Vart tog logiken vägen?

Jag har funderat lite på svensk rättsskipning. Det är en ganska komplex sak och det finns egentligen inget rätt och fel. Ribban ligger i mitt huvud på vad som orsakar skada för någon annan, bör vara mot svensk moral, etik och därmed brottsligt. Jag struntar fullständigt i hur många platser det finns på fångvårdsanstalterna, vad trenden är för närvarande och vad politikerna tycker. Vad jag tycker är ett brott är ett brott i min skalle. Det finns faktiskt alltför stora skillnader här för att jag ska avhålla mig från att skriva detta blogginlägg. Det har börjat dra åt helt fel håll ganska länge, och det verkar som mycket är baserat på gammalt 70-talsflum.

Med det menar jag visioner av typen filmen av Tage Danielsson, ”Släpp fångarna loss det är vår”, som baseras på den flummiga visionen om att ingen egentligen vill vara brottsling, de har bara blivit det lite av misstag, och bara de får rätt stöd, möjligheter m.m. blir de ypperliga samhällsmedborgare.

Man bör basera strafflagstiftningen på fyra olika typer av brott:

1.     Avsiktligt utfört brott där någon eller något kommit till skada.
2.     Planering och innehav av materiel i avsikt att skada någon eller något.
3.     Oavsiktligt brott där någon eller något kommit till skada.
4.     Brott där ingen eller inget kommit till skada.

Jag ska förklara lite ytterligare vad jag menar. Dessa olika grupper kan givetvis överlappa varandra i straffskalorna, men man måste hela tiden ta hänsyn till vad et handlar om. Man kan inte av politiska, eller krasst ekonomiska skäl straffa en fortkörare/berusad bilist på samma sätt som en våldtäktsman, vilket jag är övertygad om sker. Ej heller ska man ge ”mängdrabatt” på brottslig verksamhet, d.v.s. anse att det är inte värre att stjäla 1 bil eller 4. Skadan för de drabbade är multiplicerad med fyra i det senare fallet, och det är den skada personen åsamkat. Alltså, Döms man för fyra bilstölder ska straffet vara fyra gånger högre än för en bilstöld.

Ok, nu har jag lagt ribban. Exempel på avsiktliga brott där någon eller något kommit till skada är; mord, våldtäkter, terroristdåd, stölder, inbrott m.m.

På nivå två har vi; innehav av vapen, sprängämnen, bevis för planering av kategori 1, och monetärt eller annat understöd till nivå 1. Narkotikasmuggling och distribution faller under denna kategori.

Nivå tre, det är olyckor eller andra saker som uppstår genom oaktsamhet eller ren klantighet. Personen hade ingen avsikt att skada, men det blev så. Här får man gradera straffsats beroende på vad som hänt, men grundplåten är att personen inte hade avsikt.

Nivå fyra, och detta är anmärkningsvärt, är alltså brott där ingen skadats inget har hänt, men du blir bestraffad ändå. Denna nivå är full av politikernas intentioner, flummerier, och i bakgrunden ligger att spara pengar för stat, kommuner och landsting. Eller i vissa fall bara driva in pengar.  Ett typexempel på detta är trafikstraff. Om man nu stoppar en bilist som kört 160km/h på en tom motorväg, vad spelar det för roll? Ingen har skadats inget har egentligen hänt. OK, lite smisk på fingrarna är kanske berättigat, men koppla in huvudet. Eller denna underbara lagstiftning; att jämställa onykterhet på sjön med onykterhet i trafiken. Tja, det heter givetvis inte onykterhet utan ”fylla”. Den som känner sig ”full” vid 0.2promille har jag inte träffat. Och den som inte ser skillnaden på en sjö och en väg, har uppenbarligen en potentiell plats i Riksdagen inom sjuklövern och rekommenderas uppsöka en optiker. Vad ligger det för logik i att lappa en parkerad bil som inte står i vägen med runt 800kr, och sedan kräva att ägaren måste betala in böterna för att få rätt att överklaga? Förresten heter det "kontrollavgift" eftersom lapplisor inte får utdela böter och man ska kunna gå runt lagen.

Hur logiskt låter det att en person utdömmer ett straff utan att ha hört målsägaden, och sedan kräver att hela straffet avtjänas innan personen har rätt att anföra sin sak? Tur att vi inte har dödsstraff här i landet. Med denna logik skulle du först efter avrättningen få rätt att överklaga.

Men min slutreplik är; det måste bli någon form av logik inom strafflagstiftningen och även vad beträffar polisens prioriteringar. Polisen skiter blankt i om du får inbrott i din bostad eller din bil stulen, emedan de står i busken och mäter att du inte kör 5 km/h över det någon idiot satt upp på vägskyltarna. Det sistnämna åker du dit för så det smäller om, emedan man inte spenderar en minut på om ett inbrott skett hemma hos dig eller du fått din bil stulen. Jo, kanske en minut för att skriva en rapport som de måste, för att du ska få ut ersättning (minus självrisk), på försäkringen. Alla vet att det inte är mödan värt att anmäla något till polisen längre – de rör inte ett finger. Men det är inte för de inte vill, det är de order de har. Hur många gånger tror du en trafikpolis fått höra ”Stick och fånga några riktiga brottslingar i stället.” En helt riktig anmärkning och den utkommenderade polisen kräks sannolikt åt den, men den är helt legitim. Tyvärr.

Vart tog logiken vägen? När ska folk börja tänka lite logiskt?