Ullenhag! Vi skapar paradiset.

Vi står nu inför ett vägval. Saken är förbaskat enkel – antingen tror man på det multikulturella samhället eller inte. D.v.s. antingen har man åsikten att kommer man till Sverige ska man bli svensk, eller så ska man acceptera allt och alla inom landets gränser som svensk eller svenskar.

Det multikulturella experimentet är och förblir ett stort och kostsamt misslyckande. Dessutom har det skadat landet så att, oavsett politiskt styre, skulle det ta tiotals år att reparera. Vi ser att politikerna tappert försöker dölja alla negativa effekter de senaste årens sanslösa invandring skapat.

I min skalle som svensk är det så att kommer man till ett land, oavsett om man kommer som flykting, turist eller immigrant, anpassar man sig till vad som gäller i landet. Det gällde mig och min familj när vi flyttade utomlands. Det betyder inte att man behöver radera ut allt från landet man kommer ifrån, men det man ägnar sig åt må inte på något sätt interferera med vad som gäller i landet där man är och bor.

Ett typexempel jag råkade ut för var tysk ”Ruhetag”. På söndagar får man inte göra något som ställer till oväsen, t.ex. köra gräsklippare, slänga flaskor, hamra, borra, eller annat som orsakar buller. Man förväntas över huvud taget inte göra ett dyft på söndagar, inte ens att tvätta bilen är tillåtet. Larvigt kan man tycka men det gäller och det är bara att anpassa sig. Jag och vi hade kommit till deras land och det spelar ingen som helst roll vad jag vill, tycker är logiskt, har för traditioner eller har för religion. Har man kommit till ett annat land anpassar man sig till vad som gäller där annars är det bara att flytta till ett land som passar. Man kan inte komma till ett annat land, ställa krav och snacka om acceptans, religionsfrihet, logik eller vad man vill. Bryter man mot de regler och de normer som gäller i landet, och detta sker medvetet, har man inte i det landet att skaffa.

Mot den bakgrunden vill jag ställa ordet integration, vilket är vad ovanstående handlar om. Vi har alltså en integrationsminister vid namn Ullenhag. Hans jobb är alltså att integrera de som valt sic., att komma till detta land. Det gör han inte, utan han tror tydligen att det är att försvara det mångkulturella samhället och sopa alla problem den senaste tidens invandringspolitik fört med sig under mattan. Vanligtvis med helt innehållslöst ordbajseri. De problem jag avser har jag avhandlat många år och gånger tidigare, och man jobbar alltså för att skapa segregation. När man riktigt lyckats heter det ”utanförskapsområden”, ”sociala problem”, ”socioekonomiskt utsatta områden”, ”nysvenskar”, ”nybyggare”, ”speciella behov”, ”SFI”, ”hemspråksundervisning”, ”hedersrelaterat våld”, o.s.v. Legaliserad, och med stöd, segregation alltså - och inte alls någon integration. Man har skapat ett antal rena ghetton i de gamla miljonprojektsområdena.

Så hur uppnår man om möjligt mer segregering? Svaret är enkelt, man stöder eller ser till att stöd kommer från andra länder till projekt som garanterat bara ger mer segregering. Man kan låta pengar från Saudi bygga moskéer, man kan acceptera att kvinnor går runt som kringvandrande sopsäckar, man kan tillåta att koranen sprids och predikas, man kan tillåta att muslimska skolor startas och att, som i detta exempel på att man från Irak vill ha en Irakisk skola där man i praktiken inte behöver säga ett ord svenska under nio år, ska skapa medborgare som inte kan, vill eller ska integreras.

Mitt förslag är drastiskt, men en logisk följd av det som nu sker. Varför inte skapa Ullenhags paradis någonstans? Säg i hela Skåne som idag är väldigt berikat. Fungerar det multikulturella samhället där kan vi i nästa läge överväga att införa det i resten av landet.

Man ska alltså betala alla som anser sig svenskar att flytta till Sverige, och även ge stöd till de som vill flytta till Danmark eller annorstädes. Sedan blir Skåne det multikulturella paradiset dit alla, från andra länder som kan säga ”flykting” hamnar, eller är anhöriginvandrare.  Kommer någon som hävdar att han/hon är flykting till Sverige, körs de till Skåne utan pardon. Skåne ska givetvis ha en egen ekonomi, och Reepalu kan utses till regeringschef i Skåne till dess val hållits. Ullenhag har en gjuten plats i Skånes regering tillsammans med Maria Ferm. Inte ett öre ska ges i någon form av bistånd eller stöd till Skåne från Sverige, utan Skåne ska (eftersom allt är så fantastiskt och berikande med invandringen), få sköta sig som ett autonomt land. Den som i Sverige försöker predika koranen, ställa krav på det svenska samhället eller liknande, förpassas omedelbums till paradiset Skåne. Vill eller kan man inte integreras i Sverige, transporteras man till Skåne.

Jag behöver väl knappast nämna att man måste fixa en rackarns lång mur mellan Sverige och Skåne. Men varför då egentligen? Tja, sannolikt för att hindra svenskar att fly till paradiset Skåne, eller hur?

…och varför kom kopplingen till den gamla filmen ”Flykten från New York” upp i mitt huvud?