Täcknamn Barbarosa

Jag kan liksom inte avhålla mig från att blogga, och nu har jag skrivet en massa på boken den senaste tiden. Så därför får det bli lite blogg.

I dagens SvD kan man läsa att Enström beklagar sig över att försvarets ”bemanning är för låg”, och att färre fartyg inte alls behöver betyda minskad ”närvaro” i Östersjön. Detta eftersom man tydligen ska kapa ner antalet bevakningsfartyg från sex till två. Nähä. Två fartyg på hur lång kuststräcka…?

Jaha, men vilka har ansvaret för dem låga bemanningen? För det första har man kapat ner all försvarsverksamhet till ett rent skämt, man betalar löner till militärer, d.v.s. soldater som snarast kan betraktas som överlevnadsbidrag snarare än skälig lön. Ovanpå detta ska man lägga att man flyttar runt förband som schackpjäser när man inte lägger ner dem. Min son ville söka sig till militären men jag lyckades avråda honom. Vilkas ansvar är det nu att mot just denna bakgrund, att ”bemanningen är för låg”? Är det militärens ansvar att man inte kan finna personal mot den bakgrunden? Svaret är givetvis nej. Det är och har varit just politikernas ansvar som de senaste årtiondena har slaktat allt vad försvar heter till vad det är idag – ett rent skämt. Visst, snacket har varit ”anpassa till hotbilden” eller ”insatsförsvar” och en massa annat. Men problemet är att det är just politikerna som har skapat den i det närmaste katastrofala situation vi idag befinner oss i. Visst, det har varit fred i detta land i 200 år, men vem kan skriva under på hur länge det gäller i framtiden? Man kan ju i artikeln läsa att MP snackar om en helt obefintlig incidentberedskap, och V tycker att Enström hycklar. Detta medan just V och MP har varit en av de stora förespråkarna för att minska försvaret rent historiskt, och menat att man ska lösa konflikter med diplomati och diskussioner. Snacka om naivitet.

Att bygga upp ett försvar värt namnet från dagens läge skulle ta minst 20 år. Siffran är inte min utan en f.d. lärare på krigshögskolan, men jag finner ingen anledning att betvivla den.

Så här kommer min lösning på problemet som V och MP säkert gillar:Vi köper Onepiece i skär velour till samtliga soldater (det är inte så många), och utbildar dem i dialogpolitik och genusfrågor. Om nu lede fi kommer, skickar vi på dem denna hemliga stridsstyrka, som kommer, viftar med vita och regnbågsfanor och som efter diskussioner verkar totalt demoraliserade för varje armé. Enda utvägen för dem är för dem att återvända hem, gråtande för att de tänkte fula saker, varit dumma och inte fattade att de blivit vilseledda.
Projektet att utbilda de svenska soldaterna till detta kan ju gå under täcknamnet Barbarosa, som en koppling till tyskarnas misslyckade invasion av Sovjet som hette operation Barbarossa, Barbapappa och klädesfärgen. Vad tror du Enström, är det inte den enda lösning som snart står till buds?