Som den rasist man är

Det är säkert en del läsare av denna blogg som anser att jag är rasist eller ”främlingsfientlig”. Jag är ju med i SD och då är man ju främlingsfientlig, och säkerligen rasist innerst inne. ”Främlingsfientlig” vet jag inte riktigt vad det är dock.

Så här kommer lite halvprivata saker som jag varit med om, och är med om. Detta mest för att få Er läsare att fatta att det är en stor skillnad mellan att vara rasist, kanske främlingsfienlig, och att som jag vara kritisk emot den invandringspolitik som förs.

Jag har själv varit invandrare, som bloggens namn antyder, i Tyskland. Man kan ju nu tycka att Tyskland är ett land som Sverige, men det finns mycket stora skillnader, och bosätter man sig i ett annat land är det reglerna, värderingarna, lagboken som de har där som gäller. Man kommer inte till ett annat land och ställer krav. Har man valt att flytta ”tar man skeden i vacker hand” eller åxå är man inte välkommen, anpassningsbar, eller integrerbar. Det betyder inte på något sätt att man totalt behöver uppge de traditioner man har eller annat, men de får inte på något sätt störa eller gå emot vad som gäller där man är.  I Tyskland finns det ”Ruhetag”. Det är söndag, och det är förbjudet att klippa gräset, hamra, snickra, tvätta bilen, eller göra något som stör. Skitkorkat tycker vi, men det gäller. Kvinnosynen ska vi inte prata om, det är bara så att kvinnor ska vara hemmafruar. Kvinnor har inget att göra hos polisen eller i stadshuset. Man titulerar varandra, och man säger inte ”du” till folk. Efter några år kan man lägga bort titlarna med grannarna, men det är det den äldste mannen som vanligtvis gör, kanske under en fest eller så.

Sedan har jag varit kontakt med många andra kulturer i mitt arbete och rest mycket. Man ska alltså ha klart för sig att man behandlar all förutsättningslöst, efter bästa kännedom och med respekt. Missar må man göra, och man blir vanligtvis ursäktad, men att komma till andra länder, hävda sina åsikter eller försöka förändra de personer man har att göra med eller det land man befinner sig i är en ren förolämpning.

Men jag är ju ”främlingsfientlig” eller ”rasist”.  Tja, jag har ett antal arbetskamrater som kommer från vitt skilda länder. Jag skulle aldrig drömma om att se ned på dem baserat på deras ursprung, hudfärg eller vad det nu kan vara. De har min respekt och är mina arbetskamrater precis som vilka av mina kollegor som helst med svenskt ursprung.

Min son har förresten en kompis som brukar komma hit, han är faktiskt den trevligaste och gladaste kille jag känner och sett. Jag har ingen aning om hans bakgrund eller så, men han är mörkhyad. Jag har aldrig frågat honom om hans bakgrund, eller var han kommer ifrån, jag tycker det är helt irrelevant.  Jag får nog öva på, eller gå någon kurs i ”rasism”, jag tror inte jag platsar idag. Kanske gamla maoister eller kommunister har sådana kurser? Eller varför inte gamla socialdemokrater, som var lika rasistiska som nazisterna, men valde tvångssteriliseringar i stället för massmord. Men vi var ju inte i krig, vilket är en plausibel förklaring.

Men främlingsfientlig då? Jag vet som sagt inte riktigt hur det definieras. Jag är inte fientlig till personer bara för att de har en annan härkomst eller hudfärg eller vad det nu må vara. Men är det däremot så att någon kommer till mig med krav, till min stad, till mitt land med krav på att jag, vi, min stad eller land ska förändras baserat på deras värderingar eller religion. Då blir jag främlingsfientlig. Inte mot personerna, men mot deras värdegrunder, kultur och religion.  Krav eller ändringar av hur jag lever som inte är baserade på något jag upplever som positivt accepterar jag inte. Det kanske är ”främlingsfientligt”, men det skiter jag i. Sverige var en gång mitt land. Jag gjorde lumpen och var stolt över Sverige. Jag vet inte längre om det finns något att vara stolt över (jag tycker det), men allt och alla som kommer hit är ju berikande, och jag ska skämmas för att vara svensk. Snart gör jag det, när mitt land som jag minns det och de saker jag var stolt över raserats till fördel för något icke fungerande multikulturellt och multireligiöst paradis som det naivaste barn inser inte kan fungera utom i tankevärlden.