst i världen och ingen må ifrågasätta den.
Bakgrunden är givetvis den att politikerna har en förvissning om att man på bästa ”Anslagstavlan”-manér kan diktera för medborgarna vad som är rätt eller fel. Man har ju även sedan 60-talet predikat att alla som kommer till detta land är flyktingar och berikar landet, samt att vi ska ha acceptans o.s.v. Nu när hela paketet slår i baklås, innebärande att det är uppenbart vilka misstag som begåtts och hur hårt man under årtionden jobbat på indoktrineringen, stiger desperationen.

Det blev ganska uppenbart hur desperationen bland gängse politiker ger sig uttryck i gamla floskelargument som hittades på under 70-90-talet då Maud Olofsson ställde upp i en kort debatt med Jimmie Åkesson (sd), och hon bemödade sig inte en sekund åt att argumentera utan återföll i de mantran som gällt de senaste årtiondena.

Indoktrineringen har tydligen inte fungerat som avsett, inte ens med den solida propaganda SVT/SR fört låter sig gemene man luras när bilar brinner i miljonområden, krav ställs från muslimska organisationer på det svenska samhället, och den ’svenske’ medborgaren M. Gehzalis senaste bedrifter. Alltså han som satt ’felaktigt’ inspärrad på Guantanamo, och sedan skulle till någon religionsskola inom talibankontrollerat område.

Från att man från början betraktade (sd) som en förhatlig halvnazistisk organisation, börjar det nu gå upp att man har en ny spelare på planen, och man gör vad man kan för att förljuga och smutskasta dem. Man kommer vända på varje sten för att hitta någon som helst koppling mellan (sd)-medlemmar och nazism, påhittade eller sanna. Nu kanske någon tycker att det är viktigt att påståenden om tidigare nynazism måste vara sanna, men så är inte fallet. Alla minsta knytningar man nu kommer att antingen kunna hitta på eller som finns kommer att vara guld värda politiskt. Sannolikt kommer man samla på sig ett antal sådana kopplingar och publicera den inför nästa val.

Men vad som nu kommer att hända, är under mellantiden att om (sd):s opinionssiffror kommer desperationen att stiga. Inom de två vedertagna blocken kommer man spekulera i hur politiska konstellationer kan se ut utan (sd), och man kommer att göra allt (som vanligt), för att få vandra i maktens korridorer. Detta kommer i sin tur leda till ett större antal väljare som inte accepterar de ev. nya samarbetspartners man hittar och följdakten fler röster på småpartier och då i synnerhet (sd).Så min slutsats är att om man inte tar debatten idag, utan handlar i desperation kommer detta bara gynna (sd).

Men det verkar som man är fullt medveten om alla felaktigheter som begåtts under åren, men kan nu inte längre skyffla dem under mattan som man gjort de senaste årtiondena med trevlighets och acceptansfloskler. Bilarna brinner idag. Regeringen kan på sin höjd smyga iväg resurser för att bli kvitt problemet, men skulle det uppdagas att man gör så slår det tillbaka bland väljarna, som inte vill se att skattepengar spenderas på ett fundamentalt polisiärt problem.

En omprövning av blockpolitiken? Den behöver nog inte omprövas, men man kan ju gissa att ’mittenpartierna’ (c), (fp) och kanske (kd) kommer att få inviter av (s). (s) vill ju behålla makten och (fp) och (c) är ju historiskt kända för att hoppa i vilken säng som helst för att få vara med i Rosenbad. Alltså; om (fp) och (c) tillsammans är större än (v), kan man ju misstänka att Mona kommer att treva åt det hållet, i synnerhet om Ohly i ett tidigt stadium ställer krav på ministerposter.