Det är säkert en del läsare av denna blogg som anser att jag
är rasist eller ”främlingsfientlig”. Jag är ju med i SD och då är man ju
främlingsfientlig, och säkerligen rasist innerst inne. ”Främlingsfientlig” vet
jag inte riktigt vad det är dock.
Så här kommer lite halvprivata saker som jag varit med om,
och är med om. Detta mest för att få Er läsare att fatta att det är en stor
skillnad mellan att vara rasist, kanske främlingsfienlig, och att som jag vara
kritisk emot den invandringspolitik som förs.
Jag har själv varit invandrare, som bloggens namn antyder, i
Tyskland. Man kan ju nu tycka att Tyskland är ett land som Sverige, men det
finns mycket stora skillnader, och bosätter man sig i ett annat land är det
reglerna, värderingarna, lagboken som de har där som gäller. Man kommer inte
till ett annat land och ställer krav. Har man valt att flytta ”tar man skeden i
vacker hand” eller åxå är man inte välkommen, anpassningsbar, eller
integrerbar. Det betyder inte på något sätt att man totalt behöver uppge de
traditioner man har eller annat, men de får inte på något sätt störa eller gå
emot vad som gäller där man är. I
Tyskland finns det ”Ruhetag”. Det är söndag, och det är förbjudet att klippa
gräset, hamra, snickra, tvätta bilen, eller göra något som stör. Skitkorkat
tycker vi, men det gäller. Kvinnosynen ska vi inte prata om, det är bara så att
kvinnor ska vara hemmafruar. Kvinnor har inget att göra hos polisen eller i stadshuset.
Man titulerar varandra, och man säger inte ”du” till folk. Efter några år kan
man lägga bort titlarna med grannarna, men det är det den äldste mannen som
vanligtvis gör, kanske under en fest eller så.
Sedan har jag varit kontakt med många andra kulturer i mitt
arbete och rest mycket. Man ska alltså ha klart för sig att man behandlar all
förutsättningslöst, efter bästa kännedom och med respekt. Missar må man göra,
och man blir vanligtvis ursäktad, men att komma till andra länder, hävda sina åsikter
eller försöka förändra de personer man har att göra med eller det land man befinner
sig i är en ren förolämpning.
Men jag är ju ”främlingsfientlig” eller ”rasist”. Tja, jag har ett antal arbetskamrater som
kommer från vitt skilda länder. Jag skulle aldrig drömma om att se ned på dem
baserat på deras ursprung, hudfärg eller vad det nu kan vara. De har min
respekt och är mina arbetskamrater precis som vilka av mina kollegor som helst
med svenskt ursprung.
Min son har förresten en kompis som brukar komma hit, han är
faktiskt den trevligaste och gladaste kille jag känner och sett. Jag har ingen
aning om hans bakgrund eller så, men han är mörkhyad. Jag har aldrig frågat
honom om hans bakgrund, eller var han kommer ifrån, jag tycker det är helt
irrelevant. Jag får nog öva på, eller gå
någon kurs i ”rasism”, jag tror inte jag platsar idag. Kanske gamla maoister
eller kommunister har sådana kurser? Eller varför inte gamla socialdemokrater,
som var lika rasistiska som nazisterna, men valde tvångssteriliseringar i
stället för massmord. Men vi var ju inte i krig, vilket är en plausibel
förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar