Skendebatt

I dagens DN (8 Nov 2008), på denna lank: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=849281, kan man läsa att personvalsspärren ska sänkas från 8 till 5%. Visst låter det bra, men som alla insett är det ett rent spel för galleriet. Ett typexempel är FRA-debatten med omröstning i Riksdagen där ”partipiskan fick vina”. Detta för att det partiledningen ville skulle beslutas åxå skulle gå igenom. Och det finns historiskt en hel rad med likadana frågor där den valda riksdagsmannen tvingas rösta på ’partilinjen’ i stället för sin egna övertygelse eller åsikter. Så mycket för personval. Det handlar alltså om skendemokrati egentligen och inte om ett förbättrande av demokratin som görs gällande. Medborgarna ska luras i att deras val ger ett större inflytande än vad som egentligen är fallet.
Detta kommer i synnerhet gälla om Riksdagsmandaten är relativt jämt fördelade mellan de två blocken, då kommer partierna ’inte ha råd’ med avvikare utan partipiskan kommer att vina. Vid en obalans mellan blocken kan man ju tänka sig att ett visst antal avvikare tolereras, men bara till den gräns då inte partilinjens beslut riskerar att fällas.

Så, min slutsats är att detta är en ren skendebatt som ska få medborgarna att tro att de får mer inflytande. Men det är klart, om man kan personrösta på kandidater för deras utseende, kanske någon anser att det är mer och bättre demokrati.


I artikeln hittar vi även denna text: ”Däremot försvinner begreppet uppenbarhetsrekvisit, som innebär att en domstol bara kan överpröva en lag om den uppenbart strider mot grundlagen.”

Här har vi ytterligare en koppling till FRA-lagen. Detta eftersom det klart och tydligt i grundlagen står att medborgarna ska kunna kommunicera med varandra utan att myndigheter ska kunna se/följa konversationen. Medborgarna ska alltså inte längre kunna påtala att en ny lag strider mot grundlagen, och få saken prövad av en domstol. Det ska tydligen vara så att en medborgare måste veta, och kunna bevisa att han/hon blivit behandlad felaktigt enligt grundlagen, för att kunna få sin sak och därmed den nya och felaktiga lagen prövad i domstol. Alltså har vi en paradox vad beträffar avlyssning och FRA – medborgarna ska ju inte kunna se/veta att de är avlyssnade eller att FRA snokar i deras kommunikation – alltså finns det ingen som kan åtala FRA för att bryta mot grundlagen. Dessutom är det ju inget problem för militära myndigheter/FRA att hemligstämpla något som hänt och direkt felbehandling i enskilt fall, och på så sätt slinka ur nätet.