Lite kryptosnack

Jäpp, Beurings knäckande av G-Schreibern som man kan läsa i denna artikel, är nog en av Andra världskrigets största bedrifter. Personligen anser jag den betydligt mer fantastisk än att engelsmännen knäckte Enigma. Tyskarna själva ansåg att G-Schreibern var betydligt säkrare än Enigmamaskinerna. Detta framgår att två saker; dels att tyskarna bytte ut Enigmamaskinen på tyska ambassaden mot G-Schreibern eftersom denna ansågs säkrare, dels var den 18 gånger tyngre än Enigmamaskinen, vilket säger en del om komplexiteten i maskinerna.

Fast egentligen var det inte engelmännen som gjorde grovjobbet att knäcka Enigma, det var polackerna och i synnerhet Marian Rejewski. Han kunde knäcka Enigma redan 1932. Alla hade då givit upp försöken att knäcka Enigma, inkluderande engelsmännen utom just polackerna.

Så faktum kvarstår, Beurling var ett av de riktiga genierna vi haft i detta land, få känner dock till honom och man behandlade honom illa.
En kul grej är att han, när han var deltagare i kryptokurserna, enkelt knäckte den Hagelinmaskin försvaret just köpt in och ansåg vara säker.

Men det verkliga intressanta när det gäller Andra världskrigets kryptohistorier är huruvida tyskarna kunde knäcka de allierades krypton eller ej. Alla historieskrivare anger att tyskarna inte kunde knäcka Sigaba och Typex-maskinerna. Man har inga som helst indikationer på att tyskarna kunde knäcka allierade krypton, men det säger egentligen ganska lite.

För det första ska man ha klart för sig att förmågan att läsa andra länders krypton är det hemligaste ett land har. Man gör allt man kan för att inte ge informationen att man kan läsa länders krypton. Så gjorde även engelsmännen när de kunde läsa marina Enigmakrypton. Man ska alltså inte ta för givet att det man vet idag säger ett dugg om det verkliga förhållandet.

För det andra rådde problem med kryptotrafiken på Atlanten, Engelsmännen och amerikanerna gjorde sannolikt en hel rad med misstag i kryptotrafiken under åren, som t.ex. att sända samma meddelanden med olika krypton.

För det tredje är det sannolikt att tyskarna borde kommit över en eller flera maskiner från de allierade under kriget. Precis som engelsmännen och amerikanerna gjorde när det gäller Enigma.

För det fjärde; om tyskarna nu kunde konstruera så komplicerade apparater, varuti ligger då logiken i att de inte skulle kunna dekryptera maskiner som är mindre komplicerade än de kunde konstruera?

För det femte; tyskarna hade tillgång till Hagelinmaskiner som var grundstommen i amerikanernas kryptomaskiner. Det är inte speciellt logiskt att de inte skulle klara av att dekryptera maskiner som är baserade på Hagelinkonstruktionen.

För det sjätte; om tyskarna hade en enhet för dekryptering bör den ha varit placerad i Berlin. Alltså, på någon plats som ryssarna tog över i krigets slutskede. Ryssarna skulle knappast berätta vad de funnit och tyskarnas förmåga att läsa det allierades krypton, om de gjorde det. Det kalla kriget hade redan startat, om man kunde läsa de allierades krypton fanns definitivt ingen anledning att berätta detta för någon.

För det sjunde; det finns information om att japanerna via sin diplomatkod mellan Berlin och Tokyo meddelade att tyskarna inte kunde läsa de allierades koder. Detta bör vara ett typexempel på desinformation. Det spelade nämligen ingen roll i Stilla Havet vilket var fallet, däremot eftersom det sannolikt kommit tyskarna till kännedom att japanernas diplomatkod var knäckt är detta meddelande skulle då både vara en kvittens på att både de allierade kunde läsa den japanska diplomatkoden, samt invagga dem i tron att deras kryptotrafik var säker.

Den som har mer information eller åsikter om detta må gärna bidra med information.