Så funkar lagen

I dagens SvD kan man läsa om Per-Anders Pettersson, som enligt tidningen dömts till ett års fängelse för att ha angripit en man som gett sig på en äldre kvinna. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3749747.svd). Detta emedan 26-åringen dömdes för misshandel av kvinnan till villkorlig dom och skadestånd på 8100 kronor, alltså personen som angrep den äldre kvinnan i första läget.

Allt är givetvis enligt lagboken och det är bara att koppla bort all form av logik och läsa i lagtexterna att allt har gått rätt till.
Samtidigt tycker man att medborgarna ska visa civilkurage och stoppa pågående brott, eftersom det är en ren omöjlighet för polisen att kunna ingripa i samma stund och där ett brott inträffar.

Men såsom lagen fungerar d.v.s. det är inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem som får rätt, och efter att ha bott i Stockholm en massa år gäller följande två grundregler:

1. Tjafsa aldrig med dörrsluskar, ordningsvakter eller polisen. Det spelar ingen som helst roll om du har rätt, det finns inte en möjlighet i världen att få rätt. Det dummaste man kan göra är att ifrågasätta, kritisera eller (än värre), ge sig på en vakt eller polisen. Vakterna och polisen har alltid rätt, håller varandra om ryggen och du är alltid rökt. Dina uttalanden i en rättssal är vatten värda mot en polis eller ordningsvakt. Du kan driva din sak så långt du vill även om du har rätt - du får fel.

2. Skit fullständigt i saker du inte har med att göra. Det spelar ingen roll om det är pågående brott eller du kanske kan rädda någon till livet. Har du inte med saken att göra är det bara att gå åt ett annat håll och strunta i det.

Ok, det finns hur många fall som helst som bevisar det första fallet, och det vet alla, inklusive förra SSU-ordföranden (vad hon nu heter).

Det andra är lite klurigare, men det är faktiskt det som gäller.

Om du ser Carin Götblad, statsministern, justitieministern, eller vem som helst liggande blödande på gatan, och någon står och hoppar på någon av dem med spikskor, får du minst trassel genom att bara skita i det och gå därifrån. Det orsakar minst problem, så funkar lagen. Om du bara stannar och tittar, kommer du bli inkallad som vittne, och det har du inget för. Försöker du stoppa ett uppenbart brott kan du bli skadad själv, eller bli åtalad av gärningsmannen.

Det var visst ett fall för några år sedan, en kille ingrep mot några som stod och pissade på en port i början på Kungsgatan (Sthlm), och blev därför själv ihjälslagen, och gärningsmännen gick sedan fria. Har du bara sett ett brott utan att ingripa, och kan tillföra rätten kunskap har du inte ett öre för det. Risken är däremot stor att de som begick brottet kan ge sig på dig som vittnade emot dem, i synnerhet om det är organiserad brottslighet som ligger bakom.

I det aktuella fallet med Per-Anders Pettersson som hindrade ett brott mot en gammal dam har vi just ett typexempel på hur det fungerar. Han blandade sig i något han inte hade med att göra, emedan gärningsmannen till brottet får villkorlig dom (alltså ingen dom), och ska betala drygt 8000kr, om han nu har några pengar.

Min grundsten är att lagboken ska återspegla den moral och etik som ska gälla i Sverige. Jag kan bara konstatera att det inte är så. Alltså vill man ha medborgarna som zoombies som inte må röra ett finger för att hjälpa andra eller avvärja uppenbara brott. Detta baseras kanske på någon form av övertro på polisens resurser och myndighetstillit.

Så käre domare i det aktuella fallet som nu dömt herr Pettersson till fängelse – den dag du ramlar ihop på gatan av en hjärtinfarkt, räkna inte med att jag kommer stanna, försöka hjälpa dig, eller ringa ambulans. Det har jag inget för, du är väl en alkis, pundare eller vad som helst och det är inte mitt problem eller ansvar. Och förresten, skulle du dö blir väl jag vållande om jag försöker hjälpa dig efter bästa förmåga.

Hoppas du är nöjd med domen förresten...