Mandattetris

Man kan ju säga att överenskommelsen var lite väntad, alltså mellan MP, S, C och L. Alla var ju livrädda för extraval och dessutom har man haft massor med tid att kohandla.

Historien upprepar sig, partier som C och L är politiska kameleonter som i stället för att står för egen politik kohandlar med alla där man kan få lite inflytande. 15.30 kommer alltså Lööf hålla en pressträff, och jag kan redan nu knappt en halvtimme innan berätta vad hon kommer säga: ”Sverige behöver en regering”, ”hårda förhandlingar”, ”en uppgörelse vi är nöjda med”, och annat svammel.

Add: en timme senare:

Ni som röstade på C eller L, var detta vad ni räknade med? Två allianspartier i knäna på Löfvén och beroende av kommunisterna? Det hade varit bättre om ni inte gått och röstat, då en röst på något av dessa partier enbart ger politiskt instabilitet. Facit är nu närmare ett halvår utan regering bara för att folk inte kan historia och vet att C och L har lika mycket ryggrad som en manet. Man följer strömmen och är som en geléklump.

40 minuter av politiskt svammel! Alltså att höra på Annie Lööf var idag 40 minuter av C-propaganda var mer än jag klarade av. Jag gick ut ett tag för att inte bli alltför förbannad.

Nu väntar vi bara på Björklunds bortförklaringar och hur mycket av liberalernas politik sossarna kanske går med på. Man hoppas ju slippa 40 minuter av svammel som Lööf stod för. Men det är ju en vag förhoppning. Björklund kommer säkert köra en liknande presentation som Lööf och svamla om allt man lyckats få igenom.

Detta är och förblir ett svek mot alla de väljare som rösta på C och L, det kommer man inte ifrån och för er som läste mitt förra inlägg. Problemet är alltså att det demokratiska systemet inte fungerar, i stället för att utlysa ett extraval när det var uppenbart att inget av blocken skulle få majoritet, tvingas man till idiotiska förhandlingar vilket i sin tur innebär att det man lovat väljarna inte stämmer. På så sätt har man alltså förlorat det mandat man fick efter valet.

Nu var det även så att L, MP och även C inte ville riskera ett extraval, vilket givetvis var ytterligare ett stort incitament till olika eftergifter. Men problemet kvarstår, det svenska systemet är inte längre demokratiskt. Det ska inte behövas fyra omröstningar för att få fram en statsminister och regering. Två räcker, sedan är det dags för omval. Nu har Löfvén blivit petad och sedan nedröstad en gång men som systemet krystar man fram en ny lösning i stället för att inse att det är dags att begära nya mandat från väljarna. Ingen skygga faller dock på Norlén som har skött sitt jobb helt enligt regelboken.

Nu kommer partipiskan vina, och de ledamöter inom C och L som rätteligen tycker att detta är ett svek mot deras väljare kommer att piskas till det som Björklund och Lööf kommit överens med Löfvén om. Alltså är det inte längre representanter för sina väljare.

Det handlar inte längre om vad väljarna tycker eller deras åsikter. Demokratin är bytt mot det nya regeringsspelet Mandattetris.