Vem är
förvånad över att polisen inte klarar upp brott som man kan läsa i denna artikel? Inte jag i alla fall. Det var väl något år sedan justitieministern
berättade stolt om hur många fler poliser det blivit, och denna kan hon nu
fundera på.
Men
frågeställningen är mer komplicerad än att bara lösa brott. Det handlar om vad
man definierar som brott och sedan är det givetvis relevant att brott löses baserat
på hur allvarliga de är. Det är i alla fall för mig helt irrelevant hur många
fortkörare man lyckas fälla eftersom jag, men det är min åsikt, tycker inte ens
att det borde rubriceras som brott. Däremot tycker jag att det är primärt att
ta fast mördare, våldtäktsmän, terrorister och i något lägre prioritet de som
planerar stölder och stjäl. Jag bloggade om detta för några dagar sedan på
denna länk.
Så för mig
säger siffran 17% inte ett dyft. 17% baserat på felparkeringar, personer som
kör med strax över 0.2 promille, fortkörningar eller inbrott stölder, mord,
dråp, våldtäkt, narkotikasmuggling? Vad jag vill veta är vad man har för
uppklarningsprocent för olika brottsrubriceringar. Vad är uppklarningsprocenten
på bostadsinbrott och bilstölder t.ex. Det är typiska brott polisen borde
prioritera, men uppklarningsprocenten är så låg att alla vet att det inte är
mödan värt att polisanmäla, och som en följd av detta rapporteras de till
polisen som en ren formalitet som krävs av försäkringsbolaget. Har man ingen
försäkring som täcker en stöld finns ingen som helst anledning att anmäla en
stöld, alla vet att sannolikheten att polisen rör ett finger är i det närmsta
noll, och definitivt noll är sannolikheten att man får tillbaka något stulet. Alltså
finns ett mycket stort mörkertal eftersom alla vet att det inte är någon mening
med att rapportera stölder.
För många år
sedan vill jag minnas polisen hade en kampanj; ”Polisen - samhällets skyddsombud”.
Det är klart att i socialisters huvuden betyder det att de är skyddsombud för
staten, landsting och kommunerna. Det är vad socialister tror är samhället. Vidare
har polisens verksamhet omorganiserats, det har varit poängjakt, och byråkratin
har lett till att det jag kallar brott har blivit nedprioriterat till den grad
att jag är i vissa lägen benägen att handla efter eget huvud.
Men en sak vill jag klargöra; den
enskilde polismannen har inget ansvar för den uppkomna situationen, den låga
uppklarningsprocenten, eller de vansinniga prioriteringar som görs och all
byråkrati – ansvaret ligger helt på polisledningen och hos politiker. Det finns
alltså ingen anledning att kasta skit på den enskilde polismannen som bara
försöker göra sitt jobb enligt order. De vet ofta vilka brottslingarna är, men
är bakbundna av sina överordnade och politikerna när de står vid vägkanten och
samlar poäng på att kolla bilbältesanvändning, mönsterdjup, utandningsprov och
att du, lille medborgare inte råkat köra 5km/h över vad som står på skyltarna. Add: Jaha, då var man bannad av DN åxå. Utan anledning på obestämd tid precis som i SvD. Länken jag angivit ovan funkar inte, trots Twingly ping.
Tumskruvarna på media dras väl åt från ovan - saker som ej är PK ska tystas, åsikter ska inte få komma fram.
Säg mig - på vilket sätt strider ovanstående inlägg mot lagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar