Vart tog samerna vägen?

Jag har en intressant frågeställning. Jag växte upp på 60-talet, och jag fick lära mig i skolan hur samer eller lappar såg ut. Det var enligt mina skolböcker ett folk som bodde i norr och hade hållt på med sina renar sedan urminnes tider. Bilderna som fanns på samer visade hur de såg ut, och de hade ett annat utseende än svenskar, svarthåriga och med helt andra ansiktsdrag.

Det folket finns inte längre, och jag frågar mig varför. Det finns de som håller på med renar, men såvitt jag kan se ser de ut som vanliga svenskar, om man får säga så.

Som alla vet har kommunister och socialister ett fundamentalt problem; de har övertygelsen att människan är till för samhället. Samhället är inte till för människan.
Idag ser vi en flyktingpolitik där man plockar in i stort sett vem som helst som kan säga ”flykting”. Budgeten för detta är i stort sett obegränsad. Javisst har vi en borgerlig regering, men den är inte så borgerlig egentligen och alla riksdagspartier är rörande överens om att flyktingpolitiken ska bedrivas på det sätt som görs, kommunisterna vill även ha en om möjligt ännu "generösare" flyktingpolitik.

Men problemställningen kvarstår, och mot den historiska bakgrunden verkar det som man drabbats av någon form av baksmälla från vad som gällt sedan 20-talet.

Men låt oss dra tillbaka klockan. I skuggan efter första världskriget verkar det som rasbiologi dök upp som en vetenskap, och sann sådan.
Det är alltså under samma tidsperiod som rastankarna började födas i Hitlers huvud, och rasbiologi var en ny vetenskap. Jag hittade en publikation från en av de ledande i landet vid denna tid, docent Herman Lundborg, som publicerade ”Degenerationsfaran”, 1921. http://runeberg.org/svtidskr/1921/0288.html
Det är en mycket skrämmande skrift, och jag citerar bl.a. följande där jag plockade lite valda delar:

”En aldrig så god miljö förmår ej i sitt inre höja ett dåligt eller rasodugligt folk, t. ex. zigenare eller negrer, lika litet går det för sig att på denna väg förbättra de djupast sjunkna bottenlagren inom kultursamhällena, t. ex. vaneförbrytare, vagabonder, imbecila (svagt begåvade individer).”
”Det måste stå tydligt för envar, att ett folkmaterial av god rasbeskaffenhet är ett lands största rikedom. Hur annorlunda såge det ej ut överallt i kulturländerna, om denna princip icke blott vore allmänt erkänd utan också efterlevdes?”
”Vi måste i vida högre grad än hittills tillgodose genotypen, d. v. s. vi bli tvungna att arbeta långt mera för släktet och rasen, än som nu sker. De enskilda individerna måste lära sig inse detta och göra verkliga uppoffringar för sina efterkommande, liksom våra förfäder gjort det för oss. Nutidens individualism är visserligen ej hågad för detta, men det kommer en alldeles ny tid, som går i en annan riktning, och den har redan börjat bryta in, ehuru de flesta ej märkt det.”
”Alla goda medborgare i ett land med statsmän, politiker och forskare i spetsen, böra hjälpa till var och en i mån av sina krafter.”
”Intet annat kulturland har emellertid kommit så långt, att ett rasbiologiskt forskningsinstitut upprättats med offentliga medel. Det är hedrande för vårt land att ha gått i spetsen.”

Man inrättade alltså ”Statens institut för rasbiologi”, i Dekanhuset i Uppsala. Man gav 1926 ut boken Svensk raskunskap, alltså en lärobok i raslära. I tiden gällde det alltså att med alla medel ”söka få fram och fastställa en svensk-germansk ideal rastyp".

1910 – Skapades ”Svenska sällskapet för rashygien”.
1922- Statens institut för rasbiologi, skapades i Uppsala (ovan).
1926 – gav man ut boken ”Svensk raskunskap”, alltså en lärobok i raslära. I tiden gällde det alltså att med alla medel ”söka få fram och fastställa en svensk-germansk ideal rastyp".
1935 - antog man steriliseringslagen, samma år talade Rudolf Hess på Grand Hotel i Stockholm.
1936 – lades en motion om biologisk invandringskontroll i Riksdagen.
1938 – uppgift om folkras, måste lämnas för visering till Sverige.
1941 - Ur ”Råd och anvisningar rörande tillämpning av steriliseringslagen och abortlagen”, vars första mening lyder: ”Sterilisering har i vissa avseenden en mycket stor samhällelig betydelse. Detta gäller särskilt ur arvshygienisk synpunkt.”
1950 - Under detta år minskade visserligen antalet steriliserade på “arvshygieniska“ grunder med 200 personer, samtidigt som de som opererats av “medicinska skäl“ ökade med samma antal. UNESCO hade nämligen samma år dömt ut rasbegreppet.

Åren efter kriget används steriliseringslagen flitigt, och i slutet på 40-talet steriliserade man ca 6 personer varje dag. Vi pratar alltså om socialdemokratiska regeringar, som ville skapa ett ”folkhem” bestående av en perfekt arvsmassa enligt definitionerna. Men andra aspekter såsom ekonomiska m.m. var fullt gångbara för att sterilisera folk. Diagnoserna “psykopat“, “debil“, “sinneslö“ eller “asocial“ gäller för det mesta fullt friska personer som antingen är ensamstående mödrar och/eller inte lever upp till omgivningens föreställningar om ett skötsamt leverne. “Hon är smutsig, ovårdad, hon har mycket rött på sina naglar, men under det röda är det stora, kraftiga sorgkanter.
Listan på anledningar till steriliseringar kan göras mycket lång, och är mycket skrämmande.

En som tittat i de hemliga arkiven från Medicinalstyrelsen, har även funnit att ”HSB har satt i system att tipsa myndigheterna om vilka av hyresgästerna som inte borde få fortplanta sig.”

1975 – är sista året lagen gäller och används. Ända fram till detta år har man även krav på sterilisering vid abort. Det är brottsligt men Medicinalstyrelsen bekymrar sig föga.

Så här vi nu hur kommunister och socialdemokrater tänker. De tillhör en elit av politiker som vet vad som är bäst för medborgarna. Medborgarna är en grå massa som man både kan manipulera och i stort sett göra vad man vill med. 1975 var alltså 35 år sedan. Steriliseringslagen gällde i 40 år.

Så nu kan man fråga sig vad som hände med samerna under dessa år. Jag har en gammal uppslagsbok från 1942, som visar ett exempel på hur en lapp såg ut. Bilden ser ut som Ni kan se här.






Vi ser alltså en ursvensk vars släkt sannolikt fanns i Sverige långt före vikingarna, men som inte enligt de rasbiologiska definitionerna passade in i folkhemmet, vid denna tid, alltså från 1933 till andra världskriget gällde att ha ett ariskt utseende. Därefter var det makarna Myrdals folkhem som gällde, och då föll givetvis även samerna utanför ramen, som ett nomadiserade boskapsfolk.
Så det dyker upp lite frågor…helt klart är att alla samer skulle steriliseras om man följer lagen som gällde då. Men hur gick man till väga? Samerna hade sannolikt ingen större vana att besöka läkare, men när de gjorde så måste man ha gripit tillfället och passat på att sterilisera dem utan snack. Vad jag finner mest sannolikt är att man helt enkelt steriliserade alla samekvinnor som rutin vid barnafödande. Eller kanske hade man andra knep, vid barnavårdscentraler m.m.

Den som har tillgång till Medicinalstyrelsens hemligstämplade arkiv kanske har svar.

Nazisterna hade liknande lagar som Sverige under tidsperioden, och man steriliserade, och slutligen mördade folk av raser som inte passade in. Fruktansvärt, och våra barn får lära sig om det i skolan. När jag var liten lärde vi oss om hur amerikanerna under 1800-talet nästan utrotat indianerna. Fruktansvärt fick vi lära oss.

Men vad hände då i Sverige i folkhemmets tid, influerat av rasbiologin, Myrdals folkhem och allmänt godtycke? Hur många har vi idag i Sverige som ser ut som på bilden ovan? Vad gjorde och legaliserade socialdemokraterna efter kriget? Som jag ser det är det givetvis fruktansvärt att mörda folk, som inte stämmer in på någon rasbiologisk definition. Men det är nästan lika illa att sterilisera, eller tvångssterilisera människor för att förhindra deras rätt att föröka sig.

Så prova gärna på vilken sökmotor som helst att leta upp bilder på samer, och se hur lika bilder ni hittar med den jag publicerade ovan.

Som jag ser det har alltså socialdemokraterna genom att efter kriget, inte bara ägnat sig åt rasbiologi på samma sätt som nazisterna, men inte med samma medel. Detta ligger fullt i linje både med ”folkhemmet” och de rasbiologiska definitionerna från 20-talet, och skulle aldrig kunnat förverkligas utan det regiringsbärande partiets medgivande eller gillande under hela efterkrigstiden och fram till 1975.

Så nu anklagar man SD för att vara rasister, och man vägrar att ens debattera med dem. SD har inte ett dyft med rasism att göra, utan om invandringspolitik. Men man pratar gärna med sina gamla partikollegor från forna storhetsdagar när socialdemokraterna hade oinskränkt makt att införa folkhemmet och ingen ifrågasatte vad man höll på med.

Vidare vill man plocka in alla till detta land som anger att man är flykting, alla riksdagspartier är rörande eniga därom. Är det någon form av baksmälla, beaktandes den politik man fört på 40, 50, 60 och 70-talet?

Vi vet ju hur de fruktansvärda nazisterna tog hand om ”lägre raser” på 30-40talet. Vi vet ju hur amerikanerna utrotade indianerna under 1800-talet.
Så hur gott samvete har vi i Sverige, och i synnerhet socialdemokratiska regeringar som hade makten i princip hela efterkrigstiden? Tja, alla som inte passade in i ”folkhemmet”, var ju egentligen oönskade individer, samer bör ha varit en kategori, och man tillämpade alltså denna lag till 1975.

Till detta har jag använt lite olika källor, men för den som vill läsa mer kan jag rekommendera som bidragit med viktig information; http://zaremba.wordpress.com/2009/04/15/de-olonsamma-skars-bort/ och http://zaremba.wordpress.com/2009/04/15/ett-offer-for-rekordaren/
…men det finns gott om information på nätet. Dock inte om denna period och samer.

Add: 21/9; Jaha, nu letar man med ljus och lykta efter kopplingar mellan SD och nazism och rasism, vilket man kan läsa i denna artikel. Man har inte ens några egna källor, utan hänvisar till expo, strålande journalistik. Som jag skrivit ovan; de största rasisterna finns nog i de gamla (s)-leden, med folkhemmet och makarna Myrdals förtecken. Men detta ska vi nog tysta ner lite, eller hur?